sportviktorn

Premiär för hockeytisdag en ny punkt här på bloggen där jag kommer summera kvällens matcher i Elitserien och ge tankar och åsikter kring lagen. Det spelades mycket hockey ikväll hela fem matcher och här kommer resultaten och kort summering om läget i lagen. 



                                               Luleå-Färjestad 2-0


Med all respekt för Luleå som fortsätter att bygga vidare på sitt framgånsrika spel från förra året med snabb fart på skridskorna man ligger högt upp i press och är väldigt bra så måste vi ändå prata om Färjestad. De regerande mästarna har haft en tung inledning på säsongen. Bara tre inspelade poäng såhär långt, Färjestad går alltid till slutspel och är alltid med och fightas om guldet när det väl börjar dra ihop sig för slutspel och stora matcher. Det kommer inte att vara något undantag i år, man kommer att gå till slutspel men man behöver nog få ordning på maskineriet och börjar vinna hockeymatcher igen. Niklas Czarnecki ny tränare från Brynäs, kommer såklart att ifrågasättas ännu mer men man får ha tålamod med honom han är en stark person och har varit med om när det blåser på toppen förut. Men börjar det inte levereras resultat snart och om Färjestad ligger på kvalplats om två veckor då kanske vi får se någon annan i Färjestads bås vad vet jag.


                                           Skellefteå-HV71 1-3


Två lag som kommer att vara med och konkurrera om seriesegern och sm guldet i vår, och det har blivit lite derby feeling på dessa matcher. Inte geografiskt men när det gäller att sia om matcherna mellan dessa två lag för det blir ofta täta matcher och svårspelat och två bra målvakter möter varandra och det blir en enda stor kamp om poängen varje match. Starkt av HV71 att vinna uppe i Skellefteå, man börjar få ordning på allt som har varit med dels en händelse som ni alla känner till och dels att man inte har fått igång sitt spel. Men 6-2 segern mot Färjestad var viktig för laget, man kunde bygga vidare på det självförtroende som man fick från den matchen och åker upp till Skellefteå och tar tre poäng mycket starkt gjort. 


                                          Djurgården-Brynäs 2-4


Kaxiga Brynäs som gått ut i media och sagt att vi ska vinna serien och sm-guld, alltid härligt med optimister jag älskar optimism men nja sm-guld låter lite väl starkt va. I kvällens match på Hovet så lyckades Brynäs vända 0-2 till seger med 4-2 och det är riktigt bra gjort. Brynäs känns trygga och stabila detta unga lag har fått spela ihop nu ett tag och känner varandra bra och är väldigt samspelta. Sedan har man ju tagit in Daniel Widing igen, och det kan visa sig bli ett klokt val för det är en spelare som visserligen är lite hetsig och kan få sina utbrott ibland men han har samtidigt väldigt bra målsinne. Djurgården känns väldigt mycket upp och ner man har inte övertygat alls, man var i stort sätt ute ur matchen mot Timrå men lyckades på något lustigt sätt vinna den matchen. Man gjorde ingen vidare bra match i derbyt man fick en period på 2 minuter då man gjorde 3 mål men annars förde AIK den matchen. Ikväll slarvar man bort en 2-0 ledning på hemmaplan och det är aldrig okej, Djurgården har en del att jobba på inför framtiden för det ser inte så jättebra ut jag saknar lite spets. 


 
                                       Växjö-Modo 4-2


Växjö skrev historia då man tog sin första hemmaseger i Elitserien och dessutom var det första segern i nya Vida Arena så man skrev dubbel historia kan man säga. Jag satt och såg stora delar av den här matchen och jag gillade vad jag såg ifrån Växjös sida man spelade med bra fart hög intensitet och med ett härligt go. Växjö är ett lag som går mycket på energi och man ställer ju sig frågan vad händer när energin börjar ta slut och man dessutom inte får poängen med sig om man har en svacka för tillfället. Hur ska man lösa det? vilka spelare kliver fram då? Den typen av frågor ska bli intressanta att få svar på under säsongen. Modo känns ungefär som ifjol man kommer att få kriga våldsamt för att i första hand greja ett nytt kontrakt. För vi får inte glömma bort att man var bara en förlust ifrån att åka ur elitserien dock tog man sig i kragen mot ett Södertälje som inte klarade av att hantera situationen och var för svaga. Ulf Samuelsson kommer att få det hett om öronen, det ställs krav i en hockeytokig stad som Modo. Men jag tror det är dags för Modo att ha tålamod, man måste börja jobba med långsiktighet för att skapa nya framgångar, man måste börja implementera en ny satsning och det är frågan om man klarar av det.


                                              Frölunda-Timrå 5-0


Jag vet inte vad Frölunda har gjort i sommar men man måste ha kört på hårt på träningarna för vilken start man har fått. Skämt åsido, Frölunda har fått en perfekt start och här handlar det om hemvändare Fredrik Pettersson, Anton Axelsson och Magnus Kahnberg. Det känns som att det är precis rätt läge att plocka in dessa spelare igen, in spelare som har ett hjärta som klappar för klubbmärket jag tror det är helt rätt väg att gå. Sedan är det som vanligt får man en bra start så är det lite lättare att jobba vidare i lugn och ro. Man vann en ovis premiär mot Växjö, hade man förlorat den så är jag inte helt övertygad om att Frölunda hade varit i serieledning efter 6 matcher. Då kunde det ha blivit en del negativt snack direkt tyvärr kanske man ska tillägga, men att det surras att oj förlust mot en nykomling och så vidare. Kort om Timrå en mening sammanfattar det ganska bra om hur Timrå mår. Timrå blöder och kommer få det otroligt jobbigt för at undvika kvalserien, det finns inga räddningsplankor att luta sig mot heta slutspelsmatcher kan mycket väl bytas ut mot ångestfyllda kvalmatcher.

