sportviktorn

 

Då kan vi konstatera att vi i den sista omgången av Allsvenskan kommer att få dramatik i bottenstriden men inte i guldstriden, för den avgjordes ikväll.

 

 

Jag såg inte Malmös bortamatch mot Elfsborg så jag kan inte tycka till om den men jag kan tycka till om Malmös säsong och om laget. Och den vanliga frågan som alltid poppar upp först av alla är givetvis om det var rätt lag som vann. Om man ska försöka vara lite lustig så tycker man nog det i Malmö men kanske inte i en annan skånsk stad. Skämt åsido Malmö är givetvis värdiga vinnare. Det sägs att en tabell aldrig ljuger och det gör den ju med handen på hjärtat naturligtvis inte. Vill man vara riktigt kortfattad och fåordig i sin analys så är det ju busenkelt det lag som tar flest poäng vinner serien. Jag tycker att AIK gjorde en helt fantastisk säsong med tanke på den tröga starten och som fick vara med om något helt fruktansvärt i och med Ivan Turinas tragiska bortgång. Göteborg gör en ganska bra säsong och var verkligen på gång under en period men man höll inte hela vägen. Helsingborg gjorde en helt outstanding vår men började darra under sommaren och tappade verkligen allt under hösten. Malmö visade att dom var det klart bästa laget. Det finns en hel del faktorer som har bidragit till att Malmö tar det här guldet. Till att börja med så tycker jag att man en riktigt bra målvakt i Johan Dahlin. Etrit Berisha tycker jag har varit allsvenskans bästa målvakt den här säsongen men under honom så kommer nog Johan Dahlin på en 2:a plats tillsammans med Helsingborgs Pär Hansson. Och det är ju såklart viktigt att bygga laget bakifrån med bra målvakter. Ska man vinna så måste man ha en riktigt bra sista utpost som känns trygg och harmonisk det är ju viktigt. Går vi vidare till backlinjen så känns det också väldigt stabilt där. Miiko Albornoz var ju uppmärksammad för något helt annat han gjorde utanför planen inför den här säsongen och det kan givetvis inte ha varit lätt för honom att hantera situationen. Men jag bedömer honom inte för det han presterar utanför planen utan jag bedömer honom som fotbollspelare det är det som är det väsentliga för mig. Och jag tycker nog att Albornoz har gjort en riktigt bra säsong. Han är nog en av Sveriges bäst vänsterfotade högerbackar, jag tycker att det för övrigt är en himla härlig kombination vänsterfotad och högerback. Albornoz styrka som fotbollsspelare är att han sällan begår några misstag. Han spelar riktigt stabilt, han läser spelet väldigt bra och han ligger hela tiden rätt i positionerna och det är inte ofta som han blir besegrad på sin högerkant av motståndaren. Jag tycker att Albornoz har vuxit fram till en riktigt spelskicklig ytterback, han har gått från att vara en ganska defensivt präglad spelare till att även kunna bidra i offensiven med sina inlägg. Och Hamrén bör nog se till att plocka upp Albornoz snart, för annars finns det nog en risk att han väljer att spela för Finland eller Chile. Om vi går vidare till mittbackarna så känns det som att Malmö verkligen har hittat rätt. Pontus Jansson som jag först lärde känna under säsongen 2010 då Malmö också vann sm-guld, det känns som att jag har ganska bra koll på honom. Han är stark och viker verkligen inte ner sig och han är verkligen riktigt svår att vinna nickdueller mot men även att besegra i en löpduell han släpper inte många löpdueller. Han är även ett giftigt vapen på fasta situationer det har han bevisat flera gånger att han kan smyga upp och nicka in någon boll då och då. Filip Helander en annan ung spelare som Malmö har lyckats få fram, jag är inte riktigt samma koll på honom som jag har på Pontus Jansson men det är klart att Filip Helander har gjort en riktigt bra säsong han med. Han är ung och hungrig och jag tycker att han med tanke på sin ålder redan nu spelar väldigt moget. Ligger rätt i positionerna han läser spelet bra och jag upplever honom som en väldigt trygg och spelande mittback. Fortsätter han att utvecklas så är det ingen tvekan om att han såsmåningom borde bli aktuell för att vara med i en landslagstrupp. Och Malmö ska vara glada så länge han spelar i Sverige, fortsätter han att ta nya steg i karriären då är det dags att söka sig utomlands. Sedan har vi ju underbare Ricardinho som jag bara älskar, jag tycker att han verkligen är en helt fantastisk fotbollsspelare. Jag tycker att han tveklöst är topp 3 bland bästa ytterbackar i allsvenskan. Och jag vill inte bara lyfta fram honom för hans offensiva kvalitéer även om det såklart är det han är mest känd för. Självklart ska hans offensiva kvalitéer lyftas fram han är enormt skicklig på att fylla på, på sin vänsterkant och komma till inlägg med sin vänsterfot och han har även ett hyfsat skott. Men jag tycker att det är väldigt sällan som han går bort sig i en, en mot en situation ute på kanten. Han släpper inte många gånger sin kant och han är oerhört nyttig för Malmös defensiv också. En sån som Erik Johansson har ju inte fått så mycket speltid utan har mest fått agera backup, men han har visat flera gånger att han kan kliva in och lösa av någon av mittbackarna så bakom Jansson och Helander så känns det som att Malmö har bra backup. På mittfältet så kryllar det ju av kvalité, man blir ju verkligen varm i kläderna när man tar upp detta. Rikard Norling har ett helt fantastiskt mittfält att jobba med. För visst kittlar det lite extra i kroppen när börjar räkna upp namnen på Malmös mittfält. Jiloan Hamad, Markus Halsti, Erik Friberg, Simon Thern, Simon Kroon, Ivo Pekalski, Emil Forsberg och Guillermo Molins. Tillsammans så har dessa