sportviktorn

Då ska det komma att handla om film igen. Jag kom för en stund sen hem och jag har varit och sett Lukas Moodyssons nya film Vi är bäst. Dock en liten missvisande titel, den skulle lika gärna kunna heta Punken dog inte eller något åt det hållet. För det är bland annat det som filmen handlar om att punken är inte död.

I filmen får vi följa 13-åringarna Klara och Bobo som är bästisar. De lever ett ganska normalt liv dom går i högstadiet och umgås med varandra på fritiden. De står varandra väldigt nära, de är inte ett dugg rädda för att slå varandra en signal. Är det något som är på tok så kan de alltid vända sig till varandra, de har en riktig stark vänskapsrelation. Och de bestämmer sig för att starta ett punkband. Och trots att de blir utskrattade och utdömda av omgivningen så står de på sig. Framförallt Klara som minsann har en bestämd uppfattning om punken. När en av hennes klasskamrater talar om för henne att punken är död så suckar hon bara och svarar "Den är inte död". Att starta ett band var ju lätt, problemet är bara att Klara och Bobo inte klarar av att spela en ton rätt. De ser sig om efter hjälp, efter någon som kan hjälpa de att komma igång. Och valet faller lite otippat på den kristne enstöringen Hedvig, visst låter det som en lite udda kombination. Och det är där som storyn börjar.

Jag hade laddat upp inför Vi är bäst med att se om Ulf Malmros fantastiska film Tjenare kungen och en av Lukas Moodyssons filmer nämligen Tillsammans. Jag var under filmens gång verkligen kluven, både när det gällde betyget och vad jag egentligen tyckte om filmen rent allmänt. Men jag måste ändå säga att jag är med lite perspektiv till det hela väldigt nöjd med vad jag fick. Jag satte mig i biosalongen redo för en bra feel good film och jag tycker att jag fick det som jag begärde. Sedan vill jag säga att jag tycker att det är något speciellt med filmer om subkulturer och tonårsliv, det är något med den kombinationen som känns väldigt intressant. Och filmen handlar ju väldigt mycket om att punken är inte död, framförallt Klara hävdar bestämt att punken är inte död. Trots att filmen utspelar sig under en tid då discomusiken kanske började ta över något. Men sedan tycker jag att filmen handlar om mycket mer än bara musiken. Filmen handlar också om hur det är att befinna sig i ett stadie där man varken är i vuxenvärlden eller är i barnvärlden utan man befinner sig någonstans mittemellan. Och den känslan är ju inte så rolig direkt, att inte riktigt känna att man passar in någonstans. Och jag tycker verkligen att filmen lyckas förmedla den känslan ut till en som tittare på ett tydligt sätt. Även fast jag är kille så kunde jag ändå på något sätt känna igen mig i karaktärerna, att det är ta mig sjutton inte lätt att vara tonåring. Det som jag tyckte var det bästa med Vi är bäst var ju just att Klara och Bobo är bästisar men de är varandras motsatser totalt. Klara är en riktig tuffing som verkligen inte är rädd för att säga vad hon tycker, tycker hon någonting så talar hon inte i gåtor utan hon säger det bara rakt ut. Och ser man filmen så förstår man precis vad jag menar, för det finns gott om scener där Klara verkligen släpper loss med sina rappa repliker när olika ämnen diskuteras. Bobo åh sin sida är väldigt försiktig och lite mer tillbakadragen och är nästan lite blyg. Och det tyckte jag var intressant och det bästa med filmen, att det här omaka paret ger sig på något som att starta ett punkband. Stundtals så fick jag lite sköna Tjenare kungen vibbar bland annat under scenerna när Klara, Bobo och Hedvig repar och att de inte riktigt kan bestämma sig för vilken stil de ska köra eller vad deras låtar ska handla om. Och jag känner verkligen att jag kan känna sympati för karaktärerna och jag tycker om dom. Det finns ingen karaktär som jag skulle vilja byta ut mot nån annan eller slopa, för jag tycker verkligen att alla tre tillför filmen något. Nu har jag berömt lite och då kommer vi in på de lite mer negativa bitarna och filmens brister. Jag känner att Lukas Moodyson förlitar sig väldigt mycket på de här tre tjejerna att de ska klara av att bära filmen helt själva. Men jag tycker att skådespeleriet är lite bristfälligt emellanåt. Ibland blir det ganska gapigt, skrikigt och tramsigt medan det i vissa stunder är helt briljant och man blir riktigt imponerad. Men jag känner att man kan inte begära att tre 13-åringar (oavsett kön) ska kunna klara av att bära en hel film på sina axlar stadigt det känns inte rimligt. Skådespeleriet är riktigt ojämnt, det finns vissa scener där man sitter och stör sig en del på skådespeleriet. Sedan tycker jag att det till skillnad från Tjenare kungen så är det lite för lite fokus på Klara, Bobo och Hedvigs musikutövande. Jag upplevde det som att det var rätt så få scener som fokuserade på när de repade och försökte att komma igång med sitt band. Under större delen av filmen så har de hetsiga diskussioner vid matbordet eller på fester eller så glider de runt på stan och fjantar sig. Jag hade velat att huvudfokuset i filmen skulle vara på deras musikutövande, det hade gjort Vi är bäst till en riktig höjdare. Men för att återgå till skådespeleriet. Visst det är väldigt ojämnt, men jag känner samtidigt att vad kan man begära av dessa tre. De är ju så unga, så jag köper att skådespeleriet under vissa stunder inte är det bästa. Jag köper helt och hållet att de ibland trampar snett i sitt skådespeleri just för att de är så unga, jag menar att begära att skådespeleriet ska vara mästerligt från start till mål det är lite naivt i det här fallet kan jag tycka. Filmens bästa moment är scenerna när de repar och har fokus på musiken och scenerna tillsammans med de vuxna.

Och nu kommer vi då till min dom, det är dags att sätta betyg på den här filmen. Handen på hjärtat sådana här filmer är ju inte lätta eller roliga att sätta betyg på. Ska vara ärlig att erkänna att under filmens sista kvart så satt jag och funderade vad jag skulle sätta för betyg. Jag dividerade under hela sista kvarten så jag har verkligen tänkt igenom när det gäller betyget och kommit fram till ett slutgiltigt omdöme. Det blir ändå 4 av 5 till Vi är bäst, visst jag har mina invändningar och filmen har verkligen sina brister men jag måste kapitulera. Vi är bäst av Lukas Moodysson är värd 4 av 5 för att den gav mig trots allt den filmen som jag hade hoppats på. Den gav mig en riktigt gullig historia som jag tycker skildrar tonårslivet på ett trovärdigt sätt. Lukas Moodysson gav mig en historia som handlar om att va inte rädd för att vara den du är, våga gå din egen väg. Och även ifall du blir utskrattad och utdömd av din omgivning så ska du inte vika ner dig utan du ska stå på dig. Vi är bäst är en otroligt gullig, rolig och underhållande historia om 3 tjejer som vågar sticka ut och satsa på punken trots att punken sägs vara död. Jag tycker inte att Vi är bäst kommer upp i Tjenare kungen nivå som är en solklar 5 av 5 på alla sätt man kan betrakta en film, men den är absolut klart sevärd. Efter att ha fått lite distans till det hela så är jag ändå nöjd. Jag känner att det här är en film för dig som antingen är 13 nu eller som va 13 ganska nyligen och som 20-åring så räknar jag mig inte som att jag va 13 nyligen. Men jag kunde ändå sitta och få en väldigt mysig och trevlig stund i biosalongen och tycka om den här historien. Jag rekommenderar verkligen att se Vi är bäst, stark rekommendation.