sportviktorn

 

Då var den allsvenska fotbollssäsongen 2013 slut. Det känns alltid lika sjukt när det är över. Det kändes som det var igår som man stod och frös på läktaren i början på april när den första matchen spelades. Lika snabbt så har vi nu spelat 30 omgångar och det är dags att summera den gångna säsongen. Nu delar jag helt fristående med mig av vad jag kommer att minnas ifrån säsongen 2013.

 

 

Om vi börjar med det som jag tycker var årets prestation så vill jag lyfta fram 3 lag. Det här är utan inbördes ordning men jag börjar med att lyfta fram Brommapojkarna. Ni som känner mig vet att jag verkligen inte är något större fan av den klubben. Det är egentligen helt sjukt att en klubb som BP spelar i den högsta serien. Ett lag som i stort sätt inte köper in några importer för att de helt enkelt inte har råd med det. De har en arena som inte ens är värd att kallas arena, supportrarna till de andra 3 Stockholmslagen brukar kalla Grimsta IP för "Jävla bondplan". Så givetvis så ska det ju bara inte gå att kunna klara sig i Allsvenskan med tanke på vilka förutsättningar som BP har. Vi ska inte heller glömma bort att man på pappret inte har något märkvärdigt lag. Det är en trupp som är enormt känslig för skador. BP hade inför den här säsongen egentligen alla oddsen emot sig och många tippade ju också den rödsvarta Stockholmsklubben på nedflyttning inför säsongen. Jag minns inte hur jag tippade men jag hade inte blivit förvånad om laget hade åkt ur. Men på något sätt så lyckades BP verkligen få ihop det här. Man var illa ute under stora delar av säsongen men lyckades ändå plocka tillräckligt mycket poäng för att klara sig kvar. Även om det nu hängde på hur det slutade i sista matchen. Hade laget förlorat matchen mot Halmstad så hade laget fått kvala, men nu tog man 1 poäng och säkrade därmed kontraktet. Med tanke på de förutsättningar som BP har så kan till och med jag bara ställa upp och applådera för detta lag, de har gjort det förbannat bra. Nu gäller det för BP att försöka etablera sig i den svenska fotbollens finrum på allvar. Man har varit uppe två gånger tidigare och det har slutat med att man har trillat ur serien ganska kvickt. Men att BP klarar sig kvar tycker jag definitivt är en av årets prestationer.

 

 

 

