sportviktorn

 

Jag tog mig besväret att ta mig upp till Kopparvallen i Åtvidaberg för att se Kalmar försöka bryta sin negativa trend. Jag vet inte hur många matcher vi är uppe i nu utan seger men det är på tok för många. Idag var det dags för Kalmar att bryta den trenden och också vinna på Kopparvallen vilket man inte varit experter på precis.

 

 

Men det som skulle bli vändningen, det som skulle bli den match där allting vände och det skulle börja att bli lite mer positiva tongångar kring Kalmar FF blev precis tvärtom. Jag har följt laget i snart 11 säsonger i rad och jag undrar om det här inte är den värsta perioden jag genomgår som supporter just nu. Det är mycket tungt att hålla på Kalmar FF just nu. Det är inte mycket som är positivt. Ärligt talat, det fanns ju ingenting i den här matchen i stort sett som var bra. Och jag försöker ändå anstränga och försöka hitta någonting positivt men jag tycker faktiskt inte att jag hittar någonting. För mig är Kalmar för tillfället en sorglig historia och ett riktigt obehagligt mysterium. Det känns som att laget uppträder väldigt nonchalant, det finns ingen riktig inspiration i laget och som jag brukar säga det är fantasilöst spel. Om vi börjar med anfallsspelet, David Elm och Måns Söderqvist blir alldeles för ofta väldigt isolerade uppe i anfallet. Och det finns två situationer som jag tycker är väldigt talande för hur Kalmar mår just nu. Mats Solheim ska kasta ett inkast och han står och tvekar ett bra innan han till slut kastar iväg bollen, vad händer? Jo han kastar bollen mot en ensam David Elm som har en back i ryggen. Vad ska David Elm göra? Han kan ju inte göra annat än att nickskarva bollen vidare till ingen alls. Samma sak med Måns Söderqvist fast då talar vi långbollar, i brist på alternativ så väljer backlinjen att slå en fullständigt omöjlig boll mot Måns Söderqvist och visst han är snabb men det finns ingen anfallare i världen som kan komma ikapp en sån omöjlig långboll. Jag vill att Kalmar ska komma samlade som en enhet i anfallsspelet men det händer för sällan. När jag säger att komma som en enhet menar jag att man ska komma samlade i anfallet att man synkar bra ihop att man kommer i perfekt tajming ihop i löpningen. Om Emin Nouri kommer loss på sin högerkant och slår ett inlägg eller kommer med ett inspel snett inåt bakåt då ska det finnas spelare inne i straffområdet som fyller på och kan få bollen på mål. Men det sker på tok för sällan för att inte säga att det sker aldrig när det gäller Kalmar FF. I och med att David Elm och Måns Söderqvist inte är den typen av spelare som kan göra individuella prestationer och lura skjortan av 10 man och sedan ta sig in i straffområdet och göra mål så blir ju de två beroende av att medspelarna levererar. Mittfältet måste vara med i anfallen mycket mer än vad det är idag. Det finns en spelare som inte var med idag och som saknades något enormt idag. Jag tänker på brassen Ismael, hans passningsfot hade vi haft nytta av i en sådan här typ av match. Nu blir det mer påtagligt, när inte Ismael finns tillgänglig så finns det ju ingen som kan slå de avgörande hotande passningarna i djupled mot Måns och David och det är ruggigt läskigt att behöva konstatera detta.

 

 

Nu kommer vi till backlinjen, denna backlinje som jag har hyllat mestadels under inledningen av säsongen och sagt att vi har en av allsvenskans bästa backlinjer. Men nu börjar även backlinjen att fallera. Det känns som att man vid flera tillfällen står och sover när motståndarna sätter fart. Marcus Nilsson och Thorbjörnsson brukar vara riktigt stabila men idag tyckte jag även att de hade en sämre match. Emin Nouri tappade boll vid flera tillfällen och Solheim förlorade en del billiga dueller på sin kant. Jag upplevde det som att Åtvidaberg fick komma igenom vår backlinje alldeles för lätt. Men jag tänker inte skylla allting på backlinjen för de fick inte mycket till hjälp av mittfältet. Om jag lite kort ska glida in på mittfältets insats så tycker jag som jag var inne på att de måste vara betydligt mer delaktiga i offensiven. Men samtidigt måste det finnas någon form av struktur och organisation på mittfältet som tar tag i saker och ting när det börjar gå lite knackigt. Jag tycker att en sån som Hovda var helt vilsen idag han visste inte riktigt vart han skulle ta vägen. Ibland var han uppe i anfallen och ibland var han knappt över mittlinjen. Hovda måste få tydligare instruktioner från Hasse Eklund eller så får spelarna mana på honom att ligga rätt i positionsspelet. Vi kan inte ha en mittfältare som inte vet sin position och som bara flänger omkring ute på banan, det duger bara inte.

