sportviktorn

Under min jämfört med andra väldigt korta tid som supporter till Kalmar FF så har matcherna mot IFK Göteborg varit givna förluster och ibland med undantag oavgjort vid enstaka tillfällen. Det har varit förbaskat svårt att komma åt detta lag varje gång Kalmar har mött dom hemma som borta. På senare år så har däremot Kalmar krypit närmre och närmre när det gäller att kunna vinna över Göteborg, senast Kalmar vann mot Göteborg i en allsvensk match var 2009 med 2-1. Idag tog Kalmar emot detta blåvita lag från väst på vackra Guldfågeln arena och det var ett helt vansinnigt tryck på läktaren. Det märktes att det inte var som vilken match som helst i serielunken utan det var en stor match för alla supportrar. Matcherna mot Elfsborg, IFK Göteborg och Stockholmslagen är alltid speciella det känns ofta lite extra i kroppen inför sådana matcher. Jag har gått runt hela helgen och väntat på att matchen skulle sparkas igång, det har varit så mycket nerver inför matchen ikväll det går knappt att beskriva. Vid förlust så hade Kalmar inte haft långt ner till kvalstrecket som vi ändå får inse har spökat för Kalmar med jämna mellanrum större delen av säsongen. Kalmar har efter EM ryckt upp sig på hemmaplan ordentligt, efter ynka 1 seger på hemmaplan under våren så har Kalmar radat upp segrar och poäng på hemmaplan efter EM och det är positivt. Laget är på väg att göra det man lyckades göra förra året att få Guldfågeln arena till sin borg, en arena som skulle vara mycket svår att lämna med poäng för motståndarlagen.

 

 

 

Om vi ska gå igenom matchen så började Göteborg något bättre men skapade inte så mycket när det gäller målchanser. Sobralense hade något försök till framspelning mot Tobias Hysén men utan resultat. Backlinjen skötte sig alldeles utmärkt med Thorbjörnsson och Öhman i mitten som ersatte Paulus och Nenad på ett mycket bra sätt och det känns tryggt. När spelare försvinner på grund av skador så är det viktigt att det finns spelare som kan gå in och fylla den luckan och göra det med bravur och det var precis vad Thorbjörnsson och Öhman gjorde. Kalmars 1-0 kom lite ur ingenstans var min spontana känsla och ifrån min synvinkel så vet jag inte riktigt hur den chansen uppstod. Helt plötsligt kommer Daniel Mendes tror jag det är och efter ett fint sammarbete med Dauda så är det den sistnämnde som skickar in bollen i mål bakom Erik Dahlin. Psykologiskt otroligt viktigt mål för Kalmar som kanske inte hade gjort någon strålande insats fram till den situationen och att då få ett mål med sig och ta med sig det in i halvtid betydde otroligt mycket. Kalmar spelade upp sig efter målet och gjorde så också även i andra halvlek. En situation som blev väldigt avgörande var såklart Göteborgs ramträff i början av den andra halvleken. Passivt Kalmar som släpper till en sådan målchans, som tur är så tar bollen i ribban och ut. Hade den bollen gått i mål hade Göteborg fått energi och det hade blivit en helt annan match och en jobbig period för Kalmar att ta sig igenom. Sedan är det efter ett tag Abiola Daudas tur att göra sitt andra mål för kvällen då han efter en fin passning av Erik Israelsson tar ner bollen på ett mycket vackert sett lurar upp Göteborgsbacken på läktaren och lugnt och fint placerar dit 2-0. Matchen kändes där avgjord och trots att man aldrig ska räkna ut Göteborg så kändes det aldrig riktigt som att gästerna hade något riktigt hot mot Kalmar den här kvällen. Det är inte samma Göteborg som vi har vant oss att se, Tobias Hysén är ärligt talat totalt iskall han skapar inte alls lika mycket chanser längre och är inte lika effektiv när han kommer till avslut. Kalmar har haft problem med detta lag genom åren men om man skulle slå dom så var kvällens match ett perfekt tillflälle eftersom laget haft en del problem liksom Kalmar. Mcdonald avslutade målskyttet ganska fri med Erik Dahlin kunde han sätta dit 3-0.

 

 

För det första otroligt viktiga poäng för Kalmar, hade det blivit förlust så hade det varit väldigt tungt att titta på tabellen efter matchen. Med tanke på vilka motståndare man möter framöver så var kvällens seger absolut nödvändig. Laget spelade kanske inte vackrast men man offrade sig otroligt mycket för varandra vilket är det som behövs när man befinner sig i den situationen som Kalmar har satt sig i. Laget har pendlat mellan att ligga 12:a till 8:a, 9:a och då är det bara på med krigsmålning och ut och göra sig redo för ett stort krig i 90 minuter och vinna det kriget och ta 3 poäng. Det som var positivt Abiola Dauda fortsätter att göra mål, sedan han kom hit har han haft det väldigt svårt att sätta dit chanserna den här säsongen så skapar han inte bara chanser han sätter också sina chanser. Nu är han uppe i 9 mål i allsvenskan och det börjar bli dags för Svante att förhandla till ett nytt kontrakt med nigerianen. Försvarsspelet såklart 7 mål insläppta på Olympia för två veckor sedan ikväll håller laget nollan vilket är viktigt att man snabbt kommer tillbaka ifrån genomklappningen och visar att det bara var en tillfällighet och en dålig dag på jobbet. Det ända negativa som går att hitta ifrån den här matchen var att det fortfarande är lite långsamt passningspel emellanåt ibland finns det lägen att sätta en passning i djupled eller skicka ut bollen på kanten men istället rullar man i backlinjen och tiden rinner iväg. Det skulle kunna gå att utnyttja lagets snabba omställningar ännu mer. En dag som denna så vinner det positiva över det negativa, det är sådana här insatser som gör att man får hopp och ser ljuset i den mörka tunneln som har varit så lång och mörk hela säsongen. Det har varit väldigt mycket uppochner men när Kalmar spelar som bäst utifrån de förutsättningarna dom har så är de absolut ett lag som ska klara sig kvar i allsvenskan något annat finns inte. Det ända som kan stoppa Kalmar är de själva. Lag som Gais, Örebro, Mjällby och Åtvidaberg väntar kommande matcher vilket känns ganska bekvämt men återigen det finns inget givet i fotbollens värld utan det är hårt jobb som gäller för att ta de poängen som behövs för att vi ska känna oss helt lugna. Kvällens match visade dock att Kalmar ändå i någon form är på gång igen och vi har förhoppningsvis en ganska rolig höst att se fram emot.

