sportviktorn

Det var hockeyderby igår i Globen och ni som förväntar er en matchrapport jag är ledsen över att göra er besvikna men detta inlägg kommer att handla om något helt annat. Jag känner att efter det som hände igår på läktaren och även under matchen gör att jag måste kasta mig in i debatten och se vart det leder. Först och främst så ska jag understryka att jag är inte fullt insatt i vad som hände och vad som utlöste det hela. Jag har heller inte snappat upp alla detaljer så jag säger inte att det jag nu säger är sant eller såhär ska man göra utan jag ger bara min spontana syn på situationen som helhet. Då var det sagt nu så ska det handla om det som hände då, det var tydligen oroligt utanför Globen i nån form om det nu var AIK:are och Djurgårdare som drabbade samman eller om det var polisen som bråkade med nåt av respektive lags supportrar vet jag inte riktigt. Matchen skulle ha startat klockan 19:00, matchen kom inte igång förrän vid 19:30 på grund av bråk på läktaren mellan Djurgårdens supportrar och polisen. Sedan hände något väldigt märkligt helt plötsligt som på en signal så lämnade större delen av publiken på båda kortsidorna sina platser och den här magiska stämningen som brukar vara på ett derby försvann. Sedan kom publiken tillbaka igen och sedan gick den ut igen, det man ville visa då var att såhär låter i det här fallet hockey utan supportrar såhär låter hockey med supportrar. Men nu ska jag inte leda in er i en fel del av diskussionen utan det väsentliga här är ju att hur ska förhållandet mellan supportrarna och polisen se ut. Hur ska polisen agera hur stor roll ska polisen ha, hur ska man agera i vissa situationer. Till att börja med i grund och botten så handlar det om den enskilda individen, även om det finns grupptryck och så vidare vilket såklart kan påverka människan till att gå från ord till handling. Men hur man än vrider och vänder på det så är det den enskilda individen som har ett stort ansvar och som bestämmer vad man ska göra. Du väljer om du vill börja slå någon annan på käften du väljer om du vill springa från den ena kortsidan till den andra för att börja slåss med de andra lagets supportrar. Samtidigt så har polisen ett stort ansvar i att inte onödigt provocera och skapa irritation bland supportrarna och skapa någonting som från början inte var någonting. Det som de hade snackats om innan gårdagens match var att ta ingen skit nu och så vidare ni förstår grejen. Man tyckte vid förra derbyt att det var lugnt och att polisen var alldeles för hårda mot supportrarna. Vem som har rätt eller fel i den diskussionen det vet inte jag eftersom jag av naturliga skäl inte går på Stockholmsderbyn. Men när man hör att polisen ska ha visat sin närvaro bland det båda klackarna trots att det var lugnt på läktaren och det var ingen orolig situation då blir jag förvånad. Polisen för mig ska vara ordningsvakternas och publikvärdarnas förlängda arm, de ska rycka in när en situation urartar då ska man ta till kraftiga åtgärder. Då ska man snabbt rycka in leta reda på de som har begått ett brott och skicka ut dom ur arenan det är glasklart. Men man ska enligt mig inte finnas i klacken om det är lugnt och alla sköter sig. Jag skulle vilja blicka lite framåt, vad händer nu inom supporterfalangerna växte polisens förtroende i supportrarnas ögon efter det som hände igår. Jag tror inte det, snarare tvärtom detta får en mycket allvarlig konsekvens eller det kan få en mycket allvarlig konsekvens rättare sagt. Konsekvensen kan mycket väl bli så att supportrarna som står i klacken håller ihop ännu mer och grupperar ihop sig ännu mer. Jag blir rädd när det skapas en "Vi mot dom" känsla det är inte alls bra det är snarare kontraproduktivt det gör inte saken bättre det ställer bara till med mer problem. Detta handlar om bemötande och förtroende, polisen ska inte vara hatad polisen ska man ha förtroende för och känna sig trygg med att de finns poliser som närvarar vid en match. Men slutligen jag betonar jag säger inte vem som har rätt eller fel jag kände bara att jag var tvungen att slänga in en annan ton i debatten. För jag känner att hela den här debatten som vi har fått nu har varit väldigt polariserad väldigt aggressiv och jag känner bara att vi måste kunna diskutera detta öppet möta varandra med respekt. Om jag ska sammanfatta detta kort så handlar det för mig i grund och botten om bemötande och förtroende man måste bygga broar mellan supporterfalangerna och poliserna. Sedan vill jag också säga att det finns individer för att inte säga idioter som inte borde vara på idrottsevenemang överhuvudtaget. Men jag kan garantera att det finns poliser som inte alls borde vara poliser, så just nu kan man kort och gott säga att "ni" har misslyckats båda två.

