sportviktorn

 

Ikväll tog Milan emot Sampdoria inför ett ganska glest befolkat San Siro. Detta eftersom kurvan där klacken står var avstängd efter att man skrikit rasistiska saker under matchen mot Napoli. På ett sätt så är det väldigt tråkigt när San Siro gapar tomt och vi inte får den festliga stämning på matcherna som den arenan bjuder in till. Samtidigt som jag tycker det är bra att italienarna börjar ta tag i det här problemet. För det är inte första gången det händer, utan det har hänt vid flertal tillfällen och det är helt oacceptabelt. Förhoppningsvis så lär sig supportrarna någonting av detta och slutar vräka ur sig rasistiska nedsättande glåpord till spelare. Ingen ska behöva få ta skit för sin hudfärg.

 

 

Själva matchen är ganska svår att analysera. För det första så skulle det bli intressant att se hur Milan skulle klara sig utan sin kelgris Mario Balotelli. Stephan El Shaarawy satt på läktaren och såg på matchen, av vilken anledning vet jag inte men han fanns i alla fall inte tillgänglig för spel. Allegri valde därför att satsa på Robinho och Matri längst fram i anfallet. En ganska vågad chansning. Robinho är ju den där talangen som bara förblev just en talang men han blev aldrig någonting. Och Matri har fått begränsad speltid i Juventus och kommer till Milan med kanske inte det bästa självförtroendet. Och att förvänta sig att Matri ska ösa in mål i Milan nä då har man inte direkt koll på vilken typ utav spelare som Matri är. Jag tycker att den första halvleken ändå var ganska småtrevlig. Dom lirade ganska bra fotboll Milan mot ett Sampdoria som givetvis valde att ligga väldigt lågt med laget. Ett tag så var nästan hela Sampdoria nere i knät på sin målvakt. Jag kan tycka att det där är lite väl tråkig då ett bortalag inte bjuder upp till kamp alls. Okej att man individuellt sätt är ett sämre lag än vad motståndaren är men varför ska det hindra en från att åtminstone vara lite ambitiösa och försöka spela fotboll istället för att bara parkera bussen framför mål och försvara sig. Milan försökte göra det bästa utav situationen och man skruvade vid några tillfällen upp tempot och då hängde inte Sampdoria med. Dock tycker jag att det hände lite för sällan. Det blev ofta att bollen hamnade hos De Jong eller Birsa på mittfältet och sedan blev de djupledsbollar mot Robinho eller Matri men där tog det stopp för att det var en Sampdoriafot i vägen. Jag saknade lite fantasi i Milans anfallspel den där riktiga inspirationen saknades kan jag tycka. Jag vet att det är en helt annan sak att spela inför ett halvtomt San Siro mot Sampdoria jämfört med att spela inför 80 000 i ett derby mot Inter. Men jag tycker att spelarna ska vara så pass professionella ändå. De får betalt för att spela fotboll och då ska man också kunna kräva att de ska tända till när det väl är match oavsett vad motståndet heter. Den första halvleken var långtifrån bra men den var ändå helt okej, absolut så når Milan godkänd nivå men inte mer.

 

 

Den andra halvleken blev inte så värst mycket bättre egentligen. Dock så fick vi ett väldigt tidigt mål. Valter Birsa av alla fick sätta dit den. Det var ett fantastiskt fint anfall från Milan måste jag säga och det var Robinho som stod för assisten och det var Birsa som stod för den läckra placeringen, målvakten chanslös. Drömstart för Milan målet kom redan i den 47:e minuten. Det här förändrade ju förutsättningarna skarpt. Milan hade nu en ledning att spela för och man behövde inte känna sig stressade ju längre halvleken går. Man kunde ju lätt föreställa sig hur det kunde ha sett ut. Milan har 0-0 fram till den 75:e minuten och spelet går fortfarande knackigt och burop börjar sprida sig från San Siros läktare och då är det riktigt svårt att reda ut situationen, det är svårare än vad man tror. Men nu fick Milan en ledning att spela på. Och Sampdoria är ett lag som inte är tillräckligt bra för att kunna föra en match på San Siro det är dom helt enkelt inte kapabla till. Så det passade perfekt att Milan fick det där tidiga målet i andra halvlek. Jag tycker att Milan kontrollerar sin ledning på ett förträffligt sätt. Milan spelade smart man gick inte ut för hårt för att gå för 2-0 målet och man drog samtidigt inte ner på tempot för mycket utan det var en bra mix, någonstans mittemellan. Milan höll i bollen väldigt bra och skapade också en hel del chanser till att utöka ledningen. Det stannade vid 1-0 och Milan och Allegri fick lite arbetsro efter lite skrala resultat på sista tiden. På ett sätt så var det nog skönt för Milan att kunna stänga en match resultatmässigt och vinna med siffrorna 1-0. För Milan har släppt in rätt så mycket mål i början på säsongen och framförallt mot Bologna var det ju totalt kaos senast, så jag förstår om Milan prioriterade defensiven ikväll. Det var ju lite olyckligt att det skulle vara hemmamatch den här gången då man förväntas att föra matchen och ligga på framåt. Det hade ju varit lättare att prioritera defensiven på bortaplan. Men jag tycker att Milan sköter sig bra, det kändes som att backlinjen inte alls gjorde bort sig. Utan man tog hand om de få anfall som Sampdoria försökte skaka fram. Nu hade Sampdoria inte så mycket boll och skapade inte så jättemånga klara målchanser. Det var en ganska enkel arbetsuppgift för Milans backlinje att ta hand om Sampdorias anfallsspel. Men håller man nollan så är det ändå ett kvitto på att man har skött sig felfritt och det tycker jag Milans backlinje gjorde. Mexes är en spelare som jag skulle vilja lyfta fram, jag tycker faktiskt att han bara blir bättre och bättre med åren. Många kanske upplever han som klumpig och det förstår jag. För det ser rätt så klumpigt ut när han dundrar fram med bollen men jag tycker att han är en riktigt bra mittback. Förutom att han är stark och bra i närkampsspelet och duellspelet så tycker jag att han är en spelande mittback och det är riktigt bra att kunna ha båda dom egenskaperna. Zapata tycker jag också gör bra ifrån sig, han känns som en stabil pelare och går inte bort sig i första taget. Utan han finns alltid på plats och läser spelet bra och han har en otrolig placeringsförmåga, missar sällan en markering. Den enda svaga länken är väl Constant som jag inte riktigt litar på, han känns väldigt darrig. Han kan blanda riktigt bra prestationer med dåliga prestationer och det är väl förvisso ganska naturligt att göra det men Constant är extrem i det fallet. För mig är Constant en säkerhetsrisk i Milans backlinje och där hade jag föredragit något annat alternativ om jag ska vara ärlig.

