sportviktorn

 

 

Det höll på att sluta i total misär, ett riktigt debacle. Ett pojklagsmisstag kunde ha gjort att drömmen om VM i Brasilien nästa sommar dog. Istället så var det en skalle och en höger insida som räddade i mörkret i Dublin.

 

Det där var ett försök att på något poetiskt sätt försöka beskriva vad vi varit med om för en stund sen. Ödesmatch nummer 1 spelades alltså i Dublin, ett pressat Irland som verkligen hade kniven på strupen de hade verkligen inte råd att förlora den här matchen mot ett pressat Sverige som också behövde 3 poäng. Som väntat så blev det inte den bästa fotbollsmatchen utan det blev en match med en hel del kamp. Men för att vinna fotbollsmatcher och av den här digniteten så gäller det att visa upp ett stort hjärta en vilja och en rejäl kampmoral. Jag delar uppfattningen om att svenska landslag presterar som bäst när de nästan har blivit lite uträknade och när nästan ingen riktigt bryr sig om dom längre. Det verkar på något märkligt sätt bara gynna gruppdynamiken och så tar de sig samman och så vinner ödesmatcherna. Första 25 minuterna var inte alls bra, det såg riktigt darrigt ut. Sverige hade väldigt svårt att skapa målchanser och hade otroliga besvär med ettriga Irland som satsade på ett aggressivt offensivt försvarsspel. Irland är riktigt tunga de får fast bollen väldigt ofta på fasta situationer och där kunde det har blivit fler mål än vad det faktiskt blev i den första halvleken. Som tur är med blågula ögon sett så blev det bara 1 irländskt mål i den första halvleken. Och det var väl på sin plats att det var en gammal Liverpoolspelare som gjorde målet. Även om Robbie Keane mest är ihågkommen för det där drömmålet han gjorde borta mot Arsenal säsongen 2008/2009 så kan jag tycka att det var lite festligt att han gjorde målet. Jag erkänner rakt uppochner att jag kunde inte låta bli att smila lite när han skickade upp bollen i nättaket efter att det blivit en stolpretur. Men givetvis otroligt tungt att få den där mardrömsstarten med dels dåligt spel i allmänhet och så ett mål i baken. Men Sverige skapade en chans direkt efter baklängesmålet, Johan Elmander fick ett läge men han missade det. Men jag tror ändå att det gav en signal till laget att fan vi kan skapa målchanser vi är med i matchen fortfarande. Och efter det så kom Sverige in i det mer och mer och spelade väldigt bra och det var välförtjänt som man kvitterade till 1-1 via Elmander. Lite revansch för Mikael Lustig som  stod för det där pojklagsmisstaget jag inledde att ta upp i början av inlägget men han fick sin revansch och fick en assist på målet om vi ska tala hockeyspråk.

 

 

Kvitteringen var givetvis viktigt för hela moralen och självförtroendet i truppen jag tror att hade Sverige inte fått in kvitteringen innan halvtidsvilan så hade det förmodligen inte gått lika bra som det gjorde. Då hade man fått möta en entusiastisk och kokande irländsk publik som hade varit väldigt jobbig att hantera. För stundtals så blixtrade publiken till och skapade ett vansinnigt tryck på arenan och det är jobbigt mentalt att spela med en sån publik emot sig. Nu fanns det även hos irländarna precis som i det svenska laget en osäkerhet för vart den här fighten skulle ta vägen. Och jag tror det var väldigt nyttigt att irländarna fick dela den osäkerheten med Sverige än att svenskarna skulle bära den själva. Jag tycker Sverige står för en heroisk insats i den andra halvleken. Den första halvleken går det att klaga på mycket men Sverige går ut och gör en helt fantastisk andra halvlek. Försvarsspelet fick man ordning på och man spelade smart i offensiven man stressade inte fram lägena utan man väntade ut irländarna och vågade chansa när det fanns chanser framåt. Full fart framåt håll tätt bakåt brukar djurgårdarna sjunga och det var det Sverige presterade i den andra halvleken. Det andra målet är ju en riktig delikatess en perfekt boll i djupled av Zlatan och Anders Svensson den gamle räven är smart och timar sin löpning perfekt och undviker offsiden och så rullar han elegant in 1-2. Då kändes det riktigt bra Sverige satt i förarsätet i matchen och hade som man säger i Skåne ett punggrepp om de 3 poängen. Samtidigt så fanns det en osäkerhet och en nervositet hos mig personligen och det tror jag många tv tittare och dom som var på plats kände ju närmre slutet vi kom. För fotboll är en sport som inte är logisk. Det kan kännas hur lugnt som helst, ett lag kan ha full kontroll på matchen och det finns inga som helst indikationer på att man ska släppa in 1 mål. Och så kommer det ett inlägg från högerkanten och så missar ena mittbacken sin markering och sedan är det en skalle på bollen och sedan rasslar det till i nätet bakom målvakten. Så det är verkligen en skör ledning att leda med 1 måls marginal mot slutet och det gäller verkligen att knyta ihop säcken och lite som en vallhund man måste lappa ihop det samla in alla får man måste ordning på det hela. Och Sverige lyckades med att vinna sin match i matchen mot irländarna. För individuellt sätt så är Sverige ett bättre fotbollslag än vad Irland är, det är just i huvudspelet och i kampspelet som det hela kommer att avgöras och Sverige vann båda dom matcherna i matchen.

