sportviktorn

 

Jag är en person som läste en del serietidningar när jag var mindre. Batman och Spiderman ligger mig närmast om hjärtat när det gäller superhjältar. Jag har alltid uppskattat att bara få dyka in i en värld som är så långt ifrån verkligheten man kan komma och bara kunna få avnjuta en riktigt bra superhjältefilm. Tyvärr har jag inte blivit bortskämd med bra superhjältefilmer under de senaste åren. Det började med Marvels Avengers serie som bara blivit sämre och sämre ju fler filmer som har gjorts. Hela den serien håller på att haverera fullständigt och jag har nästan gett upp hoppet om att det kommer komma en bra film i den serien. För några år sen började Marvel om på nytt när det gäller berättelsen om Peter Parker allas våran Spiderman. 2012 kom The Amazing Spiderman och The Amazing Spiderman 2 går just nu på bio och det var den jag såg igår.

 

 

När jag såg filmen satt jag och kliade mig i nacken och funderade så det knakade om det här var bra superhjältefilm eller inte. Efter att ha fått uppleva Christopher Nolans Batmantrilogi har jag svängt över helt när det gäller vilken typ av superhjältefilm jag vill ha. Jag vill ha min superhjältefilm iskall med så lite skämt som möjligt, därför var Thor: The Dark World inte någon höjdare för det var lite för mycket humor i den. Men hur var The Amazing Spiderman 2? Levde den upp till mina förväntningar? Jag tyckte att föregångaren var sisådär, jag är inte jättemycket för den filmen. Jag har inte direkt gått runt och laddat för The Amazing Spiderman 2 sedan jag såg föregångaren, men min pepp har ändå stigit och när jag satte mig i salongen var jag otroligt laddad. Jag hoppades att det här skulle bli riktigt bra. Det är möjligt att jag hade för höga förväntningar, för jag blev otroligt besviken. För att återgå till det där med humor i superhjältefilmer. I grund och botten har jag inga problem med att man bakar in humor i den här genren, det kan ha sin charm och funka till en viss gräns. Så länge man har kontroll över humorn och skickar in de humoritiska inslagen i rätt läge så tycker jag att det är helt okej. Problemet är när man låter humorn ta över helt och hållet. Då är det risk att det blir mer av en fars än en superhjältefilm. Det känns som att den här filmen stundtals kantrar mer åt en fars än att det är en superhjältefilm. Jag kan ta ett konkret exempel. Det finns en scen då Peter Parker och han flickvän Gwen Stacy gömmer sig i en skrubb, Gwen Stacy har hittat skumma saker på sitt jobb och hon har flytt ifrån säkerhetsvakterna och nu ska de försöka smita. Peter Parker greppar tag i en kaffemugg på ett mycket spektakulärt sätt, han tar den nämligen med en spindelväv. Det var väl ingen högoddsare direkt? Det var flera i salongen som skrattade rakt ut under den scenen. Jag själv satt bara och tog mig för pannan, jag klarar bara inte av sånt där. Det är ett exempel när det ska bli för lättsamt och det ska skämtas till höger och vänster.

 

 

Men emellanåt är filmen seriös, eller den försöker vara det. Det där blir också ett problem hur man än vrider och vänder på det. Det skämtas ganska mycket och därför blir det svårt att ta saker och ting på allvar när den väl blir allvarlig. Det finns absolut ett allvar i den här filmen, jag har inte tid att gå in på det djupare här men ni som ser den kommer att förstå vad jag syftar på. Men filmen är för lättsam emellanåt och därför blir jag inte gripen av det allvarliga i storyn. Det största problemet med The Amazing Spiderman 2 är att den just inte kan bestämma sig för vilken väg den vill ta. Det finns scener som är så töntiga och barnsliga att jag bara vill sjunka genom jorden och sen finns det dramabitar där det blir lite mer allvarligt. Hade den här filmen inte varit så självironisk och tramsig som den faktiskt är då hade det blivit en mycket bättre film. Ett annat problem är att jag upplever det som att filmen tar energi mer än att den ger energi. Det fanns ett ögonblick då jag trodde att den skulle ta slut men det visade sig att det var runt 20 minuter kvar av filmen minst. Då började jag fundera på om jag skulle orka med själva finalen för jag var helt utmattad och kände att kan inte bara den här ta slut. Därför blev jag inte särskilt engagerad i slutuppgörelsen och vad som faktiskt hände där. Utan att spoila något men den här filmen gör något riktigt vågat, den gör något som jag tyckte var befriande. För att återkomma till filmens upplägg, det är för mycket humor inbakat och därför blir jag inte särskilt berörd när den väl blir allvarlig. Man kan säga att The Amazing Spiderman 2 slår knut på sig själv, den vet inte riktigt åt vilket håll den vill. Ska den vara humoristisk eller ska den vara allvarlig? Det är det som är frågan. Det bästa är givetvis om det går att hitta en kombination och jag antar att det är det som den försöker att hitta men jag tycker den misslyckas fatalt med det.

 

 

När jag ser Andrew Garfield som Spiderman vill jag genast se om den fantastiska filmen Boy A, när jag ser Dane DeHaan spela Harry Osborn vill jag se om The place beyond the pines och när jag ser Emma Stone som Gwen Stacy vill jag se om Gangster Squad. Vad jag vill säga med det här är att jag blir mer sugen på att se dessa skådespelare i de filmerna jag nyss räknade upp än att titta på The Amazing Spiderman 2 flera gånger i rad. Det var synd att det blev som det blev här. Jag kanske har för höga förväntningar på superhjältegenren i sig. I fortsättningen borde jag kanske gå in med så låga förväntningar som möjligt när jag ser en superhjältefilm. Det Christopher Nolan gjorde med Batman var helt otroligt, han tog superhjältegenren till en helt ny nivå och jag har hoppats att det ska komma en ny superhjältefilm som håller samma klass som The Dark Knight trilogin. Jag börjar inse att jag kommer nog aldrig att få den superhjältefilm som jag vill ha. Jag längtar efter att få sitta i biosalongen och få ståpäls som jag fick när jag såg The Dark Knight Rises. Jag får nog vänta på det ögonblicket ett tag till. Frågan är om jag någonsin kommer att få uppleva det igen. The Amazing Spiderman 2 får 2 av 5 från mig, den får godkänt men det är inte mer. Det gör jätteont att ge det här låga betyget, för om jag ska försöka vara lite positiv så finns det någonting här ändå men det håller inte riktigt hela vägen. Det stora misstaget den gör är att den inte kan bestämma sig om den ska vara tramsig eller seriös, det gör att det välter fullständigt för mig. Det här var inte den superhjältefilmen som jag ville ha, det var helt klart en besvikelse. The Amazing Spiderman 3 kommer 2016 och The Amazing Spiderman 4 kommer 2018. Jag har egentligen bara en sak att säga om det: Less is more.

