sportviktorn

Juste Skånederbyt. Det spelades ikväll mellan Malmö och Helsingborg inför storpublik på Swedbank stadion. Skånederbyt är något speciellt det är full fart framåt alla bromsar är släppta det är bara gå ut och tuta och köra. Målrika och fina matcher har de bjudits på när dessa två lag drabbat samman. Ikväll var det de ljusblå Malmö FF:s tur att glänsa inför sin hemmapublik. Spel mot ett mål utskåpning kalla det vad ni vill välj det som passar men det är en total överkörning som Malmö stod för ikväll. Processen gjordes kort med bittra rivalen Helsingborg regerande mästarna. För första gången på länge så såg vi ett Helsingborg som såg väldigt skärrat ut och väldigt förvirrat ut och som inte alls hängde med. Malmö visade upp någonting riktigt intressant, vilka passningar vilka löpningar det var fantasirikt och initiativrikt det var den moderna fotbollen som visades upp av Malmö. Det var många spelare som gjorde bra ifrån sig. Jimmy Durmaz som jag fortfarande har och kommer förmodligen att ha ett agg mot efter det han gjorde mot Paulus Arajuuri men det går inte att blunda för hur bra han var i det här derbyt. Fullständigt makalös helt lysande, tyvärr fick han inte kröna kvällen med ett mål då hans hårda skott gick via ribban marken och ut. Han levererade inlägg på inlägg från sin vänsterkant det var bara något enstaka inlägg han slog bort men ständigt på tå och alltid spelbar vill ha bollen hela tiden. Mathias Ranegie, vilken bjässe han är så stark i närkampsspelet han vinner ofta sin match i matchen mot backlinjen. Fantastisk spelare, målet i sig var väl inga konstigheter men att våga gå in och ta den duellen med backen och målvakten det är inte många som skulle göra. Han välter Pär Hansson hur enkelt som helst han blir helt överkörd där Pär Hansson, på ett schyst sätt ska betonas jag ser inte några som helst problem i Ranegies agerande där. 3-0 innan det ens hade spelats 30 minuter det säger det mesta. 12-0 i skott stod det stundtals det säger också en del och det var det nog inte många som trodde. Malmö ser ut att ha något riktigt spännande på gång om man ska utgå ifrån den här matchen. Ett sånt här anfallsspel räcker långt, det är inte många lag som klarar av att försvara sig mot ett sådant snabbt och rörligt anfallsspel som Malmö hade ikväll. Kan det fortsätta hålla uppe detta snabba tempo i offensiven så finns det stort hopp för framtiden för de ljusblå. För Helsingborg ser det annorlunda ut det går verkligen inte att känna igen dom regerande mästarna. Jag trodde absolut inte på att Helsingborg skulle leda serien efter 9 omgångar men jag trodde kanske att de skulle vara lite mer involverade i toppstriden. Men att vinna sm-guld kostar en del, du tappar spelare ofta de mest tongivande under det året och då gäller det att man kan klarar av att ersätta dom på ett bra sätt. Förra året hade man en såpass  bred trupp och en såpass bra moral i laget att det spelade egentligen ingen roll vilket lag man satte på planen laget gick ut och vann ändå. Idag ser det annorlunda ut nu har man inte riktigt den där spetsen som saknas för att vara med och fightas allra högst upp. Helsingborg skulle behöva en som gör lika mycket mål som Gerndt och Rasmus Jönsson. Erik Sundin började på bänken idag tillexempel, och jag vet inte riktigt om den här islänningen som jag inte kommer på namnet på är den som ska frälsa Helsingborg. Helsingborg har en del att fundera på, det har varit lite väl mycket uppochner för att man ska vara nöjd där borta västra Skåne. Mot AIK på Olympia var det en ganska medioker nivå på spelet och idag var det total katastrof, Connys mannar har en del att fundera över. Malmö svävar.