sportviktorn

 

Jag satt här förra torsdagen och summerade Malmö FF:s första match nere i Österrike mot Salzburg. Som ni alla vet var Malmö helt utspelade under stora delar av den matchen. Dock slutade det hela med att en miss i kommunikationen mellan målvakten och en av backarna gjorde att det här dubbelmötet öppnades upp helt och hållet. Nu var det Malmös tur att ha hemmaplan och nu hade man ett drömläge att ta sig till Champions Leagues gruppspel.

 

 

Den första halvleken var så bra som jag hoppades på att den skulle bli. Malmö uppträdde väldigt disciplinerat och låg hela tiden rätt i positionsspelet. Det var inte många gånger som Salzburg fick komma igenom Malmös försvar. Salzburg hade en lite för tydlig taktik i den här matchen. Man hade egentligen bara två typer av anfall att plocka fram. Antingen anföll man på Malmös högerkant och satte Tinnerholm i full sysselsättning, eller så spelade man med ett snabbt passningsspel mer centralt i banan och försökte med ett sista instick mot en forward. Men Malmö lyckades att stoppa Salzburgs anfallsspel i den första halvleken på ett mycket bra sätt. Sedan gjorde Malmö 2 mål framåt innan det var paus. Markus Rosenberg på straffspark efter att Magnus Eriksson kommit fri med målvakten och petat undan bollen precis innan målvakten hinner kasta sig och han fäller Eriksson och det är straffspark. Det andra målet är ett fotbollsmål som är helt otroligt. Några har redan sagt det, men Magnus Eriksson gör ett mål som är i lika hög klass som det Luis Suarez gjorde mot Norwich under förra säsongen. Fullständigt galet mål, men det är viktigt att våga ta vara på läget och chansa och dra till då målvakten är lite väl långt ut och ta vara på det läget. Första halvleken var felfri tycker jag om vi ska prata rent taktiskt.

 

 

Den andra halvleken kom att bara handla om två saker. Koncentration och ork. Det är de två orden som beskriver hela situationen som Malmö hamnade på ett bra sätt. Dels gäller det att du som spelare i ett sånt här läge är enormt fokuserad och behåller koncentrationen. Inte börja ge sig ut på några onödiga utflykter och börja dribbla på fel ställe. Utan hamnar du i en svår situation med flera spelare omkring dig och du känner att du inte kan göra något konstruktivt med bollen ja då ska den bara bort. Och jag sa att den första halvleken var felfri från Malmö jag är beredd att ta tillbaka lite, för det fanns några situationer då vänsterbacken Konaté tappade bollen på fel ställe på egen planhalva och så kunde Salzburg ställa om. Men jag vill passa på att hylla Malmö för deras insats, för som helhet blev det här riktigt bra. Som ni säkert har märkt så slutade det här precis som alla hade hoppats på. Det finns många spelare som man vill lyfta fram efter en sån här match. Till att börja med tycker jag att vi ska lyfta fram Markus Rosenberg. Han har alltid känts som den där talangen som aldrig riktigt blommade ut, men man hoppades på att han skulle bli den riktigt stora stjärnan i svensk fotboll för många år framöver. Nu har det gått sisådär i de olika klubbarna som han har varit i utomlands. Jag vet inte hur många bud som låg på Rosenberg när han valde att komma tillbaka till Sverige. Men vi säger att Krasnodar hade kommit med ett kontraktsförslag, då hade Rosenberg kunnat välja att spela där för att tjäna pengar inte för att få någon fotbollsmässig utmaning utan för pengarna. Nu valde Rosenberg att komma hem till laget i hans hjärta. Han har varit i den klubben sedan han var 5 år. Han har själv stått i Malmöklacken och stöttat sina ljusblå hjältar. Inga övriga jämförelser men det är lite Steven Gerrard över honom. Han brinner verkligen för Malmö FF och att han får vara med på den här resan och ta Malmö FF in i ett Champions League gruppspel det är stort.