briljanta spelare bildad allsvenskans bästa mittfält. Jag skulle inte byta ut någon av dessa spelare mot någon annan. Hamad är en riktigt bra spelare med både offensiva och defensiva kvalitéer. Och han har i år fått ett ännu större ansvar i och med att han har fått bära kaptensbindeln och jag tycker att han har klarat av den uppgiften oklanderligt. Markus Halsti är en spelare som man nästan glömmer bort i de här sammanhangen. Men han är verkligen riktigt bra, han är väl främst användbar i den defensiva positionen på det centrala mittfältet. Han gör ett hårt jobb i det tysta och jag tycker att han gör sällan en dålig match. Han är verkligen ett rivjärn som jag tycker får alldeles för lite cred, han förtjänar mycket mer cred än vad han har fått. Erik Friberg är en riktigt kvick spelare som är oerhört nyttig i offensiven, han bidrar verkligen med fart i anfallsspelet och han har varit en riktig tillgång för Malmö den här säsongen. Simon Thern behöver väl ingen närmre presentation han har varit stabil även den här säsongen. Dock så tycker jag att det finns ännu mer att hämta, det känns som att han inte har tagit sitt fotbollsutövande till riktigt höga höjder inte riktigt än. Kan han fortsätta utvecklas och verkligen växa fram till en riktig nyckelspelare då kommer Malmö bli ännu farligare nästa år, Simon Thern kan vara skillnaden mellan om Malmö tar ett nytt guld 2014 eller om dom inte gör det utan tvekan. Simon Kroon är en riktigt snabb spelare som inte har fått så jättemycket speltid i år men de gångerna han har varit inne så har han visat att det finns en stor potential i den kroppen. Han står på tillväxt och han kommer att ha en lysande karriär absolut. Ivo Pekalski var ju med redan 2010 och vann guld och var en utav Malmös bästa spelare den säsongen. I år har han hittills bara fått göra 1 match. Men han behöver inte bevisa någonting för mig han är en riktigt bra spelare som också även han står inför en lysande karriär om han får vara frisk och hel och få kontinuitet i sin karriär. Emil Forsberg är en väldigt kvick spelare som plockades in från Sundsvall och han har visat att han klarar av att leverera i en sån stor klubb som Malmö. Det har blivit en del mål också, han är verkligen en viktig kugge i Malmös offensiv och han gör snygga mål dessutom. Och till sist som grädden på moset så tog Malmö in ytterligare spetskompetens på mittfältet i Guillermo Molins. Och det visade ju sig att det var ett helt klockrent beslut att plocka in honom igen. Det rådde en viss oenighet i Malmös styrelse om att ta in Molins igen, men majoriteten sa att han skulle in igen och värvningen blev av. Jag tror att alla parter är nöjda med att det blev som det blev. Jag tycker att det är en mognare Guillermo Molins som vi ser idag. Jag upplevde honom som en liten divig lirare till en början när han slog igenom, men jag tycker att han har visat upp en ödmjukhet framförallt i sitt målfirande då han verkligen inte har försökt peka på att han är bäst i världen. Det känns som att han har satt laget i första hand och han har tagit att han inte har gjort mål i varje match. Men framförallt så har han ju växt fram till en riktig joker i leken och varit en stark bidragande orsak till att Malmö tog det här guldet. När det gäller anfallet så sas det ju att Malmö sålde guldet när dom sålde Tokelo Rantie till Bournemouth, men man tog in Guillermo Molins istället och det blev ju inte så tokigt det heller. Molins har fyllt Ranites plats på ett helt förträffligt sätt, det har inte märks att Rantie har varit borta under slutskedet på säsongen absolut inte. Sedan så har man ju Magnus Eriksson och jag känner lite att det är svårt att slå fel när man har en så pass komplett spelare som Magnus Eriksson att tillgå. Han kan inte bara göra mål utan han har snabb teknisk och han är även en bra framspelare det har han ju visat i år. Skönt läge för Eriksson att komma till Malmö efter en misslyckad sejour i belgiska ligan, i år kunde han bevisa att han är en helt fantastisk fotbollsspelare och att han mycket väl kan hamna ute i Europa igen. Men Malmö bör nog hålla hårt i honom för han är verkligen en nyckelspelare för laget. Om jag då går till tränaren Rikard Norling. Ja det går att vinna sm-guld även om man har en filosof som står vid sidlinjen. Nej då skämt åsido Rikard Norling har stått för fantastiska resultat sen han kom till Malmö. Han ska ha alla hyllningar han kan få. Visst jag kan tycka att han är lite speciell i personligheten men jag känner att det är inte så relevant i det här sammanhanget. Jag upplever det som att Norling är väldigt tydlig med vad han vill han vet vad han vill få ut av laget. Och han har ju bevisat både i AIK och i Assyriska att han är en tränare som är duktig på att bygga lag. Jag tycker det är konstigt om Malmö nu väljer att fimpa honom efter den här säsongen, för det känns som att han har helt rätt man att leda Malmö vidare in i framtiden. Han känns som rätt man att ta hand om och få fram nya talanger och få dom och växa och känna självförtroende.

 

 

 

Vad vill jag då säga med allt detta svammel? Jag vill komma fram till att Malmö är värdiga vinnare. Malmö vinner för att de har varit stabilast av alla topplag och de är när man gör en djupdykning kring deras säsong det mest kompletta laget och det brukar vara så att det stabilaste och det mest kompletta laget står som slutsegrare. En helt fantastisk genomförd säsong och det ska bli riktigt spännande att se hur laget står sig säsongen 2014 om dom kan upprepa succén och kanske ta sig in i det där finrummet som heter Champions League.