 

Det har varit en fullspäckad Premier League helg med en hel del intressanta matcher. Det är jämnt både i toppen och i botten men jag tänker naturligtvis fokusera på vad som händer i toppen. Vi har en guldstrid som är helt fantastisk, det är för tillfället hela 3 lag inblandade.

 

 

Liverpool skulle ta sig ann Norwich på bortaplan, det kan tyckas på förhand att det borde vara en enkel uppgift men det blev det inte. För att sätta det hela i ett perspektiv till varför det borde vara en "enkel" match kan jag berätta att Liverpool har haft lekstuga med Norwich under de senaste matcherna med dem. Vad sägs som 5-2, 3-0, 5-0 och

5-1 för att nämna några resultat lagen emellan på senare tid. Men nu var det en helt ny situation, Norwich krigar för att rädda ett nytt kontrakt och det är förvisso ingen sensation över det men att Liverpool jagar första ligatiteln på 24 år redan den här säsongen är en skräll. Laget har visat upp en fin form mot slutet och man gick in till den här matchen med 10 raka segrar vilket är sjukt. Det säger en del om hur bra Liverpool är för tillfället. Jag har tyckt att Liverpool under den senaste tiden inte visat upp några nerver alls i den här titelstriden. Men under den senaste 2 matcherna undrar jag ändå om inte spelarna börjar känna av att den där ligatiteln bara ligger och väntar bortom hörnet. Mot Manchester City började laget darra, framförallt efter att man tappade sin 2-0 ledning och om vi ska vara objektiva var det väl kanske inte helt rättvist att Liverpool vann matchen. Igår öppnade man matchen väldigt starkt, man gick ut och tog tag i händelserna tidigt. Det var viktigt att få det där tidiga målet efter bara 4 minuter eller var det nu var. Det är lätt att man blir nervös om det står 0-0 en bra bit in i matchen eller om man till och med hamnar i underläge. Än en gång var det Raheem Sterling som stod för målskyttet när han på ett elegant sätt prickskjuter in bollen från distans. Jag vet inte vad jag ska säga, det känns som att jag på senare tid tjatar om Sterling hela tiden. Men det är ju oundvikligt såklart när han är så bra i match efter match. Vilken resa den här spelaren har gjort. Han blixtrade till redan under förra säsongen men tappade sedan formen och satt mycket på bänken mot slutet och även i inledningen på den här säsongen. Med facit i hand var det en himla tur att Daniel Sturridge blev skadad så att Sterling fick chansen att kliva in och få några matcher från start och verkligen visa om han höll för startelvan eller inte. Idag är Sterling en helt annan spelare än vad han var förra säsongen. Förutom snabbheten och den fantastiska tekniken har han även förbättrat fysiken och det kommer att vara helt avgörande för hur långt han kan komma. Jag kan tycka att han vid flera tillfällen väger lite lätt och inte riktigt kan vinna en närkamp om bollen. Men ju längre den här säsongen har gått desto mer tycker jag att han har blivit starkare, nu vet vi att går Sterling in i en närkamp på mitten för att vinna boll då är det stor chans att han vinner den och kan på så sätt ställa om från försvar till anfall. Det är också Sterling som står för den eleganta passningen fram till Luis Suarez som bara kan vinkla in sitt 30:e mål för säsongen. Sterlings passning är fotbollsgodis på hög nivå, en av Sterlings svagheter är att han kantrar åt att vara enfotad vid vissa tillfällen men i det här fallet litar han på sin vänsterfot och slår in en distinkt passning med vänstern vilket ställer hela Norwichförsvaret. Suarez skulle jag kunna skriva en hel bok om när det gäller hans utveckling. Det är på dagen 1 år sedan han bet Chelseas Ivanovic och det är bara att konstatera att det har hänt en del under den här tiden om man säger så. Att komma upp i 30 mål på en säsong, senast en Liverpoolspelare gjorde det var Ian Rush och då pratar vi sent 80-tal. Okej att Suarez fortfarande inte helt har släppt det där med att filma och förstärka vissa situationer men bortsett från det är det en helt annan spelare vi ser idag jämfört med den vi såg för 1 år sedan. Liverpool vann den här matchen med 3-2 till slut efter ett riktigt drama, det blev svettigt mot slutet men de redde ut det hela vilket var viktigt för framtiden.

 

 

Att komma som serieledare till en match där du är solklar favorit till att vinna matchen och det dessutom med stora siffror är inte lätt. Det kan låta konstigt men som bottenlag kan det nästan vara lite av en fördel och lättare att möta serieledare. Dels knyter man näven och blir mer sammansvetsade som grupp och ger allt för att försöka plocka poäng. Som topplag förväntas du föra matchen helt och hållet där motståndaren i stort sätt inte ska kunna skapa någonting på egen hand utan det ska då ske på att du gör egna misstag. Sen måste vi såklart väga in att det är just Liverpool det handlar om. Att ett lag som Liverpool inte har vunnit ligan på 24 år det är klart att det snackas om det i de röda kretsarna av staden. Det kommer att fortsätta snackas och tjatas om den där ligatiteln tills Liverpool tar hem den. Även om man som Suarez och Coutinho för att ta några exempel kommer utifrån och inte är uppvuxen i Liverpool och har stått på The Kop sen man var liten och hejat på laget så förstår de ändå givetvis vad en ligatitel skulle betyda för klubben och för supportrarna. Nu börjar vi närma oss slutet på säsongen och ju närmre slutet vi kommer desto mer kommer det yttre trycket att öka på laget. Den stora frågan som många ställer sig är om Liverpool kommer att klara av det. Jag har dömt ut Liverpool tidigare och sagt att det kommer inte sluta bättre än en 6:e plats och igår säkrade laget spel i Champions League nästa säsong, därför undrar jag om det är någon mening att lyssna på mig. Jag kan spontant känna såhär att jag såg Manchester City som det absolut största hotet och det är det ju fortfarande i och med att Chelsea sensationellt förlorade hemma mot Sunderland i lördags. Liverpool har slagit Manchester City och då känner jag följande, om inte ens City kan rå på Liverpool vem ska då göra det? Men jag är försiktig med att ta ut någonting i förskott för det här är inte avgjort på något sätt. Mattematiskt krävs det 7 poäng till av Liverpool under de sista matcherna för att säkra ligatiteln. Skulle Liverpool förlora någon utav matcherna som återstår och Manchester City går rent då kan det bli en målskillnadsaffär av alltihop. Men City har darrat tidigare, det fick bara 2-2 mot Sunderland och ikväll tar det sig ann West Bromwich som också de krigar för att överleva. Ena dagen tycker man något och andra dagen tycker man något helt annat, men jag känner att klarar Liverpool av att vinna nästa match mot Chelsea då kan de bara inte missa ligatiteln. Crystal Palace och Newcastle väntar efter det som inte har någonting att spela för och de två borde Liverpool klara av att hantera. Det fina med det här är att precis vad som helst kan hända. City kan förlora ikväll och då har Liverpool helt plötsligt ännu mer slagläge. Men det kan också hända att City vinner ikväll och att Chelsea vinner mot Liverpool och då är det helt plötsligt fördel City igen. Det här är den galnaste av Premier League säsonger som vi någonsin varit med om, vi kommer antagligen aldrig mer få vara med om något liknande igen. Oavsett vilket lag man sympatiserar med så ska man ta och njuta av situationen. Det här är en guldstrid i lika hög klass som den dramatik som Allsvenskans guldstrider brukar bjuda på varje höst. Jag tänker inte tippa hur det hela kommer sluta, det bättre att vi låter Liverpool, Chelsea och Manchester City spela om det och efter 38 omgångar har vi slutresultatet nerskrivet och då vet vi vem som var bäst. Och det går inte att peka ut någon som är extra värd vinnare. Det är klart att hjärtat hoppas på Liverpool men jag är en logisk människa, det laget som tar flest poäng vinner serien svårare än så är det inte.

