sportviktorn

 

 

Då ska det återigen komma att handla om film. Jag har nämligen igår faktiskt sett om en film sen jag såg den på bio. Och filmen det ska handla om den här gången är Hungerspelen, eller The Hunger Games om ni så vill.

 

 

Det är lite oklart när filmen utspelar sig men den utspelar sig i alla fall någon gång i ett framtida USA. Landet kallas Pandem och det är en diktatur. Varje år så arrangeras Hungerspelen. En ung man och en ung kvinna mellan 12 och 18 år väljs ut genom en lottning att representera sitt distrikt i tävlingen. Och det är då landets rika och förmögna personer som då sitter och gottar sig i detta och blir underhållna. I en tävling som bara kan vinnas av en, de andra som har förlorat striden dör på vägen. Det är ingen spoiler utan det är ingen hemlighet det är en hel del som dör i den här filmen. Och huvudkaraktären heter Katniss Everdeen. Hon älskar sin lillasyster Primrose över allt annat och gör allt för att beskydda henne från Hungerspelen. Men när det är dags för lottningen av den 74:e upplagan av Hungerspelen så dras naturligtvis Primrose Everdeens namn. Katniss får panik och ser ingen annan återvändo än att frivilligt ta Primrose plats i tävlingen. För övrigt var det en väldigt stark scen, då Katniss ska föras upp på scenen och Primrose storgråter för att hon är för att förlora sin storasyster. Och Peeta Mellark väljs ut bland de unga männen att representera distrikt 12.

 

 

Till att börja med så kan jag säga som så att när jag såg Hunger Games på bio, så tyckte jag ganska mycket om den. Jag tyckte det var en riktigt cool bioupplevelse. Hunger Games är verkligen en biofilm och därför kommer jag förmodligen att gå och se uppföljaren på bio också. Som ren äventyrsfilm så tycker jag att filmen absolut håller måttet. Annars så finns det väldigt mycket skräp man ser men Hunger Games tillhör helt klart en av de bättre äventyrsfilmer jag sett. Jag kan tycka att den är lite för lång och att det tar lite för lång tid innan filmen kommer till skott. Jag tycker att filmen är ganska slö och tråkig till en början. Det kräver att man verkligen är på ett bra humör och verkligen är fokuserad för att kunna ta sig igenom den första timmen. Först ska då Katniss och Peeta åka in till huvudstaden och där ska de stylas upp och de ska ligga i hård träning inför tävlingen och de ska intervjuas. Det blir lite för utdraget det kändes som att man kunde ha kortat ner dom sekvenserna. En annan invändning som jag har mot filmen är att jag tycker man kastas nästan rakt in i tävlingen när den väl drar igång. Från att filmen har hållit ett väldigt lugnt tempo i 1 timme och 10 minuter så helt plötsligt pang så skruvar vi upp tempot rejält. Och det blir till en början när tävlingen är igång lite svårt att följa när de springer i skogen och det blir svårt att hänga med vad som egentligen händer. Jag tror att det är likt som man gör i Bournefilmerna att dom klipper en bild varannan sekund, eller till och med två i sekunden. Det finns säkert dom som köper det, men för mig så blir det för mycket jag orkar inte med det. Sen att filmen fick en 11 årsgräns tycker jag är helt rätt. Visst det finns en del lite obehagliga scener. Bland annat så är det en ung tjej som får ett spjut rakt igenom magen, för vissa kanske det är tufft att se. Men ni känner ju mig jag är en hårding så jag tyckte inte det var obehagligt överhuvudtaget men det där är ju väldigt individuellt vad man tycker är obehagligt. Under resten av filmen så får vi följa Katniss äventyr i skogen och kampen om att överleva. Och nu kommer ytterligare en grej som jag tycker jag har problem med filmen. Inga övriga jämförelser, men i Twilight så bryr man sig om karaktärerna man engagerar sig verkligen hur det går för dom och man känner ett brinnande engagemang för vad som händer i storyn. I The Hunger Games så känner jag mig stundtals ifrån kopplad från storyn. Det känns som att mellan mig och skärmen så är det ett stort plexiglas som gör att jag har svårt att titta in i den här världen. Och det är väldigt synd för jag vill ju känna ett engagemang och ett starkt brinnande intresse för den här berättelsen, men det gör jag inte. Sedan kan jag tycka att den här lilla romansen mellan Katniss och Peeta inte riktigt håller måttet, nu kanske jag är väldigt grinig men nej den tyckte jag inte om alls den hade man nästan kunnat slopa.

