sportviktorn

Många hade sett fram emot denna stora match kampen om Scudetton Milan mot Juventus två stora giganter i italiensk fotboll drabbade samman på San Siro. Milan var mycket bra i första halvlek man spelade med fantastisk hög intensitet och högt tempo och visade även upp fint tekniskt spel. Juventus fortsatte att köra sin taktik med hög och snabb press på Milan men man kom ändå inte riktigt åt Milan under större delen av första halvleken. Milan gjorde välförtjänt 1-0 efter att Bonucci gjort en stor tabbe när han skickade bollen rakt i gapet på Milan och så vips så var det 1-0 Antonio Noccherino. Som om det inte vore nog för Bonucci så tar bollen även lite på honom och ställer Gianlugi Buffon i målet och hemmalaget ledde med 1-0. Sedan uppstod det en situation som kommer att debatteras, analyseras diskuteras you name it flera gånger om. Det kommer att vevas sekvens efter sekvens på det 2-0 mål som Milan gjorde men som inte blev mål. Domarna missade att bollen var solklart inne och här är lagtillhörighet helt oväsentligt det är helt enkelt bedrövligt att Milan inte fick sitt 2-0 mål. Jag begriper verkligen inte hur domarna kunde missa det målet, det får mig direkt att tänka på vad som hände i vm mellan England och Tyskland alla som följer fotbollen och har bra koll vet vad jag syftar på. Milan skakade ändå av sig den situationen väldigt bra och fortsatte spela ut hela sitt register man gjorde verkligen allting rätt. I den andra halvleken så jämnade spelet ut sig något, men trots det så kändes det som att det var Milans match att det var Milans kväll. Detta Juventus som gick som tåget i höstas hade förvisso plockat sina poäng på slutet men det har visat upp ett lite svagare spel där framförallt man har haft problem med målskyttet. Juventus åt sig in i matchen och lyfte upp spelet något men man lyckades inte riktigt skapa några farliga målchanser. Helt plötsligt från ingenstans så gör Alessandro Matri 1-1 trodde alla men tyvärr så ska domarna hamna i fokus i negativ form igen. Matris 1-1 mål blir bortdömt för offside och när man ser reprisen så är det klockrent att det är inte offside. Jag vet att det handlar om milimeter och att det ibland är på det berömda håret att det är offside eller inte. Fast i det här fallet är det så glasklart att det inte är offside det var en fantastisk löpning av Matri som han prickade in perfekt och assisterande domaren får det till offside det är en skam helt enkelt. Till slut så skulle Juventus få in sitt kvitteringsmål och Alessandro Matri skulle få sitt mål och detta efter ett vackert anfall och ett mycket vackert avslut och matchen slutade också 1-1. Rubriken kan väl inte bli så mycket tydligare eller vad säger ni, det är uppenbart att vi lämnar den här matchen med lite blandade känslor. Det är ingen hemlighet jag är en supporter av Juventus och jag är jättenöjd med poängen såklart. Men ärligt talat det bästa hade varit om Milan hade fått sitt 2-0 mål godkänt och sedan hade vi fått se hur matchen hade gått sen. Jag har full respekt för spelare, ledare och supportrar i Milan som är upprörda över att ha berövats ett helt korrekt mål jag håller helt med er jag tycker det är fullständigt horribelt. Detta kan låta provocerande men åh andra sidan så har Milan fått en del felaktiga domslut med sig vid tidigare tillfällen och nu fick man det emot sig istället. Men det viktigaste av allt är att lika skamligt som Milans bortdömda 2-0 var en lika stor skandal var det att Matris "första" mål blev bortdömt för det var bara inte offside. Man kan väl säga att det jämnade ut sig, 1-1 när det gällde fördelningen av mål 1-1 när det gällde horribla, felaktiga domslut. Med det sagt så är jag ganska tacksam att det slutade med kryss och delad poäng för lagen, nu stryker vi ett streck över denna speciella match som det ändå blev hur man än vrider och vänder på det och går vidare. Kampen om Scudetton kommer att pågå ända in i det sista det skulle inte förvåna mig om vi får ett avgörande i den allra sista matchen. Det var det jag hade att bjuda på för den här gången men jag lovar att jag kommer att komma tillbaka med fler åsikter och rapporter var så säkra.

