Dold mikrofon.
Tungviktsmötet mellan Färjestad och HV71 har inte handlat så mycket om hur matchen var som HV vann med 5-1. Utan allt har handlat om det som skedde i korridorerna då Martin Sevc Färjestads viktiga backpjäs ska ha skrikit rasistiska saker till HV:s Daniel Rahimi. Jag känner bara att det läggs så onödig energi i det här fallet. Det är som vanligt ord mot ord, och det är väl bra att man startar utredningar och granskar denna incident. Men det går egentligen inte att reda ut detta, för Martin Sevc har sin sida att stå på och HV står på sin sida det är ord mot ord. Jag vill vända på det åt andra hållet, jag tror inte man är så naiv och skriker något fult till någon utan anledning. Enligt vissa källor ska Daniel Rahimi skrikit f...a till Martin Sevc vilket heller inte är så himla smart kanske. Jag tycker att ska man börja beivra sådana här saker då får man börja med att skruva upp dolda mikrofoner i spelargångerna. Anklagar man någon måste man ha bevis, och speciellt när det handlar om vilka ord som har sagts. Jag kommer direkt att tänka på soppan kring det som hände i slutspelet mellan Skellefteå och Luleå. Då handlade det om att Lars "Osten Bergström Luleås sportchef skulle ha skrikit något rasistisk till Yared Hagos den dåvarande Skellefteåspelaren. Bergström nekade såklart medan Jonas Fahlman hänvisade till säkra källor som gick ut med att Bergström skulle ha skrikit rasistiska saker. Det är samma sak som i Sevc fall, vill man verkligen reda ut sådana här saker då får man helt enkelt sätta upp dolda mikrofoner i spelarkorridorerna. För ord står alltid mot ord och det går i praktiken inte att utreda. Medan om du bandar det som sägs så kan inte personen komma undan med det. Åh andra sidan så skriks det ju både ett och annat ute på isen som aldrig beivras, så det blir ju en dubbelmoral utan dess like. Dold mikrofon och dold kamera lösningen på detta "problem".
Ängelholm "förlorare" efter match 1
Det allsvenska kvalet drog igång ikväll med match i Ängelholm där hemmalaget tog emot Syrianska. Första halvleken vet jag inte om den ens är värd att kommentera det kan ha varit den sämsta halvleken som någonsin har spelats på svensk mark. Det hände i stort sätt ingenting, dock tre heta målchanser för Ängelholm men då var avsluten alldeles för dåliga. Båda tränarna måste ha gett respektive lag en rejäl utskällning för det var två helt andra lag som kom ut i andra halvlek. Syrianska rivstartade då Peter Ijeh vem annars höll sig framme vid en tilltrasslad situation och Syrianska hade gjort det där viktiga målet på bortaplan. Men Ängelholm är charmiga och är inte rädda för att lämna sin matchplan så man satte full fart framåt direkt. De gulklädda skulle också få utdelning och man vinner matchen med 2-1. Viktigt för Ängelholm att man lyckas vända matchen och har ett resultat att gå på i returen på söndag. Men jag tycker ändå att Syrianska får ses som en liten "vinnare" och Ängelholm får ses som en stor "förlorare". Det kan låta märkligt, för jag är helt övertygad om att Syrianska hade velat ta emot Ängelholm i returen med en 1-0 ledning att gå på och Ängelholm tar gärna att man har en 2-1 ledning att spela på. Men man får inte glömma bort att mål på bortaplan betyder väldigt mycket i dubbelmöten, det räcker med att Syrianska gör 1-0 så är det allsvenska kontraktet räddat. Ängelholm hade behövt 1 mål till för att åka upp till Södertälje fotbollsarena med en 3-1 ledning istället för en 2-1 ledning är en väsentlig skillnad det kan man inte komma ifrån. Vad som kommer att avgöra på söndag det är som vanligt nerverna det gäller att kunna kontrollera dom på bästa sätt för att kunna få ut det bästa av sitt lag. Det är naturligtvis också två helt olika världar som lagen befinner sig i, Ängelholm har ändå allt att vinna man har gjort en bra säsong och har chansen att ta sig upp i allsvenskan för första gången i klubbens historia. Syrianska ska bara gå in och göra jobbet man har ingenting att vinna egentligen utan alla förväntar sig att man ska reda ut detta på söndag. Det gäller att kunna stänga ute alla förväntningar, varje spelare måste komma in i sin egen lilla bubbbla för att kunna fokusera på matchen. Jag förväntar mig ett helt annat Syrianska ett mer taggat lag som verkligen vill vinna matchen, för det Syrianska jag såg på planen ikväll det var inte ett lag för allsvenskan 2012. Ängelholm kan bara gå ut och spela efter sina förutsättningar, men nu ställs man på prov rejält inför en fanatisk hemmapublik i Södertälje så kommer det bli enormt svårt att vinna matchen. Men det är mycket psykologi i sådana här dubbelmöten, ju längre tiden går och om ställningen fortfarande är 0-0 så måste Syrianska flytta upp mer publiken kommer att börja bli otålig och visa sitt missnöje och då talar tiden för Ängelholm. Jag personligen tror dock att Syrianska kommer att lösa detta, det är trots allt hemmaplan och med fullt manskap så är man ett klart starkare fotbollslag än vad Ängelholm är. Man ska med det laget man har nu slå Ängelholm 9 gånger av 10, detta är min stora teori som lanseras såhär sent på kvällen men vi får se hur det går helt enkelt söndag avgörs det missa inte det.
