sportviktorn

 

Då var jag tillbaka här igen för femte dagen i rad om jag nu har räknat rätt. Det har blivit väldigt intensivt den senaste tiden, men så blir det ibland. Nu ska det återigen handla om film. Idag har jag sett en film som gick på bio för inte så längesedan. Jag har sett actionthrillern Olympus has fallen. Med bland annat Gerard Butler Aaron Eckhart och Morgan Freeman.

 

 

Jag har ju en förmåga att ibland välja att se filmer som inte riktigt går att ta på där historien är lite för invecklad. Men i det här fallet Olympus has fallen så är det en väldigt enkel story. Butler spelar secret service-agenten Mike som utvecklat en vänskaplig relation till presidenten som spelas av Aaron Eckhart. Han säger dock upp sig från sin tjänst då han misslyckas med att rädda presidentens fru i en bilolycka. Det är ingen spoiler direkt utan så börjar filmen. Man skulle kunna tro att den scenen kommer knytas samman någon gång under filmens gång men det gör den inte. Egentligen så hade man nästan kunnat slopa den scenen för den tillför ju inte filmen så mycket direkt. Sedan har det gått 18 månader eller vad det nu har gått och sydkoreanska premiärministern är på besök i vita huset. Och allt verkar gå som det ska med besöket, men plötsligt så glider det in flygplan som börjar att peppra mot gatorna och bomba sönder torn och bomba på marken. Det visar sig att dessa välklädda sydkoreaner har gått undercover. Det visar sig att det är ett gäng nordkoreanska terrorister som har som plan att inta vita huset och sätta skräck i världspolisen USA. Presidenten kidnappas och hans son försvinner dessutom i vita huset. Och Mike måste likt en superhjälte återgå i en tjänst och styra upp situationen.

 

 