Milan kom till matchen borta mot Novara med en svidande förlust i derbyt mot Inter förra helgen och idag var det dags att vinna igen. Milan lyckades också att vinna programenligt efter att ha haft full kontroll på matchen det var bara spel mot ett mål i stort sätt hela matchen. Novara kämpade bra och klarade faktiskt av att få med sig 0-0 i paus. Men som så ofta så har ett lag som i det här fallet Novara svårt att få ut det bästa av varje spelare, det krävs också att alla stämplar in och gör sitt livs match mot storlagen. Jag fick det till en bra omställning av Novara och den var direkt i början av andra halvlek där målvakten Amelia tvingades göra en bra räddning annars hade det varit 1-0 till Novara. Men i övrigt så blev det inte så mycket mer än så, det är väldigt svårt för man har hemmaplan och det kommer en stor anrik klubb på besök och det är extra mycket publik och så ska man börja leverera helt plöstligt. När väl Milan fick utdelning efter sin press så var matchen i praktiken stängd trots att det bara stod 0-1 på tavlan. Zlatan skötte sig bra nu var det ju skillnad på motståndet men han var klart bättre idag jämfört med derbyt senast då han inte fick mycket uträttat, men som sagt det är ju skillnad på motstånd. Dock fick Zlatan göra två spelmål och det var nog viktigt för han, vi vet att han kan göra spelmål också men det har ju varit en del snack eftersom han har gjort en del straffmål och mest spelat fram till mål. Men Zlatan trivs bäst när han känner att han är nummer ett och får en roll där han får röra sig över stora ytor. Ibland kommer han ner och möter boll och ibland blir han kvar uppe i banan och anpassar sig efter hur motståndarens backlinje spelas. Det var väldigt kul att få se den här El Shaarawi som jag tycker har utvecklats väldigt mycket och som spelar med ett självförtroende som är helt enormt. Född 1992 Stephan El Shaarawi lägg det namnet på minnet det finns en stor talang där. Jag vet inte om Milan ska dra sig ur turerna kring Carlos Tevez för jag tycker man klarar sig utmärkt utan en Carlos Tevez i laget. Med tanke på konkurrensen som redan finns i Milan där det finns väldigt många bra spelare som konkurrerar om en plats i anfallet så vet jag inte vem Tevez ska peta. Till och med Robinho gjorde mål idag bara en sån sak, det finns tillräckligt med spetskompetens i detta Milan vilket gör att jag inte ser någon plats för Carlos Tevez i laget. När man dessutom låter El Shaarawi få en del speltid och han visar sig göra det riktigt bra så tycker jag bara det är onödigt att blanda sig i kampen om Tevez. Men Milan visade idag att man klarar av att komma tillbaka efter en förlust vilket sänder en signal till övriga topplag att Milan är en lagmaskin som blir väldigt svåra att möta framöver. Det sätter press på i första hand Juventus som hela tiden måste fortsätta att plocka poäng och vi vet att förr eller senare kommer Juventus att förlora och frågan är om Milan då tar chansen att gå förbi. Matchen på San Siro mellan Milan och Juventus blir ju för övrigt väldigt intressant där kanske det avgörs vilket lag som tar hem Scudetton, det är inte helt omöjligt att det blir så iallafall. Milan vann enkelt mot Novara med 3-0 Zlatan fortsätter att dominera och Milan är tillbaka på banan igen efter derbyt mot Inter och kampen om Scudetton går vidare.

