sportviktorn

 

Det finns vissa matcher som man bara rycker på axlarna åt och som bara är en match i den vanliga sega lunken. Och så finns det matchers om man absolut inte vill förlora. Liverpool tog under eftermiddagen emot Manchester United. En utav de absolut största klubbmatcherna i brittisk fotboll, den största om du frågar mig. Otroligt mycket prestige i den här typen av matcher. Det var en speciell stämning på Anfield, det märktes att detta var inte vilken match som helst. Intressant att den här matchen kom i det här skedet av säsongen, då Liverpool har fått en bra start på säsongen under Brendan Rodgers andra år som tränare för klubben. Men det mest intressanta den här säsongen är ju att David Moyes coachar Man United och inte Sir Alex Ferguson. Och den stora frågan var skulle Moyes ta med sig effekten från sin tid i Everton att inte kunna vinna på Anfield. Svaret på den frågan blev efter 90 plus 5 minuter, ja.

 

 

Jag må vara Liverpoolsupporter men samtidigt så kan jag vara nyanserad och vara objektiv till en viss del. Handen på hjärtat, individuellt sätt så är Manchester United ett bättre fotbollslag än vad Liverpool är. Jag tycker att United har mer spets och mer tyngd i sina anfall. När man bollar runt bollen runt offensivt straffområde och de skapar detta massiva tryck mot målet, då blir man nervös för man vet att det kan smälla närsomhelst. Det viktigaste i den här matchen var ju naturligtvis att få stopp på Manchester Uniteds långa anfall och även deras snabba omställningsspel som dom är väldigt skickliga på. Liverpool fick en drömstart, redan i den 4:e minuten så slog Gerrard en hörna och Agger satte skallen på den och Sturridge får bollen i bakhuvudet eller hur det nu går till när han duckar och skarvar in bollen i mål utan att han vet om det. Det säger en hel del om Liverpools start på den här säsongen och kanske framförallt Daniel Sturridge start på säsongen. När man har det där flytet då gör man mål på alla möjliga sätt, ibland utan att veta om det. Målet kom i ett skede då matchen inte riktigt hade satt sig än, så det blev självklart intressant att se hur Liverpool lyckades förvalta den här ledningen och hur United skulle reagera. Det var väl egentligen inget snack om saken, United var det klart bättre laget under större delar av den första halvleken. Man kom runt på kanterna vid flera tillfällen och man kom även samlade centralt på mittfältet i anfall. Van Persie hade några få lägen att sätta skräck i Liverpools backlinje, men jag tycker att både Agger och Skrtel hade bra koll på holländaren. Lite kort så måste jag få tycka till om Skrtel. Killen har varit petad under hela förra våren och ändå är så professionell och finner sig i det och när han väl får chansen så går han in och gör sitt livs match, förmodligen i hans sista match i den röda tröjan. Det verkar ju som att han försvinner innan transferfönstret stänger. Så all cred till Martin Skrtel, jag har stor respekt för honom.

 

 

Den andra halvleken var helt galen. I den första halvleken så var det ett böljande spel och mer öppet spel och även om Liverpool inte skapade så många klara målchanser i den första halvleken så var man ändå uppe och hotade United vid några tillfällen. I den andra halvleken så fick Liverpool knappt låna bollen. Det beror såklart på att United började bli desperata och ökade tempot och intensiteten och satte hård press och gjorde det svårt för Liverpool att få igång något spel. I kombination med att Liverpool slarvade en hel del i sitt passningsspel både på egen planhalva när det gällde enkla pass i sidled och när det gällde att slå avgörande offensiva passningar i djupled. United pressade och pressade men ändå så skapade man inte så värst många chanser. Men ändå så satt man bara och väntade på att United skulle få in den där kvitteringen och kanske till och med hinna göra ett segermål. Ur ett neutralt perspektiv så skulle såklart United ha fått med sig poäng ifrån Anfield, för att ha så mycket boll och ha ett sådant tryck mot mål i en hel halvlek borde generera i 1 mål minst. Samtidigt så ska Liverpool ha en klapp på axeln för att de spelade ett väldigt uppoffrande spel, alla jobbade för varandra och belöningen blev 3 poäng. När väl United kom till avslut så var Simon Mignolet på rätt ställe. United var bra men samtidigt så tycker jag att de går inte riktigt att känna igen. Det lär nog ta ett tag innan Moyes lyckas sätta sin prägel på det här laget. Och Liverpool är för tillfället ett lag som har flytet med sig, under de senaste åren så har Liverpool haft de berömda små marginalerna emot sig just nu så har dom de små marginalerna med sig.