Hockeytisdag
Juste, hockeytisdag det spelades ju en del matcher i ikväll i elitseriehockeyn. Det jag först vill lyfta fram det är Växjö som fortsätter att plocka sina poäng. Vi vet att nykomlingar brukar få en positiv kick i början på säsongen för att sedan falla som en sten ner i tabellen efter jul och när det väl börjar dra ihop sig. Men Växjö har fått en bra grund att stå på och jag tycker faktiskt dom har ett väldigt spännande lag. Importerna fortsätter att leverera för smålänningarna och det är bara positivt, jag kan tycka att det framställs som negativt att de svenska spelarna inte har gjort mål än och det är helt fel bild som målas upp. Självklart kommer det till en viss gräns där de svenska spelarna måste kliva fram för det är självklart att någon gång så har de utländska importerna en sämre dag på jobbet.
Färjestad börjar vi känna igen dom har rest sig från ruinerna och spelar nu en väldigt bra hockey. Jag tycker kollektivet Färjestad spelar väldigt tryggt och stabilt, och en spelare som jag skulle vilja lyfta fram till den här vändningen och det finns ju en del men nu vill jag sätta fingret på en. Det är Christoffer Nihlstorp som jag tycker har varit väldigt rolig att följa från att ha kommit fram som supertalang i Malmö men bänkats. Lite upp och ner i Rögle och en del skadeproblem också, fick väldigt mycket skit från både media och fans och även mig själv ska erkännas där alla var eniga om att han duger inte som förstemålvakt. Sedan så spelar han upp sig i slutspelet när han väl fick chansen och plötsligt blir det han som blir guldhjälte även om nu Alexander Salak hade minst lika stor del kring det guldet naturligtvis. Nu spelar Nihlstorp sitt livs hockey, han släpper inga billiga returer utan när han släpper returer så släpper han ut bra returer.
HV trummar på vann toppmötet mot Skellefteå efter sudden i en tuff och tät match vilket var väntat. I övrigt finns det inte så mycket att notera mest kanske att det blev målrikt i Gävle mellan Brynäs och Timrå det var rätt oväntat faktiskt. Timrå fortsätter ju att ha svårt att få ihop laget, man spelar väldigt svårt och får inte riktigt till det även om man nu gör 5 mål idag så tar man ändå inte 3 poäng och det säger en del. Det är tidigt på säsongen men Timrå måste gå ut och vara ärliga och säga att det handlar bara om att rädda nytt kontrakt slutspel är en stor bonus våren 2012, man måste knyta näven och ta så mycket poäng som möjligt för att inte bli helt avsågade innan juluppehållet. Det var det jag hade att bjuda på, bloggen består även om det har varit lite skralt med inlägg på sista tiden men mig blir ni inte av med så lätt.
Hammarby Fotboll kan andas ut
Hela Södermalm har vridit sig i plågor, säsongen 2011 för Hammarby har varit en enda plåga för samtliga aktörer kring klubben där allt har handlat om att överleva. Laget som bara skulle springa igenom Superettan förra året och gå upp i Allsvenskan till den här säsongen har verkligen inte levt upp till förväntningarna. Att spela fotboll i Stockholmsklubbarna är inte lätt det är något speciellt, det är en så stor press som till slut kan ta knäcken på spelarna och Hammarby är ett exempel på detta. Idag spelade Hammarby för sin heder men framförallt för sin existens, man ville inte hamna i ett kval fullt av ångest och väldigt svårspelat. Men på något sätt så lyckades laget knyta näven och åka ner till Ängelholm som jagade en allsvensk plats och vinna matchen med 1-0 på den absoluta sista sparken i matchen. Otroligt imponerad av att Hammarby ändå klarade av att hantera denna jobbiga situation, dom har ju inte haft någonting att vinna de har bara haft allt att förlora. Jag är helt övertygad om att efter slutsignalen så släpptes det en tung sten från bröstet från hela klubben. Många undrar säkert hur sjutton kunde Hammarby hamna i den här situationen det blir ett långt inlägg om vi ska reda ut den härvan. Sedan sm guldet 2001 så har det bara gått utför är kanske lite hårt att beskriva det som men det har varit tungt det senaste fyra fem åren iallafall. Men jag tror helt enkelt att Hammarby inte var mentalt redo för att spela i Superettan. Omställningen från att komma till en serie där man har press på sig att ta sig upp igen och att alla lag man möter gör allt för att slå dom är inte lätt. Det har sparkats tränare till höger och vänster och man har inte kunnat få ihop laget helt enkelt. Man var tvungen att sälja tongivande spelare för att klara ekonomin, där Charlie Davies blev en mycket tung förlust för Hammarby rent sportsligt. Ska man bara se till den här säsongen så var Sinan Ayrancis frånvaro väldigt kostsam för Hammarby. Sinan är för mig det Linus Hallenius var för laget förra säsongen, den här spelaren som kunde göra det på egen hand som kunde avgöra matcher trots att laget spelade dåligt. Det har varit många spelare som har underpresterat jag tänker främst på Björn Runström som stundtals har varit helt katastrofal, jag säger inte att han ska göra 20 mål. Bologna, Chievo, Fiorentina, Fulham, Luton, Kaiserslautern, Odense, Molde där har ni klubbarna som Björn Runström varit i under sina år utomlands så då förstår ni att förväntningarna skruvas upp. Försvarsspelet har inte heller levt upp till förväntningarna, José Monteiro som ska vara giganten i backlinjen har sätt väldigt nervös och osäker ut i sitt agerande på planen. Det har varit många saker som inte har fallit på plats vilket gjorde att det slog ut på hela laget vilket gjorde att man nästan hamnade i kval för att hänga kvar i Superettan. Men lördagen den 22:a oktober så kan Hammarby andas ut, fansen kan sluta ligga sömnlösa klubben kan börja arbeta i lugn och ro inför nästa säsong och försöka skruva ihop ett slagkraftigt lag inför säsongen 2012. Det är viktigt att Hammarby verkligen tar steget upp till allsvenskan nästa säsong, man har en ny arena bortom hörnet Stockholmsarenan som tar över 20 000 åskådare vad ska man med en sån till i Superettan. Men en dag som denna så struntar nog alla som är involverade i Hammarby fotboll kring den biten, nu kan man andas fritt igen efter en lång plågsam höst som nu äntligen har tagit slut.