Äktenskapet mellan Kalmar FF och Guldfågeln Arena har fungerat jättebra där är det lungt på den fronten. Matcher som spelas utanför Småland fungerar inte alls detta året. Jag känner mig ganska uppgiven för ikväll finns det inte så mycket att klaga på i bortamatchen mot Gefle som slutade 1-1. Visst man slarvar i sitt spel i djupled då och då och det kanske inte är så roligt att se men sätt över 90 minuter gör Kalmar en av sina bättre bortamatcher den här säsongen. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt detta men den här gången är det dags igen, en klassiker har det blivit år 2011 jag tycker att Kalmar ska vinna den här matchen. Tyvärr så är målet man släpper in återigen alldeles för billigt, jag förstår inte riktigt hur det är möjligt. En låg hörna ska bara inte få gå hela vägen genom straffområdet till en Gefle spelare som var Dragan Kapcevic i det här fallet som retfullt enkelt kan peta in 1-1 i öppet mål. Det är inte första gången det brister i defensiven eller att brister i offensiven när Kalmar spelar på bortaplan. Nu har man knappt haft ledningen på bortaplan så man kanske hade glömt bort hur man skulle hantera det. Men enligt mig så tycker jag att man ska försöka hålla bollen uppe på offensiv planhalva så mycket som det går och gå för ett mål till. Då kommer vi in på nästa steg och det är Kalmars ineffektivitet, för det fanns chanser att avgöra den här matchen i andra halvlek, Måns Söderqvist hade den bästa chansen men skottet går en bit utanför. Sådana chanser måste sitta då är matchen klar och tre poäng är säkrade, trenden bröts efter sju raka förluster på bortaplan så får Kalmar ändå med sig en poäng. Men det går ändå inte att ta till sig den på ett positivt sätt för Kalmar ska bara vinna den här matchen så enkelt är det. Kalmar har nu inte vunnit sedan den 27:e juni då jag var på plats i Norrköping och såg dom vinna med 2-1. Det är uruselt jag skulle kunna spotta ur mig det ena ordet efter det andra men jag nöjer mig där det är för dåligt helt enkelt. Som tur är så har Kalmar presterat bra Guldfågeln Arena och har ingen bottenstrid att tänka på men jag tycker bara att det är en princip sak. Men som ni kan läsa av rubriken Kalmar FF och bortaplan går inte hand i hand 2011 det är väl bara att acceptera helt enkelt. Nu handlar det bara om att försöka skapa en bra känsla inför cupfinalen, och att avsluta den här säsongen på bästa sätt mer kan vi inte begära.

Vi säger bye bye Halmstad som igår blev klara för superettan nu är det alltså helt klart nu går det inte längre att säga som både spelare och tränare har sagt att det fortfarande finns hopp. När domaren satte pipan i munnen och blåste av matchen så släcktes defenitivt ljusen för Halmstad Bollklubb. Degraderingen är en konsekvens av flera års nedåtgående spiral. Det elva år sedan man vann sm-guld och för sju år sedan var man bara några minuter från att bli svenska mästare igen. Men Malmö snuvade dom på guldet med minsta möjliga marginal då Jon Inge Hoiland slog in en straffspark mot Elfsborg hemma på Malmö stadion matchens enda mål 2004 alltså. Halmstad har haft en lång svit på allsvenska säsonger, sedan 1993 har man varit med i finrummet men säsongen 2011 tar det alltså slut för den här gången. Många säger att en tabell aldrig ljuger och det är inget undantag i Halmstads säsong, utan man har sätt över tid inte varit bra nog helt enkelt. Den spanska satsningen är en stor del i Halmstads misslyckade säsong, jag var kritisk till detta redan från dag ett och jag fick rätt det blev en enda soppa av alltihop. Med tanke på att spanjorer inte är bäst på engelska så blir det lätt när man tar in fem stycken att de bildar en liten grupp vilket är fullt naturligt men frågan var om det skulle slå tillbaka på laget. Nu vet man ju ingenting om hur snacket har gått internt och hur det har sätt ut på träningarna, men resultaten talar sitt tydliga språk Halmstad klarade inte av att hantera de fem spanska spelarna. Det slutade med att spelarna skickades hem, och sedan började man spinna vidare på den halländska modellen ett val som man skulle ha gjort mycket tidigare. Det är alltid lätt att vara efterklok, det är jättesvårt och jobbigt att ta beslut ibland men du måste gå på magkänslan. När du väl tar besluten så går du på din känsla och du tycker att det är ett rätt beslut, sedan kan det visa sig att verkligheten blir en helt annan än vad du hade tänkt dig och det är precis det som Halmstad har drabbats av. Dock så är det inte så oväntat att man åker ur för man har varit ganska svaga det senaste åren på att få ihop ett lag som håller i 30 omgångar. Man har haft många räddningsplankor att luta sig mot, lag som Norrköping, Hammarby, Örgryte och Brommapojkarna för att nämna några har varit ännu sämre och därför har man klarat sig kvar. Men i år så fanns det inga räddningsplankor att luta sig mot, sedan den dåliga starten var förödande för laget jag vet inte när man vann den första matchen men i omgång 10 eller något sånt. Det var dessutom ett självmål av Patrik Rosengren på Örjans Vall som gjorde att man vann den matchen och det säger ju en hel del. Jag tror dock den viktigaste punkten som gör att Halmstad nu får spela i Superettan nästa år är, passionen och hjärtat kring klubben långsamt har försvunnit steg för steg. Man pratar ofta om att det är spelarnas jobb när man väl ska hitta hjältar eller syndabockar men supportrarna har en enorm stor betydelse för klubben. Det måste finnas ett engagemang som berör som skapar starka känslor, det måste finnas passion och ett stor hjärta kring klubben som gör att det triggar igång en mentalitet som bara handlar om att vinna. Varje fenomen har en baksida ibland blir engagemanget för stort så att det kan slå tillbaka på hela klubben men det måste ändå finnas en glöd kring klubben. Det känns inte som att Halmstads BK är det viktigaste som finns på jorden, för Halmstadsborna. Det har på senare år varit väldigt tyst, tråkig och trist drag på Örjans Vall eller rättare sagt inget drag alls och det tror jag har haft en väldigt stor betydelse på att Halmstad är i den situation de är i idag.


Vi säger hejdå Halmstad BK för den här gången dom får börja om i Superettan och även om det är mörka moln på himmelen i Halmstad så går det ju alltid att börja om vi glömmer ju lätt detta. Det är många framgångsrika klubbar som varit nere i "Skiten" som man brukar säga. Malmö FF har varit nere och vänt i slutet av 90-talet AIK för sju år sedan. Till och med IFK Göteborg har varit där nere tro det eller ej dom var nere i gamla ettan i mitten på 70-talet och Gais har varit nere och kämpat och är numera ett topplag så det går alltid att börja om.