Just nu är det försäsong men det är inte långt kvar innan allvaret drar igång. Ny säsong, nya utmaningar, nya möjligheter för Kalmar FF att ta revansh för vad jag gissar inte så jättebra resultat det senaste två åren. Kalmar ställer i år ett otroligt intressant lag på planen och som jag tror väldigt mycket på, det har kommit in en del intressanta nya spelare samtidigt som de som är kvar säkert kommer fortsätta utvecklas. Om vi först kort går igenom spelarförlusterna så är det såklart Daniel Sobralense som märks mest, hans passningsfot och blick för spelet blir givetvis en stor utmaning att ersätta. Samtidigt så tror jag inte att det bara var negativt för både Kalmar och Sobra att gå skillda vägar, omständigheter och orsaker är en sak men att spelare kommer och spelare går så kommer det alltid att vara. Så enkelt är det, det är den verklighet vi lever i. Ricardo Santos blev inte alls det man hade hoppats på, levde stundtals i sin egen värld och satte sig själv större än laget och klubben och det är ohållbart. Ett par konstiga uttalanden och plötsliga vändningar angående hans situation i laget blev till slut för mycket det fanns inte så många andra alternativ för honom än att söka sig vidare. Mattias Johansson såklart, riktigt synd men jag önskar honom all lycka i Alkmaar jag tror han kommer att lyckas bra där nere men jag hade gärna sett han i Kalmar fram till iallafall sommaren. In har nya spelare kommit som Sebastian Andersson från Ängelholm, afrikanerna Arcford Gutu och Papa Diouf. Det ska bli mycket intressant att se om Dauda kan växa av att det kommer in två afrikaner in i laget det vore ju otroligt häftigt om det kunde bli den effekten som "The Banguras" var för AIK. Dauda väntar man fortfarande på att han ska få sitt genombrott och kanske är det dags i år det känns väldigt spännande jag tror nog att det kanske är Daudas tur att få målskyttet att lossna. Jonathan Mcdonald har presterat bättre och bättre på försäsongen och det är samma sak där jag tror mycket väl att han kan bli en frisk fläkt i anfallsspelet under året. Mats Solheim som olyckligt skadade sig i senaste träningsmatchen kan om det vill sig illa bli borta hela säsongen om det nu är så att det var korsbandet som gick av. Vi hoppas på att det inte är var så illa, han vill man ju se hur han klarar sig i Allsvenskan liksom hans landsman som jag inte kommer ihåg namnet på Skjellvik tror jag något åt det hållet ni är välkomna att rätta mig. Men det finns samtidigt en stomme kvar med Henrik Rydström i spetsen legenden, vår egen Gennaro Gattuso visst ibland går det över gränsen men det engagemang som han sprider ut till hela gruppen det är helt otroligt alltså han är så viktig för vårt lag. Erik Isralesson tycker jag fick sitt stora genombrott förra året inte bara för att han fick mycket speltid han gjorde dessutom en hel del mål, det bästa är att jag tror att här finns det så otroligt mycket mer att hämta av. Kristoffer Fagercrantz blandade och gav under säsongen och jag skulle vilja se en mer jämnare "Fagge" på planen då tror jag det kan bli riktigt intressant. Om vi ska sammanfatta detta så tycker jag att det är väldigt intressant och spännande med nytänkande. Inte bara lägga allt hopp på brassar och Daniel Mendes känns ju nästan som svensk när det gäller spelstil och sättet att skicka signaler till sina lagkamrater genom sitt hårda jobb. Jag tycker det är väldigt roligt att man tar in två afrikaner som Gutu och Papa, detta innebär såklart inte att det garanterar succé men det är värt att testa helt klart. Det är ett mycket spännande lag samtidigt är det lika svårt att bedöma hur säsongen kommer att gå. Som vanligt så handlar det om att få en bra start och att skaffa sig ett självförtroende så man slipper jag jobba i uppförsbacke direkt. Vill man vara med och slåss om medaljer ja då måste man upp med jämnheten i spelet och framförallt vinna bortamatcher också vilket var ett stort problem under förra säsongen. Jag tror dock att det kanske kan vara Kalmars år i år, jag tror det kan vara bra för Nannes gäng att ligga i vassen och lura och inte har så höga förväntningar från de så kallade "experterna". Det är alltid lättare att slå i underläge och jag tror att Kalmar kommer att trivas utmärkt med det, men min spontana känsla är att 2012 kommer att bli ett mycket roligt och spänannde år för vårt rödvita gäng.

