sportviktorn

 

Först nu så har väl jag samlat alla tankar och intryck ifrån första landskampen på nya nationalarenan Friends arena. Det är ingen hemlighet att jag inte är den största anhängaren av träningslandskamper jag tycker ofta de blir tråkiga och det händer inte särskilt mycket överlag. Även om spelarna såklart ska vara proffsiga så blir det ändå inte riktigt samma laddning, man går inte riktigt in sådär i hårt för att vinna bollen i den närkampen eller man tar inte ett extra långt kliv i djupled när man får en krossboll att jobba på.

 

 

Onsdagen den 14 november fick vi dock uppleva något mer än bara en vanlig betydelselös träningsmatch som va bortglömd på nolltid. För det första så var det som sagt första matchen på nya nationalarenan Friends arena. Jag kan väl säga såhär att stämingen var väl knappast på topp. Sprakande och kokande är en beskrivning som skulle vara helt felaktig om jag ska beskriva atmosfären kring matchen. Arenan bjuder som de nya arenor som byggs nu upp till bra stämning, man hade dragit ihop taket så att det nästan blev som att sitta inomhus i en idrottshall vilket gjorde att ljudet stannade inne. När väl publiken visade att man va närvarande. 1500 engelsmän och en trumpet hördes i stort sätt under hela matchen ja förutom på slutet av naturliga orsaker men i övrigt så var otroligt tyst och stelt. Tacka fan att det inte blir någon tändvätska för spelarna, för att man ska bli inspirerad som spelare att göra en bra match så kräver det att publiken är med på noterna. Landskampen mellan Sverige och England var som att se vilken match som helst i världens bästa hockeyliga NHL. Massvis av publik men märks det att publiken är där överhuvudtaget? Nä knappast. Det var stundtals så tyst att man nästan kunde höra när spelarna skrek och manade på varandra på planen vid olika situationer. Sedan blev det såklart jubel vid målen eller när det hettade till och när det luktade målchans då det berömda suset började stiga bland publiken. Jag vet inte, är det såhär vi vill ha det? Det känns inget vidare. Där håller jag med de som varit inne på den linjen att förbundet har lite att jobba på här när det gäller vilka man tar in på arenan och så vidare. Självklart har alla ett eget ansvar men man kanske bör se över detta och bestämma sig vilken supporterkultur vill vi ha på våra landskamper. Sänkta biljettpriser och vilka paket som erbjuds och så vidare jag tror att det finns en hel del att jobba på. Tänk er ett derby mellan AIK och Djurgården på Friends arena eller när AIK spelar sina hemmamatcher överhuvvudtaget vilken enorm skillnad det kommer vara att besöka den där arenan då. Jag ser gärna att den supporterkultur som finns i svensk klubblagsfotboll inte bara stannar i seriespelen utan även att den flyttar in på våra landskamper. Sedan återigen självklart det här var en betydelselös träningsmatch hur man än vrider och vänder på det men jag blev ändå väldigt fascinerad på ett negativt sätt av hur tyst och väldigt stelt det var på arenan under nästan hela matchen egentligen.

 

 

Det finns en del som tycker att Zlatan tar all uppmärksamhet och att han får all beröm och att det är han som är det svenska landslaget. Efter gårdagens landskamp så har han visat varför han ska vinna guldbollen varje år för vilken form han är i och hur bra är han inte nu den gode Zlatan. I den 92:a minuten fick alla vi som älskar fotboll vara med om något fullständigt absurt. Det är knappt att jag fattar att det fortfarande har hänt. Det var någon spelare i det engelska landslaget jag kommer inte ihåg vem men han sa att sådana där saker sker bara på tv-spel och då blir man förvånad om man lyckas göra ett sånt mål där. Men nu pratar vi inte om FIFA spelen utan nu talar vi om en fantastiskt jävla bra fotbollsspelare som för tillfället gör precis som han vill med bollen. Jag menar den spontana tanken som först dyker upp i huvudet är vad fan håler du på med är du inte riktigt klok?. Joe Hart springer ut och försöker nicka undan bollen och Zlatan skulle kunna ta ner bollen för att sedan med en lobb försöka placera in bollen det övergivna målet. Istället så försöker sig Zlatan på att cykelsparka in nicken från Joe Hart och man tror inte att det är sant han lyckas med det. Bollen går i en perfekt båge och den landar precis i målet och engelsmannen som försöker hinna ifatt bollen kan bara se sig agera statist i sekvensen när han glider in i målet samtidigt som bollen hamnar där. Det är ingen slump att det är Zlatan som gör ett sånt där mål, det är inte första gången. För visst minns ni väl klacken mot Italien i EM i Portugal mot Italien. Visst minns vi det där galna målet mot Ungern i en VM kval match som jag tror va 2005 då radiosportens Christian Olsson trodde att Zlatan träffade burgaveln först för att sedan tvingas rätta sig själv och säga att nej det var ju mål. Vi minns målet mot Frankrike i somras som också är ren magi. Efter matchen på Friend arena så är det Zlatan Ibrahimovic cykelspark i den 92:a minuten som vi kommer att minnas mest. Sverige står och faller med Zlatan det är inget snack om saken en Zlatan i form då kan Sverige slå vilket lag som helst, en Zlatan på dåligt humör eller som inte är i form då är Sverige utan tvekan ett försvagat lag. Kan Zlatan fortsätta behålla den här formen både när det gäller att vara involverad i spelet och att leverera mål så ska vi inte alls skämmas om vi tror på att Sverige kan nå Brasilien sommaren 2014.

 

 

Träningsmatcher är alltid träningsmatcher. Jag somnar bara jag tänker på träningsmatcher, inget engagemang ingen passion ingenting. Men tack vare Zlatan Ibrahimovic är datumet onsdagen den 14 november ett datum som jag kommer att bära med mig för resten av mitt liv. Den där cykelsparken står i samma klass som Diego Maradonas solomål det står i samma klass som Roberto Carlos frispark mot Frankrike under "För VM" 1997. Det där är ett mål som bara inte finns det finns bara inte fortfarande så kommer vi nog få nypa oss i armen och ställa oss frågan har det verkligen hänt?. Med all respekt i Argentina ni må ha en Messi som man undrar om han egentligen kommer från en anna planet han kan göra fantastiska saker med bollen. Portugal har Christiano Ronaldo som har en fantastisk fin frisparksfot. Tyskland har Özil med ett fantastiskt spelsinne och Klose med ett enormt målsinne. Vi i Sverige har inte bara en fantastisk fotbollsspelare vi har en konstnär som kan göra saker med bollen som man egentligen bara ser på film eller på tv-spel, han är ett geni han är konstnär han är en akrobat. Vi har en Zlatan.