sportviktorn

 

Vad skulle du göra om du blev anklagad för ett brott som du inte hade begått?. Skulle du rymma? Skulle du stå på dig och stanna kvar? Eller skulle du bli så knäckt och sänkt av att du var dömd i folkmund att du inte orkade leva längre?. Ni förstår att det den här gången ska handla om film. Jag har sett en dansk film som heter Jakten.

 

 

I filmen får vi följa 40-årige Lucas (Mads Mikkelsen) som jobbar som förskolelärare. Han har det lite jobbigt i livet, han har bland annat en vårdnadstvist om sin son som han kämpar med. Men livet ser ändå ganska bra ut för Lucas, han träffar en ny kärlek och vårdnadstvisten börjar se ljusare ut. Lucas ser ut att ha fått ordning på sitt liv, men hans liv kommer snart att förändras och vändas uppochner totalt. Han blir nämligen felaktigt anklagad för att vara pedofil. Jag vill inte säga på vilket sätt eller hur det går till men han blir det i alla fall. Under filmens gång får vi snabbt följa hur ryktena börjar spridas och om hur denna lögn sprider sig, man kan säga att det är en kedjereaktion som sätts igång. Han får inte komma i närheten av flickan som han felaktigt anklagas för att ha förgripit sig på. Hans omgivning och bekantskapskrets fryser totalt ut honom och vänder honom ryggen. Till och med hans ex förbjuder honom att kontakta sin son, han får inte ringa honom eller träffa honom. Han blir till och med utkastad från affären när han ska gå och handla, det är totalt mörker. Det finns bara två personer som stöttar honom och det är hans son Marcus och Marcus gudfar. Det är de enda två personerna som lyssnar på honom och verkligen tror på hans ord. Det är där storyn börjar.

 

 

Mer än så tänker jag inte säga förutom slutscenen som jag kommer att glida in lite mer på sen. Detta är en väldigt enkel story. Det här är en film som verkligen ställer frågan helt öppet, hur skulle du reagera om du blev dömd i folkmund och oskyldigt anklagad för detta vidriga brott. Man kan ju bara gå till sig själv hur skulle jag reagera när samtliga i det här lilla samhället bara klipper helt och hållet med en. Och jag känner en sådan otrolig frustration jag kan verkligen sätta mig in i Lucas situation och verkligen lida med honom på riktigt. För som tittare så vet man att de här anklagelserna är ju fullständigt bisarra och helt falska men han blir ändå dömd i folkmund. Samtidigt så förstår jag känslan hos föräldrarna till den här flickan man vill ju inte att det ska hända ens barn något, man ställer ju upp för dom i alla lägen och stöttar dom. Självklart vill man inte tro att det värsta har inträffat men när barnet berättar det så tror jag att man har svårt att tro att barnet ljuger. Situationen blir extra stark, gripande och jobbig eftersom att det är Lucas bästa väns dotter som han pekas ut för att ha förgripit sig på. Detta gör ju att storyn blir ännu mer stark och gripande. Om man ska rangordna brott vilket jag egentligen inte vill göra så tror jag att vi alla är eniga om att pedofili är det värsta som finns. Det är så sjukt, vidrigt och läskigt och att oskyldigt bli anklagad för detta brott och att hela ens värld vänder en ryggen det måste vara helt fruktansvärt. Jag tycker att det här är en höjdarrulle. Det här är en av det svartaste mörkaste och hemskaste filmer jag har sett personligen. Jag vet att många nu säkert blir skrämda och tänker "Nej jag vill inte se det här". Jo säger jag, ni måste se den här filmen. För det är så starkt och så gripande. Storyn i sig är otroligt stark och gripande bara, fantastiskt skådespeleri och jag menar verkligen helt fantastiskt skådespeleri. Inte bara från Mads Mikkelsens håll utan även övriga roller gör det riktigt bra. Jag vill särskilt lyfta fram hon som spelar den lilla flickan och han som spelar flickans pappa, det är hög klass på det skådespeleriet. När man ska berätta en sån här gripande svart historia så blir ju skådespeleriet väldigt avgörande. Jag ska lite kort dra en parallell till en film som heter Jag saknar dig. Den handlar förvisso om något helt annat men det är också i grund och botten en väldigt stark historia. Om 2 tvillingsystrar och den ena blir påkörd av en bil och dör och så handlar det om sorgearbetet. Men där är ju skådespeleriet så otroligt dåligt och överdrivet att man sitter och stör sig på det. Men i det här fallet så är skådespeleriet så bra att man verkligen kan sätta sig in i hur karaktärerna känner. Jag kunde verkligen sätta mig in i hur Lucas upplevde situationen under filmens gång. Och jag sitter verkligen med en klump i halsen under nästan hela filmen och är så orolig för hur det ska gå på för honom. Här snackar vi verkligen mästerverk, jag ligger helt platt för den här filmen.