Sveriges just nu två "bästa" lag gjorde upp i Skellefteå kraft arena där hemmalaget tog emot Brynäs. Jag hade stora förväntningar på den här matchen, Skellefteå har gjort en fantastisk resa de senaste åren och är enligt mig en stor guldfavorit inför slutspelet. Brynäs har verkligen tvättat bort stämpeln om att vara "Tråkiga Brynäs" där man bara har förlitat sig på bra målvaktsspel och sedan bara spelat på kontringar. Men sedan den mycket talangfulle målvakten Jacob Markström lämnade för spel i Nordamerika så har Brynäs tvingats släppa loss lite mer. Spelare som Jacob Silverberg och Calle Järnkrok har utvecklats oerhört mycket och är numera väldigt svåra att möta och är nyckelspelare i sina lag. Jag tycker att matchen levde upp hyfsat till mina förväntningar det var bra fart i spelet det var en del fina aktioner men jag saknade det där lilla extra. Den där lilla sista gnistan som behövdes för att det skulle bli en kanonmatch saknades, lagen tog ut varandra ju längre matchen gick och det blev inte så mycket bättre spel än så. Lagen delade lite på greppet om matchen, första perioden var Brynäs lite bättre än Skellefteå betoning på lite. Andra perioden så var Skellefteå mycket bättre då man tillbringade mycket spel nere i Brynäs zoon, den tredje perioden var Brynäs bättre då man skapade lite mer chanser men matchen slutade 1-1 efter 60 minuter. Sedan är det ju "lotteri" i straffläggningen och där lyckades Skellefteå gå segrande ur och lyckades knipa med bonuspoängen. Skellefteå är ett lag för sm-final och det är redan känt att jag tror att de mycket väl kan vinna sm-guld senare i vår. Brynäs är svårare att bedöma, Brynäs har ju under Niklas Czarneckis tid gått till slutspel men man har fått respass redan i kvartsfinalen samtliga 3 gånger via Färjestad, Djurgården och Färjestad igen säsongen. Men i år så kanske man är redo att nå sm-final, det är väldigt svårt att säga spontant känns det som ett väldigt stort steg att ta för Brynäs. För även om man nu spelar riktigt bra hockey och är väldigt skickliga på att läsa av spelet och uppträder väldigt moget så är frågan om man verkligen är redo för ett tufft slutspel. Jag ställer mig väldigt frågande kring detta, jag saknar den här riktiga karaktären i Brynäs hårdheten de spelare som är redo att offra varenda tand för att laget ska vinna guld. Visst man har Jonathan Granström och Mats Lavander som jobbar hårt och checkar och skapar ytor för spelskickliga spelare och på backsidan så är det Jörgen Sundqvist och Nicklas Andersén som står för den typen av spel. Men jag undrar om det verkligen räcker, jag är mycket tveksam till det. Men jag tror Brynäs mycket väl blir att räkna med i ett slutspel får man bara ihop de delarna som jag saknar så visst kan man gå långt, men jag tror att man är redo att ta ett litet steg till på vägen vilket innebär en semifinal. Men sedan är det svårt att sia om för i ett slutspel kan allt hända och det beror också på vilka man får möta och hur matcherna utvecklar sig. Men det var en bra match för att vara en seriefinal som ofta brukar bli väldigt låsta och tillknäppta här var det kreativitet och det konstruktiva spelet som regerade och det blir man glad av.