 

 

Hur stort är då det som hände för en stund sen? Det är ju lätt att det blir inflation av superlativ när sånt här händer. Men jag menar verkligen det jag säger nu, det här är en utav de enskilt största fotbollshändelserna i svensk historia. Det här är ingenting jag bara tycker utan det är ett faktum. Att ta sig in i ett Champions League gruppspel idag är inte lika "lätt" som det var på 90-talet exempelvis. Det är så stor skillnad mellan svenska klubbar och övriga Europa. Och detta beror inte på tränarval eller någonting sånt utan det beror på fotbollsvärldens konstruktion så att säga med proffs, seriesystem, klimat och jag kan rabbla upp orsaker som gör att det är stor skillnad. Vad jag vill säga är att det är ett komplext problem som svensk fotboll har drabbats av under de senaste åren. Senast ett svenskt lag var i Champions League det var Helsingborg, efter att man spelat 0-0 mot Inter på San Siro. Sven Andersson målvakten i Helsingborg räddade en straff och fick efter den räddningen smeknamnet "San Siro-Sven". Detta skedde 2000, fattar ni hur längesen det är. År 2000 det var på den tiden Clarence Seedorf spelade i Inter, han som sedermera kom att bli en legend i Milan. Vad jag vill säga är att det är många år sen vi hade ett svenskt lag i Champions League och det är stort. Det är så stort så det går knappt att beskriva. Man skulle kunna skriva långa uppsatser om vad det betyder för svensk fotboll att ett lag går in i Champions Leagues gruppspel. Nu är det lätt att säga detta i efterhand men jag kände på mig att det kunde gå vägen. Och allt berodde på den där tabben som Salzburg stod för förra veckan. Tänk att 1 mål kan betyda så mycket och sedermera kom att avgöra hela dubbelmötet. För hade Salzburg bara behållit skärpan hela vägen in i mål i första matchen och vunnit med 2-0, då är jag inte lika säker på att Malmö hade klarat av att vända på steken. Men nu fanns det ett jätteläge som nästan inte gick att missa. Och det märktes direkt när Malmö hade gjort 1-0, att även om Salzburg blixtrade till i sina tempoväxlingar och pressade tillbaka Malmö vid några tillfällen så såg Salzburg ändå rätt skärrade ut. Jag tror att luften gick ur Salzburg redan vid det tillfället efter 1-0 målet. Spelarna tänkte säkert vad är det som händer? Vi har varit helt överlägsna och just nu är vi utanför Champions League. Men jag tänker inte påstå att Malmös avancemang är oförtjänt och att de ska behöva be om ursäkt för det ska de absolut inte göra. Det här var så rättvist som det kunde bli. Malmö spelade riktigt bra både offensivt och defensivt. Visst man kan tycka att Malmö tappade bollen lite för mycket när de väl återerövrade den och att man kunde försökt att vara lite mer försiktiga med bollen. Men samtidigt är det svårt att ställa den typen av krav på den här typen av lag. Det går så fort ute på planen i den här typen av matcher, att vissa situationer hinner du som spelare inte uppfatta utan du agerar utifrån det som faller dig in helt enkelt. Det blir ju lätt att man hyllar en sån som Rosenberg i det här läget eftersom han gjorde ett helt fantastiskt mål på slutet, men jag väljer att fokusera på laget. Vilka hjältar och vilken insats. Malmö gör en fantastisk match både offensivt och defensivt. Markus Halsti är en spelare som får alldeles för lite uppmärksamhet och cred mot vad han borde få. Han finns alltid på plats i backlinjen och står ofta rätt och nickar bort inlägg och är resolut i närkampsspelet. Ricardinho saknades något oerhört inför matchen men jag känner nu med facit i hand att det gick ju alldeles utmärkt utan honom. Konaté skötte sig riktigt bra och han försökte inte ge sig på några större offensiva utflykter utan han spelade efter sina förutsättningar. Precis som Halsti var Konaté alltid på rätt plats vid rätt tillfälle och tog hand om bollen när den spelades längsmed hans kant. Tinnerholm högerbacken tycker jag gör ett riktigt bra jobb också. Han har det som krävs för att vara en modern ytterback, han är duktig på att komma loss på sin kant och har både farten och tekniken för att klara av att orka med både offensiven och defensiven. Jag kan tänka mig att Tinnerholm kommer att vara en viktig kugge i svensk landslagsfotboll i framtiden. Jag har inte tid att gå igenom hela laget men jag vill verkligen hylla hela laget för det är verkligen inte en spelare som vinner de här matcherna utan det är kollektivet som gör det. Och då får vi inte glömma bort att Malmö tappat en del spelare till andra länder. Pontus Jansson är numera i Torino och Mikko Albornoz hamnade i Hannover. Det är spelare som har varit bärande spelare i backlinjen under ett antal säsonger i Malmö. Det var säkert många som inte trodde att Malmö skulle klara sig utan Guillermo Molins som drog på sig en skada och blev borta resten av året. Men återigen då har man ju denna Rosenberg som har exploderat under den här säsongen. Jag vet inte riktigt vad det är med honom, men han har varit helt fenomenal sen han kom tillbaka.