 

 

Om jag lite kort ska glida in på slutscenen i filmen då, väldigt kort ska jag tycka till om det. Det är inte ofta jag blir riktigt tagen av slutscener i filmer men i det här fallet så blev jag verkligen det. Då ska jag passa på betona att det här är verkligen spoiler så om du mot all förmodan inte har sett filmen Jakten så ska du sluta läsa det här inlägget. Det har gått 1 år och Lucas har lyckats ta sig igenom den tuffa perioden och allt han utsatts för. Hans son har tagit jaktlicens. Och han ger sig ut i skogen. Helt plötsligt när han står där i skogen så brinner det av ett skott precis bredvid honom. Sedan får man väldigt svagt se någon med ett vapen i handen och som sedan försvinner därifrån. Kameran visar sedan en närbild på Lucas och drygt 15, 20 sekunder senare så blir det svart och filmen är slut. Det här är ett slut som man kan tolka på olika sätt. Jag tolkade slutet såhär. Det har gått 1 år och Lucas blev frikänd jag tror inte jag har nämnt det men då flikar jag in det här att han blev frikänd. Men han fick en stämpel på sig som pedofil och den stämpeln fick han leva med resten av sitt liv. Och det fanns då någon i den här staden som inte kunde acceptera att han blev frikänd och var beredd att gå så långt som att döda honom. Jag tycker att det läskigaste med denna slutscen är att den förklarar verkligen att Lucas verkligen blev stämplad för livet. Trots att han blev frikänd så var han ändå dömd bland vissa som pedofil och det fick han leva med för resten av sitt liv. Jag tycker det är så läskigt hemskt och självklart otroligt tragiskt. Så det är vad jag har att säga om slutet, jag tyckte det var bland det mest läskigaste och vidrigaste slutscener jag någonsin har sett på film det blir verkligen svårt att toppa det.

 

 

För att summera detta, Jakten måste man se. Om man inte blir känslomässigt berörd av den här filmen då vet jag inte riktigt vad jag ska säga då måste det verkligen vara något fel på den här personen. För att inte bli rörd av Jakten så måste man ha ett hjärta av sten. Och återigen slutet vilken slutscen, otroligt vidrig och som man kan diskutera hur länge som helst och skriva långa uppsatser om säkert. Men det tänker inte jag göra utan jag ska runda av detta nu. Jag rekommenderar starkt att se Jakten, stark rekommendation. Den bästa filmen jag sett någonsin hittills utan tvekan. Jag har inget ont att säga om den här filmen det är naturligtvis full pott det är 5 av 5.

 

I den här sena timmen så ska jag försöka dela med mig så gott det går av mina tankar om Liverpools bortamatch mot Aston Villa.