Då går vi vidare till mitt lag och då förstår ni att det är Kalmar som ska hyllas. För visst är de värda hyllningar. Det är ju verkligen något märkligt med att hålla på Kalmar. Man upplever det som att man håller på världens sämsta fotbollslag ibland. Man tycker att laget spelar så otroligt uselt att man bara vill slita sitt hår. Vissa stunder så har verkligen min framtidstro inte varit så stor direkt, det ska jag vara ärlig med att säga. Men om vi tar det hela från början så började det ju ganska bra under våren då laget tog mycket poäng även om spelet kunde vara bättre. Men spelet blev bättre och bättre ju längre in på vårkanten vi kom. Jag har 2 matcher i minnet som jag vill lyfta fram som vårens bästa och kanske säsongens bästa matcher till och med. Den första matchen som jag kommer att tänka på är den matchen mot AIK när Kalmar vinner med 2-1. Då spelade Kalmar ett rakt och enkelt spel och man hotade hela tiden AIK:s backlinje. Man lyckades spela ett varierat offensivt spel då man antingen sökte sig ut mot kanterna för att slå inlägg eller om man via Melker Hallberg eller Ismael på det centrala mittfältet skapade farligheter därifrån. Den andra matchen som jag tänker på är givetvis säsongens höjdpunkt. Öster hemma på Guldfågeln arena, slaget om Småland. Den första halvlek som Kalmar gör i den matchen var bland det bästa jag har sett på mycket länge. Jag överdriver inte när jag säger det här men 4-0 hade inte varit orättvist med tanke på hur bra Kalmar spelade. Sedan var kanske den andra halvleken inte riktigt lika bra, men som helhet så var den matchen tillsammans med hemmamatchen mot AIK säsongens bästa match. Sedan så kom sommaren och då kom Kalmar in i sin vanliga svacka som nästan alltid inträffar känns det som. Nu såg inte jag alla matcherna under sommaren men av det jag har hört och vad jag har fått berättat för mig så var sommarens matcher inte så mycket att hurra för. Så spelmässigt så var Kalmar inne i en tung period under sommaren, men resultatmässigt så gick det ju bra. Och det finns en spelare som jag vill lyfta fram när det gäller varför det gick så bra resultatmässigt. Etrit Berisha, jag känner inte att jag behöver förklara någonting. Men om jag nu ändå ska göra det så förklarar jag det med att, hade inte Berisha presterat så bra som han gjorde under sommaren så är jag helt övertygad om att Kalmar hade slutat på en klart sämre placering än den 4:e plats som man till slut hamnade på. Och då kommer vi till det som får avsluta mina tankar om Kalmars säsong nämligen den där fina 4:e platsen. Jag tycker att Kalmar gör en helt fantastisk prestation som kommer 4:a. För det första så har man behållit i stort sätt samma lag. Och då ska jag passa på att påminna om att 2012 så slutade Kalmar på en 10:e plats. Det är en rejäl uppryckning rent sportsligt. Och att göra det med i stort sätt samma lag och med tanke på att man på pappret har ett ganska begränsat lag det är riktigt starkt gjort. Men framförallt så är det ju spelet som stundtals har varit helt horribelt och man har fruktat att med det spelet Kalmar stundtals har visat upp under säsongen så kommer laget att få ett helvete nästa säsong. Att komma 4:a med det spelet som Kalmar har visat upp stundtals, det är helt otroligt. Det ska egentligen inte kunna gå att sluta 4:a med det spelet som Kalmar alltför ofta har visat upp, men man kommer 4:a och tar en medalj. Det är galet, det är otroligt imponerande. Det är den starka backlinjen tillsammans med Etrit Berishas och Lars Cramers prestationer som har lagt grunden för att Kalmar slutar på en 4:e plats. Tänk om Kalmar kunde bli ännu bättre och effektivare offensivt och om man får i lugn och ro bygga vidare på den här starka defensiven då ser det ju riktigt intressant ut inför 2014.

 

 

 

Och det sista laget som enligt mig har stått för årets prestation är AIK. Jag sa tidigare att det egentligen inte är någon inbördes ordning i dessa utmärkelser, men om vi måste ha inbördes ordning så har AIK stått för årets prestation tveklöst. Vad grundar jag då detta på? Jo jag grundar det i att AIK ju inledde säsongen katastrofaldåligt. Man spelade bland annat 3-3 mot Halmstad och man förlorade tidigt på säsongen mot både Malmö och Åtvidaberg och det var inte mycket som stämde för AIK inledningsvis. Med den starten som AIK hade så ska det ju egentligen inte gå att kunna sluta 2:a. Men det som gör att AIK har stått för den absolut starkaste prestationen för året är ju som ni alla säkert har räknat ut att man fick vara med om något ofattbart. Målvakten Ivan Turina, han som har skämt bort oss med fantastiska räddningar sen han kom till Allsvenskan han vaktar inte längre AIK:s mål som ni alla vet. På morgonen den 2 maj i år så fick vi alla det chockartade beskedet att Ivan Turina gick bort i sömnen. Självklart är det jättetufft för AIK som lag och som klubb att kunna gå vidare från en sån tragedi. Men AIK lyckades på något sätt komma riktigt stärkta från det som inträffade. Trots det tragiska som man fick vara med om så lyckades man som grupp knyta näven och bli ännu starkare som grupp och prestera riktigt bra fotboll. Det är lätt att man kanske inte riktigt kommer över en sån tragiskt händelse och jag ska inte säga för mycket det är inte säkert att AIK spelarna bara har lagt Ivan Turinas bortgång bakom sig bara sådär. Men man lyckades ändå hålla fokus och kunde ändå slutföra säsongen på ett förträffligt sätt. Därför har AIK stått för årets prestation. Den usla starten gjorde att många räknade bort AIK från toppstriden. Ivan Turinas bortgång gjorde att många ställde sig frågan hur skulle AIK klara av att gå vidare ifrån det fruktansvärda. Men det verkade som att AIK blev än mer sammansvetsade som grupp och jag spontant så får jag lite känslan av att den resterande delen av säsongen den har man inte spelat för sig själva eller för spelaren som man sitter vid bredvid i omklädningsrummet. Man slutförde den här säsongen på bästa möjliga sätt för Ivan Turinas skull. AIK hanterade situationen på ett föredömligt sätt, man bjöd in hela fotbollssverige till att vare med och sörja och man lyckades komma stärkta ur det. Man klarade av att prestera en riktigt bra fotboll och hade man bara haft lite bättre resultat i matcherna mot toppkonkurrenterna, så är det mycket möjligt att man hade stått där som svenska mästare.

