sportviktorn

 

Ja vi börjar närma oss jul och nyår och allt det där som händer vid den här tiden på året och vad passar väl bättre än att lägga ut en liten sammanfattning av året. Här kommer några godbitar och några mindre bra saker som jag inte är så förjust i.

 

 

Vi börjar med det positiva det som har gjort mig glad under 2012 på sportfronten. Jag följer framförallt fotboll och hockey för det mesta och därför helt naturligt så är det ur dessa 2 sporter som jag hittar mina guldkorn och mina kalkoner.

 

 

Det är natt i början på januari och jag sitter bänkad framför tv:n för att se finalen i JVM mellan Sverige och Ryssland. Jag brukar ofta klanka ner på att hockey vm är ett stort skämt och det står jag för det engagerar mig inte ett dugg. Men junior vm är något speciellt när det är dags för det så tänder man till på alla cylindrar. En känner så mycket med alla spelare, på något sätt kommer man nära laget och man delar glädjen och förtvivlan om det går åt skogen. Sverige gör en kanomatch men det går till sudden death efter att Johan Gustafsson gjort en makalös räddning i de sista sekunderna av tredje perioden. Mika Zibanejad snappar upp pucken en bit i sudden death spelet och lyfter upp ett backhand skott som går i mål och glädjen är total. Innerst inne skrek jag av glädje men utåt så knöt jag bara min näve hårt. Det kändes väldigt rättvist, äntligen fick Sverige efter flera år i rad av "misslyckande" så fick man till slut ta det där guldet som man inte hade gjort på en herrans massa år.

 

 

Vi byter sport och då ska det handla om fotboll. Juventus, klassiska Juventus som jag har mina sympatier hos när det gäller Serie A. Det hade innan förra säsongen inte alls varit så kul att vara en Juventino, det hade gått tungt i ligan utan något Europaspel och det hade byts tränare till höger och vänster och spelare till höger och vänster. Juventus sökte sin identitet men hittade den inte, laget var ett mittengäng i Serie A och där ska inte Juventus vara. Men på något sätt så blev Juventus med Antonio Conte vid tränarposten en lagmaskin som gick obesegrade i ligaspelet inte en enda förlust. Den enda förlusten under säsongen var den i cupfinalen mot Napoli men i övrigt så var det inget lag som lyckades besegra detta Juventus. Även i det här fallet första ligatiteln på ett bra tag. Vilken start det blev på nya arenan Juventus Stadium, fullsatt varje match och bra drag på läktaren och en ligatitel. Juventus är tillbaka på den stora scenen igen och jag kommer alltid att minnas när Alessandro Del Piero klev av fotbollsplanen i den sista matchen hemma mot Atalanta. Sällan har man väl vädjat till en spelare att nej, nej gå inte av planen stanna kvar. Hyllningarna till honom var enorma och han är och förblir en stor hjälte för mig liksom Antonio Cassano det är på precis samma nivå.

 

 

 

Har tänkt efter i skrivande stund på vad som jag inte är så glad över och jag hittar egentligen bara ett exempel. Liverpool FC detta lag som inte gör mig klok för tillfället. Nej inte bara det utan även under år 2012. Det spelare ingen roll vem som står vid sidlinjen och skickar ut instruktioner utan det går helt enkelt åt helvete ändå. Liverpool fick det aldrig att rulla på och förra säsongen avslutades på ett ganska mediokert sätt. Förutom ligacuptiteln på Wembley efter den där straffsparksläggningen mot Cardiff så var förra säsongen inte så mycket att hänga i julgranen om man ska försöka vara lite lustig. Nu under Brendan Rodgers ledning så har det inte gått särskilt mycket bättre. Liverpool fortsätter att darra och torskar mot bottenlag hemma på Anfield som man bara ska vinna mot i normala fall. Liverpool FC är det som jag har irriterat mig på mest år 2012. En håller tummarna för ett betydligt bättre 2013.

 

 

 

Detta var en väldigt liten årskrönika. Ska jag göra en större så lär jag få sitta här i flera timmar men det har jag inte tid med så jag nöjer mig så. Nu tar bloggen lite julledigt.