 

 

Riktigt svår bortamatch såklart, Villa park är alltid en tuff arena att komma till. Det är bra publik bra tryck på läktaren och det är väldigt svårspelat på planen. Det gäller att verkligen få matchen dit man och vill och det fick ju Liverpool verkligen. Jag tycker att den första halvleken var snudd på felfri från Liverpools sida. Liverpool visade upp ett riktigt bra passningsspel, man lyckades hitta en variation i spelet. Ibland så släppte man ut bollen på de båda kanterna och ibland så försökte man hålla spelet mer centralt. Liverpool skruvade upp ett så pass högt tempo att Aston Villa trots hemmaplan hade riktigt svårt att hänga med i svängarna. Jag är väldigt imponerad av att Liverpool kunde klara av att hålla det höga tempo som man faktiskt gjorde i den första halvleken, det är inte lätt att göra det på bortaplan. Vi fick se ett riktigt klassmål av Daniel Sturridge som återigen visade vägen. Ett fantastiskt vackert anfall då det är ett inspel från José Enrique och Coutinho släpper bollen perfekt till Sturridge som dribblar av målvakten och med en vänster yttersida skickar upp bollen i nättaket. Ruggigt snyggt.

 

 

Det är ju väldigt sällan jag är helt nöjd efter en match och det är inget undantag den här gången heller. Jag blev lite besviken på Liverpool i den andra halvleken. Jag tyckte att laget medvetet började slå av på takten och drog tillbaka styrkorna lite väl långt ner i planen. Liverpool bjöd in Aston Villa till att komma in i matchen och hemmalaget tog verkligen den chansen. För stundtals i den andra halvleken så skapade Villa ett rejält tryck mot Simon Mignolet i Liverpoolmålet han fick verkligen en hel del att göra. Samtidigt så uteblev väl de där riktigt heta målchanserna, jag tror jag fick det till att Mignolet var tvungen att göra en riktig kvalificerad räddning i matchen mer var det inte. Sedan hade Villa några bra chanser på fasta situationer och framförallt hörnor. Men Liverpool lyckades stå emot det värsta trycket och sedan så uteblev den där berömda riktiga anstormningen som det blir under de sista minuterna den uteblev tacksamt nog. Det blev ytterligare en 1-0 seger för Liverpool. Jag tycker att försvarsspelet har fungerat riktigt bra under de här två matcherna. Agger och Kolo Toure darrade litegrann i premiären förra helgen men det är typiska premiärnerver det hör till. Men jag tycker att de båda ryckte upp sig riktigt bra i den här matchen och gav ett väldigt stabilt intryck. Det som är positivt är att jag känner att det finns ännu mer att hämta offensivt när det gäller Liverpool. Inte bara att Suarez fortfarande är avstängd för det vet vi vad han kan göra på planen han kommer att bli en jättetillgång om han nu blir kvar i klubben. Men jag tänker på spelare som Sturridge och Coutinho, det känns som att det finns ännu mer att hämta där och det betyder att det här kan bli riktigt bra. För första gången på länge så känner jag att det finns hopp om en riktigt bra säsong. Det var väldigt viktigt att plocka 6 poäng på de här 2 matcherna i början av serien. Nu kan Liverpool gå in helt avslappnat i matchen mot United och inte känna någon press och skulle de förlora så är det faktiskt inte hela världen, utan det kommer fler matcher som blir viktigare att plocka poäng i. Men minus för gårdagens match är att jag tycker att Liverpool som sagt backade hem lite för mycket och blev lite för passiva, framförallt under de sista 20 minuterna. Då handlade det väldigt mycket om att rensa undan bollen så fort en spelare fick tag på den och inte någon som helst tanke att spela omställningsspel. Så det är jag väl lite besviken på att Liverpool kunde ha uppträtt betydligt mer kyligare under vissa situationer i matchen och framförallt då under den andra havleken. Men i övrigt så är det ju en riktigt bra presation, Liverpool börjar bli mer passningsorienterat som Brendan Rodgers skulle se till att de blev när han axlade Kenny Dalglish mantel inför förra säsongen då han tog över. Nu har Rodgers gjort sitt första år och hans prägel börjar nu synas på laget. Det är ett mer passningsorienterat och ett mer bollsäkert Liverpool vi ser på planen i början på säsongen 2013/2014. Sedan gäller det ju att knäcka nöten och orka hålla en hel säsong. För det har ju varit det stora problemet under de senaste 4 säsongerna att orka hålla en jämn nivå hela säsongen för att Liverpool ska vara ett topplag. För spelarmaterialet har Liverpool absolut haft för att vara ett topplag under de senaste 4 säsongerna ingen tvekan om det. Problemet har varit att truppen inte har hållit en jämn nivå sett över 38 omgångar och det är det som är pudelns kärna. Det känns som att det är väldigt positiva tongångar nu men sedan så vet vi ju alla Liverpoolsupportrar innerst inne hur det kommer sluta. I maj när vi summerar säsongen så sitter vi och rullar tummarna och konstarera för femte året i rad att nej alla pusselbitar föll inte på plats, det gick helt käpprätt åt helvete den här säsongen också. Det har varit lite av en förbannelse för oss Liverpoolsupportrar de senaste åren att när 2 veckor har gått av säsongen så sitter man redan och längtar efter nästa säsong. Men just nu om vi ska leva i nuet vilket vi kanske borda göra så känns det väldigt bra. 6 poäng på 2 matcher, det väntar en stormatch mot bittra rivalen Man United Liverpool har ingen press på sig man har allt att vinna det är ett guldläge att lyckas vinna den matchen. Och denna fina start med 2 segrar på de första matcherna gör att en eventuell förlust mot United kommer snabbt att vara glömd. Så att det må vara så att jag kommer sitta och vara bitter och inte ha någon framtidstro i maj när vi summerar det hela men just nu idag så är det riktigt kul att vara supporter till den röda delen av The Beatles Town.

