Stressfotboll
Jag vet inte vad vi ska ta med oss efter Kalmars bortamatch mot Malmö. Det är lätt att börja kasta ut sig saker till höger och vänster som man kanske inte riktigt står för eller något man bara känner för stunden. Så gott jag kan så ska jag försöka nyansera detta om det nu går. Om vi börjar med det positiva glimtarna ifrån den här matchen så får det väl ändå vara sista kvarten av den första halvleken. Kalmar växte ju längre med facit i hand den första halvleken gick och ett tag så lyckades man också med den höga pressen. Ibland så blixtrade man till och lyckades sätta ett tryck på Malmö vilket gjorde att Malmö blev stressade och ett tag inte fick undan bollen från sin planhalva. Då kommer vi osökt in på det negativa för resten är tyvär bara negativt, jag är fortfarande väldigt fundersam över varför Kalmar har så otroligt svårt att komma till avslut. Det är bara att kolla i statistiken den säger allt så det är absolut inget att hymla om. Väldigt svårt att komma till avslut och det känns som att man har tagit upp detta vid tidigare tillfällen men jag tvingas motvilligt göra det igen. På tok för lite avslut från Kalmars sida och det är väldigt oroväckande. I den andra halvleken så uppträdde Kalmar väldigt stressat och väldigt panikartat, jag vet inte riktigt när det började men helt plötsligt så radade Malmö upp målchans på målchans. Både Emin Nouri och Jörgen Skjelvik hade ett tag stora problem med att vinna sina respektive dueller mot Malmös kantspelare. Sedan blev det en straffsituation som rörde upp ännu mer känslor och gjorde att vi fick ett litet break, men den situationen blev till slut rätt Stefan Johannesson fick hjälp av assisterande domaren och kunde sedan fatta ett rätt beslut att inte blåsa straff. Detta triggade bara Malmö ännu mer som bara fortsatte att köra över Kalmar bokstavligt talat och det är klart att till slut så sitter ju målen för Malmö som vann med 2-0 till slut. Kalmar har en del att jobba på jag är absolut inte orolig och vill verkligen inte börja med att dela ut krisstämplar hit och dit det överlåter jag till den etablerade median att köra sin retorik. Däremot så är det ett faktum att Kalmar tål inte hur många förluster som helst utan poängen behöver trilla in så fort som möjligt för att skapa en trygghet och lite lugn och ro i gruppen. Jag skulle vilja se att Kalmar kommer mer samlade att man hjälper Mcdonald och Mendes där framme som alldeles för ofta hamnar ensamma mot minst 3 motståndare och det är inte så lätt att skapa någonting utifrån de förutsättningarna. Pluset går ändå till Mcdonald som jag tycker gör ett hårt jobb han försöker men han kan ju inte göra allt på egen hand utan han måste få hjälp i offensiven både i den höga pressen och när Kalmar har bollen. Till sist ett stort minus både till Jimmy Durmaz och Stefan Johannesson jag vet inte vad Jimmy Durmaz tänker på han är en fantastisk fotbollsspelare i sina bästa stunder och kan bjuda på något extra om han vill. Men det han gjorde mot Paulus var helt oacceptabelt och jag tycker det är pinsamt att han fick vara kvar på planen, jag hoppas verkligen att domaren inte såg det för annars begick han tjänstefel för mig är det solklart rött kort. Zlatan blev utvisad för något som jag kanske kan tycka var en ganska mild förseelse medans detta var helt horribelt och jag tycker Durmaz skämmer ut sig fullständigt jag blir otroligt arg när jag ser sånt. Ser absolut inte mellan fingrarna här hade blivit lika arg om det hade varit någon i Kalmar som hade gjort något liknande. Bättre passningsspel längre anfall och mycket mera avslut det är min önskan som jag hoppas slår in i nästa match på måndag då Kalmar tar emot Häcken. På återseende.
Kommentarer
Trackback