Djurgården hockey vad har hänt med Djurgården hockey är det nog många som undrar. Jag har inget bra svar på det jag kan bara ge min bild på det hela. Det är väldigt sent så jag håller mig ganska kortfattat, för det första så tycker jag att snacket om att Djurgården skulle vara en kandidat till att vinna sm-guld var väldigt märkligt. Jag tycker inte att dom har ett tillräckligt bra för det. Jag tycker däremot att man är ett lag som borde gå till slutspel och i ett slutspel kan allting hända men väl där tror jag man möjligtvis med lite tur lyckas nå en semifinal men inte mer. Djurgården ligger just nu på kvalserieplats, det är såklart helt otroligt hur de kan ha hamnat där det är nog inte någon som begriper varför inte ens spelarna själva om jag ska vara ärlig. Självförtroende är färskvara det vet vi oavsett vilket lag du har på pappret och ställer ute banan så får du ingenting gratis det finns inga lätta matcher utan varje säsong blir lång och tuff att ta sig igenom. Om man tittar på Djurgårdens lag så tycker jag mig ändå se att det finns pjäser som borde innebära att laget ligger högre upp i tabellen. Marcus Nilson, Kristoffer Ottosson och Daniel Tjärnqvist för att nämna några det är inga dåliga namn men ändå så får man inte ihop det. Man har en grymt bra målvakt i Gustaf Wesslau som har räddat Djurgården i många matcher och gett laget chansen att vinna varje match men ändå så ligger man på kvalplats. Jag har skrivit om detta tidigare men i både fotboll och hockey så känns det som att det aldrig är någon kontinuitet i Stockholmsklubbarna. Antingen så rullar allting på allt går bra man är med och slåss i toppen och om guldet eller så är man långt nere i grottorna och kämpar för sin överlevnad. Djurgården hockey är inget undantag sm-final våren 2010, våren 2012 kan snarare handla om spel i kvalserien där miljoner och klubben existens står på spel. Djurgården är ett lag i spillror man blöder och det är frågan om såret är så djupt att det går att läka ihop. Det som är viktigt är att spelarna inte sätter upp några målsättningar utan hela tiden en match i taget vilja bli bättre varje match ta det steg för steg. Jag tycker inte det är särskilt smart av Christian Eklund att i tv säga att målsättningen är slutspel. Det är så naivt det är jättebra att ha höga krav och höga målsättningar men ibland så glömmer man helt bort att titta på vad som är verkligheten. Djurgården ligger på kvalplats med bara 6 matcher kvar att spela av grundserien, då hör ni själva att det håller inte att ha slutspel som målsättning då utan det handlar bara om att överleva och att inte hamna i kvalserien. Risken är att Djurgården inte är mentalt förberedda på vad som väntar om man skulle hamna i kvalserien, det är ingen promenad i parken det är som en lång gastkramande skräckfilm. Du som kommer ovanför elitserien har hamnat nere i ruinerna och du har de allsvenska lagen som jagar dig och du ska ta dig upp ur grottan på säker mark och det är inte det lättaste. Vad jag menar är att Djurgården ska inte förvänta sig någonting man ska vara beredda för alla tänkbara scenarion om det så är slutspel, tidig semester eller ett ångestfyllt kval.