 

Jag är en person som på ett sätt avskyr hösten och vintern, det är trist mörkt och kallt. Men det finns något som lyser upp tillvaron varje år det inträffar. Premiären av fotbollsligorna ute i Europa och i synnerhet Premier League. Ja ni känner mig väl vid det här laget så ni vet att jag sympatiserar med Liverpool. Och mitt Liverpool öppnade säsongen 2013/2014 under eftermiddagen med sin hemmamatch mot Stoke.

 

 

Som alltid inför matcher mot Stoke så är man ganska pessimistisk. Stoke är riktigt svåra att möta, dom är tunga dom är duktiga på att få fast bollen vid fasta situationer. Sedan har dom lyckats väldigt bra på Anfield de senaste åren. Det brukar ofta sluta med kryss och i synnerhet det tråkiga resultatet 0-0. Så jag satt inför den här matchen och va väldigt pessimistisk och hade inte mycket hopp om en seger. Men jag tyckte ändå att Liverpool gör en ganska bra match. Dock så påminde matchen väldigt mycket om hur det såg ut under större delen av den förra säsongen att Liverpool skapar väldigt mycket och spelar väldigt bra men bränner oerhört mycket. Men samtidigt så är det bra att de ändå skapar så mycket chanser som de gör. Jag fick det till en 10 eller 15 avslut i matchen mot mål och det är klart skapar man så mycket chanser så ökar ju chansen givetvis att vinna matchen. Samtidigt så är det ju skönt att kunna vara effektiva och sedan kunna spela av matchen. Men det var som någon sa nu minns jag inte vem det var men det känns som att Liverpool har kommit en bit på vägen men man är inte riktigt där än när det gäller att kunna spela av matcher. Men Daniel Sturridge fick ett läge och han tog vara på det och placerade snyggt in matchens enda mål.