Derbyn lever sitt eget liv det skriver de flesta under på och jag ingår verkligen i den majoriteten. El derby della Madonnina Madonnans derby. Statyn av Jungfru Maria den populära turistattraktionen som kallas Madonnina en stark symbol för staden och för derbyt mellan Milan och Inter. Det var en väldigt konstig match, det kändes som att Milan hade full kontroll på matchen man styrde spelet och gjorde lite som man ville. Inter vet jag inte vad man gjorde första halvlek man lät Milan komma våg efter våg på anfall och det kändes som att Inter medvetet lämnade över bollinnehavet till Milan. Om det nu var medvetet eller om det var för att man helt enkelt inte hängde med i matchen det vet inte jag men nu blev det ju lyckosamt till slut. Ännu mer konstigare blev det när Inters mål kom det som skulle bli segermålet, när det målet kom så satt man bara och väntade på att Milan skulle göra 1-0. Milan hade skruvat upp tempot rejält och det fattades bara det där lilla extra för att göra 1-0 målet och ta ett grepp om matchen. Men så sker det som så många gånger förr när ett lag pressar då måste man ta vara på sina chanser för man orkar inte spela i så högt tempo i 90 minuter. Det är därför viktigt att man gör mål vilket gör att energin höjs ytterligare i laget vilket gör att laget orkar hålla tempot uppe och spinna vidare på den inslagna vägen. Annars så händer det som drabbade Milan i andra halvlek ett litet misstag, Abate missar bollen och vips Diego Milito snappar upp bollen och placerar in 0-1 via stolpen. Även om det var långt kvar av matchen så kändes det som att det var en riktigt tung smäll för Milan att ta, för efter målet så hade Milan väldigt svårt att skapa målchanser. Inter gjorde det man är så väldigt skickliga på att bevaka en ledning. Man är väldigt kompakta i sitt försvarsspel och man har ett väldigt bra positionsspel där alla följer med i spelet och är bra placerade och kan rensa undan inlägg som kommer in i straffområdet. Även om nu Milan fortsatte att mata på och kom gång på gång med nya anfall så var det aldrig riktigt farligt. Som jag var inne på tidigare det där lilla extra fattades för Milan ikväll, det låste sig det var inte Milans kväll helt enkelt. Antingen så spelade man för svårt och skulle ta en extra passning eller göra en extra dribbling istället för att gå på avslut. Eller så gjorde man allting rätt utom den sista passningen och när väl Milan gjorde allting rätt ja då var Walter Samuel Lucio eller någon annan spelare i vägen och blockerade skotten. Det här behövde Inter det går inte att sätta ord på hur viktig den här segern var för Milanos blåsvarta. Man spetsade till toppstriden ytterligare och dessutom gav den här segern ännu mer energi och en enorm framtidstro. Det har varit lite väl mycket upp och ner i inledningen på säsongen och ett tag låg man ju faktiskt långt nere i botten av tabellen och många trodde väl kommer de någonsin hinna ikapp de andra lagen. Men man har gjort en stark resa och lyckats komma tillbaka fått igång målskyttet och fått i ordning på sitt spel. Inter blir att räkna med var så säkra det här är ett lag som inte ger sig i första taget och det återstår att se hur långt det räcker. Jag tror inte dom klarar av att komma förbi både Milan och Juventus för att kunna vinna scudetton. Däremot så är man en stark kandidat till att ta en direktplats till Champions League det är ingen omöjlighet. För Milans del så handlar det om att komma in på vinnarspåret igen redan nästa omgång, med tanke på att de andra topplagen är så stabila och tar ofta sina poäng så har Milan en enorm press på sig. Milan har också tillsammans med Inter högst krav på sig, Juventus bygger nytt och har någonting på gång och det är en positiv aura omkring sig. Udinese går på rus dom kan bara spela avslappnat och se hur långt det räcker och Lazio slår också ur underläge och har egentligen ingenting att förlora. Men helt klart är att Inter är tillbaka igen på allvar och spetsar till toppstriden som nu i praktiken har hela 6 lag som har chans på scudetton. Vem hade kunnat tro det? Inte många iallafall men riktigt kul är det för ligan och för italiensk fotboll. Det bevisar återigen att det inte bara handlar om Milanolagen utan det finns flera andra lag som har kapacitet att blanda sig i toppstriden och det är bra för den italienska ligan och för den italienska fotbollen.