 

Kalmar tog emot Elfsborg i det som är omgång 3 av årets allsvenska fotboll. Jag slänger frågan rakt ut i luften med en viss glimt i ögat förstås. Får Kalmar inte alltid möta Elfsborg tidigt på säsongen? Jo det är precis det de får om du frågar mig. Det verkar vara något med de som sätter ihop spelschemat, de tänker säkert att nu ska vi jävlas lite extra med Kalmar så vi tar och ser till att de möter Elfsborg i omgång 3. Nej då skämt åsido det är givetvis en slump men det är ett faktum att Kalmar ofta drabbar samman med Elfsborg tidigt på säsongen om vi ska räkna med de senaste åren.

 

 

Matcherna mellan Kalmar och Elfsborg har på senare år utvecklats till lite "hatmatcher" vilket inte är så konstigt. Under 10 års tid har båda lagen med undantag för något mellanår här och där varit med och fightats om topp 4 placeringar och då är det inte så konstigt att det utvecklats en rivalitet. Personligen så började jag känna att jag inte tyckte om Elfsborg så mycket under säsongen 2008 då Kalmar slogs med dem om guldet. Det är alltid en speciell känsla att möta Elfsborg absolut. Om vi ska ta och koppla ett litet grepp om kvällens match kan jag väl säga som så att jag är kluven. Under de första 20 minuterna var det nog ingen som fattade vad Kalmar höll på med. Kalmar såg vissla ut det fanns ingen riktig organisation i laget och det kändes som att man förlitade sig väldigt mycket på att någon skulle greja det på egen hand. Jag tyckte mig se ett tydligt mönster i Kalmars anfallsspel under de första 20 minuterna, det var långa bollar på Måns Söderqvist som gällde. Det är väl en fin tanke men om Kalmar vill bygga ett anfallsspel kring Måns Söderqvist och ta vara på hans snabbhet då måste långbollarna hålla en bra kvalité för att det ska vara ett hållbart spel. Men de flesta långbollar som Kalmar slog i den första halvleken mot Måns var tyvärr inte av högsta kvalité och då kunde Elfsborgs målvakt ta hand om de ganska enkelt. Elfsborg hade egentligen bara en farlig målchans i den första halvleken och det är ett inlägg från vänster och det ska nästan vara mål där när anfallaren har ett helt öppet läge ensam mot Lars Cramer. Kalmar ska vara glada att de inte hamnade i underläge där. Mot slutet av de första halvleken så spelade Kalmar ändå upp sig. Jag tyckte att det såg bättre och bättre ut. Det var bättre passningsspel och det fanns någon tanke bakom varje initiativ. Det var inte bara det här klassiska att bara dra iväg bollen på måfå eller dra iväg på en dribblingsutflykt som det inte fanns någon tanke med. Jag gillade det jag såg av Kalmar i den sista kvarten av den första halvleken och med lite tur så hade man nog kunnat gå in i halvtidsvilan med en 1-0 ledning.

 

 

Den andra halvleken känns nästan ännu svårare att analysera än den första. Den första halvleken är enkel att analysera, men den andra halvleken går knappt att analysera. Jag tycker att Kalmar inledde den andra halvleken bra. Det kändes som att fantasin kom igång i anfallsspelet, det var många som ville vara med och bidra offensivt och det är kul att se. Om man ska prata enskilda spelare och bedöma enskilda insatser så vill jag lyfta fram två spelare. Jag tyckte att Jonathan Ring var riktigt, riktigt bra. Det var han som tog de mesta utav initiativen och det var han som stod för det konstruktiva framåt. Det är han som spelar fram Måns Söderqvist i den första halvleken vilket mycket väl kunde ha resulterat i ett ledningsmål. Han stod även för några fina tekniska nummer i den andra halvleken. Jag vet inte vad det var med honom ikväll, han kanske bara hade en bra kväll eller så kanske detta var ett kvitto på att det rentav kan vara Jonathan Rings år i år. Det återstår att se men den Jonathan Ring som jag fick se ikväll det är den Jonathan Ring jag vill se i fortsättningen. Han är en spelare som kan blanda och ge, han kan ha fina toppar men också otroligt djupa dalar. Emin Nouri är den andra spelaren som jag vill lyfta fram ifrån denna match. Han bidrog kanske inte med så värst mycket offensivt men han bidrar med mycket annat. Han är en kämpe som jobbar hårt och offrar otroligt mycket för laget. Det finns en situation som jag tycker visar vilken begåvad ytterback han faktiskt är. Det är ett inlägg som kommer från höger och Nouri lyckas läsa situationen och nicktoucha bollen bort från Elfsborgsspelaren som var på väg in i straffområdet, sen springer han ikapp bollen innan den går ut över sidlinjen och sen så drar han iväg på en offensiv utflykt. Sådana där detaljer kan jag uppskatta väldigt mycket. Den situationen visar att Emin Nouri är en riktigt bra ytterback. En av de bästa i allsvenskan enligt mig, självklart säger jag det eftersom jag håller på Kalmar men även med objektiva ögon sett tycker jag att han är en fantastisk ytterback. Men det blev inga mål ikväll utan det slutade 0-0.