Matchen vi alla hade gått och väntat på i flera veckor ja kanske till och med flera månaders tid var nu äntligen här Elfsborg mot Helsingborg en direkt avgörande guldmatch. Nä stopp, backa bandet Elfsborg slängde ju tyvärr för oss som älskar dramatik enda in på målsnöret bort sina guldchanser genom att ha åkt på tre raka förluster. Men det blev en match som vi sent kommer att glömma det hände saker hela tiden det var en helt underbar match. Det var lite handsbolls feeling över det hela att först attackerade Elfsborg Helsingborg och sedan på bara några sekunder hade Helsingborg etablerat ett anfall på Elfsborgs planhalva. Så det var synd att den här matchen ändå bara hade en aspekt av prestige istället för att det var en avgörande match om vem som skulle vinna allsvenskan. Förutsättningarna är nu glasklara, Elfsborg måste vinna resterande matcher som är kvar att spela och då får Helsingborg endast vinna en match till annars så hamnar guldet i Skåne. Glöm inte bort AIK som också har chansen på sm guldet fortfarande och som dessutom möter Helsingborg borta i sista matchen. Det vore ju en bedrift om Helsingborg faller ihop totalt och att AIK skaffar sig ett läge att ha chansen att spela hem guldet i en direkt avgörande match i sista omgången precis som man gjorde mot Göteborg 2009. Nåväl drömma kan vi ju alltid göra och försöka hålla hoppet uppe men att Helsingborg ska trilla ihop som ett korthus de sista fyra matcherna nä det finns inte det går bara inte. Men som sagt en förlust för Helsingborg borta mot ett Gais som gör sin bästa säsong någonsin samtidigt som Elfsborg slår Mjällby på Strandvallen så kan det bli lite dramatik mot slutet av säsongen och det är ju det vi vill ha. Men enligt min uppfattning så sköt Helsingborg bara upp guldfesten för de kommer inte att förlora fler matcher under säsongen jag tror man fixar detta. Men vi vet vad som hände 1998, Helsingborg skulle bara åka upp till Göteborg och spela hem guldet mot ett Häcken som då var klara för superettan. Man hade bokat upp festlokaler i Helsingborg och spelarna diskuterade mest vilka kostymer de skulle bära på festen istället för att fokusera på matchen. Och var händer då jo Helsingborg förlorar mot Häcken med 2-1, samtidigt som AIK vinner sin match mot Örgryte på Råsunda då den numera pensionerade Alexander Östlund gjorde matchens enda mål och AIK tog sm guld istället. Det är inte över förrän den feta damen har sjungit eller hur är det man brukar säga.

Ikväll skulle derbyfrossan avslutas för den här gången med det andra derbyt på raken mellan Djurgården och AIK. Djurgården vann på Råsunda igår med 1-0 och idag vann man också det minst lika laddade hockeyderbyt med 4-2. Det var en väldigt konstigt match, AIK började matchen klart bäst och spelade ut Djurgården under den första perioden tack vare en del utvisningar som Djurgården drog på sig. För övrigt väldigt mycket utvisningar i den här matchen, jag vet inte om det bara var jag som la märke till det men det kändes som att lagen knappt hann bli fullt manskap så drog man på sig en utvisning till. Men AIK gjorde mycket välförtjänt 0-1 genom Robert Rosén nyförvärvet från Modo. Sedan så fick vi se ett bevis på att allt kan hända i hockey och att det svänger snabbt i det som många kallar för världens roligaste sport. Inom loppet av 2 minuter och 39 sekunder så hade Djurgården gått från 0-1 till 3-1 ledning istället. Efter 1-1 målet som Marcus Nilson gjorde i power play ett power play som inte var särskilt bra så fick Djurgården en enorm kick och började jobba som ett lag igen. AIK blev något förvirrade och undrade vad det va som höll på att hända för sedan var det bara Djurgården för hela slanten. Det kändes som att matchen skulle rinna iväg till både 5-1 och 6-1 för så utspelade var AIK under den här perioden efter Djurgårdens 3-1 mål. Dick Tärnström lagkaptenen i AIK klev dock fram i ett ja precis i power play såklart och satte 3-2 och gav "bortalaget" lite hopp. Sedan blev det en jakt på kvittering i den tredje perioden men Djurgården lyckades göra mål i tom målbur när målvakten Viktor Fasth hade lämnat kassen när AIK skulle stoppa in en sjätte utespelare för att försöka få in en kvittering. Det här var en match med många ansikten som kunde slutat precis hur som helst. Den stora hjälten för Djurgården är målvakten Gustaf Wesslau utan tvekan då han stod emot trycket när AIK var det bättre laget i första perioden och även i tredje perioden då Djurgården la sig på försvar. Det här är två lag som ska bli intressanta att följa, man vet inte riktigt vart man har dom. AIK känner vi igen från förra året ett lag som fortsätter att bygga vidare på den här positiva auran som är kring AIK hockey. Djurgården vann matchen och man kan som sagt tacka målvakten Wesslau för de tre poängen man tar, men man har fortfarande en del att bevisa dom har inte övertygat såhär långt. Även om man tog en meriterande seger i Kinnarps Arena så gjorde man en plattmatch mot Modo på Hovet och förlorade med 4-1. Men det här är två lag som kommer att ta sig till slutspel jag är rätt övertygad om att respektive lags trupp kommer att räcka till. För AIK är det dock extra viktigt att spelare som Kent Mcdonell och Josh Mcnevin hålller sig friska. För Djurgårdens del så måste Marcus Nilsson steppa upp rejält den här säsongen, och det sätts en extra stor press på honom nu när han är lagkapten för året. Det ska bli intressant och se om han klarar av den uppgiften jag är dock tveksam han känns inte som den naturlige ledaren för Djurgården.

Det är derbyvecka det känner ni säkert till ni som är insatta i sportens värld, ikväll spelades det sista derbyt på Råsunda mellan AIK och Djurgården. Imorgon möts klubbarna igen då handlar det om hockey en väldigt laddad match såhär tidigt in på hockeysäsongen i Globen imorgon ikväll 19:00. Kort summering av matchen Djurgården gjorde en väldigt bra match man kämpade och offrade verkligen allt för varandra och man släppte inte till många målchanser. AIK fick lite panik och klarade inte riktigt av att hantera Djurgårdens sätt att spela under större delar av matchen. Det var bara under några enstaka tillfällen som det syntes vilket lag som låg i toppen och vilket lag som höll till i botten av tabellen. Men härlig derbymatch med hårda tag och mycket känslor och det var några situationer som var lite tveksamma men det var en schyst och ärlig match på alla sätt. Kennedy Ibgoannaike från Magnus Perhssons frysbox kastades han in i hetluften när Mattias Jonsson blev skadad mot Trelleborg och gjorde hattrick och idag avgör han också derbyt vilket är helt otroligt. Det är bara att hålla med Magnus Perhsson Djurgårdens manager att han har gjort ett misstag som inte har spelat Kennedy mer.