Thrillern i Superettan
Allsvenskan är avgjord både i toppen och botten men i Superettan är det långt ifrån avgjort. Det är två lag som gör upp om en direkt allsvensk plats och flera lag som kämpar för att inte hamna i ett dramatiskt kvalspel neråt i seriesystemet. De två matcherna som alla talar om är Jönköping-Sundsvall och Ängelholm-Hammarby. En häftig situation för oss utomstående men ett rent helvete för alla inblandade parter naturligtvis. När det gäller de här två matcherna så har jag en ganska klar uppfattning om hur jag tror det kommer att sluta. Jag tror att Hammarby får det väldigt svårt i Ängelholm som är väldigt starka på hemmaplan, även om ÄFF har pendlat lite upp och ner i prestation nu på slutet och tappat en del viktiga poäng så tror jag Hammarby får det svårt. Hammarby kan nog få med sig kryss men det är inte säkert att det räcker för då hänger det på vad som händer på Stadsparksvallen där Jönköping allså tar emot Sundsvall. Man brukar ju säga att hemmaplan alltid är en fördel och det är självklart att det är tryggare att spela hemma då man har fansen i ryggen och hela den aspekten. Men på hemmaplan utsätts du för lite större press medans på bortaplan och framförallt om du möter en motståndare som är bättre än dig själv så kan du ligga lite och tjuva och hugga som en kobra när chansen dyker upp. Jag tror det kan vara skönt för Hammarby att slippa match på Söderstadion där det är en enorm press att spela där publiken bara kräver att man ska vinna vilket lag dom än möter. Jag vågar inte tippa ett slutresultat men jag tror inte att Hammarby säkrar kontraktet på egen hand genom att ta tre poäng i Ängelholm, utan jag tror att det som avgör Hammarbys öde är vad som händer i Jönköping.
Växjö har lärt sig snabbt
Det går inte att sluta imponeras av detta Växjö som för tillfället parkerar på den femte plats i elitserien i ishockey. Jag har varit väldigt tydlig vid tidigare tillfällen att Växjö måste lära sig att spela i elitserien och de måste lära sig det snabbt. Jag sa också att för att Växjö inte ska hamna i kvalserien så måste de rutinerade rävarna vara skadefria. Jag var lite tveksam till de utländska spelarna som man har plockat in. Men visst är det häftigt när man får ett slag rakt på fingrarna och får lyfta på hatten och bara erkänna att jag hade fel. För vilken säsong Växjö har gjort såhär långt, man ligger 5:a på 20 poäng och man har tagit skalper på vägen som HV borta och Färjestad borta. Mike Iggulden var det nog inte många som kände till innan han kom till Sverige och jag undrar om någon kände till honom i USA och Kanada för den delen. Han har verkligen blivit en nyckelspelare för Växjö, fantastisk lojal spelare som jobbar oehört hårt men ändå är den ledande spelaren som producerar poäng i varje match. Jag har hyllat Växjö för värvningen av Martin Gerber, men det går knappt att sätta ord på hur klockren den värvningen är för ett lag som Växjö. Man behövde en stabil rutinerad målvakt som alltid stämplar in som alltid ger sitt lag chansen att vinna matchen och detta får man i Martin Gerber han måste verkligen hålla sig skadefri annars blir det tufft för Växjö. Power play blir mer och mer betydelsefullt i den moderna ishockeyn eftersom försvarsspelet har blivit bättre målvakterna har blivit bättre, lagen är mer organiserade än vad dom varit tidigare år. Tomi Kallio, Brad Moran, Mike Iggulden Ilka Heikkinen och Liam Reddox behöver jag säga något mer. Dessa utländska importer har spetsat till Växjös power play ännu mer jämfört med det vi såg i allsvenskan. I dagens match mot AIK så gör man mål i sina numeära överlägen och vinner matchen på det. Sedan släppte man in två mål i samma spelform vilket naturligtvis inte är bra, där har Växjö lite att lära att man inte får bli för offensiva i matcherna. Man ska givetvis tro på sitt spel och spela efter sina värderingar och förutsättningar, men det gäller att vara ödmjuk inför uppgiften. Jag tror också att Växjö kommer att ställas inför det stora testet när vi går in i den tuffa perioden som det brukar bli för många lag strax innan juluppehållet med många matcher på få dagar. Det finns en del exempel som har klarat sig väldigt bra fram till jul och nyår men sedan har man inte orkat hålla nivån uppe över 55 omgångar. På grund av att truppen har varit för känslig för skador och att självförtroendet går ner automatiskt så har man till slut hamnat i kvalserien som Rögle som är ett bra exempel på detta, Mora, Leksand och Malmö kan man också baka in i samma kategori. Men såhär långt så är det en sådan positiv aura kring Växjö Lakers som gör att det kan spela tryggt och avslappnat och inte ha någon press på sig. Den dagen laget ställs med kniven mot strupen som det så fint heter, då får vi se verkligen vad detta Växjö går för. Då vill det till att de äldre rutinerade spelarna visar vägen ut ur den mörka tunneln för de yngre oerfarna spelarna.