 

Den här lördagen drog Serie A 2012/2013 igång med två matcher Fiorentina-Udinese och Juventus-Parma. Den sena kvällsmatchen med de regerande mästarna Juventus satt jag och kollade på inte helt otippat. Förväntningar samtidigt en del frågetecken som skulle besvaras om inte helt men något. Juventus hade en ganska bekväm situation förra säsongen utan att ta bort någonting av deras insats som jag är otroligt imponerad av och stolt över när de tog hem scudetton till Turin igen. Men vi ska ändå komma ihåg att Milan och andra lag hade en del matcher bland annat i Europaspel av olika former, Milan satsade hårt på Champions League bland annat. Juventus sitter nu i samma situation som Milan gjorde förra säsongen, att lyckas kombinera ligaspel med att satsa på Champions League eller Europa League om det vill sig illa i gruppspelet. Det tar på krafterna att både hålla en hög nivå och spela bra ute i Europcupspel samtidigt som att poängen ska fortsätta att plockas i ligaspelet. Om jag ska gå igenom kvällens match så går det att sammanfatta den ganska snabbt. Juventus gjorde en väldigt tam och dålig första halvlek där man spelade alldeles för långsamt. Stundtals var det riktigt dåligt och naivt, det kändes som att Juventus spelare trodde att det skulle gå av sig självt det är ju bara Parma vi möter. Parma är ett lag som Juventus givetvis ska slå alla dagar i veckan speciellt hemma, men att möta de här lagen är inte lätt det är riktigt lurigt. Parma åkte inte till Turin och Juventus Stadium för att bara spela försvarsspel och gå för 0-0. Parma stack upp vid några tillfällen och hade några chanser att sätta dit bollen, hade man tagit vara på de hade Juventus verkligen fått jobba för att få med sig någon poäng ifrån den här premiären. Förutom Arturo Vidals dåliga straff som målvakten Mirante kunde rädda enkelt så skapade hemmalaget inte alls mycket chanser. Den ända i anfallet som visade upp någon form av initiativ till att gå framåt röra på sig och skapa ytor för sina medspelare var Mirko Vucinic. De övriga var inte alls på tå och även försvaret såg lite nervöst ut. I andra halvleken så dör matchen snabbt genom 2 snabba mål. Först Stephan Lichtsteiner som fick spela på höger yttermittfält som följde med upp bra i ett anfall efter en fin passning av Asamoah kunde han i praktiken sätta dit bollen i öppet mål. Sedan gjorde Andrea Pirlo 2-0 på frispark som nog alla blev lite förvånade över de råder säkert fortfarande oklart om det där verkligen var mål, jag trodde att Mirante hade full kontroll på bollen. Däremot ska jag då lite snabbt sätta ett plus för straffområdesdomarna för det var just straffområdesdomaren som fattade beslutet för att godkänna 2-0 målet. I sådana situationer och vid handssituationer och liknande så är domare vid straffområdet mycket värdefulla och spelar en viktig roll. Sedan blir det ganska tråkigt spel mot slutet då Juventus spelar av matchen och Parma bara joggar runt och väntar på att matchen ska ta slut. Juventus vinner med 2-0 utan att övertyga men det är ändå en styrka att hitta en lösning och göra 2 mål och vinna matchen det visar prov på den lagmaskin som malde på förra säsongen och som gick igenom ligaspelet utan att förlora en ända match. Man ska inte slå sig för bröstet efter en match och särskilt inte efter hemmamatch mot Parma. Juventus backlinje kommer attt få sättas på prov mot betydligt starkare motstånd framöver. Sedan för att knyta ihop säcken så återkommer jag till detta att kommer Juventus att klara av det här med Europaspel i vilken form det nu blir under säsongens gång tillsammans med att prestera i ligan? Den frågan är väldigt intressant och spännande. Lägg där till att regerande mästare alltid blir extra jagade av alla lag de möter i ligan, så är det överallt omedvetet hur mycket man än kan hävda att man tänder till oavsett motstånd men det stämmer inte riktigt. När regerande mästarna kommer på besök då tänder man som lag till på alla cylindrar och går ut på planen och kör stenhårt för man vill bara tvåla dit dom. Guldfirandet är över sedan länge och Juventus ställs inför många tuffa utmaningar i höst. Det var viktigt att få en bra start och till slut ta en relativt enkel seger mot Parma för att undvika att det ska sättas igång och skrivas negativt direkt. Nu väntar Udinese nästa helg och det är ingen lätt motståndare. Premiären var väl inget, det är nu allvaret drar igång för den regerande mästaren ifrån Turins svartvitrandiga delar på riktigt.