Men tyvärr så måste vi prata om fotbollsvåldet eller läktarkulturen eller hur man nu ska formulera sig för nu får det fan vara nog. Det han bara gå sju sekunder av andra halvlek innan bengalerna brann från både Norra och Södra stå. Jag måste säga att jag kan inte riktigt förstå hur dessa människor tänker, för i 10 minuter så var det helt tyst på Råsunda då båda klackarna stod bakom manifestet från Positivläktarkultur som handlar om att sprida en positiv bild av supporterkulturen. Man protesterar mot våldet mot förbundet och mot medias sätt att skriva om supportrar men de två sistnämda sakerna lägger vi åt sidan ett tag. För jag kan återigen inte förstå hur man ena stunden håller tyst och visar sitt missnöje och tar avstånd från något som man vill få bort, för att sedan stå och bränna av massa bengaler så att matchen får avbrytas jag tycker det är helt bedrövligt. Men tyvärr så måste jag ännu en gång tyvärr ge en hårtork till SVFF och alla som hanterar de här frågorna. Jag ska inte vräka ur men svordomar men hur sjutton kom bengalerna in, man har ju varit väldigt tydliga ifrån förbundets sida att det ska vara hårdare visitation och att det inte ska gå att ta in bengaler. Det ska tydligen också ha smällt knallskott från båda klackarna samtidigt som bengalerna brändes av. Knallskott ska inte gå att ta in på en arena har man också sagt från förbundet och lik förbannat så sker det ännu en gång. Kan Lars-Åke Lagrell eller någon annan vettig människa förklara denna enorma slapphet ifrån förbundet och alla som håller i dessa frågor. Vakna upp ur sömnen och se verkligheten och ge fan i att säga att det ska vara omöjligt att ta in knallskott och bengaler när det uppenbarligen är fritt fram att göra det. Inser ni inte att ni har tappat kontrollen, det är väl bättre att gå ut och erkänna att ni inte kan hantera detta fenomen sluta ljug oss som vill rädda svensk fotboll rätt upp i ansiktet. Ge fan i att påstå någonting som inte är sant jag blir fullständigt vansinnig jag har inte ord för detta. Jag vet inte ens om jag orkar fortsätta följa den här säsongen, varför föjer vi vår kära allsvenska fotboll om det ska vara på det här viset. Där supportrar har fritt fram att se till att matchen bryts när som helst, varför bryr vi oss om allsvenskan om det ska vara på detta viset. Jag går in på flera experters linje som exempelvis Canal plus expert Pelle Blohm. Jag är fruktansvärt trött på att behöva sitta och kommentera det här fenomentet för vi pratar om samma saker varje gång och från förbundet och politikerna så händer det inte jävla skit.

Kalmar tog en välbehövlig seger hemma mot jumbon Halmstad som i praktiken är klara för superettan näsa säsong. Kalmar har historisk sätt haft svårt för lag som kommer med inställningen att backa hem och hugga direkt när man får chansen att kontra. Dagens match blev inget undantag Kalmar hade väldigt svårt att få grepp om Halmstad man kom inte riktigt åt dom. Stundtals så spelade Kalmar riktigt dåligt då man inte hade någon tanke med vad man gjorde med sitt passningsspel. Men sedan så kom ett moment i matchen som var väldigt avgörande för hur matchen med facit i hand skulle sluta. Halmstad har en ett skott i ribban då Christian Järdler får på en kanonträff men Berisha är på bollen och den tar i ribban. Kort där efter så slår Måns Söderqvist en fin djupledsboll till vem om inte Erik Israelsson som säkert sätter dit det som blir matchens enda mål. En väldigt viktig seger nu kan alla som trodde att Kalmar var på väg att falla som en sten ner i tabellen andas ut, för nu är det allsvenska kontraktet defenitivt säkrat. Det viktigaste var att vinna matchen men Kalmar kan bara inte vara nöjda med insatsen sätt över 90 minuter. Stundtals är det väldigt ojämn nivå på spelet som helhet slarvliga passningar och allmän osäkerhet i spelet. Och det känns hela tiden som att det finns att krama ur lite mer jag vet att Kalmar kan så mycket bätre än det de visade i senaste matchen mot Syrianska och idag. Jag menar det är väl inte med bara ren tur som man har skrapat ihop 37 poäng och ligger i mitten av tabellen utan då måste det ju finnas en hög högstanivå i laget. Matchen mot IFK Göteborg var precis så jag vill se Kalmar spela fotboll, med bra fart ytterbackarna följer med i varje anfall bollen går snabbt mellan spelarna man sänker sällan ner på intensiteten i spelet. Men det är lurigt att möta lag som slåss med kniven mot strupen som är desperata och som slåss med näbbar och klor och parkerar bussen framför målet för att försöka låsa alla ytor som finns på egen planhalva. Men positivt från den här matchen är först och främst att man vinner den och tar tre poäng vilket var ett krav en sån här match ska Kalmar vinna sju dagar i veckan. Måns Söderqvist går in och ersätter Henrik Rydström som fick kliva av redan efter sju minuters spel på ett mycket bra sätt. Han bidrar med mycket energi löpstark och löpvillig söker hela tiden boll vill styra och ställa och är inte rädd för att ge sig in i hetluften där det bränner till i närkamperna. Framspelningen till Erik Israelssons mål var en väldigt fin slagen boll så det finns någonting att bygga på kring Måns Söderqvist lägg det namnet på minnet. Erik Israelsson han är i sitt livs form just nu inte bara för att han har börjat göra massa mål den här säsongen men han har utvecklats väldigt mycket och ser starkare ut mentalt. Tappar han bollen så ska han bara ta tillbaka den till varje pris han kämpar och han styr och ställer och spelar med stort hjärta precis som jag har efterlyst. Enligt mig den givna kaptenen den dagen Henrik Rydström slutar om nu inte andra klubbar börja visa sitt intresse för hans tjänster så är han absolut en ledare på planen. Det gäller nu bara att avsluta den här säsongen på bästa sätt och ta så mycket poäng man bara kan, men det känns som att man kan få ut lite mer av laget och det vill jag se i de matcherna som är kvar. Cupfinalen väldigt viktigt för klubben såklart det är den snabbaste vägen ut till kvalspel till europa league eftersom fjärde platsen känns väldigt långt borta. En sista sak Sobralenses frånvaro märktes inte så mycket i matchen, finns han med i startelvan nästa match tveksamt han kan ha gjort sitt i Kalmar det är ett scenario som inte är helt omöjligt.