 

 

 

När det gäller årets besvikelse så är det inte så svårt att räkna ut vilka som inte fullt lika smickrande tar hem den utmärkelsen. Det är givetvis svenska mästarna från 2012 Elfsborg som tar hem det priset. Elfsborg är en av de klubbar i Allsvenskan som har de bästa ekonomiska förutsättningar för att få ihop ett riktigt bra lag. Man har egentligen allt för att lyckas. Man har en fin arena man har alltid ett starkt lag på pappret och när man väl får igång bortaspelet så finns det egentligen inget lag i Allsvenskan som ska kunna stoppa de från att vinna sm-guld. Det har varit lite tunt med titlar i Borås under de senaste åren. Nu tog man guld 2012 och det var efterlängtat men i år så var det samma gamla Elfsborg igen. Ett riktigt ojämnt lag som kunde blanda topprestationer med riktigt dåliga prestationer. Och för första gången på länge så slutar Elfsborg utanför topp 4, man blev bara 6:a. Det är givetvis inte godkänt om man tittar på vad de har för spelare att tillgå. Anders Svensson är givetvis den som sticker ut i mängden, landslagmannen håller fortfarande på den här nivån och han är tveklöst en av ligans bästa spelare om inte den bästa. Jag kan ju rabbla upp riktigt bra fotbollsspelare som finns i Elfsborg. Här finns det spelare som Johan Larsson, Niklas Hult, Stefan Ishizaki, Lasse Nilsson och James Keene att tillgå. Lägg där till att laget kryddade truppen då man lånade Mohammed Bangura från Celtic. Det är självklart att årets upplaga av Elfsborg i alla fall skulle varit med och konkurrerat om topp 4 placeringar. Och jag skulle vilja hävda att Elfsborg hade ett tillräckligt bra lag för att möjligen kunna lyckas med det som väldigt få har lyckats med nämligen att försvara ett sm-guld. Men spelare man 0-0 mot Gefle hemma förlorar mot Åtvidaberg hemma, kryssar båda matcherna mot Halmstad för att ta upp några exempel då vinner man inget nytt sm-guld. Elfsborg har varit inne i en del svackor under säsongen som har gjort att man inte har tagit tillräckligt mycket med poäng och då blir man inte bättre än 6:a så är det bara. Givetvis så var det en stark prestation att kvala sig in till Europa League det ska vi inte glömma bort. Men 6:a i Allsvenskan och inte ta sig till Champions League och dessutom missar topp 4 placeringarna, det är absolut inte godkänt sett till vad Elfsborg hade för lag på pappret inför den här säsongen.

