sportviktorn

Allsvenskan tar ett litet uppehåll såhär i kvaltider till fotbolls em i Polen/Ukraina och det tänkte jag att jag också skulle göra och därför passar det väl bra att göra en liten summering av allsvenskan såhär långt.



Den största positiva överraskningen såhär långt i allsvenskan är och ja det kan tyckas att jag är lite part i målet här men vilken slump jag väljer Kalmar. Och om vi skippar att jag är Kalmarsupporter så tycker jag att dom har gjort de otroligt bra. Om man spontant tittar på spelarmaterialet så är det inte det absolut namnkunnigaste laget som dom ställer upp med den här säsongen. Även om det fortfarande finns med en stomme som var med och vann sm guld och som har tagit Kalmar från ett sladdande gäng mellan allsvenskan och superettan till ett stabilt topplag i allsvenskan så är det ändå lite överraskande. Självklart har arenan gett ny energi och det är verkligen inspirerande för spelarna att komma ut och spela fotboll på nya Guldfågeln arena. Det man kan sakna när det gäller Kalmars situation är att om man vill vara med och konkurrera om guldet så behöver man få in en spelare till och då talar jag en målskytt. Kan man få en bra målskytt som alltid levererar så kan man mycket väl utmana om första platsen. Och jag sa det redan innan säsongen började att lyckas man få Guldfågeln till en tolfte man att det blir den där extra utespelaren och att man får den här positiva energin ifrån publiken och dessutom får ihop sitt grundspel då kan man vara med och kriga om en topp 4 placering utan tvekan.


Elfsborg och Helsingborg leverar alltid det vet vi på senare år kanske inte så många sm guld men ändå dom är med där uppe i toppen.


Säsongens kaoslag såhär långt, nej inte IFK Göteborg för dom har rett ut stormen Tobias Hysén har börjat göra mål igen och det känns ganska tryggt. Den blårandiga delen av Stockholm har nog mått bättre det är inte samma Djurgården som vann sm guld 2003 och 2005 det kan vi lugnt konstatera. Jag är inte jätteinsatt i Djurgårdens situation mer än det fotbollsmässiga och fotbollsmässigt så har det ju inte fungerat helt enkelt. Man får inte ihop det helt enkelt försvarsspelet ser stundtals väldigt svagt ut och offensiven har man inte heller fått igång. Och den här tränarcirkusen med Lennart Wass ut och Carlos Banda blir nedflyttad till ja assisterande tränare eller vad det nu är han är och sedan tar man in Magnus Perhsson som manager. Återigen nio av tio fall så fungerar det inte att byta tränare det är sällan det ger någon positiv effekt. Du får den kortsiktiga effekten fyra fem poäng över fem sex matcher kanske men i det långa loppet så blir det ju samma dåliga resultat igen. För det är trots allt spelarna som ska göra jobbet på planen då spelar det ingen roll om det är José Mourinho eller Magnus Perhsson som står och leder Djurgårdens lag vad som händer på plan kan inte tränaren göra så mycket åt. Djurgården behöver en målskytt framförallt och sedan måste man få ihop gruppen det känns som att det finns vissa sprickor mellan lagdelarna jag vet inte det är någonting som inte stämmer. Och det finns spelare som står still i utvecklingen missförstå mig rätt dom är bra på det dom gör men dom utvecklas inte som fotbollsspelare. Sebastian Rajalakso är ett klockrent exempel på det, han känns ju som en väldigt lovande och bra spelare men han tar inte nästa steg och det är inte bra.


Där har ni det som har varit mest spännande att notera såhär långt på säsongen nu tar jag lite uppehåll ifrån allsvenskan, men jag är givetvis tillbaka med analyser kring em-kvalet Sverige möter Moldavien borta i en väldigt viktig match i em-kvalet. Sedan är det en väldigt speciell match mot Finland på Råsunda den 6:e Juni tror jag att det är om jag inte är ute och cyklar det lär ni märka vi hörs snart igen.


Dessutom finns jag på twitter där jag ständigt tycker till om fotboll och en helt del annat faktiskt, Sportviktorn söker ni på då.