Elitserien drog igång på allvar igår och ikväll var det dags att släppa pucken i Hockeyallsvenskan där degraderade Södertälje gästade Gränby Ishall för match mot Almtuna. Premiären brukar vara ganska tråkiga och det blir ofta ganska slarvligt spel då man lagen söker lite i sitt spel hur ska vi spela ska vi göra såhär eller ska vi göra lite mer såhär och så vidare. Det blev seger för den anrika Sportklubben med 3-2 efter att man visat upp en väldigt fin moral genom att gå ut i tredje perioden och vända ett 2-1 underläge till seger. Som SSK supporter så är man ju väldigt nyfiken att se vad det kan bli av detta nysatsande lag med många unga spelare. Spelare som Emil Lundberg, Christoffer Blid, Thom Flodqvist för att nämna några ska bli väldigt intressant att följa allsvenskan är en bra liga för talangfulla juniorer som vill framåt. Det är ett helt nytt lag mer eller mindre jämfört med det SSK som åkte ut i våras uppe i Fjällräven center mot Modo. Ett helt nytt målvaktspar många nya backar och många nya forwards, räknar vi bort juniorerna så är det bara fyra spelare som stannat kvar efter degraderingen. Mathias Månsson, Julian Jakobsen, Stefan Bemström Mikko Kalteva är de som valde att stanna kvar och försöka hjälpa laget tillbaka till elitserien. Det är givetvis för tidigt att dra några slutsatser efter  en match det är 52 matcher som ska spelas och det kommer att gå upp och ner under säsongen det måste spelarna vara inställda på och även fansen till viss del. Men det jag kan sakna lite i SSK är en stabil back som agerar med stor pondus och kunnande, nu var inte Stefan Bemström med och spelade och det är klart att en sådan rutinerad spelare behövs som kan hålla i pucken har bra spelsinne och gör sällan få misstag. Men jag skulle kanske vilja ha in en lite mer rutinerad pjäs på backsidan någon som har lite mer erfarenhet från andra ligor och som man känner är trygg att sätta in i knepiga situationer under matcherna. Som Sanny Lindström, Jonas Frögren, Niclas Hävelid lite den typen av spelare skulle jag vilja se plockas in under säsongen. Samma sak gäller när jag synar SSK:s forwards jag saknar en renodlad center, man skulle behöva plocka in en center till för att spetsa till truppen ytterligare. För som det ser ut nu så är truppen precis som tränaren Johan Strömwall sa väldigt känslig för skador och han skulle själv vilja ha in en center till. Johan Strömwall känns för övrigt som ett väldigt spännande namn som tränare, han var en väldigt bra spelare den gamle Luleå legenden och även bra på den internationella scenen med flera landskamper bakom sig. Jag tycker SSK gjorde ett bra val som valde att plocka in någon som har varit utomlands och få ta in lite nya influenser och kan föra vidare det hem till Sverige och i det här fallet SSK. Sedan gillar jag också värvningarna av de båda slovenerna Ziga Jeglic och Robert Sabolic ett radarpar som spelat med varandra länge och som känner varandra väl. De båda gjorde kanske inte en jättebra insats ikväll om vi tittar över hela matchen men det är ändå Jeglic som krutar in game winning goal en matchvinnare helt enkelt och det är precis det SSK har saknat det senaste åren. Det kommer bli en tuff resa det kommer att bli en lång säsong, nu ställs SSK inför en ny utmaning. Man ska helt plötsligt från att ha varit den fula ankungen och fått mycket skit och blivit någon form av slagpåse för media och supportrar från andra lag att hacka på och vara den stora underdogen till något helt nytt. Nu blir man helt plötsligt ett lag som förväntas ligga i toppen och vissa matcher kommer fansen inte tolerera att man förlorar. Det gäller att klara av att hantera att åka ner till Ljungby man måste lära sig att komma ner till ett kokande Tingsryd man måste lära sig att spela nere i Oskarshamn. Man måste lära sig att hantera att vara lite jagade, för alla ursäkta mig men alla små lag som man kommer möta för dessa lag är det årets match. De kan ju strunta i om de åker ner i Division 1 senare i vår men den matchen vi slog SSK kommer de att leva på hela året. Så den som förväntar sig att SSK ska springa igenom allsvenskan säger jag att han får tänka om en gång till. SSK har enligt min mening varken de sportsliga och framförallt inte de ekonomiska förutsättningarna att vara ett lag som bara springer iväg och vinner serien överlägset. Men jag kan långsamt se någonting positivt som SSK håller på att bygga upp med ett lag där det finns mängder av bultande SSK hjärtan, Per Nygårds är kvar som sportchef. Man har en helt ny klubbledning, och det finns ändå en positiv anda i föreningen och framförallt en vi känsla. Jag är helt övertygad om att ska Södertälje gå långt så måste det finnas en vi känsla laget före jaget, och det är precis det som SSK började bygga upp redan för två år sedan med Peter Popovic som tränare och som Johan Strömwall nu ska föra vidare. Lyckas man med detta så är jag övertygad om att SSK går mot en bra säsong och en ljus framtid till mötes och drömmar om någonting stort kan plötsligt förvandlas till verklighet.