 

 

Och nu kommer vi till den stora frågan. Är Milan ett sämre fotbollslag utan Mario Balotelli? Svaret på den frågan är givetvis ja. Jag skulle vilja hävda att Mario Balotelli är för Milan vad Zlatan Ibrahimovic var för Milan när han var där. Milans anfallspel kretsar och bygger väldigt mycket kring Balotelli. Första bollen går mot Balotelli och han fördelar den vidare eller så går han på avslut. Och Balotelli har kommit så pass högt upp i hierarkin nu att han är en spelare som likt en Zlatan drar på sig mycket bevakning. Det gör att han kan skapa mycket ytor för sina kollegor som Robinho El Shaarawy eller Pazzini beroende på vem som spelar. Balotelli har utvecklats till en väldigt komplett spelare, han är inte bara en spelare som kan ta emot och fördela bollar. Han är en bra frisparksskytt han är en bombsäker straffskytt och han är även en spelare som kan gå i djupled på en långboll ifrån Mexes eller Zapata. Däremot så är det ju just hans psyke och humör som gör att han kan bli en belastning för Milan. Det är förbannat viktigt att Balotelli får ordning på sitt humör, för lyckas han bara skaka av sig sitt ibland fullkomligt idiotiska beteende så kan han på allvar bli världens bästa fotbollsspelare jag tycker att så pass bra är han idag. Men helt klart är att Milan är ett mycket sämre fotbollslag utan Mario Balotelli. Det syntes ikväll att när man skulle slå långbollar så var det i stort sätt bara Matri som gick i djupled, resten stannade kvar och tittade på. Och att lägga den bördan på Matri att han ska bli den nya målkungen i Milan då tar man sig vatten över huvudet om man hävdar att Matri ska ösa in mål. Matri är en spelare som kan göra upp mot 10 mål på en säsong kanske men inte mer än så. Balotelli kan om han är skadefri och fokuserar helt och hållet på att spela fotboll göra runt 23 mål i ligan, jag tycker att han är så pass skicklig att han bör klara av det. Med Balotelli på planen så har Milan den där sista lilla pusselbiten i sitt lagbygge. Då har man den där spetsen i anfallsspelet, den där luriga spelaren som kan göra lite vad han vill med bollen och som är oberäknelig på både gott och ont förvisso. Men jag är helt övertygad om att hade Balotelli varit med på planen ikväll så hade Milan vunnit med 3-0 minst och han själv hade säkert gjort något av målen. Balotelli är Milans nummer 1 så det är väl inte så konstigt att Milan är ett sämre lag utan honom och det syntes ju på planen ikväll i Milans anfallspel. Det fanns ingen riktig slutstation när den sista passingen skulle slås i anfallsspelet. För den slutstationen stavas Mario Balotelli. Gamla trötta Milan brukar vissa använda som skällsord. Och jag kan till viss del hålla med om det begreppet, för Milan håller på att gå igenom en generationsväxling men Balotelli är en av dom som erbjuder ungdomlig entusiasm och det är precis vad som behövs i Milan för att de rödsvarta ska nå framgångar både i ligan och i Europa. Men med det laget dom har idag så är jag helt övertygad om att man kommer att nå topp 4. Däremot är jag väl inte lika övertygad om att man kommer att nå långt i Champions League. Milan har ett lite för ålderstiget lag för att man ska lyckas fullt ut i Champions League. Möjligen om man får alla bitar på plats och kanske värvar in ytterligare spets i januari så kanske man kan nå en semifinal, men då ska verkligen allting klaffa och det är definitivt inte någon garanti. Men det är väldigt roligt att följa detta lagbygge. Milan är en storklubb med väldigt stora anor och dom hör hemma i toppen både i Serie A och i europaspelet, så det ska bli väldigt intressant att få följa med på ännu en resa och se vart Allegri kan ta det här laget.