sportviktorn

 

Ni får ursäkta men för mig så var egentligen det som skedde på Ethad Stadium helt ointressant i Manchesterderbyt. Den matchen som verkligen jag hade gått och väntat på var den matchen som spelades i de östra delarna av London. Upton park var arenan West Ham tog emot Liverpool.

 

 

Det blev en match som skulle svänga och fara iväg åt väldigt många olika håll så det är nästan svårt att sammanfatta och analysera den. Glen Johnson, det är inte ofta han gör mål men det verkar som han bara gör snygga mål. I den här matchen stod han för ett fantastiskt vackert avslut rakt upp i krysset. Då kändes det som att allt var lugnt. Liverpool hade öppnat matchen ganska bra och väldigt rättvist så fick man också in ett mål. Men efter ledningsmålet som så många gånger den här hösten så har Liverpool en tendens att bli passiva och falla tillbaka i knät på Reina. West Ham skruvade upp tempot och Liverpool fick jobba hårt för att rädda sitt mål. Till slut så skulle också en kvittering komma. Detta efter att Joe Allen blockerat ett avslut med handen, solklar straff det är ingenting att snacka om. Det är en reflex jag är väl medveten om att Joe Allen agerar spontant, men handen ska inte upp i det läget det kändes riktigt onödigt. West Ham sätter straffen och så var det kvitterat till 1-1. Men det var inte klart där, för Steven Gerrard skulle göra 1 mål för sitt Liverpool. Den här gången i fel bur. Självmål 2-1 och totalt mörker och tomhet. Med tanke på hur lite mål Liverpool gör i matcherna så kändes matchen på Upton park avgjord, det man kunde hoppas på var väl ett kryss om Liverpool skulle få lite tur med sig.

 

 

Tur var det ja, visst skulle Liverpool få med sig turen på sin sida och vända på steken. Joe Cole från ingenstans stolpe in och 2-2. Knappt hade jag hunnit skrika färdigt åt kvitteringen innan bollen spelades in från höger in i straffområdet och Shelvey ger sig in i en duell och bollen går i en båge upp i luften och in i mål. 2-3 och plötsligt var det Liverpool som var i ledning igen. Matchen slutade också 2-3 Liverpool höll undan och tog 3 mycket välbehövliga poäng.

 

 

Det har varit en väldigt mörk höst för Liverpool. En ganska trög start på ligaspelet och man har hela tiden sökt efter sitt sätt att spela fotboll på under Brendan Rodgers. Rodgers har hela tiden sagt att "Vi spelar bra jag är nöjd med prestationen men vi har bara inte fått med resultaten". Jag kan köpa det till viss del, idag var en sådan match där det inte finns någonting att klaga på och idag vann laget också välförtjänt. Det där resonemanget från Rodgers håller ett tag men inte i det långa loppet om inte resultaten kommer. Nu har Liverpool haft en bra vecka, om vi räknar in lördagens match mot Southampton som blev seger avanceman i Europa League och vinst idag mot West Ham. Kanske var det just på Upton park som det vände för Liverpool. Kanske var det just den här galna matchen som vände hela säsongen för Liverpool. Liverpool har för mig varit som ett sjunkande skepp som bara sjunkit längre och längre ner. Fast nog vore det väl fan om dagens match inte var vändningen, då Liverpool sagta men säkert börjar att blicka uppåt och klättra i tabellen. Att komma tillbaka och resa sig en gång till i en såpass svår bortamatch som West Ham ändå är det är otroligt starkt. Och visst kan Liverpool vinna matcher utan Luis Suarez, det kändes skönt att de dödade dessa spekulationer idag. Den här segern var mer än bara 3 poäng, det får ju ringar på vatten så det bara sjunger om det oj vad viktigt detta var för lagmoralen och självförtroendet i truppen. Var det idag det vände? Kanske vi håller alla tummar för att poängen börjar ticka in på kontot på allvar nu.