sportviktorn

 

Ikväll var det dags för Sverige att kliva in i EM kvalet igen då det var dags att ta sig ann Ryssland på bortaplan. En ångestmatch på alla sätt och vis på så sätt att det här är två lag som det går att kräva mer av. Ryssland har underpresterat grovt och Sverige har visserligen plockat sina poäng men spelmässigt har det inte sett bra ut många gånger och ikväll var det upp till bevis för båda lagen. Men nu ska det här inlägget inte handla om Ryssland utan självklart om Hamréns manskap. 

 

 

Jag är inte den typen av fotbollstyckare som sitter och hänger upp mig på hur en tränare eller förbundskapten väljer att formera ett lag. Jag kan tycka att det här med att diskutera spelsystem till viss del är överskattat. Har du ett tillräckligt bra spelarmaterial så kommer de att kunna spela vilket spelsystem som helst, och är du en tillräckligt skicklig tränare då har du också förmågan att få spelarna att prestera bra utifrån den formation du väljer att matcha laget med. Men i det här fallet måste jag faktiskt börja ta upp det här med valet av spelsystem från Hamréns sida. Jag vet inte riktigt vad Hamrén ville få ut av att inleda matchen med 4-5-1, oavsett vad tanken var med 4-5-1 uppställningen så var Hamréns 4-5-1 övning inte till det positiva. Jag kan förstå att om Hamrén nu till varje pris ville få med Durmaz och Emil Forsberg i laguppställningen då var det läge att spela 4-5-1. Men i och med att både Pontus Wernblom och Albin Ekdal spelade på det centrala mittfältet så kan jag tycka att det blev en lite för defensiv uppställning. Emil Forsberg är ju en riktig lurig spelare som kan slå sin gubbe på en kant men jag tyckte att han hade enorma problem med att vinna en mot en duellerna. Durmaz tyckte jag var ganska anonym under större delen utav matchen men när han väl fick läge att slå den sista passningen då slarvade han bort bollen alldeles för enkelt. Men jag vill återkomma till det att mittfältet kändes oerhört defensivt, trots att både Emil Forsberg och Jimmy Durmaz startade. Att Pontus Wernblom och Albin Ekdal inte är med så mycket i anfallsspelet det är kanske inte så konstigt med tanke på vilka roller de har till vardags, men det gjorde mig lite bekymrad att inte Emil Forsberg och Jimmy Durmaz deltog så mycket i anfallsspelet. Det som jag tyckte var signifikant för den första halvleken när det gäller Sveriges anfallsspel det var att det var för få spelare som ville vara med och skapa chanserna. Zlatan har gjort och gör fortfarande extremt mycket poäng, men han behöver lite hjälp med att skapa chanserna. Vilket innebär när Zlatan väl droppar ner och hämtar boll och vänder om och tar på sig nummer 10 rollen och ska fördela bollen då måste det finnas tillräckligt många alternativ att spela bollen på. Men vid varje tillfälle när Zlatan skulle sätta bollen i djupled då fanns det knappt några alternativ att spela bollen på. Forsberg och Durmaz gav sig inte iväg i djupled och ofta slutade det med att Sebastian Larsson fick ge sig iväg på en löpning men då hade ryska försvaret full koll på honom. Det fanns några situationer då Forsberg flyttade över till högerkanten och det är ju inte där han ska vara utan han ska hålla till på vänsterkanten och försöka komma till lägen där han kan vika in i banan och ta sig till lägen. Men om vårt anfallsspel krånglade en aning så var det ju ingenting mot hur vårt försvarsspel såg ut. Det fanns flera situationer där vi egentligen har full kontroll på situationen men där vi sätter oss i jobbiga lägen och tvingas rensa undan bollen i panik. Och jag tycker mig inte se något tydligt samarbete mellan Mikael Antonsson och Andreas Granqvist, jag får känslan av att det är två medelmåttiga mittbackar som spelar försvarsspel för sig själva men inte för varandra. Jag tycker även att Pierre Bengtsson och Martin Olsson hade problem med att stänga sina respektive kanter, när ryssarna kom med fart på kanterna fick jag direkt en klump i halsen över att något farligt skulle hända. Vårt försvarsspel var för dåligt i allmänhet men hur vi agerar vid målet vid släpper in det är så pinsamt att man blir ju mörkrädd. För det första måste vi bromsa upp den ryska spelaren som lyftningen kommer emot. Men när väl Isaksson blir bortspelad då kan inte Granqvist och Antonsson tillåta den ryska spelaren att i lugn och ro få placera in bollen via stolpen och in. Granqvist hänger inte med, och vad Antonsson sysslar med det orkar jag knappt gå in på. Där måste han ju snabbt fram i press och försöka bryta bollen alternativt slänga sig ner och försöka täcka skott likt en hockeyspelare, men det blir något mellanting och den ryska spelaren kan enkelt förvalta målchansen. 