Det börjar dra ihop sig till slutspurten i elitserien i ishockey och det känns som att man har gjort detta utspel förut. Herregud vad jämn tabellen är, det är ett riktigt getingbo i streckstriden där varje poäng blir väldigt viktig. Växjö hade jag inte sett på länge så jag såg deras match mot Färjestad. Fantastiskt inramning för det första det är verkligen hockeyfeber i Växjö, Växjö som man nästan bara har förknippat med fotboll och att vara en fotbollsstad har alltså nu blivit en hockeystad också. Storpublik ikväll när Färjestad gästade, ett Färjestad som har haft det lite skralt när det gäller fördelningen av poängen i matcherna. Växjö har varit oerhört starka och lyckats hantera deras situation som nykomlingar på ett fantastiskt bra sätt, Janne Karlsson har verkligen fått ihop den här gruppen och det är ett krigande ett kämpande Växjö vi har fått se den här säsongen. Inget undantag ikväll, Växjö spelade smart och gjorde det väldigt svårt för Färjestad att komma in på kassen. När Färjestad när kom in på mål och kom till bra skott så stod den forne Färjestadsmålvakten Martin Gerber i vägen. Jag har hyllat Martin Gerber hela tiden det börjar väl bli lite tjatigt nu men jag måste bara göra det en gång till. Den värvningen var klockren och helt rätt för Växjö, det lugnet han sprider bland spelarna är obeskrivligt det är en målvakt av högsta klass. Med mycket rutin bland annat från NHL med spel i Carolina och Ottawa för att nämna några klubbar. Han har varit med om mycket och vet vad som krävs för att tävla på den här nivån, jag tror också att han är ett bra stöd för de unga spelarna i laget och en bra mentor till unge andremålvakten Oscar Alsenfelt. Framåt så känns det också väldigt stabilt och det som har hänt nu på senaste tiden är att det svenska spelarna har börjat leverera också. Tidigare vara det ett himla snack om att det var bara de utländska importerna som hade stått för alla målen för Växjö. Man kunde nästan tolka det som att det skulle vara negativt, vilket jag tycker var helt fel. Man får ju ofta höra en del kritik om att det är för dåligt scoutat när man tar in importer som inte har levererat poäng och som dessutom sitter på höga löner. Då kan man ju fråga sig är de då för bra, får de inte vara för bra eller vad är det frågan om väldigt konstig snackis som då pågick. Men nu har alltså även det svenska spelarna börjat vakna till liv och producerat mål och poäng. Det innebär att det blir ett ännu mer tryggt Växjö som åker ut på isen, man behöver inte känna att man är i behov av att ha sina importer på isen utan även de svenska spelarna kan gå in och avgöra matcherna. Men det som har imponerat mest när det gäller Växjö är att man har lyckats att hantera den skadeproblematik som nu pågår och har pågått ett tag. Idag saknades bland annat Tomi Kallio, Per Hållberg den viktige rutinerade backen Mike Iggulden som länge ledde elitseriens poängliga saknas också men det märktes inte. Istället kliver en sån som Erik Josefsson fram ikväll och gör 2 mål, när det gäller Per Hållbergs frånvaro så kallar man hem Tom Linder som har varit utlånad till Tingsryd och han går in och spelar stabilt och gör det bra. Alla bidrar på sitt sätt och alla har bevisat det håller på den här nivån. Det som avgör Växjös framtid och hur detta kommer sluta om det blir slutspel tidig semester eller det som ingen vill vara i ett läskigt kval det känns som att det är upp till Växjö själva. De har alla förutsättningar att klara av att undvika kvalserien, för som nykomling så har man ändå hur man än vrider och vänder på det en ambition om att klara sig kvar i en serie oavsett vilken nivå det handlar om. Det som talar mest för Växjö är att det laget som mår bäst av att befinna sig i den situation som har uppstått där nere kring strecken i tabellen är inte så svårt att räkna ut. Det är ju Växjö såklart, alla andra lag som är involverade har allt att förlora de måste bara ta sig ur detta till varje pris och inte hamna i kvalserien. Växjö kan jobba på med sitt i lugn och ro ta en match i taget och spela efter sina förutsättningar. Men det innebär inte att man ska slappna av helt och tro att man är ett självspelande piano absolut inte att tänka den tanken är livsfarligt. Men fortsätter Växjö spela som de gjorde ikväll och det skadade spelarna börjar komma tillbaka. Då kan jag lova er att Växjö Lakers blir en skräckmotståndare att möta då blir Växjö Lakers livsfarliga.