 

 

Jag trodde verkligen inte att det här var möjligt. Så många år har man väntat på att svenskt lag ska gå in i Champions Leagues gruppspel. Malmö var en stolpträff från att gå in i gruppspelet 2011 och då kände man att det är som förlegat att nå hela vägen. Elfsborg har varit uppe och nosat på finrummet och Helsingborg har försökt också för att ta ett annat exempel. Men nu var det om jag får säga så "våran" tur att ta sig in i ett Champions League gruppspel. Och det här betyder så mycket för Malmö och för svensk fotboll. Det gäller både ekonomiskt och det kan vi räkna ut direkt att genererar en del pengar. Men sportsligt framförallt det här är ju jättebra för Malmö och för svensk fotboll. Dels har vi den här truppen som får minst 6 matchers erfarenhet mot de riktigt stora giganterna vilka de än kommer att möta. Att få den här erfarenheten är nyttigt för då vet du vad det innebär och du vet vad som krävs när det är dags igen att spela ute i någon form av Europacupspel. Men för övriga fotbollssverige är det givetvis bra. Det här gör att Allsvenskan blir en attraktivare liga. Jag kan tänka mig att klubbar ute i Europa börjar rikta blickarna ännu mer mot Allsvenskan och då pratar jag inte bara om holländska klubbar utan även de riktigt stora klubbarna i de stora ligorna. Malmös avancemang ger också en bättre ranking och om det går riktigt bra för svenska klubbar ute i Europa så är det möjligt att hela 2 lag får chansen att kvala till Champions League i framtiden, men det lär dock dröja lång tid. Malmös avancemang ger mer pengar till svensk klubblagsfotboll så det är klart att det är bra för svensk fotboll att Malmö når hela vägen fram. Vi håller på olika lag men vi är den svenska fotbollsfamiljen och jag tycker att vi ska hålla ihop. På planen är det krig i 90 minuter och då må vi vara fienden. Men när det gäller produkten svensk fotboll så tycker jag att vi bör hålla ihop och stötta varandra. Och att vi har ett svenskt lag i Champions League är bra för produkten svensk fotbolls utveckling. Det här sporrar fler klubbar att våga satsa på att bli topplag och det ger hopp om att om de kunde göra det så kan vi också göra det. Jag är glad för Malmö FF:s skull och för svensk fotbolls skull. Jag är inte en bitter avundsjuk typ som inte unnar Malmö den här framgången. Jag brinner för Kalmar FF när det gäller lag i Sverige, men jag brinner också för svensk fotboll. Jag vill att vi ska kunna vara med och tampas med de riktigt stora drakarna både i det korta perspektivet men också på lång sikt. Därför är jag otroligt stolt över Malmö en kväll som denna. Det var en oförglömlig match och en taktisk triumf och så fanns det ett stort hjärta på planen och det var han som fick avgöra, Markus Rosenberg och det var underbart. Nu får vi hoppas på drömlottning, stort grattis Malmö FF och grattis svensk fotboll.