 

 

Zlatan tvingades utgå på grund av skada och Hamrén valde att byta in Toivonen. Toivonen har jag haft enorma problem med under de senaste landskamperna. Jag tycker att han var riktigt lovande och bra under U21 EM 2009, men det var som sagt 6 år sedan. Och det är klart att jag respekterar Toivonen för att han sköt oss till EM 2012 och så vidare men att han fortfarande får speltid i landslaget säger tyvärr en del om Hamrén än vad det gör om Toivonen. Det bytet gav ingen större effekt, Sverige hade enormt svårt att skapa målchanser men det hann inte gå lång tid förrän Hamrén valde att göra ytterligare ett byte. Hamrén valde att byta ut Pierre Bengtsson och sätta in Marcus Berg och så flyttade han ner Sebastian Larsson som högerback och övergav sin 4-5-1 övning och gick över till ett klassiskt 4-4-2. Jag ska inte säga att det bytet gav någon jätteffekt, men det gjorde att vi började närma oss Rysslands mål lite mer och fick hålla lite mer i bollen. Och jag måste säga att det är något märkligt med det här landslaget när Zlatan inte finns tillgänglig. I den första halvleken som så många gånger förr ska bollen helst nå Zlatan oavsett hur bra eller dåligt läge han har. Det blir lite som att resten av laget går och gömmer sig för att de tänker att ja men det är lugnt det här ska Zlatan fixa. Men i den andra halvleken skapade Sverige betydligt fler chanser trots att Zlatan inte fanns med på planen. Jag kommer aldrig argumentera för att ett svenskt landslag är bättre utan Zlatan. Självklart behövs Zlatan på planen alla dagar i veckan, han är vår bästa spelare det råder det inget snack om. Men jag tror inte att vi ska underskatta det faktum att när Zlatan inte finns med då blir det som att det får en någon form av effekt att de andra spelarna höjer sig ett par procent extra och känner att de behöver ta ett större ansvar. Men så länge Zlatan håller på den här nivån och vill spela i landslaget då ska han givetvis spela från start, det finns absolut ingen anledning att bänka honom. Den andra halvleken innehöll som sagt lite bättre spel från Sveriges sida och främst efter att Hamrén gick över till 4-4-2. Men trots att vi hade mer boll än i den första halvleken så hade vi förbannat svårt att skapa några farliga chanser. Och när man skapar så få chanser och när det väl dyker upp en jättechans då gäller det att sätta dit den för du vet inte när den dyker upp igen. Och det är klart att Forsberg ska ha sin retur i mål, och Marcus Berg måste kunna få en bättre träff även om det kanske inte var det lättaste läget han fick ta hand om. Men att vi inte klarade av att ta vara på våra chanser och framförallt att vi inte lyckades skapa fler chanser när vi fick ha så mycket boll i den andra halvleken det är ett otroligt underbetyg, det går inte att komma ifrån. Visst det är nära att vi fick med oss 1 poäng i de absolut sista sekunderna då Emil Forsberg drog till från distans, men nära skjuter ingen hare.

 

 