Jag vet inte om ni är särskilt duktiga på att läsa mellan raderna. För er som är duktiga på att läsa mellan raderna kanske redan har räknat ut att det här är en film som inte hamnar i min dvd tips låda. Nej ska jag vara helt ärlig så var Olympus has fallen en stor besvikelse. Till att börja med så skulle jag vilja ta upp en tråd som jag tycker är ganska intressant jag vet inte vad ni säger om det. Men jag tycker det är lite fascinerande ändå att vi har kommit så långt i tiden efter 11 september och att amerikanarna nu väljer att ta det allra heligaste i form av vita huset och göra filmer om att det invaderas av terrorister. Jag kan på något sätt tycka att det är ganska intressant. Kanske har man fått lite distans till det hela och då vågar man nuförtiden göra riktiga katastroffilmer där USA och världen är i fara. Frågan är om Olympus has fallen hade funkat att göra bara något år efter 11 september. Det är bara en grej som jag kom att tänka på. Om vi släpper det och om vi bara ska ta ett litet grepp om filmen då. För det första har det varit väldigt mycket blandade åsikter kring den här filmen. En del har hyllat den och en del har tyckt att det inte har varit någonting alls att skryta om. Jag tycker att den här filmen är om jag får säga det själv, helt förfärlig. Jag kan inte njuta av någonting i den här filmen. För det första så gillar jag inte direkt den här typen av enkla storys, där det inte finns så mycket tanken bakom det hela. Utan här gör vi en väldigt enkel pang pang action film, förvisso så innehåller den några få starka brutala scener men det räcker inte för filmen som helhet är för svag. En actionthriller ska vara riktigt spännande det ska vara riktigt bra puls i den för att man ska tycka om den. Och det viktigaste av allt, man måste verkligen kunna känna någonting för karaktärerna och tycka om dom eller inte tycka om dom. Men i Olympus has fallen så känner jag ingenting för karaktärerna. Jag bryr mig inte det minsta dugg om presidentens öde eller om Mikes öde. Jag brukar prata väldigt mycket om att jag vill bli engagerad i storyn att det är något som betyder väldigt mycket för mig. I det här fallet så lyckas filmen inte fånga mitt engagemang alls. Det känns mest som att man sitter av tiden. Speciellt under några sekvenser under filmens sista 40 minuter när dom bara bombar på med pang pang scener. Jag tycker att det blir lite tröttsamt om jag ska vara ärlig, det är för lite substans i det hela. Men visst för den som verkligen bara vill ha hjärndöd action så ja varsegod och se den här filmen. Sedan gillar jag ju verkligen inte det här otroligt patriotismiska i storyn. Det blir för överdrivet med flaggorna som vajar i vinden och framförallt slutscenen då presidenten håller ett tal till nationen det var groteskt dåligt, jag ska inte säga att jag skämdes när jag såg den slutscenen. Men jag blev nästan lite spyfärdig. Otroligt mycket patriotism i de scenerna. Och det är väl inget fel att älska sitt land det är inte det jag säger men man hade väl kanske inte behövt gå till överdrift på den fronten. Det kanske inte är den patriotism som framställs i Battleship men det är nästan på gränsen till det. Det tyckte jag var otroligt överdrivet och lökigt, nej det tyckte jag inte om alls. Sedan kan jag tycka att det blir lite för utdragna scener av slagsmålsscener och pang pang scener. Det finns en scen som är flera minuter då de bara bombar på med pang pang scener. Det finns även en lång slagsmålsscen där Mike gör upp med ledaren för det här terroristgänget där han till slut dödar honom. Den scenen kändes också väldigt utdragen, det kändes som att man kunde ha valt att korta ner det så hade filmen möjligtvis växt i mina ögon. Jag har problem med slagsmålsscener i film överlag. Antingen blir dom för långa eller också så blir dom lite för töntiga och saknar trovärdighet och man kan bara inte ta dom på allvar. Det finns några få undantag, som i Bournefilmerna där man bara slukas upp och är helt med på vad som händer i slagsmålsscenerna och man sitter och är så spänd på hur det ska gå. I Olympus has fallen så sitter man mest bara och suckar åt eländet om jag får säga det själv. Sedan så tycker jag ju inte att skådespeleriet är det bästa i det här actionschabraket. Visst Morgan Freeman är alltid Morgan Freeman och han gör det väl ganska bra i sin lilla roll. Aaron Eckhart och Gerard Butler fungerar väl också i sina roller men jag tycker ändå att det är lite bristfälligt skådespeleri från hela gänget. Sedan är ju handlingen verkligen inge vidare den är fullständigt förutsägbar. Jag lovar att om du ser den här filmen så kommer du efter en halvtimme veta hur filmen ska sluta och den känslan är ju förbannat tråkigt. En actionfilm om den inte är gjord med glimten i ögat ska ju vara riktigt spännande att man som tittare ska få sitta och gissa eller försöka föreställa sig vad som kommer att hända i nästa scen och hur filmen kommer sluta. Men jag kände direkt när jag hade kommit en halvtimme in i filmen hur det skulle sluta. Jag visste att presidentens försvunna son skulle räddas och jag visste att Mike skulle fixa sitt uppdrag och rädda presidenten och ta hand om terroristledaren. Och nu kommer vi till det som jag är som mest trött på. Att Mike kommer in som någon sorts Jason Bourne wannabe och ska fixa allting själv börjar jag bli otroligt trött på. Jag vet inte hur många nordkoreaner som är inne i vita huset under filmens gång det framgår aldrig men dom är säkerligen en del. Men självklart trotsar den före detta secret service-agenten Mike allting och kliver in i vita huset och tar hand om alla terrorister. Och han träffar varenda skott varenda knivhugg och varenda slag, medan terroristerna självklart missar alla skott de skjuter mot honom. Jag är otroligt trött på de här hjältarna som är oslagbara som fixar allt. Det spelar ingen roll hur illa dom ligger till vilken knivig situation dom än har hamnat i så slingrar dom sig ändå ur den. En hjälte ska ju stöta på många hinder på vägen och man ska ett tag känna en uppgivenhet att fan det kan nog gå åt helvete för den här karaktären men så lyckas han vända på steken mot filmens slut. Man vill kunna vara med på en spännande resa när man får följa en actionhjälte och man vill ha ett gripande livsöde. Men det får man ju verkligen inte här, utan här har vi en hjälte som bara kliver rakt in i vita huset och bara slår skjuter och skär halsen av ett gäng terrorister. Så det är filmens största svaghet, att handlingen är för förutsägbar och att hjältens öde i filmen inte är något vidare rafflande utan det blir bara tröttsamt att kolla på. Plus att jag tycker att det här är en otroligt ostig och smörig film och det blir verkligen typiskt amerikanskt klet mot slutet. Visst med en pizza och en öl hemma i soffan så fungerar det säkert att se den här filmen. Vill man bara ha lite lättsam pang pang actionunderhållning så visst då kanske man tycker att det här är en film som går hem. Men jag som är lite nördig när det gäller film jag kräver lite mer än så. Jag söker hela tiden efter en mäktig filmupplevelse och det fick jag verkligen inte här. Det kändes verkligen som att vi har sett det här förut. Jag fick nästan lite Die Hard vibbar när jag såg Olympus has fallen och då är det inte i positiv bemärkelse då utan det lutar verkligen mer åt det negativa hållet. Om vi sätter betyg på den här filmen så landar jag på 1 av 5, det är verkligen en 1 av 5 film för mig. Just för att den är så förutsägbar och bara tröttsam att se på och att det verkligen blir för mycket amerikansk smörighet och klet mot slutet. Så jag tycker att det här är underkänt, det tycker jag faktiskt. Och tyvärr så är det inte ens i närheten av 2 av 5, den är inte i närheten av att nå godkänd nivå. Utan det här var ett riktigt bottenapp. Men visst testa och se den så får ni se vad ni tycker. Men jag spoilar som sagt och anledningen till att jag gör det är för att filmen är så förutsägbar, man fattar att presidenten kommer bli räddad och att terroristledaren kommer bli dödad av Mike det är så förutsägbart så det är inte klokt. Det är ungefär som att ställa sig frågan vad tror du händer om jag lägger handen på plattan? Ja jag bränner mig uppenbarligen. Olympus has fallen var en riktig besvikelse den kändes ju ganska häftig och cool när man hörde talas om den men den var verkligen ingenting att ha. Men det finns väldigt blandade åsikter kring den så det är bara att gå till dvd byrån och ta hem den så får vi se vad ni tycker. Jag tycker att Olympus has fallen går under kategorin rent skräp.