sportviktorn

 

Nu har det gått en bra stund sedan Sverige spelade ödesmatchen mot Österrike hemma på Friends arena. Och jag behövde verkligen en stund på mig att samla tankarna. För det tar ett tag innan man lyckas skaka av sig en sån här match. Jag känner mig nästan bakfull och lite knockad efter det vi fick se på nationalarenan. Vilken rysare.

 

 

Jag måste givetvis dela upp den här analysen i två delar. Det blir fullt logiskt att göra på det sättet eftersom det var så två helt olika halvlekar. Vi börjar att koppla ett grepp om den första halvleken. Jag lovar er att den första halvleken var bland det absolut sämsta jag har sett ett svenskt landslag göra under min korta livstid. Det fanns ju verkligen ingenting i den första halvleken i Sveriges spel som var bra. Många vil säkert kunna peka ut några få ljusglimtar men jag tycker inte att det går att hitta några. Det kändes redan från början som att Sverige inte riktigt var fysiskt närvarande. Utan Sverige kändes både fysiskt frånvarande och psykiskt frånvarande. Sverige var inte med i matchen helt enkelt. Österrike gör väl ingen större insats i den första halvleken men dom var det klart bättre laget i alla fall under den första akten utan tvekan. Sverige gjorde mig mycket besviken under de första 45 minuterna. Jag tycker det är pinsamt av Sverige att inleda matchen som dom gör. Jag vet att Tysklandsmatchen återstår men detta var i praktiken en direkt avgörande match om Sverige skulle nå playoff eller inte. Att då på hemmaplan inför ett fullsatt Friends arena vika ner sig som man faktiskt gör det tycker jag är skamligt. Sverige ska verkligen skämmas över den först halvleken. Inte en passning rätt inte en vunnen duell ingenting fungerade, helt otroligt det går inte att förklara hur dåligt det var.

 

 