 

 

Helhetsintrycket ifrån kvällen är att jag är som sagt riktigt kluven. Jag tyckte att David Elm summerade det ganska bra i intervjun efter matchen. Kalmar kan spela bra emellanåt och när de spelar bra så spelar det verkligen bra, det är nästan så att man tror att de är ett topplag. Men när de väl dippar lite i spelet då är det ett enormt tapp i kvalité både offensivt och defensivt. Om jag ska ge ett konkret exempel så upplever jag det att ibland kan Kalmar slå en fin diagonal krossboll som landar rakt ner på fötterna på rätt adress. I nästa situation kan det vara så illa att Kalmar knappt kan slå en enkel passning i sidled och det där håller bara inte. Kalmar måste upp med jämnheten i spelet för att jag ska vara helt nöjd med vad jag ser. Jag kräver inte att Kalmar ska spela drömfotboll hela tiden. Jag kräver absolut inte att det ska vara klang och jubel föreställning och massa mål i varje match. Jag kan till och med ta en förlust, bara jag känner att Kalmar gjorde sitt bästa. Jag känner igen det här från tidigare säsonger, ibland har det känts som att Kalmar är ett stabilt allsvenskt lag för att inte säga ett lag som mycket väl kan vara med och konkurrera om topplaceringar. Men i vissa matcher kan Kalmar uppträda som ett lag som inte är värd att ligga på en högre placering än en 12:e plats. För att Kalmar ska kunna hålla en jämnare nivå i spelet så måste fler spelare ta och steppa upp. En sån som Melker Hallberg behöver verkligen ta sig i kragen. Blev prisad på Cmores egna fotbollsgala som årets nykomling och han var stundtals helt fenomenal under förra säsongen. De 3 matcherna jag har sett i år så har han varit totalt iskall, jag vet inte vad som har hänt om han känner sig påverkad av det yttre trycket från oss i publiken. Jag hoppas att han samlar sig och kommer tillbaka i den form som han var i under stora delar av förra säsongen. En Melker Hallberg i form är precis vad Kalmar skulle behöva i det här läget. David Elm tycker jag också har varit sådär, han känns lite seg i sitt agerande på planen. Han vinner inte lika många dueller som han gjorde när han kom in i slutet av förra säsongen. Det känns som att det finns mer att hämta hos honom. Precis som med Melker Hallberg så behöver Kalmar en David Elm i form. När han är som bäst så är han otroligt nyttig i sin roll som en target player, han kan brösta och nicka ner bollen till medspelare och även komma ner i banan och möta upp bollen och han är dessutom nyttig att använda på fasta situationer. Det är lätt för mig att sitta och gnälla på att det är mycket som är dåligt men jag skulle faktiskt för en gångs skull vilja vända på det och hävda att det finns mycket i Kalmars spel som är bra. Det finns någonting här ändå det finns ett intressant och bra anfallsspel som ligger och pyr men som inte riktigt har börjat ta fart än men det kommer förhoppningsvis snart. Det här var ett stort steg i rätt riktning och det är tveklöst den bästa matchen som Kalmar har gjort hittills. Men trots allt så får Kalmar nog tills vidare finna sig i att bli kallade "Ojämna Kalmar", för det är precis vad de är.

 

Matchen som hela fotbollseuropa snackat om under hela den här veckan måste ha varit den mellan Liverpool och Manchester City. Förutsättningarna inför dagens match kunde inte bli mer tydligare. Vid en seger för Liverpool så skulle Brendan Rodgers mannar behålla fördelen och ha fortsatt allt i egna händer. Om City fick med sig poäng från Anfield så skulle laget ha en fördel och då kunna gå upp i topp vid seger i deras 2 hängmatcher mot Sunderland respektive Aston Villa hemma.

 

 

Ofta så brukar matcher av en så stor dignitet bli ganska tillknäppta och tråkiga. Det är inte ovanligt att man har gått runt och laddat upp i över en vecka inför något stort och så blir det bara en stor besvikelse av alltihop. Men den här matchen levde upp till alla förväntningar. Jag tror att de neutrala kan skriva under på att de var nöjda med underhållningen. Den första halvleken var en fröjd för ögat att se. Liverpool spelade drömfotboll. Man lyckades spela sig igenom Citys försvar på ett utomordentligt sätt. När City tappade bollen i ett känsligt läge ja då ställde Liverpool om blixtsnabbt och Citys mittfält och backlinje fick verkligen slita för lönen. Det var ett bra tag sen jag såg Manchester City vara så utspelade. Jag tror till och med att de ljusblå blev lite skärrade i inledningen, helt plötsligt så var det dem själva som fick jaga boll och jobba hårt för att överhuvudtaget få låna bollen. Här finns det många spelare att lyfta fram men jag vill ge lite extra beröm till Raheem Sterling. Grabben är inte ens 20 år fyllda, men han spelar otroligt moget för att vara så ung. Han har haft en utveckling som varit helt fenomenal. Och han har ju egentligen alla färdigheter för att vara en världsspelare. Han är så himla snabb och han har en teknik som är riktigt bra vilket gör att han kan ta sig ur svåra situationer, det visade han vid flera tillfällen då han dribblar sig ur en trång situation med hjälp av sin fina teknik. Hans svagare sida är att han ibland kan göra några riktiga tabbar och ge bort bollen vid fel tillfälle och att han dessutom vill lite för mycket ibland. Men det är inte bara Sterling som har imponerat på mig under våren utan även en sån som Jordan Henderson har haft en säsong som varit helt otrolig. Han var utskälld av många (Mig själv inkluderad) under sin första säsong i Liverpool och även under stora delar av förra säsongen. I år har han varit en av lagets bästa spelare och är en viktig kugge på mittfältet. Han har vuxit fram till en nyckelspelare och nu med facit i hand eller vad vi ska kalla det för så är han för mig en riktigt bra spelare både offensivt och defensivt. Han offrar otroligt mycket för laget, han springer ta mig sjutton så mycket att han nästan skulle stupa i varje match och det är så underbart att se. Spelmässigt så var Liverpool det klart bättre laget under större delen av den första halvleken och det var rättvist att laget gick in med en 2-0 ledning i paus.

 

 