Man är alltid lika förväntansfull när säsonger ska dra igång och ett tecken på att vinter närmar sig med stora kliv är att elitserien i ishockey tjuvstartade ikväll. Frölunda tog emot nykomlingen Växjö inför ett fullsatt Scandinavium, Frölunda vann matchen med 2-0 efter att ha avgjort matchen i tom bur. Frölunda i all ära men jag måste grotta ner mig i nykomlingen Växjö som efter sin stora satsning som man drog igång för tre fyra år sen lyckades ta sig upp i finrummet i våras. AIK fick väldigt mycket skit av media och på kvällstidnings språk blev sågade enda ner till fotknölarna av alla så kallade experter. Man var sämre än Väsby och så vidare, men Växjö har faktiskt om man tittar på truppen klart bättre förutsättningar att slippa en kvalserie än vad AIK hade inför säsongen. Det finns en del intressanta spelare som ska bli roliga att följa, som den storväxte backen Tom Linder som jag tror kan bli en viktig kugge i laget och slå igenom. Nyckeln för ett lag som Växjö som gör sin första säsong i elitserien någonsin är att de rutinerade spelarna håller en hög nivå och framförallt håller sig fria från skador och spelar så många matcher det bara går. Spelare som Per Hållberg måste spela de flesta matcherna, en spelare som Brad Moran måste också hålla sig frisk om Växjö ska en chans att slippa kvalserien. Men den absolut viktigaste spelaren för Växjö den här säsongen är Martin Gerber. Den 37 årige målvakten som har spelat i Edmonton Carolina Ottawa och har en mycket rutin från elitserien efter att ha spenderat en del av sin karriär i Karlstad och Färjestad. Han måste komma upp stort och vinna de matcherna som Växjö inte är värda att vinna så att säga, han måste vara tungan på vågen i vissa matcher för att Växjö ska kunna ta de där extra poängen som behövs. Martin Gerber är grundbasen för att Växjö ska lyckas det här året det går inte att sätta ord på hur mycket han kommer att betyda för Växjö. Sedan måste Växjö visa att de håller i elitserien även offensivt, Tomi Kallio ser många som någon form av frälsare men hans bästa år är räknade men är fortfarande en bra målskytt. Men man ska inte ha skyhöga förväntningar på att Kallio blir tungan på vågen i matcherna som står och väger. Kallio är bra nog för att göra runt 14 15 mål men han kommer inte att ösa in poäng det tror jag inte. Men det ska bli spännande att följa detta Växjö och se om de klarar av detta svåra första år som det kommer att bli på alla sätt och vis. Det tar ett tag att växa in i elitserien såklart och framförallt i en klubb som Växjö som är en ung förening bildades 1997 det säger en del om att de har en del att lära. Men titta på AIK återigen de pendlade mycket under säsongen men man lyckades till slut få ihop sitt lag och få ihop en grupp människor som jobbade mot ett och samma mål och det slutade med en semifinalserie. Och som jag var inne på Växjö har alla förutsättningar att lyckas om man rent spontant bara tittar på pappret på spelartruppen för det finns en del rutin som kommer tillföra mycket till de unga hungriga spelarna. Men som sagt Martin Gerber måste storspela i målet, det äldre spelarna måste hålla sig skadefria och de unga killarna måste lära sig att spela i elitserien och de behöver lära sig det snabbt.

När Kalmar FF spelar bortamatch 2011 så vet vi ju hur det ska sluta och det blev inget undantag i eftermiddagens match mot Syrianska. Förlust med 2-1 och det är skrattretande för varje bortamatch har slutat i uddamålsförlust precis varje match som Kalmar har förlorat borta har slutat med förlust 1-0 eller 2-1. Tillfälligheter kan tyckas men samtidigt ändå inte för det är ju någonting som inte stämmer när Kalmar spelar borta helt enkelt. Samtidigt så finns det ingen logik i det hela för förra året så var man ett av seriens bästa bortalag och var ett av seriens sämsta hemmalag istället så man blir ju förvirrad. I grund och botten så är det ineffektiviteten Kalmar blöder av ineffektivitet det har man gjort i stort sätt hela säsongen. Urladdningen mot Norrköping gav hopp och även senaste matchen mot Göteborg gav hopp men idag var man tillbaka på ruta ett. Slarvligt passningsspel stundtals och när man väl spelar bra passningsspel så är avsluten alldeles för dåliga. Jag vet att det är skillnad att spela inför ett kokande Guldfågeln Arena inför 12 000 mot Helsingborg och att det kanske inte är så jäkla kul att åka upp till Södertälje inför 1800 och det är tyst och dött på läktaren. Men man måste ändå kunna motivera sig och tända till inför sådana matcher. Syrianskas tränare Özcan Melkemichel sa en väldigt bra sak i intervjun efter matchen "Vi visar hjärta idag". Det är precis det handlar om visa hjärta en stolthet och stå upp för klubbmärket det gjorde Syrianska idag Kalmar vet jag inte vad dom höll på med. Det märks att den här turbulensen som har varit med Sobralense soppan och nu senast Stefan Larsson som gör den så kallade förbjudna flytten går till Elfsborg som ändå är Kalmars hatobjekt iallafall inom supporterkretsar. Det märks att den här tunga perioden har påverkat laget och spridit sig ut på fotbollsplanen. Och det förstår jag, jag menar herregud det är ju inga robotar utan det är klart man tar till sig och har koll på vad som händer i klubben. Men det är inga ursäkter det handlar om att visa hjärta och inställning varje match, sedan kan man förlora ändå men man kan kräva att alla gör sitt bästa. Förutom sponsorerna så är det fansen som ser till att spelarna får sina löner då tycker jag man kan kräva att man åtminstone kan åka upp och vinna mot ett lag som förmodligen komma spela i superettan nästa säsong. Men när det är underprestation då tycker jag man som supporter har rätt att bli förbannad för det förstör tusentals ideella timmar för dom som lägger ner hela sin skäl på sitt lag.


Sedan tycker jag Sobralense en gång för alla har visat vad han vill, han vill inte spela i Kalmar någon mer och jag måste erkänna att jag blir faktiskt fullständigt vansinnig på Sobralense. Enligt det som har kommit ut i media så lyckades man inte komma överrens med honom i förhandlingarna när det gällde hans lön. Då undrar jag hur kan man begära mer i lön när man knappt kan ta emot en vanlig enkel sidledspassning, och när man väl får kontroll på bollen så stannar man upp och drar ner på tempot i anfallet och så rinner målchansen ut i sanden. Sobralense är säkert allt annat än populär inom vissa delar i Kalmars supporterkretsar, och med tanke på hans uppträdande idag så ska han inte räkna med att han får mycket kärlek från Kalmarklacken nästa gång han kliver in på Guldfågeln arena. Om han nu spelar överhuvudtaget, jag tycker personligen att Sobralense nu har bevisat en gång för alla vad det är han vill han lever inte i nuet han lever i sin egen lilla bubbla och tänker att det ordnar säg jag ska ju ändå lämna det här laget. Men min poäng i hela det här inlägget är att Kalmar måste stämpla in i varje match oavsett om man möter ett topplag hemma eller ett bottenlag borta inför lite publik. Henrik Rydström var inte med i dagens match vilket såklart påverkade här snackar vi om en spelare som slår varje passning på medspelarens fot och har ett engangemang utan dess like. Men precis som landslaget ska kunna vinna utan Zlatan så ska Kalmar kunna ta poäng och vinna matcher även utan Henrik Rydström. Det jag vill av Kalmar nu är passion och hjärta det är det viktigaste, och avsluta den här säsongen på ett så bra sätt som möjligt. Sedan om man kommer 5:a eller 10:a spelar ingen roll det är bara av akademisk betydelse men bättre inställning och visa hjärta det är budskapet som jag vill få fram.