Summering Kalmar FF 2011
Nanne Bergstrand summerade säsongen väldigt bra, säsongen på nya Guldfågeln Arena har varit väldigt framgånsrik och väldigt fin fotboll har Kalmar visat upp stundtals. Ska man fylla i Nannes rader så kan man väl säga såhär att tack vare hemmaspelet så ligger Kalmar säkert och tryggt i mitten. Vänder man på det så hade Kalmar varit ett lag i superettan 2012 tack vare bortaspelet om det inte hade varit för det bra hemmaspelet. Vänder vi på det en runda till så kan man bara konstatera att hade det inte varit för Kalmars enorma svaga resultat på bortaplan så hade Kalmar varit en guldkandidat. Kalmar avslutade säsongen väldigt snyggt med en 4-1 seger mot Örebro i en sätt över 90 minuter ganska bra insats. Första 10 minuterna av första halvleken var inte alls bra Kalmar såg energilösa ut och Örebro gjorde välförtjänt matchens första mål. Men ju längre matchen gick ju mer började vi känna igen Kalmar med ett bra varierat anfallsspel och bra rörlighet i anfallsspelet framförallt vilket har saknat under delar av säsongen. Sedan blev det till slut en dag där allting fungerade där försvarsspelet satt och anfallsspelet satt. Jag har tjatat om detta hela säsongen att det vore så skönt att se Kalmar få ihop bägge delarna för då är man ett riktigt bra fotbollslag som kan konkurrera med lagen på den övre halvan.
Om man ska försöka summera säsongen nu när det bara återstår en match i allsvenskan och en stundande cupfinal väntar i början av november. Precis som förra säsongen så tycker jag att ordet ojämna passar in även den här säsongen. En väldigt fin start där man gick obesegrade på hemmaplan fram till sommarens stora match mot blivande svenska mästarna Helsingborg. Sedan kom det en svacka och sedan började det strula lite kring föreningen, där jag i första hand tänker på spelarkontrakt där jag fortfarande tycker att Kalmar agerade enormt naivt när det gällde den biten. Sedan avslutade man med en ganska stark höst och tog de poängen som krävdes för att inte bli indragna i någon bottenstrid. Positivt är att intresset för fotbollen i Kalmar har väckts till liv igen med den nya arenan. Kalmar har dubblat sitt publiksnitt i år man snittar över 8000 vilket är helt otroligt med tanke på att Kalmarborna är svårflörtade när det gäller att gå på fotboll. Negativt är dock denna ojämnhet i prestation och det måste Kalmar skaka av sig om man ska vara med och konkurrera om platser på den övre halvan och sm guld. Det finns ändå en bra stomme i laget och jag tror att nästa år när laget är ännu mer samspelt och om man får slippa en försäsong med så mycket skador så tror jag 2012 blir ännu bättre än 2011. Spelare som Daniel Sobralense, Stefan Larsson är klara för IFK Göteborg respektive Elfsborg och även Ricardo Santos ser ut att lämna klubben. Men spelare kommer och spelare går nu står Kalmar inför en utmaning att ersätta dessa spelare på ett bra sätt. Man har lyckats med det tidigare år och jag är helt övertygad om att man lyckas göra det även den här gången. Kalmar har alltid jobbat efter den småländska trygga modellen och det har gett fantastiska resultat sedan återkomsten till allsvenskan. Känslan är ändå trots en liten strulig säsong väldigt positiv jag ser en ljus framtid för de rödvita gänget.