 

Detta är givetvis en drömstart på årets säsong, 9 poäng på 3 matcher var självklart ingenting jag hade räknat med. Och den här starten är så viktig, dels för att Brendan Rodgers nu gör sitt andra år som tränare i klubben och nu börjar det bli dags att leverera resultat. Så den här segern betyder oerhört mycket för självförtroendet i truppen och att Brendan Rodgers får ytterligare arbetsro. Det kunde lika gärna ha varit 3 förluster och så hade kris stämpeln kommit direkt och det hade ropats på Rodgers avgång och det hade varit allmänt kaos i klubben. Samtidigt så vet vi hur snabbt det vänder i den världen. 3 förluster och då är vi tillbaka på ruta 1 igen och allt bara är elände. Men för stunden så är känslan givetvis väldigt positiv kring Liverpool. Jag har sett samtliga 3 matcher och jag tycker att det har sett väldigt bra ut. Liverpool försöker vara ett mer passningsskickligt lag detta året och hittills så har det gått ganska bra. Defensiven har skött sig jättebra, det känns mycket tryggt där bak och även Mignolet börjar växa in i kostymen mer och mer. För det är ju ett stort steg att gå från Sunderland till en så pass stor klubb som Liverpool trots allt. Offensivt så ser det också lovande ut även om vi inte fick se så mycket av det den här eftermiddagen, utan det handlade väl mest om defensiven denna eftermiddag. Sedan får man vara ärlig och säga det att Liverpool har inte kommit så långt i sin utveckling att de kan föra matcher mot storlag som United och City, utan man får helt enkelt anpassa sig och spela mer på kontringar. Men offensivt det känns odödligt på något sätt förstår ni vad jag menar. Det känns som att det är svårt att slå fel när man har Philippe Coutinho Daniel Sturridge och ett mittfält som kan lösa av dom två och fylla på emellanåt. Jag tycker att Gerrard gör ett hårt jobb i det tysta nu när han har fått en liten mer defensiv roll. Och jag vill också ge beröm till Jordan Henderson. För som jag skällde på honom under sitt första år när han var i Liverpool, jag tyckte att han var oduglig och totalt överskattad. Men han har verkligen vuxit in i kostymen och spelar otroligt moget, idag tycker jag att han gör sin bästa match i Liverpooltröjan utan tvekan. Kan Liverpool nu lyckas behålla Suarez och få honom på spelhumör så kan det bli riktigt festligt på Anfield under den här säsongen. Men det är med största ödmjukhet som jag konstarerar att Liverpool har full pott efter 3 omgångar. United spelade ut Liverpool i den andra halvleken och borde både ha kvitterat och vänt på matchen, men tack och lov så är det målen som räknas i den här sporten. Och vi ska inte glömma bort jag kommer tillbaka till detta att vi spelar för sista omgången det är därför vi spelar. Vem bryr sig om vem som låg 1:a efter omgång 3, det är när vi har spelat 38 omgångar som det verkligen gäller något det är då slutresultatet skrivs ner och då får vi se hur långt Liverpool räckte.

 

Och avslutningsvis, imorgon skulle en legend ha fyllt 100 år. Bill Shankly, mannen som förde Liverpool från botten av division 2 till den absoluta toppen i Europa under sina 15 år som tränare i klubben. En dag som denna så tror jag att han spinner i sin grav.