sportviktorn

 

Hallå och varmt välkomna tillbaka ska ni vara till ytterligare en stund med mig här i fotbollshörnan. Nu var det ett tag sen jag fick skriva av mig om någonting men nu känner jag att det är dags igen. Ämnet för dagen är såklart Sveriges insats i EM såhär långt och hur svensk landslagsfotboll egentligen mår. 

 

 

Det finns nog inget annat land i hela världen som är duktiga på att skruva upp förväntningarna om att vi ska ta världen med storm som Sverige. Oavsett om vi pratar om Eurovision eller om idrott är det alltid Sverige som har det bästa bidraget eller det bästa laget, och när vi sedan sitter där med facit i hand och konstaterar att det gick åt skogen ja då är det en skandal och folk ska sparkas till höger och vänster. Och i bägge fallen och i synnerhet när det gäller fotbollslandslaget kanske det börjar bli dags att vi alla som på något sätt har en relation till svensk fotboll att just nu räcker vi inte till. Fotboll må vara en komplex sport som innehåller av massa olika delar där det inte går att tumma på detaljerna alls för då kan ditt lag åka på torsk direkt. Men på ett sätt är det väl härligt de få gångerna det faktiskt går att hitta ett facit som förklarar varför det blev som det blev fast det inte blev som det var tänkt. Personligen sitter jag inte och är helt knäckt över att Sverige av allt att döma kommer få lämna EM redan efter gruppspelet, det som har irriterat mig under turneringen för svensk del det har varit den hajpen som har byggts upp. Ni som följer mig vet vad jag tycker om att mitt Kalmar FF höjer sig själva till skyarna trots att man i vissa matcher knappt klarar av att passa bollen till varandra på egen planhalva. Tyvärr börjar jag se vissa likheter även när det gäller landslaget. Visst har journalisterna och alla så kallade "experter" sin del i det hela då de eldat på stämningen om att Sverige självklart skulle gå vidare. Daniel Nannskog satt ju till och med sa att Italien 

"Inte var överjävligt bra", och visst Italien må inte vara en guldfavorit för mig men det är fortfarande ett lag med bra organisation och som alltjämt har spetsarna för att få pendeln att svänga över till sin fördel när matcherna står och väger. Jag är inte på något sätt ett superfan av Erik Hamrén men en sak ska han ha cred för och det är att han en gång sa att det gäller att ha respekt för motståndarna, och att Sverige inte kan förväntas vinna matcher med 6-0. Sedan att han sa det efter en VM kvalmatch hemma mot Kazakstan var kanske ett tecken på dålig spelförståelse men i grunden delar jag den uppfattningen. Självklart ska man ha respekt för motståndaren, och därför tycker jag det är snudd på pinsamt när diverse experter försöker måla upp Sverige som något världslag och hävda att en grupp med Italien, Belgien och Irland skulle vara en "lätt" grupp. I genrepet mot Finland inför VM 1990 vann Sverige med 6-0, då gjorde Anders Limpar 3 mål. Blixt och dunder, helt plötsligt skulle Anders Limpar vinna skytteligan och Sverige nå hur långt som helst. Tongångarna inför det här EM:et har inte varit identiskt, men det har mer varit åt det hållet än att det handlat om en ödmjukhet om att det kommer bli en tuff uppgift. Ärligt talat hur kan man på allvar dra växlar av att Sverige slår Wales med 3-0 någon vecka innan EM? Wales har inte varit i ett mästerskap sedan VM 1958. Jag tror inte vi behöver spekulera i om Wales tyckte premiären mot Slovakien var viktigare än genrepet mot Sverige. Man ska aldrig dra några större växlar av ett genrep vare sig på klubblag eller landslagsnivå, och det är bara beklagligt att svenska journalister och experter inte lärt sig den läxan. 

 

 

Jag tycker inte det är läge att gå in för mycket i detalj när det gäller matcherna mot Irland och Italien då jag tycker att det finns inte så mycket mer att tillägga. Sverige kliver in piskat att vinna mot Belgien på onsdag för att de inte har presterat tillräckligt bra. Och jag tycker det är rätt ointressant om Sverige tar sig vidare eller inte, för skulle vi snubbla vidare kommer vi åka ur åttondelen så det sjunger om det. Jag tycker att det finns en viktigare diskussion att lyfta och det är vart tar svensk landslagsfotboll vägen efter det vi får kalla för 