Helsingborg såg riktigt skakiga ut igår kväll mot Häcken borta då man var helt utspelade första halvlek, och där kan man tacka Pär Hansson som höll nere siffrorna plus Häckens ineffektivitet. Men som vanligt så äter man sig in i matchen som man har gjort hela den här säsongen, man litar på sitt spel man vet om att det här har vi gjort förut det är inga problem fortsätter vi jobba stenhårt så kommer målen. Samtidigt så är det här verkligen Helsingborgs år då allt bara stämmer man går bara inte att vinna mot vilket är helt otroligt, säsongens enda förlust var mot AIK på Råsunda och det var någon i våras vilket säger en del. Det som imponerar mest är att man bara vinner och vinner det är inte många kryss man har haft i år nu blev det ett poängtapp igår och oavgjort 1-1 men man har varit väldigt bra på att vinna matcherna trots att man inte alltid har förtjänat det. Jag var väldigt snabb på att säga grattis till Elfsborg när Helsingborg sålde både Alexander Gerdnt Marcus Nilsson och Rasmus Jönsson. Jag trodde helt enkelt inte att Erik Sundin och Alvaro Santos skulle kunna dra lasset själv och att det inte fanns den kompentensen på mittfältet som kunde bli ett bra stöd till dessa två forwards. Men de bevisade ytterligare igår att man är så oehört svårslagna ändå, och man kan göra mål på så många olika sätt de är starka på fasta situationer dom är starka på snabba omställningar och dom kan också etablera långa anfall. Avståndet mellan Helsingborg och Elfsborg är nu 7 poäng, lägg där till att Helsingborg har bättre målskillnad än Elfsborg och detta sätter enorm press på Elfsborg i nästa match. Och det är inte vilken match som helst det är ett derby mot Gais, och Gais kommer göra allt för att försöka vinna den matchen och bli det första laget att vinna på Borås Arena den här säsongen. Rubriken kan bli sann om Elfsborg inte vinner måndagens match mot Gais, då kan tyvärr för oss som håller på andra lag och för oss som älskar dramatik guldstriden i praktiken vara avgjord innan seriefinalen i Borås.

Svensk hockey har drabbats av en stor förlust då Stefan Liv en av Sveriges bästa målvakter inte längre finns med oss. Han dog efter en flygolycka när hans lag Lokomotiv Jaroslav resa till Minsk för seriepremiären som skulle spelats imorgon. Först och främst så går mina spontana tankar till alla som fanns med på planet självklart, till deras familjer och vänner. Stefan var för mig inte bara en fantastisk bra hockeymålvakt utan en fantastisk fin människa, han hade den här amerikanska stilen väldigt öppen för media och väldigt ödmjuk en riktig lagspelare. Han satte aldrig jaget före laget utan det viktigaste var att laget nådde framgång än att han fick spela och såna ödmjuka karaktärer älskar jag. Resultaten talar för sig själva 3 sm guld han vann OS och VM guld han vann i stort sätt allt som går att vinna förutom Stanley Cup, då han tyvärr aldrig fick chansen att delta i ett NHL slutspel då han aldrig slog sig in i Detroits lag. Han har betytt oehört mycket för svensk hockey, han hade en vinnarskalle utan dess like han skulle bara vinna till varje pris. I serielunken så var han alltid lite trög i början och såg lite seg ut och släppte in en del konstiga mål. Men när väl slutspelet drog igång då förvandlades han till en vägg han tog precis allt han stoppade varje puck. När han vann sitt första sm guld säsogen 2003/2004 så satte han rekord i antalet nollor i slutspelet då han höll nollan 6 gånger vilket är ett fantastiskt bra resultat. Han har även gjort fantastiska resultat i landslaget så det är med stor sorg i hjärtat vi tar farväl av Stefan Liv. Våra tankar går naturligtvis till hans familj och vänner alla som har spelat med han och alla de andra arbetskamraterna till HV71:s supportrar. Ni är inte ensamma vi delar sorgen med er vi tackar dig Stefan Liv du var förbannat bra på att stoppa puckar och du var en fantastisk fin människa må du vila frid, du kommer alltid ha en plats i våra hockeyhjärtan.

Det satt hårt inne men när domaren blåste av matchen så hade Sverige vunnit mot San Marino med 5-0. Men ett tag såg det ut som att Sverige skulle göra en ny Malta match alla minns vi den matchen när ett självmål räddade Sverige med en kvart kvar att spela. Man ska aldrig generalisera men många spelare var inte riktigt närvarande i matchen det såg väldigt segt och trögt ut i passningsspelet stundtals. Inte så konstigt för det är dessa matcher som är de svåraste att spela tro det eller ej. Alla kräver att man ska vinna och man ska inte bara vinna och ta tre poäng vilket är det viktigaste utan man ska göra massa mål och man ska spela ut det motståndarna. Men det gäller att kunna behålla fokus och stämpla in som vanligt och göra det hårda jobbet som krävs för att man ska få utdelning. Tidiga mål betyder givetvis väldigt mycket i sådana här matcher, för ju längre tiden går ju mer frustration och oro sprids inom laget och lite negativa gester börjar synas lite här och där. Men så fort Sverige fick utdelning så släppte all press och man kunde spela ut samtidigt som San Marino slutade spela då visste de att matchen var körd. Plus ger jag till Rasmus Elm och Kim Källström som var de spelare som stod för de hotande och avgörande passningarna i första halvlek, och att Toivonen och Ibrahimovic inte kunde ta vara på de fina framspelningarna kan inte Rasmus eller Kim hjälpa. Jobbet utfördes ingenting annat vi ska inte höja det svenska laget till skyarna det är fortfarande en lång väg att gå för att Sverige ska nå sitt slutmål Polen/Ukraina nästa sommar. Det återstår nu två matcher kvar och det krävs att Sverige höjer sitt spel rejält för de spelet som de svenska laget visade upp igår räcker inte till många poäng mot Finland eller Holland. Det ska dock påpekas att de flesta spelare i den svenska truppen har inte kommit igång med ligaspelet än i sitt klubblag vilket påverkar en del naturligtvis. Två matcher kvar Finland borta och Holland hemma, att möta Finland i Helsingfors är alltid tufft Finland kommer ge allt för att förstöra för sitt grannland så det gäller att stå emot det enorma publiktryck som kommer att vara på olympiastadion. Holland kommer förmodligen vara klara för em då de kommer till Råsunda men det blir mycket svårt att ta några poäng ändå för det är ett väldigt svårt lag att möta. Dom är tunga dom får fast bollen väldigt bra vid fasta situationer och har flera spelare som står på toppen av sin karriär. Spelare som Sneijder Kuyt Van Persie Huntelaar för att nämna några är spelare som Sverige verkligen får se upp med. Det blir en tuff prövning för det svenska landslaget och det gäller att dom klarar av den prövningen. För Sverige behöver ta sig tillbaka till ett stort mästerskap för att sätta svensk fotboll på kartan igen. Det skapar ett större intresse för svensk fotboll och gör att de europeiska klubbarna får upp ögonen för svenska spelare ännu mer i europa. Em och vm är också ett bra skyltfönster för unga spelare att visa upp sig för klubbar som rustar upp inför kommande säsong eftersom de flesta klubbarna ute i europa spelare höst/vår.