 

 

Om jag då ska kommentera lite om slutet. Katniss och Peeta tillsammans med en person till har överlevt genom hela tävlingen. Katniss och Peeta blir jagade av ett gäng kamphundar som ett kontrollrum har placerat ner i skogen bara från ingenstans vilket också är en invändning mot filmen jag tycker det blir nästan lite fånigt. Men Katniss och Peeta är i alla fall jagade av de här kamphundarna och de kommer fram till en plattform. Och nu är det ju verkligen spoiler så ni som inte har sett filmen, se filmen först och sedan återkom och läs resten av inlägget. Det blir en liten närstrid mellan Peeta och den här andra deltagaren och det slutar självklart med att till slut så besegrar Katniss och Peeta den här deltagaren som ramlar ner från plattformen och blir hundmat. Från att det har varit mörkt så blir det nu ljust igen. Och tidigare har de ropats ut i högtalarna att 2 deltagare från samma distrikt kunde tillsammans vinna tävlingen, vilket är anledningen till att Katniss känner en desperation tidigare i filmen att hitta Peeta. Men nu så sägs det i högtalarna att den regeln har helt plötsligt slopats, vilket gör att bara en kan stå som segrare och överleva. Katniss och Peeta tittar på varandra och ingen av dom vill såklart avliva den andra. Det bestämmer sig då för att ta livet av sig båda två så att ingen vinner. Men precis när dom ska göra det så ropas det i högtalarna "Stopp!". Då vet man ju direkt att beslutet har ändrats igen och att båda vinner och båda överlever.

 

 

Avslutningsvis så är jag fortfarande väldigt kluven till The Hunger Games. Betyget är att jag ger den betyget bra det är 3 av 5. Och det är ju ett bra betyg på den här typen av film. Och då förstår ni att det är en svår film att tycka till när jag fortfarande är kluven efter att ha sett den 2 gånger. Jag tror att man måste köpa äventyrsdramaturgin för att gilla filmen fullt ut och jag tror att där har vi nyckeln till att jag inte är frälst på The Hunger Games. Det kan inte bli mer än 3 av 5 för att inledningen på filmen är för slö och håller inte någon så värst bra kvalité kärleksrelationen tycker jag inte riktigt passar in i storyn. Plus att jag tycker att man blandar lite för många genrer i en och samma film det är alltifrån action, äventyr, drama, sci fi och det gör att det välter på något sätt för mig. När du gör en sån här typ av film med det här temat oavsett om det är om superhjältar eller om det är äventyr i fiktiva världar och samhällen då balanserar du alltid på en otroligt smal lina av att det kan bli ganska löjligt. Jag ska inte säga att Hunger Games är en löjlig och töntig film men det är lite på gränsen. Nu bygger ju detta på böcker så det är ju naturligt att kommer uppföljare till den här filmen. Annars så känner jag att när man gör det här klassiska framförallt i amerikanska filmer att man öppnar för ytterligare en film och en franchise jag är inte så säker på att det är så jäkla positivt alltid. Hade Hunger Games varit en film byggt på ett vanligt filmmanus så hade jag känt, varför måste man fortsätta Hunger Games? Varför måste man?. Kan det inte bara få vara en helt okej film som kan stå på stabilt och stadigt på egna ben än att det ska komma uppföljare som är riktigt dåliga. Men för att summera det här så är min åsikt om The Hunger Games såhär. En helt okej äventyrsfilm det funkar absolut att sitta och käka popcorn till det här och få en ganska cool filmupplevelse. Men det finns en del saker som man störs sig på i filmen då man bara tänker nej men varför gjorde dom sådär, men det är ju för att föra historien framåt. Jag rekommenderar ändå att se The Hunger Games, utan tvekan. Vi får se vad uppföljaren Catching fire ger som kommer upp på bio senare i höst.