Toppmöte i Serie A mellan Udinese och Milan ett Milan som kom till spel med många frånvarande som fanns på skadelistan och som var avstängda. Ibrahimovic såklart saknades men även Mark Van Bommel som man kan tycka vad man vill om men han ger ändå allt för sitt lag han är en krigare som man uppskattar att ha i sitt lag. Detta blev en match att komma ihåg och den slutade så fel om man nu kan uttrycka sig så. För Udinese körde över Milan fullständigt över Milan i den första halvleken med sin briljanta teknik och taktik. Udiense spelar en väldigt snabb och teknisk foboll som är svår att möta, sedan går det inte att komma ifrån en viss Antonio Di Natale. Vad vore detta Udinese utan denen Antonio Di Natale han är helt otrolig, han gör precis som han vill han är i sitt livs form och han gör ju mål i nästan varje match. Skulle Di Natale bli skadad ja då kan Udinese kyssa sina drömmar om en Scudetto farväl. Eller så kanske man kan göra det trots att Di Natale är hel och frisk, för man tappade nämligen sin 1-0 ledning som man hade skaffat sig i den andra halvleken och Milan tog med sig alla 3 poängen från Udine. Till att börja med så var det mycket svagt av Udinese att tappa matchen, för man hade verkligen full kontroll på den här tillställningen. Milan såg inte ut att hänga med alls och det var bara en tidsfråga innan Udinese skulle göra 2-0 trodde nog vi som såg matchen. Samtidigt så är det i sådana här matcher som man tydligt kan se den stora skillnaden mellan storklubbarna och de lite mindre klubbarna. De mindre klubbarna är nästan ifatt men ändå inte det är någonting som fattas för att man ska kunna utmana dom om titlar. Ineffektiviteten fällde Udinese i den här matchen för Milan var under större delen av matchen uträknat inte ens i närheten av poäng. Udineses ineffektivitet gjorde att Milan bjöds in i matchen och man tog till skillnad från förra helgens match hemma mot Napoli vara på sina chanser. Det är ganska häftigt att det är Maxi Lopez och El Sharawi som blev matchhjältar för de rödsvarta denna kväll. Många Milansupportrar var nog besvikna när det stod klart att det inte blev Carlos Tevez som kom till den rödsvarta delen av Milano utan istället Maxi Lopez. El Sharawi som bekant en väldigt spännande spelare och att han redan tar för sig så mycket och presterar så bra på den här nivån redan nu gör att Milans framtid ser oerhört ljus ut. Mycket starkt av Milan att vända den här matchen trots att man inte riktigt var värda segern och att man stundtals gjorde en ganska blek insats så vinner man matchen. Det är den här typen av segrar som skapar segrar och en vinnarkultur. Det känns som att det blir ett race mellan Milano och Turin Milan mot Juventus och det blir ju en otroligt spännande match på San Siro när de båda lagen möts. Den matchen tror jag kan vara väldigt avgörande för vart scudetton hamnar. Många vill skriva upp Juventus som favorit, jag säger de motsatta att Milan är favorit. Det baserar jag på att jag är tveksam till hur Juventus hanterar den här situationen man nu har hamnat i. Juventus har haft några tunga år och nu ligger man i en bra position men helt plötsligt så har man någonting att förlora. Milan är regerande mästare man vet vad som krävs, man vann idag utan Ibrahimovic vilket visar att man klarar sig utan Ibrahimovic och att man blir än mer svårslagna med honom på planen. Helt klart är att Milan vann ikväll med 2-1 i Udine och att kampen om scudetton lever vidare.

