sportviktorn

 

Jajamensan nu är det filmtime igen och jag har under kvällen varit och sett den nya filmen i Hunger Games trilogin. Eller Hunger Games  kvartetten rättare sagt för det är nämligen så att man gör som i Harry Potter och Twilight man delar upp den sista filmen i två delar. Jag har haft en ganska neutral inställning till Hunger Games. Jag tyckte att den första filmen var helt okej, jag tycker inte att den första filmen är något mästerverk på något sätt. Men The Hunger Games är absolut en sevärd film, det är absolut en 3 av 5 film. Så jag hade egentligen inte så värst höga förväntningar eller förhoppningar om att Catching fire skulle vara mycket bättre än vad föregångaren var. Och efter att ha sett filmen så kan jag säga följande att jag blev väldigt positivt överraskad.

 

 

Jag känner att den här storyn är lite svår att förklara på rak arm för den som är helt obekant med storyn som varken har läst böckerna eller sett den första filmen. Men jag kan berätta att Katniss trodde att segern i den 74:e upplagan av Hungerspelen skulle ge henne lugn och ro men det blev precis tvärtom. Katniss blir ofrivilligt en slags symbol för upproret som börjar att ta fart på allvar mot diktaturen. Och nu är det dags för en ny omgång av Hungerspelen och den här gången så kommer Katniss moral att ställas på prov bland annat jag vill inte säga hur men så är det. I den här omgången av Hungerspelen så är det dessutom gamla mästare som har plockats in för att delta i tävlingen, så Katniss ställs inför riktigt tufft motstånd.

 

 

Jag känner såhär att det är bäst att jag inte berättar för mycket om den här filmen för då kommer man inte att uppskatta den lika mycket om man får veta för mycket ledtrådar. Men jag kan säga som så att jag tycker att Catching fire är en värdig uppföljare till The Hunger Games. 2 timmar och 20 minuter lång är den och jag känner att det finns inte en enda sekund som jag tycker det blir för tråkigt. Vissa gånger när man ser en film så börjar man ibland att tänka på annat eller så börjar man tänka på när filmen ska ta slut. I det här fallet så satt jag bara i biosalongen och njöt av filmen, jag funderade inte någon gång på när filmen skulle ta slut jag var helt inne i filmen och så helt plötsligt så är den slut. Det jag var mest orolig för inför Catching Fire var att jag var rädd för att filmen skulle vara väldigt lik sin föregångare. Jag ville inte få den känslan av att jag lika gärna kunde ta och se första filmen igen istället för att gå på bio och se uppföljaren. Jag ville att saker och ting skulle hänga ihop men samtidigt så ville jag att Catching fire skulle ta den här berättelsen till en helt ny nivå och att det ändå kändes som något nytt. Och jag tycker att Catching fire lyckas med detta faktiskt. Visst man kan tycka att det vid några tillfällen blir lite för likt föregångaren när deltagarna ska ligga i hård träning och de ska stylas upp och de ska intervjuas kvällen innan tävlingen börjar. Men jag tycker att regissör Francis Lawrence har löst det riktigt bra genom att inte ha med för långa scener som innehåller det som jag nyss räknade upp. Riktigt smart drag verkligen. I The Hunger Games så tyckte jag att man satt bara och väntade på att själva tävlingen skulle komma igång och när väl deltagarna sprang iväg in i skogen då började det att ta fart och bli spännande. Och i föregångaren så kände jag mig stundtals ifrån kopplad från själva storyn, jag kände inte riktigt att jag var fullt investerad i Katniss öde och vad som hände i skogen. I Catching fire så känner jag precis tvärtom jag är helt och hållet med på noterna, jag är fullt engagerad i vad som händer i skogen och jag kände att det blev mer intressant att titta på. Det som jag tycker är det bästa med Catching fire är ju just att jag tycker att den är mer spännande än sin föregångare. Scenerna i skogen innehåller verkligen nagelbitande spänning. Jag gillar framförallt scenerna som utspelar sig när det är mörkt och skogen blir sådär kuslig och mystisk och sprider en hotfull stämning ut till en som tittare. Jag sitter verkligen på nålar och är riktigt nervös för vad som ska hända, man undrar om det kommer dyka upp nånting bakom just det där trädet eller kommer det att explodera just i det där ögonblicket. Och jag tycker det känns så skönt att Catching fire verkligen lyckas göra att man blir så engagerad i vad som händer. Jag känner att det är det som är viktigaste när vi snackar den här typen av filmer, det ska vara spännande man ska vara engagerad och bry sig om karaktärerna. Men sedan så känner jag att Catching fire handlar om så mycket mer än bara Hungerspelen. Den här filmen handlar om att Katniss ofrivilligt har blivit en hjältinna och en symbol för friheten. Och nu börjar folket få nog och upproret mot diktaturen börjar sakta men säkert att ta fart. Jag har väldigt få invändningar mot den här filmen men jag kan ju nämna de som spontant poppar upp. I trailern så marknadsför de filmen som att storyn inte kommer att kretsa lika mycket runt Hungerspelen utan mer rikta fokus mot upproret. Och det stämmer att filmen under ungefär första timmen kopplar ett grepp om just upproret. Men jag hade nästan velat att filmen skulle fokuserat ännu mer på detta, jag får känslan av att det hade fått mig att tycka ännu mer om den. Men det är verkligen en randanmärkning. För faktum kvarstår att jag tycker att Catching fire tar den här berättelsen till en helt ny nivå. Och även om jag inte hängde med i exakt alla detaljer i vad som händer så är jag ändå riktigt nöjd. Filmen upprepar och återkopplar inte för mycket till föregångaren och scenerna i skogen är betydligt mer spännande än vad de var i föregångaren. Jag tycker att Catching fire är den mycket bättre filmen än The Hunger Games. Visserligen kan jag känna att filmen förlitar sig rätt mycket på att folk har redan en nära relation till de litterära förlagorna och att man redan känner till det som ska hända i storyn. Möjligen så kunde man ha förklarat vissa detaljer på ett lite tydligare sätt. Men det gör inte så mycket, filmen är inte för svår att hänga med i. Grundpremissen är att det är dags för en ny omgång av Hungerspelen och att folket börjar få nog och börjar göra uppror och det skapar spänningar mellan distrikten och de som styr Panem. Och slutet på den här filmen är riktigt bra. Som slutscenen bygger upp för den tredje filmen, helt briljant sista scen. Och jag har nu gått från att ha haft en ganska neutral inställning till Hunger Games världen till att nu vara riktigt taggad på att se de sista två filmerna. Det ser verkligen riktigt lovande ut. The Hunger Games gav jag 3 av 5 jag tyckte inte att den var jättebra men bra så därför fick den det betyget. Men som ni märker så gillar jag Catching fire skarpt, jag blev ruskigt imponerad jag trodde inte att den här filmen skulle skapa ett riktigt starkt Hunger Games intresse hos mig men det gjorde den. Så betyget blir 4 av 5 till Catching fire. Man ska absolut ta och se det här och jag kan berätta att det var inte bara jag som var nöjd efteråt. När eftertexterna började rulla så ställde sig hela salongen upp och applåderade. Hunger Games serien är på väg att utvecklas till något riktigt stort och det känns riktigt kul. Jag tror inte att jag behöver säga så mycket mer än så utan gå och se Catching fire helt enkelt.