 

 

 

Vi ska dock konstarera det att den här matchen var på väg åt flera olika håll och skiftade karaktär flera gånger. Ena stunden kändes som att Liverpool körde över Stoke spelmässigt och nästa stund så lyckades Stoke etablera spel på offensiv planhalva och tryckte ner Liverpool. Stoke hade också en jättechans efter bara 7 minuter tror jag det var då nye målvakten i Liverpool belgaren Simon Mignolet var ute och gjorde ett osäkert ingripande och det blev öppet mål men Stokespelaren drar bollen stenhårt klockrent i ribban. Hade det blivit mål där då hade det blivit oerhört svårt för Liverpool att vända på steken. För Stoke är verkligen inget lag man bara vänder ett underläge mot sådär lätt, Stoke är ruggigt starka defensivt. I och med målet så blev det ju som så att Stoke tvingades släppa ännu mer på handbromsen och lyfta upp laget och öppna upp sig. Detta i sin tur ledde till att Liverpool fick en hel del chanser att ställa om och även etablera långa anfall, men tyvärr så kunde man inte ta vara på de resterande chanserna. Sedan blev Simon Mignolet stor matchhjälte i och med att han räddade en straffspark och han räddade inte bara straffen han tog returen också. Otroligt kul för honom efter att ha inlett matchen lite trevande och gjort en del tveksamma ingripande så fick han kliva fram och komma upp stort rädda en straff och bli matchhjälte. Lite kort om Simon Mignolet som sagt jag tycker att han ser lite sämre ut med fötterna än vad Pepe Reina är men han kan göra några riktigt fina räddningar. Det är väl framförallt hans styrka vad jag har förstått att han gör fler räddningar. De övriga nyförvärven, jag tyckte att Kolo Toure skötte sig rätt så bra jag tror att han och Daniel Agger kan bli riktigt bra ihop. Den här Iago Aspas tyckte jag såg helt okej ut det finns säkert en bra potential där. Sedan fick vi inte se den andra spanjoren Luis Alberto, men det ska bli spännande att se han också. Annars så känns det som att det är ganska tydligt hur startelvan ska se ut. Johnson Agger Toure och Enrique i backlinjen och sedan Lucas och Gerrard centralt. Coutinho och Sturridge där framme och sedan Henderson som kan komma som lite släpande forward. Sedan är det den här soppan kring Suarez vara eller icke vara i Liverpool. Men Coutinho och Sturridge ser riktigt bra och giftiga ut ihop, kan Liverpool få behålla Suarez och få han på spelhumör och få honom att fokusera på rätt saker då ser det riktigt bra ut offensivt. Det som är det största frågetecknet det är ju bakom Gerrard och Lucas så finns det inte så mycket att ta av plus att vi vet inte riktigt om Simon Mignolet är redo att ta steget att bli förstemålvakt i en så pass stor klubb som Liverpool. Men det är riktigt kul att det är igång igen, vad fan det är ju detta man lever för. Viktigt för självförtroendet i truppen att få en bra start och Rodgers kan få ytterligare lite arbetsro. Nu gäller det att försöka vinna mot Aston Villa nästa helg och sedan väntar en riktigt svår uppgift då Man United gästar Anfield om två veckor. För att summera det hela bra spel men Liverpool måste bli bättre på att sätta dit chanserna och kul för Mignolet att få komma upp stort och få en hjälteroll i och med straffräddningen.

 

I dagens inlägg så ska jag göra ett litet undantag, det ska nämligen inte handla om fotboll utan det ska komma att handla om film. Jag recenserade den sista Twilightfilmen under förra hösten som ni kanske minns och nu är det återigen dags att recensera film. Men den här gången byter vi ämne från vampyrer och varulvar till den verkliga världen.

 

 

 

Vi ska göra en resa bakåt i tiden, nämligen till 1920-talet. Och filmen som jag har sett är Den store Gatsby med Leonardo Dicaprio Carrey Mulligan Tobey Maguire och Joel Edgerton.

