sportviktorn

 

Det var dags för Turinborna att gå på fotboll igen under lördagskvällen. Det var Juventus-Inter en stormatch i Italien, Il derby d´Italia som det också brukar kallas. Ett möte mellan en av Italiens bittraste rivaler var det dags för igen. Inter som radat upp segrar mot slutet och visat upp en väldigt fin form, skulle Inter klara av att kunna vinna mot lagmaskinen Juventus?.

 

 

Svaret på den frågan blev ja. Inter lyckades inte bara bryta Juventus makalösa svit som obesegrade i ligan (49 matcher) Inter blev också första laget att besegra Juventus på Juventus Stadium. Det dröjde alltså en bit in i den andra säsongen på Juventus Stadium innan Den gamla damen fick lämna denna mycket fina arena tomhänta.

 

 

Inter vann den här matchen fullt rättvist. Till och med jag som har mina sympatier hos Den gamla damen Juventus är den förste att lyfta på hatten för Inter för det var verkligen Inters kväll ikväll. Inter visade upp ett spel som påminde om det lag som radade upp ligatitlar ett tag under 2000-talet. Man håller på och bygger om och det är inte dom gamla vanliga i Inter längre utan en del spelare har fått lämna laget bland annat Julio Cesar som försvann till QPR inför den här säsongen. Kvar finns ändå en stomme som trotjänaren och lagkaptenen Javier Zanetti, det finns alltid en plats i startelvan för Javier Zanetti. Cambiasso är också kvar, stark spelare på mittfältet bra bollvinnare och offrar otroligt mycket för sitt Inter. Sedan har Inter en Diego i truppen och då tänker jag inte på Maradona men man har en annan Diego och han är inte så dålig han heller. Diego Milito som värvades till Inter inför säsongen 2009/210 från Genoa var helt fenomenal ikväll. Det är också han som vänder matchen åt Inter, först genom att sätta en straff och sedan skickar han in en retur från Buffon till 1-2. Rodrigo Palacio fick också göra mål efter mycket slit så det var välförtjänt att även han fick bli målskytt. 1-3 slutade årets första Il derby d´Italia.

 

 

Juventus räckte inte till helt enkelt det går inte att skylla på det där eller skylla på det andra utan man var inte tillräckligt bra helt enkelt. Drömstart efter 20 sekunder då Asamoah fick en passning av Vucinic och hans misslyckade skott blev till en perfekt passning till Arturo Vidal som kunde rulla in bollen enkelt. Men bortsett från det så var Inter ändå det bättre laget matchen igenom, Inter hade ett bättre passningsspel på offensiv planhalva och Juventus hade väldigt svårt att komma samlade i sina anfall. Det blev lite för mycket en mot en situationer och mer omställningar en långa etablerade anfall som Juventus varit så skickliga på att skapa. Sedan ska det tilläggas också att efter att ha sett reprisbilder ett antal gånger så kan även jag konstatera att det var offside på Asamoah det är nog 2 ja till och med 3 meter offside. Så jag förstår att Intersupportrar och även alla som gillar fotboll blev upprörda. Så jag kan med handen på hjärtat helt ärligt säga att det var bra att det blev fler mål i den här matchen. För annars så hade dessa bilder rullats om och om igen och återigen hade domarna hamnat i fokus på ett negativt sätt. Med tanke på vad som inträffade förra helgen med domarskandaler ett begrepp som verkligen var befogat förra helgen med horribla beslut både i matcher i England och Italien så kändes det bra att det blev rätt till slut om man nu kan säga så. Det hade med facit i hand och med lite distans till det hela inte varit så himla kul att se sitt lag vinna på fusk eller i det här fallet en domartabbe. Jag säger som jag har sagt förut offside situationerna börjar bli lika hopplösa som hands situationerna men det är ett eget blogginlägg och ett eget debattämne i sig så jag släpper det nu. Straffsparken för Inter är också solklar, Milito tror jag det är som blir nerdragen inte så mycket att säga om. Inter fortsatte att mala på och man körde stundtals över Juventus och det är otroligt imponerande. Med sitt kvicka passningsspel och stor rörlighet i offensiven så lyckades man såra Juventus på ett effektivt sätt. Jag tror nog att Juventus blev lite bekymrade man blev lite ställda och kände att matchen höll på att glida dom ur händerna och så kunde man inte hittade något att svara på mot Inter, Inter var för bra och hade studsarna med sig. En matchavgörande situation naturligtvis måste lyftas upp och det är målvakten Handanovic som kommer ut stort och räddar Claudio Marchisios jätteläge, helt fri med Handanovic drar till direkt på volley efter Pirlos underbara lyftning men Handanovic räddade ut till en hörna. 2-0 där och uppförsbacken hade blivit enormt stor för Inter så är det någon man i första hand ska tacka för segern så är det målvakten Handanovic som även stod emot när Juventus försökte trycka på vid ställningen 1-2. Sedan som alltid de små marginalerna, Handanovic var ute vid ett tillfälle faktiskt och cyklade men Bendtner lyckades inte skruvlobba in bollen i det för tillfället öppna målet.