Självförtroende är färskvara
Efter 11 omgångar av årets hockeysäsong så står Färjestad fortfarande utan en vinst vid ordinarie tid och är just nu jumbo i elitserien. Att Färjestad borde ligga högre upp behöver man inte vara en hockeynörd för att räkna ut, Det är självklart att Färjestad ska ligga på övre halvan och konkurrera om en plats bland topp fyra. Precis som för alla lag som vinner sm guld så drabbas man av en spelaromsättning vilket inte är något konstigt egentligen spelare kommer och spelare går. Man har tappat tunga pjäser i Pelle Prestberg och Dick Axelsson för att nämna några vilket såklart har haft stor betydelse. Problemet är nog inte att spelarna i Färjestad helt plötsligt har gått ner sig i kvalité och mönstrar ett lag som är ett lag för streckstriden såklart inte. Självförtroende är grunden för att göra en framgångsrik säsong så är det bara, det är bara att titta på Frölunda som ett bra exempel. Till skillnad från Frölunda så har Färjestad kommit snett in i den här säsongen i första hand när det gäller resultaten. Jag har inte sätt alla matcher jag har bara sätt delar av deras matcher så jag kan inte sätta en riktig punkt på vad som har gått snett. Men jag tror att den här starten självklart har gjort att man ligger där man ligger, det drar ner på självförtroendet något enormt det blir som en ond cirkel som bara blir större och större. När man väl drabbas av en motgång så känns den motgången så mycket större än vad den egentligen är. Som i kvällens match mot Timrå, började bra för Färjestad man fick 1-0 redan efter 30 sekunder. Sedan kommer Timrås kvittering i den tredje perioden och genast tror jag då att det kan smyga sig in en viss oro i laget. Plötsligt är den enda poäng man har med sig in matchen skör istället för att vända på det att nä va fan gör vi ett mål till så får vi ändå 3 poäng. Jag tror dessutom att förlusten mot Växjö tog rejält med energi från Färjestad då man hade vunnit mot Frölunda i sudden. Hade Färjestad vunnit så hade det blivit ett annat snack inte bara i media utan framförallt internt, helt plöstligt två raka segrar nu är det bara att tuta och köra. Det gäller att ha starka karaktärer i ett lag som klarar av att reda ut en sådan här svår situation. Är det något lag som ska klara av att vända på steken så är det ju Färjestad, man har haft svackor förr men lyckats vändad dom och är lagom till våren med och fightas in i det sista om ett sm guld. Rickard Wallin, Martin Sevc, Marius Holtet, Anders Bastiansen, Sanny Lindström, Jonas Frögren det finns tunga pjäser i det här laget som spelar med stort hjärta och det är precis det som behövs i Färjestad just nu. När det gäller tränarfrågan så är lite ambivalent när det gäller vilka åtgärder som ska göras. Att någonting måste göras inom den närmsta tiden det råder det inget tvivel om självklart inte. Men Färjestad befinner sig i en "delikat" situation då man ställs inför ett väldigt svårt beslut. Det här gäller så mycket mer än bara att byta en person i båset mot en annan, det handlar om att tillfredsställa sponsorer man måste till att få fansen i ryggen och så vidare. Jag har full respekt för Niklas Czarnecki det är en bra person och en bra tränare, det han har gjort med Brynäs tycker jag är strålande jag tycker det är fantastiska resultat han har gjort i Brynäs det kan ingen ta ifrån honom. Men att gå till Färjestad HV eller Frölunda eller någon av Stockholmsklubbarna är ett väldigt stort steg. Det är inte lätt att gå in i en sån stark passionerad klubb som Färjestad som berör så otroligt mycket. Det var väldigt modigt av Färjestad att ta in Czarnecki att våga bryta mönstret och testa på något nytt. Men jag var skeptisk redan från början när det blev klart att Czarnecki skulle träna Karlstadklubben. Den ekonomiska biten är också en faktor i detta fall Czarnecki sitter på ett treårskontrakt och att lösa ut det är också en process och vem ska man ta in isåfall. Mitt eget förslag är att lyfta bort Czarnecki och flytta upp Leif Carlsson som huvudtränare och plocka in Jörgen Jönsson som assisterande tränare. Jag tar ingen ställning till vilken åtgärd som känns mest rätt eller fel i det här läget men helt klart är att något måste göras. Jag tror personligen att Niklas Czarneckis dagar i Färjestad är räknade, om inte så får han en absolut sista chans i lördagens match och det är inte vilken match som helst ett hett derby mot serieledande Frölunda. Stort hjärta hårt arbete är Fäjrestads slogan, det är dags att plocka fram det nu innan det är för sent.