Nu väntar landslagsuppehåll i elitserien och hockeyallsvenskan och sedan går vi in i det absoluta slutskedet av grundserien då ska det avgöras. Vilka får kvala, vilka blir vinnare och vilka blir de stora förlorarna ja ni känner till hur snacket brukar gå. Mitt SSK har spelat upp sig och har nästan gått som tåget på slutet då man har tagit en del skalper bland annat i måndags mot serieledarna Örebro på bortaplan. Dessutom lyckades man vända en riktigt dramatisk match mot Mora hemma som man till slut vann med 5-4. Ikväll så var det dock inte bra alls, som jag har försått varken spelmässigt eller när det gäller poängen. Borås slog tillbaka Södertälje med 4-1 och det är väl ingen hemlighet att det är inte bra alls det är så underkänt så det behöver man inte ens nämna. Med all respekt till Borås men ett sådant lag som är avsågade i allsvenskan och går och väntar på en kvalserie för att hålla sig kvar i allsvenskan ska man bara slå. Det är pinsamt om man ska vara ärlig, men ofta så dyker det upp en del onödiga förluster under en säsong och detta var en sådan. Dock så måste jag understryka att sett över tid så har SSK gjort en fantastisk uppryckning, från att man nästan hade gett upp hoppet och man förlorade match efter match så var bara frågan hur långt ner i tabellen skulle man hamna. Men sedan hände någonting, det är svårt att peka på exakt vad det var. I grund och botten så handlar det nog om att spelarna har växt in sig i den allsvenska kostymen för det är många nya och det är ett väldigt ungt lag. Räknar vi bort juniorerna som tillhörde A-laget under förra säsongen så är det bara Mathias Månsson, Mikko Kalteva, Julian Jakobsen och Stefan Bemström som är kvar sedean man åkte ur elitserien i våras. Johan Strömwall har fått ihop gruppen på ett mycket bra sett, vilket jag tycker både Leif Strömberg och Peter Popovic hade svårt med. Strömwall kanske inte är den som står och skriker och utstrålar mest engagemang under matchen från sin position i båset men det är en bra person och en bra tränare. Han gillar att jobba med unga spelare och med att utveckla unga spelare och där tror jag SSK har någonting stort på gång. Det är många juniorer som har tagit sig upp och visat att det kan prestera på den här nivån som Emil Lundberg, Andreas Hjelm, Viktor Lööv och Thom Flodqvist för att nämna några. Slovenerna Ziga Jeglic och Robert Sabolic har väl blandat och gett och båda har haft en del skadeproblem men man har väl inte helt lyckats få ut allt som man hade hoppats på. Det finns mycket mer att hämta när det gäller Jeglic och Sabolic och förhoppningsvis så kommer det att under de återstående matcherna av grundserien. Jag vill betona att jag kräver inte att SSK ska springa igenom ett eventuellt playoff spel och sedan ta sig upp till elitserien via kvalserien. Jag tycker däremot att det är väldigt viktigt att man tar sig till playoff till kvalserien, även om man brukar prata om här och nu så tänker jag i det här fallet mycket längre än så. Jag tror det skulle vara mycket viktigt för detta unga lag att få känna på hetluften i ett eventuellt playoff spel och i en eventuell kvalserie, skaffa sig rutinen för att sedan komma tillbaka till nästa säsong och då vara redo att ta nästa steg. Sedan vore det väl dumt att säga att om SSK når kvalserien så spelar man ju givetvis för att ta sig upp i elitserien annars så har man ju inte där och göra om man inte har den inställningen. Vi kan jämföra med ett elitserielag, först tar man sig till slutspel får känna på det man kanske åker ur i första rundan för att sedan ta nästa steg inom en viss period för att sedan ta sm-guld. Samma sak gäller här, AIK och Växjö är jättebra exempel på detta Växjö gjorde en intressant satsning där man blandade laget med bra unga svenska spelare tillsammans med importer som var bra importer som hade något att bidra med. Till slut så gick det vägen och man tog steget upp i elitserien, AIK gjorde en liknande satsning där man satsade på spelare som hade hjärta för klubben blandat med lite spetskompetens och vi vet ju hur AIK:s situation ser ut idag. SSK gör helt rätt som har tagit efter den här modellen, jag tror att detta är helt rätt väg att gå satsa på unga spelare ta in några importer som man tror kan utvecklas och tillföra laget spets. Sedan behöver man bra målvakter och där får man ändå säga att SSK:s målvakter Julius Hudacek och Sebastian Idoff har skött sig alldeles lysande. Det går inte att begära så mycket mer, där har SSK en stor fördel för hur man än vrider och vänder på det så når man inga framgångar utan bra målvaktsspel. Det kommer bli kamp enda in på målsnöret och det är 4 lag som ska till playoff och det kommer bli stenhårt. 2 otroligt viktiga matcher vill jag peka på Oskarshamn och Malmö hemma det går inte att sätta ord på hur viktiga det poängen som ska fördelas ut är. Hur som helst efter att ha varit väldigt uppgiven och inte sett ett enda ljus i tunneln så ser jag helt plötsligt ett ljus i tunneln. Jag har en enorm framtidstro kring det här laget, Södertälje Sportklubb har någonting stort på gång och tro mig jag tror mycket väl att SSK är tillbaka i finrummet inom en 3 års period.