sportviktorn

 

 

Ja då var jag tillbaka igen såhär sent på kvällskvisten för att ge lite tankar om Il derby della Madonnina, Inter mot Milan.

 

 

 

Det var en väldigt bra första halvlek, framförallt ifrån Milans sida. Milan spelade ett rakt och fint spel och hade fina kombinationer. El Shaarawy, Balotelli och Boateng var ständigt ett hot mot Inters backlinje. Inter hade riktigt svårt att hantera Milans snabba spel, de såg stundtals ganska tagna ut. Kanske var det lite av stundens allvar som spelade Inter ett litet spratt där. Inter som har legat före Milan i tabellen under en längre tid men som för inte så längesen fick se att Milan passerade dom i tabellen. Det här derbyt skulle jag vilja säga var ett av de absolut viktigaste som spelats på senare år. Milan jagade Champions League platser och Inter jagar också dom en Champions League plats. Skulle Inter förlora så skulle det vara en väldigt lång väg att gå för att ni spel i Champions League. Tvärtom då för Milan som vid seger skulle koppla ett grepp om tredje platsen.

 

 

Det blev 1 mål i den första halvleken och det var "bortalaget" som skulle göra matchens första mål. Helt plötsligt så får El Shaarawy en mycket fin framspelning och kan iprincip fri med Handanovic lyfta in 0-1 upp i nättaket. Helt rättivist sett till hur den första halvleken såg ut, absolut välförtjänt.

 

 

I den andra halvleken så var det ett nytt Inter vi fick se ett helt nytt Inter. Ett Inter som spelade mycket bättre passningsspel, de gav inte bort bollen så fort de vann den på mittfältet. Samtidigt som Milan gick ner sig något och började också slarva med passningsspelet. El Shaarawy, Balotelli och Boateng fick inte alls många bollar att jobba på i den andra halvleken. Man brukar tala om succéinhopp och ett sådant fick vi se i det här derbyt. Nyförvärvet från Atalanta Schlelotto fick komma in i spel och han hade inte varit på plan i många minuter då det var dags för honom att göra sitt första mål för Inter, i sitt första Milanoderby. Snacka om succé. Efter det målet så delade Milan och Inter på att ha övertaget i matchen under den sista kvarten. Några minuter så var det övertag för Milan och några minuter var det övertag för Inter. Att matchen slutade 1-1 kändes fullt rättvist, även om Milan lyckades skrapa fram några halvchanser mot slutet av matchen.

 

 

Det var en väldigt underhållande match, inte så värst mycket kamp ändå som jag trodde det skulle bli. Derbymatcher brukar vara kända för att innehålla hårda tag och mycket känslor. Sedan vill jag bara lite kort beröra en sak. Det må ha hänt en gång och resten av matchen var det lugnt men en gång är en gång för mycket. Apljud vid ett tillfälle de Mario Balotelli rörde bollen. Jag tycker det är pinsamt det är extremt pinsamt. Det är inte första gången det sker heller. Juventus supportrar har också visat upp samma vidriga beteende. Jag tycker det är en skam en vergogna att Inters supportrar beter sig på det här sättet. Ytterligare en gång så är det med ilska som jag återigen delar ut ett rött kort mot rasismen. Rasism hör inte hemma någonstans och på en fotbollsarena är naturligtvis inte något undantag. Vergogna! Jag tycker det är vidrigt och jag blir så provocerad varje gång det sker.

 

 

Nu har jag fått ventilera lite kring detta problem. Men vi avslutar med något roligt, ett fullsatt och kokande San Siro är inte fel speciellt inte när det är Il derby della Madonnina. Kärlek, passion och engagemang det är det som denna vackra liga står för. Kärlek passion och engagemang det är det som vårt älskade Serie A står för. Varför älskar vi Serie A så mycket ja det är ju bara att blicka tillbaka på kvällens match.

 

Det var allt för den här gången, nu är jag helt slut i skallen. Vi hörs, hejdå för idag.