Manchester City började ta sig in mer och mer i matchen under de sista 5 minuterna i den första halvleken, jag anade oro. När David Silva relativt tidigt i den andra halvleken fick in reduceringen så kändes det som att City var riktigt på gång. Efter 2-1 reduceringen så var det City för hela slanten om vi ska vara ärliga. Då syntes det i Liverpool att laget hade helt plötsligt något att förlora. Jag led något enormt med spelarna när man såg hur de fick rensa i panik och hade svårt att få igång något konstruktivt spel överhuvudtaget. Luis Suarez och Daniel Sturridge var inte heller riktigt på tå, det var inte så att de var helt osynliga men det kändes ändå som att de inte riktigt lyckades med sina dribblingar och sina avslut. Även om Liverpool har visat att de inte bara är beroende av Suarez och Sturridge så kommer vi inte ifrån att de här två är enormt viktiga för att Liverpool ska lyckas vinna matcherna. City fick in kvitteringen till 2-2 och då kändes det väldigt tungt, i det läget så fanns det ingenting som talade för att Liverpool skulle vinna matchen. Verkligheten måste ju komma ikapp Liverpool förr eller senare satt jag och tänkte för mig själv. David Silva var en utsträckt fot ifrån att definitivt släcka Liverpools gulddrömmar, men att han lyckas missa det läget det är för mig en gåta. Fortfarande satt jag och väntade på att City skulle göra 2-3 men helt plötsligt så är det istället 3-2. Det är ett inkast från höger, jag tror det är Suarez som nicktouchar bollen vidare in mot straffområdet och efter det så ska Kompany bara rensa undan bollen men han får en felträff och Coutinho ser möjligheten och hugger direkt och vips 3-2. Man brukar säga att det är de stora spelarna som alltid lyckas hamna i fokus på ett eller annat sätt. Innan matchen så ska det erkännas att jag höll tummarna för att Kompany inte skulle spela. Kompany är en av Premier Leagues bästa backar om inte en av världens bästa backar till och med. Han brukar vara helt felfri i sina matcher, det är mer Demichelis som är den klantige av de två när det gäller Citys backlinje. Men så är det just Kompany som får en felträff och så är det 3-2. Samtidigt så ska Coutinho ha beröm, det är viktigt att befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle och att ta vara på chansen när den väl dyker upp. Nu säger jag emot mig själv visserligen när jag säger att mot City så får du inte så många chanser att förvalta, men i den här matchen så bjöds Liverpool på många lägen men då kanske framförallt i den första halvleken. Efter det så blev matchen en ren skräckfilm, så läskig att inte ens Alfred Hitchcock hade kunnat regissera. När Liverpool lyckades få ett inkast med sig på egen planhalva eller lyckades hålla lite i bollen på Citys planhalva så andades jag ut. Då dök direkt tanken upp att nu har jag kanske 1 minut på mig där jag inte kommer att skrämmas till döden, då förstår ni hur nervig matchen var. Men Liverpool lyckades på något sätt att hålla undan, trots att man fick avsluta matchen med en man mindre efter att Henderson fått bollen för långt ifrån sig och gått in tufft i en närkamp mot Demichelis om jag minns rätt och direkt fick syna det röda kortet. Men det blev ingen mer farlighet efter utvisningen och uppdraget var slutfört.

 

 

Det här var en match då Suarez inte hade sin bästa dag. Han hamnade i fokus för lite mindre roliga saker. Jag har ett komplicerat förhållande till den här mannen vilket inte är så konstigt. Han kan ju briljera och vara helt outstanding emellanåt och så kan han samtidigt hålla på och filma och fjanta sig. Jag hade inte protesterat om han hade åkt på en varning vid något utav tillfällena. Men jag tycker att det som är mest fel här är att domaren inte gör någonting i någon av situationerna. Det finns en situation där Suarez blir nerdragen eller filmar om man så vill i straffområdet och domaren gör ingenting. Jag kan känna att antingen så är det straff eller så är det filmning och då ska det beivras. Det finns en annan situation där Suarez får bollen förbi Citybacken och möjligen är det lite kontakt men det är verkligen inte mycket och Suarez väljer att falla väldigt lätt. Dåligt av Suarez att ta den risken att dra på sig ytterligare en varning och samtidigt svagt av Clattenburg att inte våga ta något beslut alls. Även Martin Skrtel levde farligt, det fanns en situation då han sliter och rycker i tröjan på Cityspelaren och det håller bara inte. Jag har samma syn på den situationen som jag har gällande de situationer som Suarez är inblandad i, det är dumt av Skrtel att ta risken att dra på sig en straff i det här fallet och det är så otroligt svagt av Clattenburg att inte ta något beslut överhuvudtaget. Om det inte är så att han inte ser det då är det naturligtvis svårt att döma straff, men om han nu ser situationen och ändå inte dömer straff då tycker jag att det är riktigt dåligt. Filmningar och tröjdragningar måste vi få bort från fotbollen, för det förstör bara för alla inblandade. Det finns även en situation mot slutet av matchen där Skrtel faktiskt stöter bort bollen med armbågen ser det ut som på reprisbilderna. Som sagt, jag har sagt det förut och jag säger det igen handsregeln borde ändras. Då blir det så mycket lättare för alla parter, tar bollen på handen så är det alltid straff eller frispark ingen diskussion. Så domare Clattenburg kan inte vara helt nöjd med sin insats. Dock vill jag understryka att han var inte alls värdelös, han höll det hela på en lagom nivå men det finns några enstaka situationer där jag tycker att han är helt fel ute och är för feg för att ta ett beslut helt enkelt. När jag granskar domarinsatsen så gör jag det i första hand ur ett neutralt perspektiv.

 

 

Det här gör att det är fördel Liverpool helt klart. Vinner laget sina resterande matcher så är man för första gången på 24 år ligamästare. Men i den näst sista hemmamatchen så är det Chelsea som står för motståndet. Och om inte något sensationellt händer i nästa omgång så känns det som att den matchen blir en ren guldfinal om vart titeln kommer hamna. Hade Chelsea tappat poäng idag så hade titeln varit riktigt nära för Liverpool. Men nu är det i första hand Chelsea som står i vägen för Liverpool och titeln. Jag har ju dömt ut Liverpool vid flera tillfällen under säsongen och hävdat att truppen är för tunn och att spelarna inte kan orka hålla den här kvalitén hela vägen ut. Det har slutat med att de har gått som tåget i stormatcherna. Det är bara att hoppas att de kan ta sig ann Chelsea på ett förträffligt sätt. För mig är titelracet helt öppet, det är fruktansvärt svårtippat. Det som talar emot Liverpool är att de är ett ungt lag och att det är få som har varit med i de här sammanhangen tidigare och vunnit något. Men å andra sidan det som talar för Liverpool i titelracet är precis det motsatta att det är just ett ungt lag. Spelare som Sterling, Coutinho, Henderson och Flanagan i synnerhet verkar inte bry sig ett dugg om att Liverpool är på väg att ta sin första ligatitel på 24 år de bara går ut på planen och kör och verkar tycka att det här är väl ingenting. Det är förmodligen Chelsea som står i vägen för en efterlängtad ligatitel, men jag känner faktiskt något helt annat. Jag känner att det finns egentligen bara en sak som kan stoppa Liverpool ifrån att ta den där efterlängtade titeln och det är dem själva. Lyckas Liverpool behålla lugnet och koncentrationen och fortsätter att ha ett bra försvarsspel och fortsätta leverera offensivt då ser jag inte att något lag kan stoppa dem. Förutom? Mm juste dem själva.

 

Kalmar mot Åtvidaberg, första hemmamatchen på Guldfågeln arena den här säsongen. Detta var något som jag hade sett fram emot enda sen säsongen 2013 tog slut mot Mjällby då Nanne och Henke Rydström tackades av. Guldfågeln arena är mer eller mindre mitt andra hem under en säsong och även om jag förmodligen inte kommer att gå och se matcher lika ofta som jag gjort tidigare år så var jag ju givetvis tvungen att gå på hemmapremiären. En hemmapremiär är alltid en hemmapremiär, ett måste helt enkelt.