Det har pågått en debatt sedan Sverige blev världsmästare i ishockey för juniorer natten mot förra fredagen. Då vissa har hävdat att det är det verkligen värt att man ställer till med en hyllningsceremoni i kungsträgården för att ett juniorlag vunnit guld i ishockey. Hur mycket är egentligen ett vm guld värt? Och var det verkligen en bragd av Sverige vilket innebär var det värt att hylla det svenska laget i kungsträdgården i Stockholm. Jag tycker inte att man ska jämföra olika sporter, för det skapar ofta en väldigt konstig debatt som inte leder någonstans. Det blir ju ofta att vi jämför fotbollen och hockeyn med varandra och där gissar jag att de som bara gillar fotboll och som nästan ser ner på hockeyn tycker att det Sverige gjorde var ingenting värt. Medan hockeynördarna förmodligen hävdar att detta är en bragd och detta är en stor bragd och som förtjänar alla hyllningar som den kan få. Och där skulle jag vilja börja med att säga att det handlar helt enkelt om intresse och hur mycket människor brinner för en idrott. Sedan finns det vissa idrotter som tillfället kan beröra mer än andra eller som har lättare att beröra andra och engagera människor och få folk att få ett intresse kring sporten. Det blir också väldigt svårt och en väldigt konstig debatt och diskussion. För visst det är helt rätt att ett bandylag är bäst i världen om man vinner vm i bandy, men hur stor är sporten bandy och hur många nationer deltar i varje mästerskap. Ett annat bra exempel är basket, som inte är så stor här i Sverige och som inte så många bryr sig om. Det skrivs inte så mycket om basket men fotbollen har 203 medlemsländer och basketen har 214 om jag inte minns fel, så ni hör ju själva basketen är alltså då "världens största idrott". Ändå är det ju inte på det viset att det skrivs om Jonas Jerebkos spel i Detroit man läser någon notis i någon tidning då och då. Så att för mig handlar det om intresset för idrotten och hur stort engagemang som idrotten eller sporten väcker bland folk. Återigen nu kommer vi in på media, men där har media en stor påverkan även fast de själva vill hävda att nä vi gör bara vårt jobb vi har ingen större makt. Men media har makt tveklöst, ju mer media skriver om en idrott ju mer uppmärksamhet och intresse växer för idrotten. Vi kan dagligen i tidningarna läsa om fotboll och hockey och på nätet dygnet runt på Aftonbladet och Expressen och det är klart att idrotten får lättare att nå sin publik på det sättet, det är ju en inbyggd paradox. Enligt mig så var Sveriges jvm guld i ishockey en bragd med tanke på hur förutsättningarna såg ut och hur man tog sig igenom turneringen. Man var i stort sätt borta från att ta en plats direkt i semifinalen då man låg under mot Ryssland med 0-3 och vänder och vinner 4-3 efter sudden death till slut. Man ligger under med 0-2 mot Finland men lyckas ändå vända och ta sig till final och slå Ryssland. När det gäller hockey och hur stor den sporten är och hur man verkligen ska se på hur stor en titel är. Nu pratar vi internationell nivå, för mig är OS det största man kan vinna som hockeynation för då kommer alla lag med de bästa spelarna. Man har alla möjligheter att sätta ihop det bästa laget som ska delta i ett OS. När det gäller hockey vm så får mer man plocka ut av det man har möjlighet att välja av då det pågår Stanley Cup slutspel i USA/Kanada. Vinner man ett OS då kan man också enligt mig titulera sig världsmästare då ska man inte spela ett vm samma år tycker jag personligen, det året det är OS då är hockey vm för mig ett stort skämt för att tala klarspråk. Men för juniorerna så finns det inget OS det finns ingenting som är större än just vm. Och det viktigaste av allt, du får kanske bara som junior chansen att vinna vm 1 gång har du tur så får du vara med alla 3 gångerna. Det är bara under en viss tid under din förhoppningsvis långa spelarkarriär som du får chansen att ta ett vm guld, och eftersom det inte finns något OS så finns det inget större än att vinna just vm för juniorer i ishockey enligt min åsikt. Jag tycker också det är tråkigt att den här debatten har förts, för jag tror inte man är ute efter att ta ifrån det som Sverige gjorde presationen jag tror man gläds med dom ändå oavsett hur stort intresse och vilken relation man har till ishockey. Men det kan lätt framstå som att man inte unnar Sverige den här framgången att man nästan vill sopa detta vm guld under mattan och låtsas som det aldrig har skett som att det inte är värt ett glas vatten och det tycker jag är väldigt synd. Som jag var inne på tidigare för mig handlar det om intresse, är du en riktig hockeynörd och älskar hockey och du verkligen brinner för det hockeyn är precis allt för dig då tycker du att Sveriges prestation är en bragd. Då tycker du också att man ska hylla dom på alla sätt som man kan. Medans den andra sidan om vi nu får kalla de för det menar att så himla stort var det ändå inte. Men som sagt det finns ju även dom som ser ner på den stora världssporten fotboll och som säkert inte skulle tycka att om Sverige skulle vinna VM eller EM i fotboll så skulle det inte vara något speciellt. Så att vi har ju olika utgångspunkter, det har vi i alla sammanhang och det är inget undantag i sportens värld. Återigen som jag var inne på tidigare det är en inbyggd paradox och den kommer aldrig att försvinna.