 

 

Om jag till att börja med ska tycka till lite om boken som den här filmen bygger på, så var det så att jag läste boken nu under sommaren. Den handlar då om den mystiske Jay Gatsby som arrangerar de allra största festerna och ingen blir inbjuden till festerna men alla vill vara där folk bara droppar in. Sedan handlar det också om aktiemäklaren med författardrömmar Nick Carraway som flyttar in på Long Island och blir granne med Gatsby. Och denne Nick Carraway blir på ett sätt indragen i Gatsbys värld med alla fester och han får åka in till stan i hans maffiga bil och så vidare. Nick Carraway börjar också luska i vem är den här Gatsby egentligen vem är den här snubben vad är det som han döljer och vad sjutton kommer alla pengar ifrån. Sedan är det så att Gatsby egentligen bara vill att Nick Carraway ska fixa så att han träffar Daisy Buchanan som bor på andra sidan sundet. Det är nämligen så att Gatsby och Daisy har en historia sen tidigare och Gatsby är beredd att offra allt för att få tillbaka sin Daisy. Och Gatsby har en rival som då är gift med Daisy och han heter Tom Buchanan. Något som jag tyckte var bland det bästa med boken var ju just att den va så spännande att man inte visste vad grejen med Gatsby är, existerar han ens på riktigt den typen av tankar gick genom mitt huvud när jag läste den. En annan grej som jag tycker är väldigt bra och intressant med Den store Gatsby är att man vet inte riktigt vart man har karaktärerna eller vad man tycker om dom, det finns ingen riktig the good guy eller the bad guy utan det finns flera sidor på myntet och jag gillar det som fan med Den store Gatsby på det sättet är det en genial berättelse.

 

 

Om ja då ska glida in lite mer på filmen då. Jag tyckte att filmen precis som boken var fantastiskt. Om man gillar boken så pass mycket som jag gör så är det ju svårt att vika sig för filmen. Sedan har regissören Baz Luhrmann fått en viss kritik för att han blandar in modern musik i filmen och att han har en väldigt säregen stil som är jobbig att ta sig igenom. Men för egen del så satt jag inte och störde mig på Baz Luhrmanns stil överhuvudtaget. Det som jag tycker är bra med filmen är att jag tycker att det är en väldigt fin tolkning av boken och filmen kändes som att den verkligen hyllade boken. Problem som kan uppstå när man ska filmatisera en bok är att man antingen blir för trogen boken eller att man inte alls är boken så trogen, det är en väldigt svår balansgång. Sedan gäller det att göra filmen lika intressant och spännande som boken är. Och jag kände att jag blev lika engagerad i händelserna och i karaktärerna som jag blev när jag läste boken. Jag tycker att det var en väldigt vacker visualisering, för det får man ju verkligen säga att är det något som Baz Luhrmann har koll på så är det de visuella. Den store Gatsby är en otroligt vacker film att bara sitta och titta på. Interaktionen mellan Gatsby och Daisy är helt magnifik och även de enormt färgglada festscenerna är ren njutning att skåda. Och filmens bästa scen tycker jag är den som utspelar sig på ett hotellrum i stan. Då Tom ställer Gatsby mot väggen efter att han har kommit på att Daisy har varit otrogen med honom. Det var en otroligt laddad scen. Den scenen var filmens bästa scen tillsammans med den första scenen när man får se Leonardo Dicaprio som Gatsby, den är ju helt ljuvlig då fick jag ståpäls alltså. Jag vill egentligen inte berätta så mycket mer om storyn än det som jag berättade i början av inlägget jag vill helt enkelt inte avslöja för mycket. Men jag tycker att folk idag både borde se den här filmen och läsa boken för storyn handlar inte bara om en oförlöst kärleksrelation utan den handlar också om en slags ytlighet som vi har i vårt samhälle. Jag tycker att den här filmen nästan är en fullpoängare men betyget blir 4 av 5. Den främsta anledningen till att jag inte kan ge Den store Gatsby en 5:a utan "bara" en 4:a är att jag störde mig på Tobey Maguire. Jag tycker att Tobey Maguire är lite av en svaghet. Jag tyckte att han gjorde karaktären lite för töntig. Och jag fick känslan av att Nick Carraway i boken i alla fall var en person som kunde tänka mer själv på så sätt att han ifrågasatte mycket vad Gatsby sa i boken, fast i boken så får man ju läsa hans tankar så det blir ju annorlunda. Samtidigt så får man ju en voiceover förvisso och Nick Carraway guidar oss ju genom filmen, men jag fick ändå en känsla av att han var en mer tänkande människa mer självreflekterande än vad han var i filmen. Plus i filmen är att det var en vacker visualisering med bra musik och fantastiska skådespelarinsatser, för jag tycker att Leonardo Dicaprio och Carrey Mulligan var utmärkta i sina roller. Även de övriga gjorde sina roller riktigt bra, men som sagt mindre bra insats av Tobey Maguire.