 

 

Självklart så fanns det en hög förväntan bland inte bara mig utan bland det flesta som håller på Kalmar utgår jag ifrån. Den här säsongen är en nystart för alltifrån spelare till supportrar och alla som har nån form av relation till Kalmar FF. Alla sluter automatiskt upp bakom laget igen när en ny tränare kommer in i bilden och ett tränarbyte efter att man haft samma tränare under väldigt lång tid gör att tränarbytet i sig är en frisk fläkt för allihop. Så jag såg verkligen fram emot den här matchen och hoppades på att jag skulle få en riktigt skön känsla inför framtiden. Men tyvärr så blev den här matchen inte alls vad jag hade hoppats på. Den första halvleken tyckte jag var lika dålig för båda lagen. Det var väldigt krampaktigt spel. Det som jag blev mest besviken på var passningsspelet. Tyvärr så är det inte första gången som jag måste klaga på att passningsspelet är för dåligt i Kalmar. Det är ju just detta som varit problemet i Kalmar under ganska lång tid nu. När spelet inte har fungerat fullt ut och det har gått knackigt både resultatmässigt och spelmässigt då är det passningsspelet som har varit problemet. Om jag ska lägga min energi på att bedöma enskilda spelare i laget så kan jag väl börja med backlinjen. Jag tyckte att Thorbjörnsson och Nilsson var det bästa med Kalmar i den första halvleken. Thorbjörnsson kan man lita på, han är en stabil mittback som numera är en given spelare i startelvan. Jag tycker även att Nilsson gör en riktigt stabil insats, framförallt så stod han för en brytning i straffområdet som förmodligen räddade ett givet baklänges mål. Emin Nouri var helt okej i den första halvleken men han kom inte riktigt loss på sin kant som han brukar göra. Jag känner att jag vill ha med honom mer i offensiven, han är nyttig för offensiven när han väl kommer loss på sin kant och kan slå inlägg och ibland till och med skjuta. Stefan Larsson min superhjälte är tillbaka i laget efter en utflykt till Elfsborg. Jag var verkligen helt knäckt när han lämnade Kalmar efter säsongen 2011, jag tycker att Stefan Larsson har varit en av de bästa spelarna som Kalmar har haft genom tiderna. Jag var till och med inne på att han skulle ta över kaptensbindeln en gång i tiden, så bra tyckte jag att han var. Därför var jag riktigt taggad när det blev klart att han återvände till Kalmar inför den här säsongen. Men jag kände inte alls igen min gamla favoritspelare från förr. Stefan Larsson kunde fara fram och tillbaka längst sin vänsterkant när han var som bäst. Och när han är som bäst så är han en riktigt bra spelare både offensivt och defensivt, men han gick inte alls att känna igen i den första halvleken för att inte säga under hela matchen. När det gäller mittfältet så fanns det inte så mycket att anmärka på, Hallberg verkar ha tappat lite form inte alls lika framstående som han var under förra säsongen. Hovda tyckte jag var sådär, han gjorde det väl helt okej men inte mer än så. Jonathan Ring stod för några fina initiativ men även där så finns det mer att få ut, det känns så i varje fall. Framåt så var det Sebastian Andersson och Måns Söderqvist som fick förtroendet. Sebastian Andersson ber jag att få återkomma till men Måns Söderqvist gjorde det han skulle, nämligen mål. Och första målet är ett rent skitmål som kommer från ingenstans. Det är Åtvidabergspelaren som misslyckas med att nicka bort bollen och istället kan Måns snappa upp den nicken och nicktoucha in kvitteringen. Det andra målet är också lite turligt det är ett inspel mot bortre stolpen, men Måns är ju där och det gäller att vara på rätt plats vid rätt tillfälle.

 

 

 

