sportviktorn

Malmö Redhawks fortsätter att förlora och i allmänhetens ögon är man en stor flopp såhär långt i den allsvenska hockeyn. För mig så är jag inte särskilt förvånad, för Malmö är inget annorlunda jämfört med tidigare säsonger. Förutom att man har en ännu större plånbok så är det samma gamla visa återigen. Störst plånbok förlorar igen, Malmö har ingen egen identitet idag man söker och söker men hittar den inte. Det finns ingen tydlig spelidé hur ska vi spela hur ska vi vinna matcher vilket koncept är det som gäller för att Malmö Redhawks ska lyckas. Men den absolut största orsaken till att Malmö ständigt misslyckats med att ta sig tillbaka till finrummet är att man saknar ett hjärta. Då syftar jag på spelare som verkligen brinner för klubben, som har ett hjärta som klappar för både laget och för staden. Förutom Jesper Mattsson så finns det inga spelare med hjärta för Malmö som är beredda att offra allt för laget och då är det svårt att nå framgångar. Nu blir det en lustig situation eftersom jag är en Södertäljesupporter ska inte trycka ner de spelare som varit i klubben tidigare. Men frågan hur smart var den här så kallade "SSK satsningen" var det rätt väg att gå, jag delar inte ut någon stämpel eller så jag bara kastar frågan i luften vad det rätt väg att gå?. Linus Klasen var en riktigt stor värvning och han förvisso gjort sina poäng och mer kan man väl inte begära tycker jag, men han är väl inte känd för att jobba hårdast så att göra honom till lagkapten tyckte jag var ett dåligt beslut av Malmö. Även om han nu var lagkapten under sin sista tid i SSK och klarade av det bra så tycker jag inte att en sådan spelare ska vara lagkapten, då plockar man ju bort lite av hans kvalitéer enligt mig. När det gäller tränarfrågan jag läste någonstans att Malmö har haft 10 tränare på 13 säsonger om det inte var tvärtom det är möjligt med oavsett vad så säger de ju allt. Jag vet inte hur mycket långsiktigt som Malmö tänker som klubb men det kan inte vara mycket utan det känns mer som man drar sig åt det kortsiktiga hållet. När det gäller att byta ut en tränare så måste det vara att en situation är ohållbar. Att bara sparka en tränare på grund av dåliga resultat och trots att tränare och spelarna går hand i hand det tycker jag är tjänstefel. Det enda gången man ska göra sig av med en tränare är när det finns brister eller det kommer klagomål från spelare och man märker att förhållandet mellan tränare och spelare börjar spricka. Och då står man inför ett vägskäl vem ska man plocka bort tränaren eller spelaren? Det skapar ytterligare en intressant fråga vad går först, tränaren eller spelaren?. Sammanfattning, alla klubbar måste ha någon som har ett hjärta som klappar för laget och för staden för att nå sportsliga framgångar. Vissa säger att det handlar bara om pengar störst plånbok vinner, jag är inte så säker på att störst plånbok alltid kan vara till en fördel för en klubb det kan snarare så tillbaka på klubben. Och när det slår tillbaka på klubben då slår det tillbaka rejält. Laget blir som en lavin en gör fel och så gör nästa fel och nästa och nästa och en sådan situation är svår för att inte säga omöjlig att ta sig ur.