 

 

För att då försöka summera det hela och knyta ihop säcken. Jag tror att nyckeln till att tycka om den här filmen det är att tycka om boken och storyn som F Scott Fitzgerald säljer, för jag tror att om man inte gör det så får man nog bara en väldigt konstig filmupplevelse. Och filmen är värd 4 av 5 för att den lyckas verkligen ta fasta på det som jag tyckte va intressant med boken och göra en som sagt en mycket vacker visualisering med bra musik och fantastiska skådespelarinsatser. Och jag tycker att Leonardo Dicaprio var hur bra som helst i den här rollen, det är nästan så jag tycker att han borde få sin oscar för den här rollen. Jag var helnöjd efter att ha sett filmen jag tyckte att boken va fantastiskt så återigen det är ju svårt att vika sig, jag var kär och förälskad i berättelsen och jag blev förälskad på nytt när jag fick se Baz Luhrmanns kreation av den här fantastiska boken. Så till sist gå och köp Den store Gatsby och läs den och se filmen efter det, jag lovar att ni kommer inte att bli besvikna.

 

Snart drar säsongerna igång när det gäller den internationella fotbollen. Om sisådär 2 veckor någonting så sparkar Premier League Serie A La liga och allt annat igång på allvar. Men några lag ute i Europa har faktiskt spelat tävlingsmatcher under den här veckan. Igår spelade Malmö borta mot Swansea i Europa League kvalet och i förgår så spelade Elfsborg på Celtic park i Champions League kvalet.

 

 

Om vi ska ta och börja med Elfsborgs match. För det första en riktigt svår uppgift för Boråsgänget, det ska väldigt mycket till om Elfsborg tar sig vidare från den här kvalrundan för Celtic är ett så pass bra lag och ska vara klassen bättre. Men jag tycker nog att Elfsborg gjorde en riktigt bra insats. Laget spelade med stort hjärta och det kanske inte va så mycket hjärna bakom det men det var verkligen med stort hjärta man spelade. Elfsborg försökte ställa upp med ett bra försvarsspel och backa hem och täppa till alla ytor som fanns och göra det svårt för Celtic. När du är ute i Europa och möter ett lag som både på pappret och på planen ska vara mycket bättre än dig själv så är det viktigt att du har ett bra försvarsspel det är grunden för alltihop. Sedan hade Elfsborg en spets i Mohammed Bangura längst upp på topp. Celticspelarna gick hårt åt Bangura och gjorde det väldigt svårt för honom och han fick inte speciellt mycket uträttat. Dessutom blev han utbuad av sina egna fans, lite märkligt med tanke på att han är utlånad och fortfarande är en Celticspelare. Det som var bra med Elfsborg var försvarsspelet och inställningen. Det som va mindre bra det var kvalitén i passningsspelet, för stundtals var det bedrövligt passningsspel. I Europaspelet är det väldigt viktigt att man har ett bra passningsspel och framförallt vågar hålla i bollen och inte bara ge bort den så fort man får tag i den. Elfsborg hade egentligen bara en riktig målchans i matchen och det var när Anders Svensson fick bollen och klippte till. Vi vet att han kan verkligen få till det ibland och han skickade iväg en projektil rakt i ribban. Hade den bollen suttit under ribban så hade vi fått ett otroligt intressant utgångsläge för fortsättningen av matchen. Det är små marginaler i fotboll samtidigt som man måste konstatera att i Europaspelet behöver du sätta dit de chanserna som du får för du kommer inte att få så många. Elfsborg klarade 0-0 fram tills det återstod en kvart kvar av matchen då lyckades Celtic till slut få hål på Boråsarna. Celtic ökade sedan trycket men det stannade vid 1-0. Sett till matchbilden så får Elfsborg vara nöjda med att lämna Celtic park med en 1-0 förlust. Men samtidigt så känns det lite onödigt och synd att Elfsborg släppte in det där målet. Hade det blivit 0-0 så hade det räckt med att vinna med 1-0 i returen i Borås om en vecka men nu måste Elfsborg vinna med 2 och jag tror det blir för svårt.