"Hamrén-eran" eller "Zlatan-eran" som jag utgår från att de flesta föredrar. Ni som känner mig vet att jag är pessimistiskt lagd i mitt supporterskap jag tror alltid att det ska gå åt helvete för det innebär att det bara kan bli bättre. Men när jag ser Sverige försöka spela fotboll både under kvalmatcherna och i synnerhet i det här mästerskapet tar jag mig bara för pannan och konstaterar vilket jävla skitlag det här är. Okej vi har en helt okej målvakt men inte i närheten av att vara en målvakt som känns helt trygg i luftrummet och spel med fötterna. Vi har mittbackar som väntar in studsen på utsparkar, ytterbackar som saknar tempo ett centralt mittfält där det numera inte finns en enda spelare av internationell klass. Och längst fram har det senare tid handlat om av Guidetti eller Berg som ska spela bredvid en Zlatan som älskar att skapa rubriker men när det väl kommer till kritan så händer det ingenting. Det här är verkligen ingenting jag bara känner för stunden, utan det här har jag funderat på länge, och jag kan inte se situationen på något annat sätt än att Sverige här och nu har ett skitlag. Sedan har Hamrén gjort sina misstag och han har en förmåga att ändra argumentation och köra med vindflöjel fasoner när det kommer till att hatta med laget. Men handen på hjärtat det spelar ingen roll om vår förbundskapten heter Hamrén eller Hulken, vem fan hade gjort detta bättre? Sedan skulle jag uppskattat om Hamrén varit mer tydlig i vilken fotboll han förespråkar, och då menar jag att signalera ut det på matcherna och inte bara i intervjuer. Men jag känner att vardagen med landslaget har under rätt lång tid blivit så likgiltig att jag knappt orkar bry mig. Jag känner mig rätt säker på att Sverige får lämna EM efter onsdagens match, Belgien kan ju gå på mindre än halvfart och ändå vinna med 3-0 med tanke på hur intetsägande anfallsspel Sverige visat upp och att de enorma bristerna i försvaret fortfarande finns kvar från tidigare kvalspel. 

 

 

I den bästa av världar kommer det här mästerskapet att föra någonting gott med sig och att svensk landslagsfotboll får den nystart som behövs. Allt prat om att vi måste ta till vara på Kim Källströms vänsterfot, vilken position ska Sebastian Larsson spela på och Zlatan hit och Zlatan dit, det är dags att vi glömmer allt det där och inser att den tiden är förbi. Och när det gäller Zlatan tycker jag att han faktiskt visar prov på usel spelförståelse under sina senaste uttalanden. Jag håller helt med om att Zlatan är Sveriges bästa spelare genom alla tider, men ibland tycker jag att media trissar upp en stämning om att Zlatan ska bära Sverige till ett nytt VM 94 och så vidare. Och efter den monstersäsongen som Zlatan har haft med PSG har han förmodligen sett tillfället att elda på alla lovord som folk öser över honom. Det jag känner är att om Zlatan nu är den här fantastiska spelaren och att är så mycket större än alla andra, han har ju själv sagt att anledningen till att det började regna i Paris efter det blev klart att han lämnade PSG var för att himlen grät för hans skull. Om Zlatan nu är på Messi eller Ronaldo nivå för det är ju i praktiken det han säger, ja men då kanske han individuellt sett ska se till att bidra mer när det väl är skarpt läge. Och med den oerhört usla insatsen i returmötet mot Manchester City i Champions League kvartsfinalen med i beräkningarna tycker jag det börjar bli dags att ifrågasätta hur fantastisk Zlatan är eller inte är? Att det är en fantastisk spelare med svenska mått mätt det är inte ens en diskussion, men att han skulle vara den här dominanta spelaren som på egen hand kan vinna titlar åt dig eller bära sitt landslag till fina resultat? Nej jag skriver inte under på det. Tvärtom tycker jag att det här mästerskapet varit Zlatan sämsta mästerskap. Och då spelar det ingen roll att omgivningen är kass, individuellt sett tycker jag att kraven på Zlatan borde vara betydligt högre än det som han presterat under de här två matcherna. Med tanke på att han mer än gärna vill påpeka hur fantastisk spelare han är tycker jag det är på sin plats att leverera resultat utifrån det. Jag må gå emot strömmen men jag tycker att Zlatan kunde inte ha gjort mer sämre reklam för sig under det här mästerskapet. Och hade jag velat Manchester United väl hade jag nog varit lite försiktig med att signa Zlatan, även om det inte handlar om ett längre kontrakt. Vad vill jag då komma med allt det här? Jag vill komma fram till att det på ett sätt ska bli skönt att landslaget i kommande VM kval går in i en ny era. Hamrén tackar för sig, Zlatan lär tacka för sig och Källström och Isaksson gör likadant. Sedan är jag inte helt övertygad om att Janne Andersson kommer att göra underverk med Sverige. När det kommer till landslag handlar i stort sett allt om hur bra spelarmaterialet är och jag tycker som sagt att i Sveriges fall är spelarna inte bättre än det vi har sett mot Irland och Italien. Bytet av förbundskapten och att Zlatan förmodligen tackar för sig ser jag som de viktigaste pusselbitarna för att svensk landslagsfotboll ska må bra igen. Och oavsett om Sverige åker ur EM på onsdag eller i åttondelen är egentligen strunt samma. Det viktiga är att svensk landslagsfotboll får den nystart vi behöver. Tiden är inne, det är dags för nästa generation med Guidetti som potentiell fanbärare att ta över.