Efter 2 raka mästerskap som slutat med att man stupat på mållinjen och inte tagit sig till vm-final så är nu det svenska J20-laget i vm-final igen. På andra sidan står regerande mästaren Ryssland, som slog Kanada i en helt galen match som till slut slutade 6-5 till Ryssland. Sverige har spelat bra i den här turneringen man har haft några svackor och dippar i matcherna men man har ändå hanterat det ganska bra och hållt ihop spelet bra som helhet. Det finns en otroligt stor moral i årets upplaga där alla jobba för varandra och man ger sig aldrig förrän man har spelat 60 minuter. Klyschor är det jag vet, men det är så viktigt tummar man på dessa detaljer att jobba klart situationer att spela 60 minuter att inte slappna av en enda sekund då vinner man inga matcher och då åker man ut turneringen ganska snabbt. Sverige trivs bäst i att slå ur underläge och det som är intressant med årets svenska lag är det inte finns några givna stjärnor som ska leda laget framåt utan alla bidrar på ett eller annat sätt. Det är möjligtvis Mika Zibanejad och Johan Larsson som kanske sticker ut lite och som kanske har det där lilla extra men i övrigt det är verkligen kollektivet Sverige som har tagit sig till final. Jag skulle istället vilja lyfta de spelare som inte får så mycket uppmärksamhet, Jonas Brodin och Oscar Klefbom Färjestadsbackarna tycker jag har gjort ett fantastiskt jobb såhär långt. Man har bra värderingar man läser av spelet bra och man går sällan bort sig man spelar väldigt moget helt enkelt. Max Friberg har haft en makalös turnering han har öst in mål är det 7 eller 8 mål han är uppe i nu det är helt otroligt mycket starkt gjort. Så det är verkligen många positiva överraskningar i årets svenska J20 lag som nu ska spela vm-final mot Ryssland inatt 02:00. Den här finalen står verkligen helt öppen, man kan sätta olika scenarion mot varandra att Sverige ska lyckas slå Ryssland en gång till. Man vände ju ett 0-3 underläge till seger 4-3 efter sudden death i gruppspelet, vilken leder in på frågan om Ryssland har lärt sig läxan eller inte att som jag var inne på att spela 60 minuter och inte tumma på detaljer. Eller lyckas Sverige få matchen dit dom vill och spela en fartfylld aggressiv hockey med hård press vilket gör att de ryska backarna tröttnar och bjuder Sverige på målchanser som man kan utnyttja. Det är verkligen helt öppet, men det är inget nytt egentligen utan som alltid inför sådana här stora matcher så gäller det att få in i skallen på spelarna att våga vinna och var inte rädda för att förlora. Att det inte finns någon ångest och att man stänger ute alla tankar om att Sverige inte har tagit ett jvm guld sedan 1981, idrott är här och nu och det är den här matchen som gäller ingenting annat. Sedan självklart målvaktsmatchen blir självklart väldigt avgörande för vem som tar hem guldet. Men det viktigaste av allt att påpeka är att Ryssland är som sagt regerande mästare, och vi vet alla oavsett vilken nivå vi talar om att det är alltid svårt att försvara en mästerskapstitel.