Sverige har gått obesegrade genom det här kvalspelet hittills men ikväll kom alltså den första förlusten. Det här var det absolut sämsta som kunde hända inför matchen mot Österrike. Hur det ser ut på planen kan man alltid diskutera men det viktigaste i den här matchen var att få till ett bra resultat för att skaffa sig fördel inför fortsättningen. Nu har vi en situation där vi inte får hamna på samma poäng som Ryssland för då tar de 2:a platsen tack vare inbördes möten. Självklart ska spelarna ha mycket kritik med tanke på hur det såg ut i den första halvleken. Nog för att Sverige kommer dit och i grund och botten kan tänka sig att gå för 0-0 med vetskapen om att 1 poäng skulle vara ett mycket bra resultat inför fortsättningen. Men så passiva som Sverige uppträdde i den första halvleken har jag inte sett ett svenskt landslag prestera på mycket länge. Då ska det sägas att inför den här matchen var jag inte främmande för att Ryssland skulle föra matchen. Det centrala fick absolut inte vara att ha bollen mest, det centrala var att få till ett bra resultat. Men med det sagt innebär det inte att man får vara hur passiva som helst. För den första halvleken tillhör något av det absolut sämsta jag har sett ett svenskt landslag prestera. Något presspel existerade inte, och det kändes inte som att vi anföll tillsammans utan det blev ofta en och en utflykter i anfallsspelet. Men det är inte bara spelarna som ska ha kritik, givetvis ska Hamrén ha sin del av kritiken och en ganska stor del kritik till och med. Hamrén kom till makten med en ambition om att han skulle få oss att spela en mer passningsorienterad fotboll med väldigt offensiva ytterbackar och yttrar. Och jag har upplevt att hela hans ambition har varit att vara anti Lagerbäck. Men det intressanta i sammanhanget är vad har Hamrén att erbjuda som Lagerbäck inte kunde erbjuda? För den känslan jag har efter att ha sett oss få stryk av Ryssland med 1-0 är att vi har tappat vårt grundspel helt och hållet. När Hamrén innan avspark står i en intervju och säger att vi har ett grundspel som vi jobbar efter så talar han mot bättre vetande. I min värld så har vi inte något grundspel längre. Vårt grundspel som vi byggt upp under en väldigt lång tid med en mycket stabil defensiv där vi inte släpper många över bron och sedan ta vara på omställningslägena när tillfälle ges, allt det har vi tappat. Visserligen var det Ryssland som förde matchen i den första halvleken och vi gick för att försöka kontra, men vi hade inte förmågan att utnyttja det. Och framförallt går det inte att förlita sig på att spela omställningsspel i den här typen av match när du har mittbackar som är rena säkerhetsrisk. Ärligt talat hur kan Hamrén förvänta sig att vi ska kunna slå vakt om ett resultat eller försöka kontra bort motståndaren när han har Antonsson och Granqvist i mittlåset. Emellanåt är det totalt kaos där bak, den tryggheten som fanns där under Olof Mellberg, Teddy Lucic och Daniel Majstorovic den är som bortblåst. Och det är just det som jag retar mig på mest när det gäller Hamrén, hans mycket konstiga laguttagningar. Men framförallt tycker jag att Hamrén framställs som lite naiv när han försöker justera sina konstiga laguttagningar. När han plockar bort Pierre Bengtsson och sätter in Marcus Berg och flyttar ner Sebastian Larsson på högerbacken, då känns det bara som att Hamrén bekräftar att han håller på att tappa greppet om hur han vill ha det. En del vill ofta argumentera starkt för att Hamrén har de spelare han har att det blir inte bättre än såhär men jag vänder mig emot det. Om spelarna nu är så himla dåliga vilket jag hävdar att de inte är varför spela just den spelaren då i det här fallet Pierre Bengtsson, och sedan får han inte riktigt till det ja då plockas han bort och vips så sitter dolken i ryggen. Jag vill direkt jämföra med Prandelli den förre förbundskaptenen för Italien. I EM 2012, en viss Balotelli startar Italiens premiärmatch och är inte särskilt bra. Men det betyder inte att Balotelli inte är med i den andra matchen. Så agerar en tränare som har bra spelförståelse. Det är klart att du kan göra små taktiska justeringar och visst i vissa fall faller den typen av justeringar väl ut. Men i min värld så kan man inte bara nå bra resultat genom att kasta om i laget för mycket utan det handlar om att bygga en spelare. Och frågan är väl ändå rätt intressant, varför valde Hamrén att starta Pierre Bengtsson om han kan tänka sig att byta ut honom i den andra halvleken?. I grund och botten vill jag gilla Hamrén, och det råder ingen tvekan om att han är en skicklig tränare och han har samlat på sig titlar i både Norge och Danmark. Och jag kan till viss del uppskatta Hamrén för att han vill förespråka en mer offensiv och passningsorienterad fotboll men jag vill bestämd hävda att han har inte kompetensen att få ut det på landslagsnivå. Det är ju möjligt att det här laget är kapabelt att höja sig nu när det helt plötsligt är riktigt skarpt läge inför fortsättningen, de har gjort det förr. Men jag känner ändå att Hamrén är riktigt illa ute just nu och att hans jobb står och hänger på om vi går till EM eller inte. Men när Ryssland i den andra halvleken faktiskt väljer att släppa bollinnehavet till oss, och att vi inte lyckas skapa fler chanser än vad vi gör då är det riktigt illa. Det är ett underbetyg till spelarna men inte minst det är ett rejält underbetyg till Hamrén. Och jag tycker att det här kan inte bara handla om tillfälligheter. Jag vet att Hamrén har ambitionen att bygga upp någonting över en lång tid och det är klart att saker och ting ska få ta tid. Det är en kompentent tränare det förnekar jag inte, men som förbundskapten handlar det ändå om att vara en bra matchcoach och prestera bra resultat över kortare perioder. Och under Hamrén har vi tagit oss till ett EM slutspel där det gick åt skogen, och vi var visserligen nära att slå ut självaste Portugal i playoffet till VM men återigen nära skjuter ingen hare. Nu är vi i ett läge där vi visserligen har allt i egna händer, men skulle det bli förlust mot Österrike och Ryssland gör sitt i sin nästa match då kan det bli en mycket jobbig avslutning på kvalspelet. Givetvis ska man vara försiktig med att dra slutsatser innan kvalspelet är över, men jag landar ändå i att den här matchen var inte en enskilt dålig match mot Ryssland. Det här är något vi har sett över en väldigt lång tid och mestadels under det här kvalet skulle jag vilja hävda. Min slutsats är att Hamrén helt enkelt inte får ut maximalt av det spelarmaterial som finns tillgängligt. Och återigen i grund och botten vill jag gilla Hamrén men jag är rädd för att han håller på att tappa greppet.