"En skräckfilm med ett lyckligt slut"
Dramatiken från höstmatcher i fotboll på klubbnivå som landslagsnivå är något speciellt. När planerna inte är de bästa och spelare dras med småskavanker. Förutsättningarna var glasklara inför kvällens avslutande match mot Holland. Det blev en match som vi sent om ens någonsin kommer att glömma. Inte ens Peter Jackson hade kunnat regissera ihop detta fantastiska drama. Sverige får den perfekta starten med ett underbart frisparks mål från Kim Källström. Sedan kändes det som att Sverige höll på att ta över matchen helt, när Holland får sin första riktiga målchans och pang 1-1. Andra halvleken kunde inte ha börjat sämre, då Holland gör mål efter bara någon minut Dirk Kuyt tar vara på en retur som så många gånger förr. Jag var nog inte ensam om att knappt hinna samla mig då domaren blåser straffspark för Sverige. Lättad att se att domaren vågar stå på sig det är solklar hands, detta gör att hela debatten vi har haft om hands dämpas något. Sebastian Larsson är iskall 2-2 och sedan är det Elmander som jobbar fram bollen till Ola Toivonen 3-2. Sedan blir det ju en kamp mot klockan det blir mycket kämpa, kriga visa upp hjärta för att vinna. Bara en sån sak att Mellberg går ner och täcker skott som hockeyspelarna gör att man blir rörd. Det går inte att sätta ord på hur mycket detta betyder för svensk fotboll. "Vi" missade VM i Sydafrika nu studsar vi tillbaka och tar oss till slutspel. Sverige förvånar oss aldrig man var optimist inför matchen men ändå trodde man inte på det. Det är kollektivet som vinner matchen en riktig laginsats, det är precis såhär Sverige ska spela för att slå lag som på pappret är bättre. Sedan kan man såklart väga in att Holland inte hade någonting att spela för hit och dit. Men Holland gav verkligen allt, och jag vill inte "döda"festen här men att Snejjder inte var med hade en stor betydelse för hur matchen slutade. Sverige har pendlat under detta kval men till slut så står man kvar som en vinnare. "En skräckfilm med ett lyckligt slut", "Till slut så är det poäng och resultat som räknas". Detta två citat från Erik Hamrén och Kim Källström sammanfattar Sveriges kval väldigt bra. Dessa två citat får också avsluta kvällens inlägg, på återseende.
Inga poäng mot Holland om Sverige inte höjer nivån
Sverige fick jobbet utfört då man fick med sig tre poäng ifrån Helsingfors i det spännande em-kvalet. Den här matchen är väldigt svår att analysera för vill man beskriva den kort med ett ord så är det enkelt: Bedrövligt. Jag har försökt att vrida och vända på varje sten men jag vet inte riktigt vad det är som gör att Sverige uppträder enormt spänt och att spelet låser sig helt. Vädret hade sin del i det hela det är naturligtvis ingen hemlighet men det är ingen ursäkt för om Finland klarar av att spela ett fint passningsspel under de förutsättningar som fanns så ska Sverige också klara av det. Detta kan låta konstigt men det var kanske inte bra för Sverige att målet kom så tidigt in i matchen och att det gick så enkelt till. Sveriges första mål som gjordes av Sebastian Larsson var egentligen det första anfallet i matchen av Sverige och Finland hade haft en del farliga målchanser innan det. Det är möjligt att spelarna lockas in i en fälla där man tänker att oj det här gick ju lätt nu spelar vi bara av matchen. Det är livsfarligt att tänka så när man spelar mot en underdog som i det här fallet Finland, som gjorde en väldigt bra match det ska vi inte ta ifrån dom. Finland hade ett mycket bättre passningsspel än Sverige det fanns en tanke bakom anfallen man vågade släppa loss och kompinera långbollar med ett fint konstruktivt spel på kanterna. Det märks att Zlatan inte är i form, jag såg den gode Ibrahimovic i tungviktsmötet mot Juventus förra helgen och där var han totalt osynlig. Det märks att det är något som inte stämmer han har haft skadeproblem, och det här uttalandet om att han börjar tröttna på fotbollen jag vet inte om det var så smart att göra det i det här läget. Sverige gör en ganska svag insats om man vill vara snäll för det här var bland det absolut värsta jag har sätt ett svenskt landslag uppträda. Sverige får tacka Andreas Isaksson som storspelade i målet och som räddade "oss" under stora delar av matchen. Trots i all denna frustration och ilska över Sveriges prestation så får man väl ändå imponeras av deras effektivitet för man har i stort sätt två klara målchanser och man sätter båda. Finland hjälpte också Sverige att ta tre poäng för det kunde ha varit 3-0 i halvtid om Finland hade tagit vara på sina chanser. Samtidigt så är det ju det som skiljer de "sämre" lagen mot andra nationer effektiviteten för man är ibland med bra i matcherna men sätter inte sina chanser och förlorar istället. Det finns mycket att jobba på i spelet och Sverige måste komma upp i en mycket högre nivå än den vi såg i Helsingfors. Med det spelet som Sverige visade upp igår ja då kommer Holland att ha lekstuga på Råsunda och vinna med 5-0, men som sagt man tog tre poäng mot ett lag som "vi" bara skulle slå och det är de som är det väsentliga för stunden.
Hockeytisdag
Rapporten till gårdagens omgång i elitserien blev inte av så idag kommer den istället.
Luleå-Linköping 3-2
Luleå tog en viktig seger för att hänga med i toppstriden i hemmamatchen mot Linköping. Luleå bröt en trend förra säsongen då man lyckades ta sig till en semifinal men där orkade man inte stå emot de blivande vice mästarna får man väl ändå säga i Skellefteå. Men i år är man kanske redo för att ta nästa steg jag vet inte det är svårt att dela ut någon stämpel på Luleå. I ärlighetens namn så måste jag nog se fler matcher med Luleå för att jag ska kunna få ett större intryck på vad dom står för den här säsongen. Men tar man in spelare som Johan Harju och Niclas Wallin så siktar man ju inte på någon ynklig målsättning med att bara gå till slutspel, utan man satsar stenhårt för att försöka vinna sm guld. Linköping som många tror ska vinna guldet vilket jag inte riktigt förstår, visst kommer Johan Åkerman att spetsa till laget ytterligare i power play ingen tvekan om det. Linköping saknar vinnarkultur nu får jag väl äta upp detta om de nu skulle sopa hem guldet till våren men man saknar helt enkelt det där lilla extra som det så fint heter för att vinna guld.