 

 

Om jag då lite kort ska beröra Malmös match igår kväll mot Swansea så finns det väl egentligen inte så mycket att säga. Swansea var bättre från början till slut, men jag tycker ändå att Malmö precis som Elfsborg spelade med stort hjärta och hade ett hyfsat bra försvarsspel under första halvtimmen av första halvlek. Sedan började man släppa till lite mer chanser och halvchanser. Sedan är det givetvis mycket oturligt mål Malmö släpper in i den första halvleken, en boll som slås på djupet och Filip Helander ska bara ta emot bollen men halkar och det friställer Michu som enkelt kan rulla in bollen i mål fri med målvakten Johan Dahlin. Sedan i den andra halvleken så orkade Malmö inte resa sig, Rantie hade några få försök till individuella prestationer och det kunde ha blivit farligt men totalt sätt så var Malmö i den andra halvleken och hela matchen ska vi väl vara ärliga och säga helt ofarliga. Sedan är det lite synd att det rinner iväg till 4-0, istället för 1-0 eller ett oavgjort resultat och chans till vidare avancemang så handlar det bara nu om att spela av returmatchen i Malmö. För att Malmö ska vinna med 5-0 nästa vecka nej det finns inte på kartan det är omöjligt. Spelarna är professionella och de får gå ut på planen och göra jobbet i 90 minuter men vi som har ett utanförperspektiv har såklart insett att det här dubbelmötet är avgjort.

 

 

För att avsluta det hela så är jag ändå ganska positiv efter att ha sett dessa 2 matcher. Jag tycker att de svenska lagen kommer allt närmre övriga Europa. Vi kan matcha dom genom att kämpa och ställa upp med ett bra försvarsspel och satsa på snabba omställningar. Det vi behöver bli bättre på det är just att hänga med i det otroligt höga tempo som man spelar ute i Europa och vi behöver också bli bättre på att vara rädda om bollen. För det syntes ännu tydligare i Malmös match igår att så fort man fick bollen så stressade man iväg den och enkla passningar som bara ska sitta på foten lyckades man slå till en Swanseaspelare. Jag är faktiskt ganska positiv till hur svensk fotboll mår. Helsingborg och AIK nådde Europa League gruppspel förra säsongen och Elfsborg har fortfarande chansen att nå Champions League och skulle man missa chansen så får man eventuellt kvala till Europa League. Så svensk fotboll mår ändå ganska bra, trots att vi gnäller så mycket över att vi har en korpserie som har den absolut sämsta kvalitén och att vi inte ens är i närheten av Europa. Handen på hjärtat det där stämmer ju inte alls, vi kommer allt närmre och närmre övriga Europa men vägen till Champions League är fortsatt ganska lång.