Helhetsintrycket är att den här matchen var inte särskilt bra. Om jag lite kort ska tycka till om den andra halveken så blev det lite bättre under de första 10 minuterna ungefär men efter det så mattades spelet av igen. Och jag blev ruggigt besviken på hur 1-2 målet gick till. Dels så får inte Ricardo Santos gå in i straffområdet och bara lägga in bollen enkelt i målet, sådär får det inte gå till. Någon spelare i Kalmar måste våga kliva dit, inte några fula knep naturligtvis men gå in resolut och ta bollen. Men den som får ta på sig målet är givetvis Sebastian Andersson som tappar bollen på mittplan och sedan så ställer Åtvidaberg om och gör mål. I grund och botten så är det passningsspelet som är det stora problemet. Jag upplever det som att Kalmar hela tiden sökte den sista svåra passningen istället för att våga spela enkelt. Begreppet spela enkelt är ju ganska intressant för det låter så himla luddigt att säga så kan jag tycka. Men för mig är att spela enkelt att man inte krånglar till det så mycket. Istället för att slå en boll mot en spelare som har flera spelare omkring sig så väljer man att slå bollen mot en som är omarkerad tillexempel. Att spela enkelt är också att man inte slår stenhårda krossbollar mot forwards som inte har en chans att hinna ikapp de. Eller att man försöker sig på stenhårda passningar i midjehöjd som är omöjliga att hantera. Det är för mig att spela enkelt, att man hela tiden gör det enkelt för det och inte krånglar till det. Jag vet att det låter än mer luddigare nu när jag beskriver mitt sätt att se på det men det är min åsikt. En annan grej som jag tyckte var dåligt var att Kalmar kom till alldeles för få avslut. Jag ber om ursäkt ifall jag upplevs som tjatig i de här sammanhangen men jag kan ju inte göra annat än att kommentera det som jag får se. Men det är ett faktum att Kalmar alltjämt lider av någon sorts förbannelse att man inte kan komma till tillräckligt många avslut. Visst, stundtals så är det helt okej kombinationer som man lyckas skrapa fram. Men på det stora hela så är det alldeles för lite avslut från Kalmars sida. Innan 1-1 målet så tror jag inte att Kalmar hade haft ett enda skott på mål och det är riktigt oroväckande. Sen vill jag bara kort tycka till om Sebastian Andersson. Jag vet att det är en ny säsong och det är ett helt nytt projekt och att man får ge det lite tid men när det gäller Sebastian Andersson så börjar mitt tålamod att ta slut. Ärligt talat, vad tillför Sebastian Andersson i Kalmars spel? Han är ju varken target eller någon djupledsspelare. Jag vet inte vad Kalmar kommer att ha för nytta av honom den här säsongen. Det känns som att han har stått still i utvecklingen sen han kom till laget från Ängelholm inför säsongen 2012. Det är dåliga bollmottagningar det är inget riktigt bra driv i djupledslöpningarna heller. Nu när jag har följt honom på nära håll under snart 3 säsonger så känns han som en väldigt klumpig spelare som inte tillför någonting till Kalmar. Det känns som att han mer är belastning för laget än att han är en tillgång. När jag ser Sebastian Andersson spela fotboll så börjar jag faktiskt längta efter en sån som Jonathan Mcdonald. Jag tycker inte att Mcdonald är någon jättebra fotbollsspelare, men han bidrog i varje fall med löpningar i djupled och tog initiativ och försökte skapa ytor för sina medspelare och gjorde dessutom några mål. Och det är just det som är min största kritik mot Sebastian när det gäller hans medverkan på planen, karln gör ju för sjutton inga mål!. Men jag ska inte skylla allt på Sebastian det är inte bara hans fel, han var inte så mycket sämre än någon annan. Det var i stort sett ingen i Kalmar som var bra den här kvällen förutom Thorbjörnsson och Nilsson om vi bara pratar utespelarna. Det var synd att det blev som det blev, jag hade hoppats på att det skulle lossna rejält för spelarna ikväll. Det hade varit riktigt skönt att få spinna vidare på segern mot BP som inte heller var någon höjdarmatch men ändå kunna få en seger till och bygga vidare på det. Men det var för många som underpresterade i den här matchen. Melker Hallberg som jag har hyllat så många gånger tidigare tycker jag tyvärr har gått ner i standard. Jag vet inte vad det är som inte stämmer men det är inte alls samma flyt i hans spel som vi såg under kanske framförallt för exakt 1 år sen. Stefan Larsson var som sagt en besvikelse även han men jag hoppas att han spelar upp sig och kommer upp i den nivå som jag vet att han kan vara i. När han är som bäst så är han en av allsvenskans bästa ytterbackar. Melvin Platje fick göra ett inhopp och det inhoppet finns det väl inte så mycket att säga om. Han rörde bollen några gånger det är väl det som finns att säga. Och jag förstår inte riktigt den här hypen kring just honom. Bara för att man är från Holland så betyder inte det att man är en spelare som gör 23 mål i allsvenskan och har lekstuga med motståndaren. Precis som att bara för att man värvar en brasse så betyder det inte att man har värvat en given skyttekung. Normalt så ska Kalmar slå Åtvidaberg, men spelar man inte bättre än vad man gjorde ikväll då vinner man inga matcher. Det kommer naturligtvis att bli en jäkla utmaning i nästa match mot Elfsborg. Dock så skulle det inte förvåna mig om Kalmar går ut och bara kör över Elfsborg. För det har ju varit det största kännetecknet för Kalmar som lag under de senaste åren. De klarar inte av att vinna mot lag som Gefle, Åtvidaberg eller Mjällby men det klarar av att hantera lag som IFK Göteborg, AIK eller Elfsborg. Men ska Kalmar rå på årets upplaga av Elfsborg då krävs det att man höjer kvalitén något enormt för att man ska lyckas med det. Men jag håller alla mina tummar för att Kalmar lyckas göra en riktigt bra match på måndag och förhoppningsvis vinna den. Det blir livsviktigt för Kalmar att få en bra start på den här säsongen, i år är det extra viktigt att man får en bra start för Hasse Eklunds skull. Skulle det börja gå dåligt tidigt på säsongen då anar jag hur snacket kommer att börja gå bland oss supportrar. Men för mig är det solklart, Hasse Eklund ska ha det här året på sig oavsett hur det går. Han har mitt fulla förtroende oavsett hur det går. Jag tror helt enkelt att vi får ha tålamod och ge det lite tid. Jag tror inte att man kan döma ut laget efter en dålig match som det var ikväll då är man helt fel ute. Däremot om spelet skulle så likadant ut i omgång 15 och känslan är att laget inte har tagit något steg framåt i utvecklingen, då kanske vi kan börja fundera om det är någonting som inte stämmer. Men nu när vi bara har spelat 2 matcher då har jag väldigt svårt att hetsa upp mig över att Kalmar gör en dålig match. Men visst, jag ska erkänna att det dåliga passningsspelet och att laget inte kommer till avslut tillräckligt många gånger det är lite oroväckande. Men jag hoppas och tror att det lossnar för Kalmar och att man löser det ju längre in i säsongen vi kommer. Det tar alltid tid för de nya spelarna att komma in i laget och hitta sin roll och så vidare. Men för att summera det här, det var synd att det blev som det blev. Och oavsett hur mycket tålamod man har med Kalmar den här säsongen så kan vi nog alla enas om att laget gjorde ingen vidare reklam för fotboll den här kvällen. Det kom över 7000 personer på besök ikväll, med tanke på vad Kalmar bjöd på så är jag inte lika säker på att det kommer att komma lika mycket folk i fortsättningen.

 

Omgång 2 av den allsvenska fotbollen tjuvstartade redan ikväll med matchen Elfsborg mot Häcken. På förhand så kändes det som en sevärd match. Jag har följt den allsvenska fotbollen så länge nu att jag vet att det brukar alltid bli sevärda matcher när Elfsborg och Häcken möts.

 

 

Hemmaplan brukar spela så roll i vilket lag som har gått segrande ur striden. Jag har inte koll på alla resultat men jag vet att Häcken har så att säga jävlats med Elfsborg när Boråslaget kommit till Hisingen medan Elfsborg inte har haft några större problem med att ta sig ann Häcken när matcherna spelats på Borås arena. Häcken har en negativ svit på Borås arena. Man är nu uppe i hela 12 matcher utan vinst på Elfsborgs hemmaplan och det är ganska talande statistik. Samtidigt så är det ingenting för Häcken att skämmas för, Borås arena är en av de absolut tuffaste arenorna att komma till. Det är inte lätt att ta poäng mot Elfsborg borta. Om jag skjuter från höften så tror jag att Elfsborg förlorar högst 1 match per säsong på sin hemmaplan, det är bara att lyfta på hatten det är otroligt imponerande. Kvällens match var lite av en typisk hemmamatch för Elfsborg. Laget fick det inte riktigt att stämma i offensiven, det klickade inte riktigt fullt ut men spelarna fortsatte att mata på med långbollar eller inlägg och så löste det sig till slut. Jag var inne på att jag tycker att Elfsborg och Häcken ofta blir roliga matcher, så därför så var det ingen större överraskning för mig att även den här matchen var ganska underhållande. Men jag är ändå rätt imponerad över att båda lagen kunde hålla en rätt så god kvalité på det mesta. Det är trots allt tidigt på säsongen, spelet har inte riktigt satt sig än och man håller på att lära känna laget och håller på att skaffa sig en identitet hur man vill spela fotboll. Den första halvleken gick till Elfsborg tveklöst. Elfsborg ställde upp med ett väldigt fint passningsspel och de visade än en gång att de är enormt skickliga på att behärska konstgräs. Jag är verkligen inget fan av konstgräs, för jag tycker ofta att bollen sticker iväg mycket och det är lite konstiga studsar ibland. Det gäller också att passningarna verkligen är exakta. Jag är definitivt inte så förtjust i konstgräs, men jag kan samtidigt inte sluta att imponeras av Elfsborg hur skickliga de är på att hantera spelet på konstgräs. Elfsborg gjorde egentligen allting rätt i den första halvleken utom det viktigaste, nämligen att göra mål. Elfsborg skapade riktigt många målchanser och när jag säger målchanser då menar jag verkligen målchanser. Victor Claesson blev helt fri efter att bollen studsat fram till honom efter att en Häckenspelare blockerat ett skott, men nicken skickade han rakt i famnen på Källqvist. Men den största chansen som skapades i den första halvleken det måste vara när vem det nu var som fick öppet mål lyckades skicka bollen över 1 meter från nästan öppet mål. Ska man rikta någon form av kritik till Elfsborg så tycker jag att man har rätt att hacka lite på kvalitén i avsluten. Det går att skylla på otur och att målvakten spelar bra och så vidare, men skapar man så många målchanser som Elfsborg gjorde i den första halvleken då ska det bara vara mål.