Skellefteå-Djurgården 4-2
Skellefteå vann som vanligt tänkte jag säga på hemmaplan dom gör ju ofta det, de svartgula laget ifrån västerbotten. Djurgården har en förmåga att så att säga "jävlas" uppe i Skellefteå dom har plockat många poäng där uppe men igår räckte man inte till. Skellefteå kan man inte bara låta bli att imponeras av, som tappade så många spelare och ändå är så stabila. Joakim Lindström 2010/2011 års poängkung, Mikko Lethonen supersnipern försvann också, David Rundblad, Tim Erixon listan kan göras lång på tongivande spelare som har lämnat. Men det finns en viss stomme kvar i laget och den viktigaste parten i den stommen stavas Andreas Hadelöv. Han sprider ett lugn över hela laget, han stämplar alltid in på jobbet och gör väldigt sällan en dålig match. Sedan är det fingertoppskänsla i värvningarna av Bud Holloway och Oscar Möller som jag tror kommer klara sig utmärkt i elitserien. Djurgården då, ja många tror också där att det här laget kommer gå väldigt bra en del tror till och med att Djurgården ska vinna guldet. Djurgården har en bra trupp man har defenitivt spelarmaterialet för det, men det är frågan om de orkar varje konsekventa säsongen igenom och har dom orken.
Timrå-Modo 2-5
Tung seger mycket tung seger för Modo som skapar ytterligare lite arbetsro efter en ganska svag start på säsongen. Modo håller på att rustar om och försöker bygga upp korthuset från början igen och frågan är om korthuset trillar ihop snabbt eller om det håller och räcker enda fram till en slutspelsplats. Det är inte omöjligt men Modo kommer att få jobba stenhårt för sina poäng den här säsongen man är en klubb som fortfarande är lite i gungning efter fiaskot förra säsongen då man till slut fixade sin elitseriestatus i den avgörande matchen mot Södertälje. Timrå är fruktansvärt svaga, segern senast mot Luleå var stark men idag var man tillbaka på ruta ett och jag är ganska säker på att Timrå kommer att hamna i kvalserien. Man är så känsliga för skador och det är för dålig kvalité helt enkelt i spelet. Jag saknar också ett grundspel som man kan lita på, det känns mer som att man bara åker ut och kör utan att det finns någon tanke i spelet.
Frölunda-Färjestad 2-3 (sudden death)
Färjestad bröt förlusttrenden men förlängde samtidigt en annan trend, man vann och fick 2 poäng efter sudden då Hannes Hyvönen avgjorde som för övrigt öppnade målskyttet för Färjestad. Men Färjestad har fortfarande inte tagit någon trepoängare i årets elitserie. Nu tror jag att man lyckas reda ut detta ändå men det är trots allt rätt anmärkningsvärt. Men i och med gårdagens seger att man äntligen fick med sig lite flyt när det väl började närma sig straffslag så slapp man den och vann matchen istället fullt rättvist utan tvekan. Vändningen kan ha kommit det är bara en match, men nu möter man Växjö hemma då Martin Gerber besöker sin gamla hemmarena vinner man den matchen så tror jag man får igång det Färjestad som vi såg i våras. Frölunda har gått på rus här i inledningen på säsongen, det finns egentligen ingen logik i det men man har ju tagit in hemvändare som sagt med hjärta för klubben. Fredrik Pettersson tycker jag var ett mycket klokt beslut att plocka in honom igen, han älskar Göteborg han älskar Frölunda och han är en väldigt bra spelare som aldrig viker ner sig och han har en vinnarskalle som smittar av sig snabbt.
AIK-HV71 7-8 (straffar)
Ja ni har läst rätt, omgångens match var helt klart den som spelades på Hovet mellan AIK och HV håll i er nu. AIK leder med 7-2 i början av den tredje perioden och allt var packat och klart det var bara att spela av matchen. Men detta händer nästan bara i ishockey HV får in några mål och man kommer ikapp och det står 7-7 efter tre perioder. Starkt av HV att komma tillbaka, man måste ha fått in lite självförtroende i laget igen efter att ha fått 7-3 och 7-4 pucken ganska snabbt. Samtidigt är det helt bedrövligt av AIK att släppa in fem mål i den tredje perioden, jag minns tillbaka till junior vm finalen mellan Kanada och Ryssland där Kanada släppte in just fem mål i den tredje perioden man ledde med 3-0. Men detta tar nog priset som ännu värre det ska bara inte få hända och på hemmaplan dessutom. Gör man fyra mål eller fler i en hockeymatch så ska man vinna tre poäng sju kvällar i veckan men ibland så händer det oväntade. "Plötsligt händer det" är ett citat som verkligen passar in när det gäller den här matchen makalöst helt otroligt. Vad var det Tommy Söderberg sa "Enda in i kaklet" och ja det är bara att instämma.
