Vägen till VM är lång
Då är kvalet till VM i Brasilien nästa sommar avslutat, i alla fall när det gäller gruppspelet. 10 matcher är spelade och det blev som bekant Tyskland som tog hem gruppsegern och går direkt till VM. Sverige kommer att få spela playoff och kommer att få försöka ta sig den vägen till Brasilien.
Börjar med att koppla ett litet grepp om avslutningen i gruppspelet i det här kvalet. Jag hade ju förväntat mig en ganska klar tysk seger. Jag trodde att Sverige skulle vara helt chanslösa. Med tanke på hur spelet såg ut mot Österrike i den första halvleken så trodde man ju inte direkt att Sverige skulle ha någon chans att matcha denna lagmaskin. För Tyskland är verkligen en lagmaskin, de är som robotar. De åker omkring och plockar upp 3 poäng där check 3 poäng här check och så vidare. Men det här skulle bli en väldigt konstig match. Tyskland ägde mycket boll under större delen av den första halvleken men Sverige lyckades täppa till bakåt. Och Tobias Hysén gav faktiskt Sverige ledningen, efter en mycket fin framspelning som jag tror var av Kim Källström. Hysén skickade bollen mellan benen på Neuer och vi hade 1-0. Men sedan var det Tyskland för hela slanten. Om Sverige var utspelade mot Österrike i den första halvleken i fredags så var det ingenting emot vad vi fick se ikväll. Tyskland ägde bollen helt och hållet. Det var Tyskland som bollade gris och det var Sverige som fick jaga boll hela tiden. Stundtals blev det nästan lite pinsamt att titta på, inte en enda gång fick Sverige låna bollen. Och när Sverige väl fick tag i bollen så tappade man den direkt och så fick man ställa om till försvarsspel igen. Man satt framför tv:n och bara väntade på att Tyskland skulle kvittera. Istället så får helt plötsligt Kacaniklic ett friläge och placerar elegant in 2-0. Vad sjutton var det som höll på att hända? Skulle Sverige slå lagmaskinen Tyskland och se till att detta Tyskland åkte på sin första förlust på bortaplan i VM-kval sammanhang?. Man började ju undra, för 2-0 är en ganska stor ledning i fotboll. Och även om det var Tyskland som stod för motståndet så kändes det som att kunde Sverige få med sig en 2-0 ledning med sig in i halvtidsvilan så kunde man ha chansen att få med sig poäng garanterat. Tyvärr så reducerade Özil bara 1 minut innan halvtidsvilan. Samtidigt så får man vara ärlig och med handen på hjärtat säga att hade Sverige gått in med en 2-0 ledning i halvtid så hade det varit så sinnessjukt, det hade varit fullständigt otroligt med tanke på hur matchbilden hade varit. Det hann inte gå många minuter av den andra halvleken innan Tyskland kvitterade. Då började det inte kännas lika bra, det kändes som att det kunde rinna iväg till både 2-5 och 2-6. Sedan så måste jag tyvärr börja kritisera vår backlinje och i synnerhet mittbacksparet i form av Antonsson och Nilsson. Jag litar inte på dom två helt enkelt, jag tycker inte att dom klarar av att bära ett landslag på sina axlar. Dom har bevisat flera gånger att dom inte håller på den här nivån. Att Hamrén väljer att starta med Antonsson och Nilsson är helt otroligt. Nu vet jag inte om Granqvist var petad eller om han var skadad. Men jag känner såhär, är Granqvist tillgänglig för spel när playoffet ska till att börja då ska ju bara han gå rakt in i startelvan tillsammans med Jonas Olsson tveklöst. Jag ska vara ärlig att säga att jag är inte det största fanet av Granqvist men han är tusen gånger bättre än vad Antonsson och Nilsson är. Det är två riktigt individuella misstag som bäddar för Tysklands 2-3 och 2-4 och det känns inte alls bra. Tyskland är tillräckligt bra för att skapa sin chanser själva, Sverige behöver inte hjälpa dom på traven till att göra mål. Onödigt riktigt onödigt och mitt förtroende för Antonsson och Nilsson har ju inte ökat direkt inför stundande playoffspel. Lite hopp fick vi efter Tobias Hyséns 3-4 mål och sicket mål. Smart variant av Sebastian Larsson och Hysén på volley rakt upp i krysset, det är världsklass. Dock så kom inte Sverige närmre än så utan Tyskland hann istället med att göra 3-5 och det stannade där. Det är givetvis inte bra att släppa in 5 mål inför ett stundande playoff. Det skickar ju inte ut rätt signaler. Och jag har verkligen gått ifrån att vara orolig för Sveriges anfallsspel till att helt plötsligt vara orolig för försvarsspelet. För återigen jag litar verkligen inte på vår backlinje med Antonsson och Nilsson i spetsen. Dom här två funkar ju bara inte i landslaget och det måste ju bara Hamrén inse. Visst det är bra med kontinuitet i landslaget att man inte byter så mycket från match till match men jag tycker ju att bäst spelare ska få spela från start. Och jag har sett tillräckligt mycket fotboll för att kunna göra den bedömningen att Antonsson och Nilsson håller inte på den här nivån. Med sådana där individuella misstag i playoff ja då kan vi kyssa Brasilien farväl direkt. Finns Jonas Olsson och Andreas Granqvist att tillgå så ska dom in i startelvan det är inget snack om saken.