 

 

Det stannade vid 49 matcher för Juventus. Parma kan numera inte längre skryta om att vara senaste lag att vinna mot Juventus i Serie A, nu är det Inter som tog över den rollen. 50 är ett magiskt nummer men dit lyckades inte Den gamla damen nå. Juventus har varit långtifrån bra under en del matcher i Serie A mot slutet men då har man hittat ett sätt att vinna matcherna ändå eller att motståndaren inte varit tillräckligt bra. Ikväll var motståndet riktigt bra och verkligheten kom till slut ikapp Juventus. Förr eller senare skulle denna svit brytas och första förlusten på ett och ett halvt år vara ett faktum och det inträffade ikväll mot ett fantastiskt skickligt Inter.

 

 

 

I Italien så är Juventus klubben i mitt hjärta och jag ogillar Inter men det finns band och form av kärlek som inte går att sätta stopp för. Kärleken till ett lag är väldigt stark. Kärleken till enskilda spelare är kärlek som bara växer för varje dag. Det spelar ingen roll om dom så spelar för laget som du avskyr allra mest, kärleken till den enskilde spelaren växer och består oavsett hur många mål han gör mot ditt favoritlag. Antonio Cassano, ditt engagemang din passion och dina humörsvängningar under matcherna och ditt galna målfirande har gjort mig helt frälst. Jag njuter av varje sekund av att se dig på planen, jag var riktigt ledsen och grät tårar inombords när jag fick det där hemska beskedet. Din fotbollskarriär skulle sluta alldeles för tidigt var det nog många med mig som trodde. Lika ledsen som jag var när jag fick beskedet att du var borta från fotbollsplanen lika glad var jag när du var tillbaka med dobbarna på gräset. Att få se dig under EM i landslagströjan igen var en oerhört vacker syn. Ännu mer var det fantastiskt att se dig briljera under EM och vara en av Italiens bästa spelare tillsammans med Andrea Pirlo och till viss del Mario Balotelli. Antonio Cassano är en perfekt symbol för vad fotboll handlar om. Det må bara vara en tråkig lek för den utomstående där 22 spelare jagar en leksak och sparkar på den. Fast fotboll är en lagsport som skapar och består av massa känslor. Fotboll är som livet, fotboll innehåller glädje fotboll innehåller hopp fotboll innehåller sorg fotboll innehåller förtvivlan och fotboll innehåller tomhet. Antonio Cassanos gläjde, kärlek, passion och engagemang för den här sporten har gjort att han för alltid kommer ha en plats i mitt hjärta. Det spelar ingen roll hur många gånger du sänker mitt Juventus eller sänker Sverige i eventuella landskamper, du kommer alltid vara en stor hjälte för mig. Antonio Cassano, spelaren som hela tiden haft en krokig karriär. Men så hände något när han kom till Milan efter allt strul på slutet under sin tid i Sampdoria och i Inter är han hur bra som helst. Antonio Cassano allas våran galna kelgris min hjälte.

 

 

 

Antonio "Fantantonio" Cassano.

 

Ti amo!