 

 

För att summera det hela så är det bara att konstatera att nu är det över. Och vad kommer jag då minnas mest från säsongen 2013. Jag kommer definitivt att minnas Kennedy Igboananikes konstspark i 3-3 matchen mot Halmstad på Friends arena. Det är ett helt sagolikt mål som han gör, det är helt otroligt det är ett makalöst mål helt enkelt. Jag kommer att minnas den lite komiska situationen i Syrianska, då Özcan Melkemichel på presskonferensen efter förlusten mot Halmstad om jag minns rätt meddelade att han avgår som tränare för Syrianska med omedelbar verkan. Bara några dagar senare så stod Özcan vid sidlinjen igen. Det visade sig att det gick att övertala honom att han skulle fullfölja sitt uppdrag att försöka rädda kvar Syrianska i Allsvenskan. Nu blev det ju inte så utan Syrianska slutade klart sist i tabellen och Özcan slutar ändå som tränare för klubben. Jag kommer också att minnas den inramning som supportrarna på våra allsvenska arenor har att erbjuda. Stundtals så har man fått gåshud framför tv:n när man har sett riktiga stormatcher under den här säsongen. Det som poppar upp i minnet spontant är tifoarrangemanget i derbyt mellan Djurgården och AIK på Tele2 arena. Och den ljudvolymen som var på Tele2 arena den kvällen, det var bland det värsta jag har varit med om. Vi har bjudits på en hel del publikfester under säsongen och jag har haft förmånen att få vara på plats på 2 stycken sådana. Jag fick uppleva "Slaget om Småland" både i Kalmar och i Växjö. Att få vara en liten prick av de 12 000 som bara förgyller stämingen på arenan det är otroligt tacksamt och jag är så glad över att jag fick vara med och uppleva 2 smålandsderbyn på plats. Nu blir det ju inga derbyn i Småland nästa säsong då Öster trillade ner i Superettan igen. Jag har en kluven inställning till Öster, jag hatar derbyångesten och därför hatar jag på ett sätt derbyn. På ett sätt så är den värsta känslan i fotboll när Kalmar slår Öster, för då har jag precis allting som jag kan begära och det kan bara komma att tas ifrån mig. Men självklart så uppskattar jag Smålandsderbyna också, så det är givetvis på ett sätt jävligt tragiskt att Öster inte spelar i Allsvenskan 2014. Vad jag vill säga med allt det här är att jag vill hylla svenska fotbollssupportrar. Jag kan tycka att det ibland är en lite felaktig bild som målas upp av svenska fotbollssupportrar. Det är bara massa hat på ståplatsläktaren och så vidare. Men om vi bortser från den lilla klick supportrar som förstör för oss så har vi ett supporterskap som är av absoluta världsnivå. Svenska supportrar kan faktiskt mäta sig med övriga Europa. Jag menar ta derbyt på Tele2 arena som exempel, när man hör den ljudvolym som existerar på arenan och när man ser det mycket vackra tifoarrangemangen från de båda klackarna så tror man ju för ett ögonblick att man tittar på ett italienskt fotbollsderby. Befinner vi oss någonstans i Sydeuropa, nej vi befinner oss faktiskt uppe i Norden i lilla Sverige och deras supportrar kan erbjuda ett supporterskap som är av hög internationell klass. Vi ska vara otroligt stolta över våra supportrar, för de är bara helt fantastiska. Jag vill verkligen ta tillfället i akt att hylla våra supportrar, de är helt otroliga. Och för att lite kort återgå till Ivan Turinas tragiska bortgång, så bekräftade hans död bara en sak som vi redan visste men det är värt att upprepa igen. Livet går alla dagar i veckan före lagtillhörighet. Och hur hela fotbollsverige stod enade under en och samma flagg och delade sorgen med AIK, det var riktigt fint. Det bevisar att även om vi inte alltid är sams med varandra trots att vi inte älskar varandra på långa vägar så finns det ändå en respekt oss emellan och det vore väl förjävligt om inte den respekten existerade. Så vill jag summera den här fotbollssäsongen, så vill jag minnas Allsvenskan 2013.