Sverige kan stöta på Ukraina, Portugal, Kroatien och Grekland om jag har uppfattat det rätt. Om jag bara då lite kort ska gå igenom motståndare för motståndare. Till att börja med skulle vi möta Portugal så är det bara att ställa ut skorna på planen för vi har inte en chans mot Portugal. En av världens bästa fotbollsspelare finns i det portugisiska landslaget. Christiano Ronaldo, behöver jag säga något mer. Så skulle vi stöta på Portugal så kan vi glömma VM.
Ukraina är också en riktigt lurig match. Det är absolut inte någon garanti att Sverige slår Ukraina över 2 matcher. Jag kan tycka att Sverige egentligen är ett bättre fotbollslag än vad Ukraina är. Men det tyckte jag även inför EM premiären förra sommaren, lik förbaskat så var det Shevshenko som sänkte Sverige i den där hemska matchen. Att möta Ukraina på bortaplan är riktigt tufft inför deras entusiastiska publik. Så Ukraina undviker jag helst.
Kroatien är minst lika bra som Portugal är, kanske något sämre än Portugal men de håller ändå en hög kvalité. De har en del riktigt skickliga spelare och jag kan inte rabbla upp alla men den som jag främst kommer att tänka på är Luka Modric. Även Niko Kranjar är en spelare som Sverige får se upp med om han nu är uttagen i truppen, det finns mycket kompetens i de fötterna. Alla minns vi kvalet till VM i Tyskland 2006, då åkte vi på förlust i båda matcherna mot Kroatien. Kroatien är ett svårt lag att möta både hemma som borta och framförallt på hemmaplan. Liksom Ukraina så har de en otroligt entusiastisk publik, en publik som man verkligen inte vill ha emot sig utan den vill man helst att den ska rikta sin ilska och hets mot sina egna spelare. Jag tror att Kroatien liksom Portugal skulle slå ut Sverige över 2 matcher.
Och till sist då Grekland. Jag kan tycka att det här med "drömlottning" är ett ganska tramsigt begrepp att använda i dessa sammanhang. För alla lag som tar sig till playoff är bra fotbollslag, är man i playoff så är det inte för att man har haft tur över 10 matcher utan då har man faktiskt presterat ganska bra fotboll. Men det är klart att av de 4 lag som jag nu har räknat upp så är det ingen tvekan om att jag väljer Grekland om jag måste välja. Det är det svagaste laget utav dessa 4. Grekland vann EM 2004 man hade en grym turnering den sommaren då allt gick rätt och man hade några jokrar i leken som klev fram och avgjorde när det verkligen gällde något. Sedan dess har det grekiska landslaget verkligen gått ner i standard. Visserligen gick man till kvartsfinal i det senaste EM:et men man har inte direkt rosat marknaden när det gäller att spela riktigt bra fotboll. Men återigen man kommer inte 2:a i en grupp på rent flax, utan är man i playoff då har man också presterat bra fotboll det är inget snack om saken. Men det är ett faktum att Grekland är det lag som Sverige har störst chans att slå ut om man ställer Grekland mot Ukraina, Portugal och Kroatien.
I playoff blir det lite av europacupsspelskänsla. Helt plötsligt så handlar det inte längre om att backa hem och säkra 1 poäng vid ställningen 0-0. Då är det bättre att gå för att få med sig mål ifrån matchen till returen på hemmaplan om man nu börjar på bortaplan. Bortamål är så otroligt viktiga i de här sammanhangen och det är ingen skillnad nu när Sverige går in i playoff. Börjar man borta så är det bättre att förlora med 2-1 än att förlora med 1-0 hur konstigt det än kan låta. Börjar Sverige på hemmaplan så är det bara att gasa på och gå för att få med sig ett riktigt bra resultat till bortamatchen. Men då gäller det att hantera all press som kommer både utifrån och inifrån och det är inte alltid så lätt det är mycket psykologi i det hela. Självklart med Zlatan Ibrahimovic i laget så kan Sverige givetvis rå på alla motståndare. Det är Zlatan som är det svenska landslaget, han bär landslaget på sina axlar det är bara att erkänna det. Med en Zlatan i form och ett starkt kollektiv så har Sverige givetvis en chans att nå VM. Men det kommer att bli otroligt svårt vilka vi än kommer att få möta. Att möta Grekland i Athen är ingen lek att åka till Kiev är ingen lek det heller. Att spela i Zagreb kan vara rena mardrömmen och att möta Portugal i Lissabon det vill jag inte ens tänka på det är nästintill en omöjlig uppgift. Vi ska givetvis hoppas på det bästa att kollektivet Sverige lyckas göra 2 tillräckligt bra arbetsinsatser som räcker för att ta oss till VM. Men vi ska absolut inte ställa kravet att Sverige ska ta sig till VM, är man så naiv så att man tror att Sverige ska segla igenom ett playoffspel hur enkelt som helst då vet jag inte om man kan särskilt mycket om fotboll. Men allt hänger givetvis på hur resultatet blir i den första matchen, resultatet i första matchen brukar bygga fundamentet och grunden för hur den andra matchen kommer att se ut. Samtidigt är det underbart att den här sporten som vi alla älskar väldigt sällan är logisk, så det är självklart att Sverige kan klara av ett playoff. Jag säger inte att det är omöjligt men jag tror det blir oerhört svårt så jag är ganska pessimistisk inför stundande playoffmatcher. Men det är självklart att hjärtat hoppas på att Sverige får åka till Brasilien nästa sommar, men min hjärna säger något helt annat. Jag är rädd att min hjärna kommer att få rätt. I november får vi veta om hjärtat eller hjärnan fick rätt.
Kommentarer
Trackback