Och då kommer vi till den andra halvleken. Om Sverige var urusla i den första halvleken så var det ett helt annat Sverige vi fick se i den andra. Vi fick se ett beslutsamt Sverige, ett Sverige som bara skulle framåt och vända på steken. Och jag är väldigt imponerad av moralen i det här laget. För det finns verkligen en moral i det här laget som nästan är unik. När publiken buar ut en och förmodligen de flesta redan har gett upp matchen så knyter spelarna näven och går ut och gör en helt briljant andra halvleken. Det var inte full fart från start däremot, utan det tog ett tag innan Sverige kom igång. Martin Olssons kvitteringsmål var det som satte igång maskineriet på allvar, då tog Sverige över helt. Och det räckte med att se Olssons ansiktsuttryck efter målet så förstod man vad det här målet betydde för laget. Jag ska lite kort flika in och poängtera att Andreas Isakssons fotparad i den första halvleken, det var ett cirkusnummer. Vi ska i första hand tacka Isaksson för att det gick som det gick. Hade Österrike gjort 2-0 där ja då hade det definitivt varit god natt. Kvitteringen var såklart oerhört viktig för moralen i laget och det kändes som att Sverige bara blev starkare och starkare. Det var fler spelare som började höja sig. Zlatan började bli lite mer involverad i spelet och han började att ta emot bollar och fördelade de vidare. Kacaniklic började få lite mer ytor på sin kant och lyckades slå sin gubbe ute på kanten och det var viktigt att han fick ett mentalt övertag. Anders Svensson fick lite mer boll och kunde slå fler avgörande passningar mot Elmander och Zlatan centralt eller ut mot Sebastian Larsson eller Kacaniklic på kanterna. Jag tycker även att backlinjen blev mer resolut i sitt agerande. Det såg väldigt darrigt ut med Antonsson och Per Nilsson. Jag litade verkligen inte på dom i den första halvleken men i den andra halvleken så började även jag att känna mig trygg med dom där bak. Men ska egentligen inte peka ut enskilda spelare som gjorde bra ifrån sig utan det var hela laget som reste sig i den andra halvleken. Det var inget annat än ett kollektivt lyft från Sveriges håll. Sedan spetsade Hamrén till det genom att byta in Kim Källström Jimmy Durmaz och Pontus Wernblom. Den sistnämnda förstår jag verkligen inte hur Hamrén resonerade. Det Pontus Wernblom är bra på är att tackla och att han har världens bredaste leende. Han är ingen bra fotbollsspelare och att han ens är med i truppen är för mig ett mirakel. Han är en hyfsad bra fotbollsspelare som är duktig på att tacklas men han är ingen landslagsspelare. Och nu glider vi in på det stora ögonblicket i matchen. Jag minns inte vilken minut det skedde men det är oviktigt det viktiga är vad som faktiskt inträffade. Kim Källström slår en krossboll med sin känsliga vänsterfot och Zlatan kommer i en perfekt tajmad löpning. Han får ordning på bollen och sätter den i det bortre hörnet. Det är så symboliskt att det är Zlatan och Kim Källström som samarbetar vid det målet. Det är dom två största spelarna vi har i landslaget och dom briljerar i ett sånt här viktigt läge, det är helt fantastiskt att se. Och den sekvensen är inte ett vanligt fotbollsmål och en helt vanlig situation. Det är mer än konst, det är exorcism det är obeskrivligt det är så otroligt stort så jag finner helt enkelt inte några vettiga ord. Sedan handlade det om att försvara sig under de sista minuterna. Nu kommer vi till en situation som blev ännu mer delikat och som höll på att sluta i ett antiklimax. Zlatan tar en taktisk varning får vi väl ändå lov att säga i slutminuten. Men i sekvensen efter så får Österrike en frispark precis utanför straffområdet, ett drömläge helt enkelt. Hade det blivit mål där så hade Sverige varit tvungna att ta poäng av Tyskland, utan Zlatan som är avstängd på tisdag. Det hade ju varit för mycket om den frisparken hade suttit i de absolut sista sekunderna. Jag säger bara tänk om den frisparken hade suttit. Vi ska också komma ihåg att det var banne mig inte långt borta, den smeker utsidan av buren vill jag minnas. Däremot så tycker jag att Sverige lyckas neutralisera Österrikes stora stjärna. Han har inte särskilt mycket boll, han är inblandad i några fasta situationer och han har ett friläge som Isaksson som bekant gjorde en makalös fotparad på. Där ska Sverige ha beröm att man lyckades få honom ur matchen, även under den första halvleken trots att man var så oerhört usla. Det är någonting med Sverige och andra halvlekar, det är då det ska ske. Samtidigt känner jag att det var onödigt av Sverige att sätta sig i en sådan situation. Det känns som att det hade kunnat undvikas om Sverige bara hade varit på tå i den första halvleken från start. Och det känns som att det är svårt att slå fel, när man har Zlatan Ibrahimovic Alexander Kacaniklic att tillgå. Och vi märkte ju direkt när båda dessa spelare lyfte sig i andra halvlek då blev Sverige bättre. Vad vore det svenska herrlandslaget utan denne fantastiske Zlatan. Ja förmodligen vore vi ingenting helt ärligt. Då hade vi varit ett bonkargäng som aldrig hade varit i närheten av att kvala in till mästerskap. Bakom Zlatan så finns det ingen riktig tydlig ledare och stjärna. Kim Källström säger jag kommer efter Zlatan men han är ju absolut inte en av världens bästa spelare. Det känns som att Sverige går igenom den långsammaste generationsväxlingen just nu. Det känns som att man kommer inte riktigt till skott med det. Nu hoppas många på Albin Ekdal och Kacaniklic tillexempel. Ja det är frågan om dom är redo att ta steget och etablera sig i landslaget och spela en avgörande roll i framtida kvalmatcher. Jag är tveksam till det men jag hoppas att jag har fel. Men helt klart är att utan Zlatan då vore vi ingenting, vi ska vara otroligt tacksamma och stolta över att vi har Zlatan. Han är en sån oerhörd tillgång för landslaget. Och jag har gnällt på honom att han kanske inte har gjort så många viktiga mål i kvalmatcher men han har ju verkligen gjort det jag har ju verkligen fel. Han har ju stått för alla de avgörande målen och poängen i de viktiga matcherna. Han betyder så otroligt mycket. Och att få ha chansen att få ha med en sån typ av spelare i sitt land det är otroligt stort. Vi måste verkligen inse det, det är en av världens bästa fotbollsspelare han är ju hur viktig som helst. Han kommer att lämna ett stort tomrum efter sig den dagen hans fotbollskarriär når sin livslängds slut. För att summera det här så är det bara att lyfta på hatten för Sverige. Jag var helt övertygad om att det var kört efter förlusten i Wien, istället så tog Sverige de poängen som behövdes för att ta sig till playoff. Jag tycker att det är en stor bragd, för ingen trodde på Sverige dom var uträknande och utdömda av supportrar och media. Att då kunna resa sig och vinna 4 raka matcher efter förlusten i Wien det var otroligt starkt med tanke på vilket tufft utgångsläge dom hade med 2 tuffa bortamatcher mot Irland och Kazakstan. Hur det går i playoffet? Vem vet, precis vad som helst kan hända. Men nu är vi i alla fall i playoff och vi har gett oss chansen att gå till VM och det känns bra än om Österrike hade gått dit och så kvalat sig in det hade inte känts särskilt bra. Grattis Sverige, den andra halvleken ni gjorde gör mig oerhört stolt som svensk. Det är över nu, satan vad skönt. Nya tag i november.