Ikväll var kvällen då Sverige skulle i praktiken säkra en biljett till EM i Polen/Ukraina nästa sommar. När domaren blåste av matchen ligger Sverige kvar på andra plats dock på samma poäng som Ungern men med bättre målskillnad. Det blev förlust med 2-1 och hur kostsam den här förlusten blir det vet vi ju inte innan alla matcher är spelade men Sverige bjöd in Ungern i gruppen igen helt klart. Det är en väldigt konstig fotbollsmatch som helhet väldigt konstig fotbollsmatch för Sverige kom ut och såg väldigt tagna ut av stundens allvar det var väldigt slarvligt spel stundtals. Anders Svensson och Kim Källström kom aldrig riktigt in i matchen och blev aldrig riktigt kungar över mittfältet utan man kom snett in i matchen redan från början. Zlatan fick sina chanser men han kom inte riktigt in i matchen tyvärr, han fick sina chanser och ibland blixtrade han till men det hände för lite för att jag ska vara helt nöjd med hans insats. Andra halvlek kommer Sverige ut som ett helt nytt lag man börjar skapa målchanser man börjar uppträda väldigt tryggt med bollen och visar upp ett fint passningsspel. Välförtjänt så får man också 1-1 efter ett mönsteranfall där Chippen får avsluta det fina anfallet med att rulla in bollen i öppet mål. Efter målet så svänger pendeln tillbaka till Sverige totalt man kör över Ungern totalt och man sitter bara och väntar på ett segermål. Pang så är det istället 2-1 för Ungern och jag blir så upprörd när jag ser hur det svenska försvaret reagerar, för det är fyra svenska spelare i straffområdet mot en ungrare om vi räknar bort han som spelar fram till målet. Fyra svenska spelare mot en ungrare då tycker jag att man kan kräva att bollen bara ska bort eller så måste man ju gå dit och markera. Men istället så står de fyra svenska spelarna och tittar boll och det blir ju retfullt enkelt för Ungern att sätta det som blir segermålet 2-1. Man ska komma ihåg att Ungern saknade fyra av sina mest tongivande spelare bland annat Zoltan Gera och ändå vinner Ungern. Jag kan inte erkänna att vi möter ett bättre lag för det gör vi bara inte, mot Holland är det en annan sak men Ungern borta som hemma ska vara en dag på jobbet det är bara vinst som gäller mot dom. Ungern gjorde egentligen ingenting annorlunda utan spelade på samma sätt som dom alltid gör de spelar på sin defensiv och sedan hugger dom direkt när kontringslägen dyker upp. Detta är en mycket viktig detalj som jag bara måste få sprida ut, Oscar Wendt hade ingen bra kväll han stod för en del misstag och såg allmänt osäker ut i de flesta situationer han var inblandade i. Detta är inget unikt för just fotbollen utan detta gäller alla lagsporter, om en enda part faller bort då pajar alltihop och det var precis det som skedde i kvällens match. En annan jämförelser som jag brukar lägga in i dessa sammanhang är att lagsporter och i det här fallet fotboll handlar om att skapa en säkerhet och en trygghet inom en grupp på planen. Om en spelare gör ett misstag så sprids den osäkerheten vidare till nästa det blir som en lavin allt bara rasar det blir fel på fel. Jag har inget emot Oscar Wendt personligen det är en lovande spelare som har jobbat på bra via IFK Göteborg och sedan vidare till FCK men jag tror tyvärr för hans del att han spelade bort sina chanser i landslaget. Det känns som att Behrang Safari är given som vänsterback och som sagt Wendts insats ikväll ökar ju inte hans chanser att få chansen i landslaget ytterligare. Passningen hem till Isaksson som höll på att resultera i ett 2-0 mål för Ungern var bland det värsta jag har sätt, det får bara inte hända på den här nivån jag tycker man kan kräva att fotbollsspelare på den nivån ska kunna klara av att läsa av en sådan situation.


Om vi då går tillbaka till den kollektiva insatsen så gör Sverige en mycket svag första halvlek, en bättre andra halvlek men det räcker inte. Man saknar inte lägen, men målen måste komma när chanserna dyker upp så enkelt är det. Men det som jag blir mest fundersam över är försvarsspelet för det var knappast Ungern som skapade sina chanser på egen hand förutom sitt 1-0 mål. Sverige gav bort bollen alldeles för många gånger på fel ställen och då blir man straffade direkt mot en hyfsad bra nation som slåss med näbbar och klor för att försöka ta sig till sitt efterlängtade slutspel. Jag tjatar om det men i backlinjen vill jag se ändringar när både Mellberg och Majstorovic är spelbara så är dom givna tveklöst absolut. Men som backup till Majstorovic och Mellberg så ställer jag mig väldigt frågande till att Hamrén väljer att spela Andreas Granqvist istället för Jonas Olsson. Här har vi alltså en spelare som spelar ordinarie i Premier League vecka ut och vecka in, och jag tycker det är tjänstefel att inte spela Olsson före Granqvist. Jag har sätt Granqvist i några landskamper nu och jag tycker inte han har den här riktiga beslutsamheten som krävs för att vara mittback i landslaget. Jonas Olsson är en hetsig spelare jag vet men han har en stenhård inställning varje närkamp ska vinnas han styr och ställer och älskar att snacka och styra sin backlinje. Hans erfarenhet ifrån England med hela den kulturen vad den innebär där det är lite tuffare klimat och att det gäller att stå på sig har gjort honom till en väldigt stark karaktär. 


Summerar vi det hela kort så gav Sverige bort tre poäng man var för inneffektiva och man satte sig i en svår situation eftersom man inte spelade tillräckligt ödmjukt och har dålig värdering.