Färjestad alltid bäst när det gäller
Då är hockeysäsongen slut här hemma i Sverige medans Stanley cup slutspelet precis har börjat, men det får ni läsa om på någon annan sida det tar vi inte här, nog för att jag följer Stanley cup men nä det får andra tycka och tänka om. Färjestad säkrade ikväll sitt 9:e sm guld i klubbens historia via seger med 4-1 i matchen och matchserien slutade just 4-1 till Färjestad. Precis som när det begav sig senast för Färjestad så förlorade Färjestad bara en match i finalspelet och det bekräftar bara hur svåra dom är att slå. Färjestad är det där laget som ligger och smyger i vassen och när det är serielunken ja då går det lite upp och ner och laget får sina svackor. Men när det är dags för slutspel och man ser ett slutmål inte en lång serie över 55 omgångar utan det är bäst av 7 som ska vinnas det är roliga matcher att spela då tänder man till och då är man som bäst. Det är klart att det var rätt lag som vann om man kollar över hela slutspelet även om folk vill hävda att ja dom fick en lätt resa till finalen via matchserier mot Brynäs och AIK. Nä det var inte någon lätt resa utan man har jobbat extremt hårt för detta sm-guldet och det har man gjort hela året. Kanske den starkaste och skönaste gruppen av människor som jag har sätt dom gångerna Färjestad har gått hela vägen. Man har flera bra karaktärsspelare som i skuggan av dom här dom här finlirarna Mikael Johansson Dick Axelsson bland annat har kämpat enormt för att få det här laget att gå ihop. Färjestad hade dom bästa förutsättningarna för att vinna sm-guldet man hade en bra mix av spelare som hade varit med förr om ett så stort ögonblick som en sm-final är. Och dessutom hade man flera som hade varit med och vunnit tidigare som vet vad det handlade om. Och sedan Christoffer Nihlstorp vad ska man säga den storyn står ju i en klass för sig, kom upp som väldigt lovande talang i Malmö som 17 18 åring men har gått en liten krånglig väg men står nu som svensk mästare med Färjestad 2011. En målvakt som har fått mycket skit inte minst av mig jag är den förste att erkänna det, jag skrev vid något tillfälle under säsongen att han inte ens var i närheten av att konkurrera om första spaden med Alexander Salak både i grundserien och i ett slutspel. Men han har verkligen tystat kritikerna, och han bevisade inte minst i matchen i tisdags hur bra han är vilken match han gjorde uppe i Skellefteå. Jag menar den här matchserien borde inte vara slut, det borde stå 3-2 i matcher till Färjestad och matchserien ska tillbaka till Skellefteå för match 6. Men Christoffer Nilhstorp var rena väggen i match 4 och räddade segern åt Färjestad. Sedan utnyttjade Färjestad också Skellefteås största svaghet, fysisk kontakt och då tänker jag först och främst på de unga spelskickliga backarna David Rundlbad Tim Erixon Adam Larsson. Man satte hård press på dom och som jag har varit inne på tidigare både dom här tre backarna som i första hand sticker ut mest tillsammans med anfallarna Mikko Lehtonen och Joakim Lindström tål inte fysiskt kontakt. Och när Lindström och Lethonen inte fick sin tid att spela pucken mellan varandra och David Rundblad inte fck den tiden att briljera med sin fina teknik ja då kunde Skellefteå inte ge Färjestad en match. Men kort och gott Färjestad är alltid bäst när det gäller, och den där texten i omklädningsrummet vad är det de står STORT HJÄRTA HÅRT ARBETE. Den texten är ganska talande och snacket om att traditionen av att vinna sitter i väggarna att det finns en stor vinnarkultur där den stämmer verkligen det är ju bara att kolla på facit 9 sm-guld.
