sportviktorn

 

På ett sätt så älskar jag derbyn och på ett sätt så hatar och avskyr jag derbyn. Kärleken till derbyn finns för att det inte är någon match i den vanliga serielunken. Det är en match som alltid betyder någonting extra oavsett hur ställningen är i tabellen och hur lagen ligger till. Jag avskyr derbyn på så sätt att det framkallar ångest och oroväckande tankar för en supporter. Dessa två känslor gick in i inför derbyt mellan Torino och Juventus. Il derby della mole, byggnaden som är symbol för staden och för derbyt mellan Torino och Juventus alltså.

 

 

För det första så var det inte direkt något strålande fotbollsväder. Det var däremot ett typiskt italienskt derbyväder, ösregn och en vattensjuk plan och fullsatta läktare och två kurvor mot varandra. Nu levde inte matchen upp direkt till dom förväntningarna som jag kanske hade inför den. Det var inte mycket till spel, stundtals var det bara kamp på mittfältet och tuffa dueller. Jag tycker att Juventus hade mer boll och borde också ha vunnit bollinnehavet i den första halvleken. Men som vi alla vet så är det viktigaste inte om man vinner bollinnehavet eller inte utan det viktigaste är vad man gör med bollinnehavet. Juventus hade väldigt svårt att skapa målchanser i den första halvleken. Bästa chansen hade Mirko Vucinic efter att ha fått en fin passning i djupled av Paul Pogba. Även Pogba hade ett jätteläge där han fick öppet mål men då blockerades skottet av en Torinospelare som offrade sig bra gick når på hockeymaner och täckte skottet.

 

 

Den andra halvleken blev inte mycket bättre den. Återigen var det inget skönspel det var mycket kamp och fight på mittfältet. En hel del tuffa dueller som mycket väl kunde ha resulterat i fler gula kort än vad som delades ut. Det kändes ganska ovisst ju längre matchen gick. Vi vet att spelare för spelare så är Juventus klart bättre än Torino men samtidigt derbyn är alltid derbyn vad som helst kan hända. Och så länge det stod 0-0 så skulle Torinos spelare inte vika ner sig utan fightas enda in i det sista. Det stod 0-0 länge, länge in i den andra halvleken. Det dröjde enda till den 86:e minuten innan det skulle rassla till i Torinos mål. Arturo Vidal fick bollen och drog till från distans, ett hårt välplacerat skott som var otagbart för målvakten. Det målet blev förlösande för Juventus hade även i den andra halvleken haft mest boll men kunde inte få in bollen i mål man slet förgäves men till slut så satt den. Det målet gjorde att matchen på något sätt dog för efter det så tappade Torino sin energi och man orkade helt enkelt inte stå upp mot Juventus längre. Claudio Marchisio fastställde slutresultatet till 0-2 när han höll sig framme efter att ha blivit framspelad på nick från Vidal tror jag det va och nickat in 0-2.

 

Detta innebär att Juventus behåller sitt försprång på 11 poäng ner till jagande Napoli. Det är bara 4 matcher kvar att spela och det ska såklart väldigt mycket till om Juventus tappar det här försprånget. Vi säger att det är avgjort nu även om det än så länge inte är det men vi säger att det är avgjort till 99 procent. Italiens bästa lag är också italienska mästare igen, Juventus har ju dominerat hela säsongen. Framförallt så har man varit svårslagna, man är oerhört svåra att besegra. Efter 34 spelade matcher så har Juventus bara förlorat 4 och det är en riktig styrka att man kan vara så svårslagna och det gör att dom vinner ligan.