 

 

 

Den första halvleken var väldigt böljande och stundtals oförskämt underhållande. I den andra halvleken så tröttnade båda lagen något. Jag tycker att standarden gick ner sig något i spelet. Då tänker jag på allt, det handlar om passningsspelet till anfallsspel till försvarsspel eller bara en sån enkel sak som att gå in och bryta en passning. Men Elfsborg visade ändå i den andra halvleken att om det var något lag som skulle vinna den här matchen så var det dem själva. Jag kände ju längre matchen gick att den skulle inte sluta 0-0 utan ett mål från hemmalaget skulle komma förr eller senare. Till slut så satt den efter en hörna då Anders Svensson höll sig framme och nickskarvade in bollen efter en nick in mot mål från en lagkamrat. Anders Svensson höll på att göra ett mål som hade blivit en kandidat till årets mål garanterat men Källqvist ville annat och räddade bollen. Men den här gången kunde inte ens Källqvist stå emot, det är svårt också när Svensson kommer och sätter dit pannan från så nära håll det är nästan omöjligt att göra någonting åt det. Anders Svensson fick inte göra något drömmål, men hans lagkamrat tillika lagkapten Johan Larsson ville försöka sig på något liknande som han gjorde. Källqvist boxar bort bollen efter att Hult skickat in ett inlägg och vi tror att situationen är över. Men Johan Larsson, jag vet inte vad han gör men han hoppar nästan upp och får samtidigt till det där perfekta vridmomentet i hela kroppen och får på en sån träff med vänsterfoten att bollen borrar sig upp i ribban och in i krysset. Det har gjorts en hel del galna fotbollsmål i allsvenskan och det här målet är så galet så jag får nästan gåshud bara jag tänker på det. Det håller samma klass som Emil Johanssons drömmål mot just Elfsborg på Borås arena säsongen 2009. Just när jag hade börjat slappna av och trott att matchen var över så reducerar Häcken genom Makondele, misstänkt offside men assisterande domaren håller flaggan nere och målet godkänt. På reprisen så syns det att det var korrekt att godkänna målet. Lite spänning i matchen under de sista 5 minuterna hoppades jag på och att det skulle bli kamp in i det sista. Men på tilläggs tid så gör en i Häckens backlinje bort sig totalt när han knuffar omkull Lasse Nilsson som inte ens är i närheten av bollen. Straffspark och 3-1 och matchen avgjord. Där ska givetvis Häckenspelaren gå in resolut i närkampen men det går bara inte att gå in så klumpigt i en närkamp som han gör där och dessutom knuffa omkull spelaren innan bollen ens har kommit fram till de båda. Det är att skänka bort matchen helt klart, så det agerandet det kostade Häcken matchen så enkelt är det.

 

 

Elfsborg vinner rättvist. Jag tycker inte att de fullständigt spelade ut Häcken sett över 90 minuter, men de visade ändå att de var bättre på de flesta punkter än vad Häcken var. Det kändes också som ju längre matchen gick desto tröttare blev Häcken. I mitten på första halvlek när Häcken vann tillbaka bollen så ville de hitta på något konstruktivt med den men i den andra halvleken så kändes det mer som att så fort laget återerövrade bollen då slog man bara bort den till Elfsborgsspelare och det håller inte. Samtidigt så ska Häcken inte skämmas alltför mycket. Som sagt Elfsborg borta, jag utgår från att det inte är många lag som kommer ta poäng där den här säsongen heller. Häcken matchade Elfsborg hyfsat stundtals, men som helhet så räckte man inte till helt enkelt. Jag kan tycka att det blev lite konstigt att se El Kabir hålla sig på kanten så pass mycket som han gjorde när han väl fick göra sitt inhopp. En sån bra spelare som El Kabir ska inte vara på en kant då tar man ju inte vara på hans kompetens. Han ska vara längst fram och fiska efter bollar snappa upp de och göra mål helt enkelt. Men det kan ju bara ha varit tillfälligt jag vet inte riktigt hur läget ser ut i Häcken när det gäller skador. Men jag hade föredragit att spela El Kabir längst fram och inte på en kant. Men det hade förvisso inte spelat någon roll vilken position som El Kabir hade fått spela på Elfsborg hade vunnit ändå. Det var Elfsborg som stod för de långa etablerade anfallen medan Häcken mest förlitade sig på snabba omställningar. Det håller kanske mot Gefle och BP, men mot Elfsborg så kan man inte låta de ta så mycket initiativ som man faktiskt gav dem. Förlorar du bollinnehavet mot Elfsborg då är det stor risk att du förlorar matchen. Väl kämpat Häcken, men ni har alltjämt en oplockad gås på Borås arena precis som Elfsborg har en oplockad gås på Hisingen efter en del skrala resultat där.

 

 

Slutintrycket var att det var en väldigt småkul och trevlig match. Det som jag blev mest glad över var att det var så kärvänligt på planen. När en spelare blev varnad ja då fick domare Jonas Eriksson en klapp på axeln istället för en utskällning. När en spelare kom fel in i en tackling så kramade den om spelaren som blivit tacklad och låg kvar på planen istället för att skälla ut den och påstå att den hade filmat. Mer sånt, det var en ärlig och snäll fotbollsmatch. Tänk om alla matcher vore lika kärvänliga, trevliga och mysiga som den mellan Elfsborg och Häcken ikväll. Men viktigast av allt, tänk om den kärleksfulla stämningen som var på planen ikväll kunde sprida sig bland alla supportrar till respektive lag. Då skulle svensk fotboll ha ett mycket bättre rykte om sig än vad den har idag.