Skapa en positiv känsla inför cupfinalen
Kalmar som säsongen 2011 är ett av seriens starkaste hemmalag fick se sig som förlorare för tredje gången på Guldfågeln Arena. Som vanligt tänkte jag säga, men väldigt konstig match det är svårt att sätta ord på hur den här matchen var. Stundtals såg det väl helt okej ut och i vissa fall var det dåligt och då menar jag verkligen dåligt. Kalmar utan Henrik Rydström klarar inte av att hantera problem i sitt grundspel över en hel match. Rydström är en kulturbärare och är en hörnsten och bär laget på sina axlar med sin pondus och sitt kloka passningsspel. Kalmar måste lära sig att spela även utan Henrik Rydström och såhär långt så har man bevisat att man helt enkelt inte klarar av det. Sedan blir man lika uppgiven när man ser målen som Kalmar släpper in, återigen så är det alldeles för passivt vid Malmös kvittering. Spelarna backar nästan in i arslet på Wastå och Hamad som har ett bra skott kan ju enkelt kruta in 1-1. Sedan det andra målet vet jag inte vad jag ska säga, det är sämre än division 3 nivå på markeringsspelet. Det är ganska uppenbart vilken variant som Malmö söker utan att förringa Jimmy Durmaz skott som är en väldigt fin prestation. Markeringen måste vara där någon spelare måste gå ut och markera Durmaz för det var som sagt väldigt uppenbart att Malmö sökte den varianten vid frisparksläget. Nu åtestår det två matcher kvar att spela innan det är dags för cupfinalen mot Helsingborg eller Örebro på bortaplan. Det handlar bara om att skapa en positiv känsla i gruppen inför cupfinalen så att man går in i den matchen med en stor tro på att man kan vinna den. Kalmar skulle behöva en eller helst två segrar för att få upp sitt självförtroende för självförtroende är färskvara, utan bra självförtroende vinner man inga matcher. Jag ska hålla mig kort för detta är ett helt annat ämne men jag ska bara dra det kort. Det är tydligt att Kalmar saknar lite spets i offensiven för att man ska vara helt nöjd. Försvarsspelet har varit sätt över hela säsongen varit stabilt och skött sig väldigt bra. Alla spelare i backlinjen har gjort ett fantastiskt bra jobb och har varit en stor del till att Kalmar tog så mycket poäng i början av serien. Men problemet är just offensiven man får inte riktigt till det, det låser sig och man har väldiga problem med att komma till avslut. Stundtals är det väldigt fina kombinationer mellan mittfält och anfall men alldeles för lite avslut från Kalmars sida och det är oroväckande. Sedan är det lite för många spelare som inte har den riktiga vinnarskallen som behövs. Jag skulle vilja se lite mera jävlaranamma bland spelarna för att jag ska vara helt nöjd. Men sista matcherna får man använda till att göra sig redo inför cupfinalen, man får gnugga lite på detaljer för cupmatchen kan bli någon form av räddning av säsongen. För sätt till den satsningen Kalmar har gjort med nya arenan och man själv har ambitionen att ligga bland topp 5 så är den här säsongen ett misslyckande.
08-mötet utan vinnare
Syrianska tog emot Djurgården i ett laddat 08-derby om vi nu får kalla det för de mycket viktiga poäng stod i varje fall på spel i Södertälje. Det låter ju väldigt märkligt att säga detta men det här kan ha varit bland de bästa matcherna som spelades i allsvenskan. Tempot var riktigt högt och då menar jag verkligen riktigt högt, det var inte vid många tillfällen som respektive lag rullade bollen i backlinjen för att lugna ner sig. Här var det full fart från början till slut. Syrianska imponerande mest under den första halvleken då man satte hård press på Djurgårdens ganska tröga backlinje och kunde skapa en del chanser utifrån det. Djurgården kom inte alls upp i nivå i första halvlek och man hade väldigt svårt att hantera Syrianskas press. Sedan blev matchen mer och mer öppen då båda lagen gick för tre poäng, men ju närmre vi kom slutet på matchen ju mer trötta skallar och tunga ben såg vi på planen. En slumpchans kunde lika gärna ha avgjort matchen men matchen slutade 0-0, hur sjutton kunde den göra det undrar jag för övrigt. I en sådan här viktig match så får man väl ändå säga att båda lagen är förlorare, båda lagen behövde verkligen tre poäng för att skaffa sig lite arbetsro inför de avslutande matcherna. Det är möjligt att Djurgården kanske ska vara lite mer nöjda med en poäng sätt till hur matchen utvecklades sig men båda lagen ska vara väldigt besvikna på att de inte lyckades vinna matchen. Syrianska skickade en tydlig signal att de håller för allsvenskan, det har fått tillbaka i stort sätt alla spelare från skador vilket är helt otroligt då hela tio spelare var borta under säsongen. Djurgården vet man inte riktigt vart man har, det kan vara riktigt bra ibland och spela ut vilket lag som helst för att sedan falla tillbaka på en nivå som liknar allt annat än allsvenskan. Det blir en spännande avslutning iallafall och jag ser en positiv framtid för dessa två klubbar. Får Syrianska och Djurgården bara ihop laget, hittar man en trygghet i sitt spel och vågar tro på det man gör och är konsekventa i alla moment så kommer man att fixa ett nytt kontrakt. Det finns lag som har mycket större problem än vad Djurgården och Syrianska har för tillfället som Trelleborg och Norrköping.