 

 

Givetvis en otroligt viktig seger för Sverige. Jag satt ju här innan sommaren och hävdade att det var helt kört och att vi kunde glömma VM. Jag minns inte riktigt om jag öppnade dörren för att det fortfarande fanns en strimma hopp men om jag inte missminner mig så hävdade jag bestämt att det var kört och att det inte blev något VM spel nästa sommar. Nu har förutsättningarna förändrats radikalt, helt plötsligt så sitter Sverige i förarsätet i kampen om den där 2:a platsen som innebär ett playoffspel. Vi ska inte heller glömma bort att Österrike och Irland möts i nästa match och skulle Österrike tappa poäng där och Sverige vinner mot Kazakstan ja då är ju saken mer eller mindre klar. Sverige har kopplat ett rejält grepp om 2:a platsen i gruppen. Och jag tycker att det är riktigt starkt gjort. Det har varit väldigt mycket negativa rubriker och skriverier (det inkluderar även mig själv) så det måste vara oerhört skönt för Hamrén och hans manskap att få den här arbetsron och kunna fokusera fullt ut på matchen mot Kazakstan. Är det något som vi ska vara lite bekymrade över så är det ju att vi inte vann mot Irland på Friends, det är ju vinster hemma oavgjort borta som gäller brukar man säga. Men ikväll ska vi vara riktigt stolta över vårt kära landslag för jag tycker att man gör en heroisk insats och vändning. Att vända på steken i Dublin med den kokande publiken emot sig det är otroligt imponerande. Och det förändrar ju förutsättningarna i den här gruppen på ett helt fantastiskt sätt. Jag menar helt plötsligt får allt en innebörd, miraklet i Berlin den poängen som man hämtade där betydde ingenting efter förlusten mot Österrike helt plötsligt så spelar den poängen i Berlin en avgörande roll igen. Med risk för att vara lite av en glädjedödare i sammanhanget, jag ber om ursäkt förlåt men jag måste ändå ta ner er på jorden igen innan ni svävar ut i rymden av lycka. Det är fortfarande ett helt öppet race om 2:a platsen i gruppen. Sverige måste få med sig ett bra resultat från Kazakstan på tisdag innan vi kan luta oss tillbaka och känna oss lugna och trygga med hur det ser ut i tabellen. Enligt min uppfattning så krävs det minst 7 poäng av 9 möjliga för att skaffa sig ett så bra utgångsläge som möjligt inför avslutningsmatchen mot Tyskland på hemmaplan. Men självklart vore det bästa om Sverige vinner i Kazakstan och vinner mot Österrike på Friends så är det inget snack om saken då är det hela klappat och klart. Det är givetvis ett drömscenario, men det går inte att ställa ut skorna och tro att det ska lösa sig av sig självt. Det är hårt jobb som gäller, det krävs en minst lika bra arbetsinsats av samtliga spelare på planen som mot Irland om inte lite bättre. Kazakstan låter ju kanske inte så himla sexigt, men det är en riktigt otäck match en riktigt otäck match. Det är svårare än vad man tror. Självklart så är Sverige ett bättre lag än kazakerna, men hårt jobb kontra brist på ödmjukhet ja då vinner oftast hårt jobb. Så det gäller för Sverige att gå in med inställningen att det kommer att bli en svår match och göra jobbet fullt ut, då tror jag att det kommer att lösa sig. Och till sist så vill jag bara säga det att det var otroligt skönt att det inte var Zlatan som spelade hjälterollen den här kvällen. För det finns dagar då denna fantastiska fotbollsspelare inte levererar några mål och då måste någon annan kunna ta ansvaret och kliva fram. Och ikväll så klev Elmander och Svensson fram, det är helt perfekt. Det är väl ändå rimligen som så att det är Sverige som spelar det här VM kvalet och inte Zlatan själv.

 

Vi är med i VM kvalgruppen igen, njut nu men ropa inte hej än. Ödesmatch nummer 1 bockar vi av på listan, ödesmatch nummer 2 är på tisdag. Frågan är om vi får ytterligare ett drama med samma lyckliga slut? På tisdagkväll får vi svaret.