 

 

För att försöka koppla ett grepp om helheten om det nu går men jag ska göra ett försök. Först och främst vill jag säga att det börjar bli oroväckande att Kalmar begår samma misstag i match efter match. Om vi tittar på 1-0 och 3-1 så är båda målen en konsekvens av bolltapp på fel ställe och så ställer motståndaren om och så pang så är det mål i baken. Det är för dåligt helt enkelt och jag fattar inte att Kalmar lär sig av sina misstag. Ser inte Hasse Eklund på video i efterhand vad laget begår för misstag? Vad är det frågan om egentligen? Okej att alla kan göra ett misstag men det får inte ske vid flera tillfällen i match efter match det är bara inte okej. Men det är givetvis inte det som är det största problemet utan det största problemet är återigen att man inte klarar av att vinna matcher på olika sätt. Snälla Kalmar, ni måste lära er att kunna vinna matcher på flera olika sätt. Hamnar vi i underläge som idag med 3-1 då måste vi kunna göra mål och vända till 4-3 eller åtminstone göra 2 mål till och få med sig 1 poäng vilket hade varit värdefullt i det här läget. Men Kalmar lider just nu av en enorm kris, vi kan inte göra mål och när vi dessutom har en backlinje som har börjat fallera nu på slutet ja då är det garanti på att vi inte vinner matcherna. Självklart är det så att ett lag som underpresterar under en längre period mår dåligt och att man är inne i en ond cirkel och så vidare. Men när man ser spelare som ligger helt utslagna i flera sekunder efter att man släppt in mål och när man ser spelare som hänger med huvudet och är på väg att sjunka genom jorden efter insläppta mål då bir man bekymrad som supporter. Detta gör man inte om man är trygg och om man är säker i det man gör och här har Kalmar FF ett problem som man kanske underskattar betydelsen av. Förutom att laget måste börja göra mål och spela bättre så känns det som att Kalmar behöver få tillbaka engagemanget och glädjen igen. Det känns som att det inte är roligt att spela fotboll just nu i Kalmar det syns lång väg. Det ser väldigt ängsligt ut på planen då det är mycket felpass och det känns som att när en spelare får bollen så vill han bara bli av med den och det är inget gott tecken. Med risk för att bli tjatig men jag saknar en tydlig ledare i laget som tar tag i att nu när vi lider av en kris som jag faktiskt tycker att vi gör. Någon måste ställa sig upp och visa vägen och sedan hakar de andra förhoppningsvis på. Nu hoppas alla att det ska bli Cesar och jag väljer att inte döma ut honom helt efter ett inhopp mot Åtvidaberg. Jag vill se Cesar från start i några matcher innan jag gör ett utlåtande om Cesar var en bra värvning eller inte. Men det spelar ingen roll om det är Cesar som kliver fram nu eller om det är Måns som fortsätter göra mål utan det viktigaste är att hela laget börjar prestera igen. Jag vill se det Kalmar FF som gjorde mig så glad och stolt under våren. Då spelade man en positiv fotboll, det var fartfyllt och frejdigt medan man nu spelar en otroligt destruktiv fotboll och det känns inte alls bra. Och jag är bekymrad över att många verkar vara så tillfreds med situationen att det är hur lugnt som helst och att det kommer att vända. Vad är det som talar för att det kommer att vända? Det kan bara bli värre och värre det här. Om vi inte börjar göra fler mål och spelet börjar komma igång ja då kommer vi ju att rasa som en sten i tabellen. Ärligt talat är det bara jag som ser vilka enorma problem vi lider av? Ni som är så optimistiska inför framtiden jag tror ni bör ta er en funderare på vad ni egentligen tycker. Med det här spelet så räcker inte Kalmar ens till Allsvenskan det har de ju bevisat uppenbarligen. De klarar inte av att vinna mot BP som är allsvenskans sämsta lag och de klarar inte av att vinna mot Åtvidaberg som man bara ska vinna mot nio gånger av tio. Jag tycker att detta säger litegrann om standarden just nu. Jag tror till skillnad från en del andra att Kalmar kommer att få det riktigt jobbigt i höst. Och nu gäller det för spelarna att ställa om och verkligen tar på sig krigsmålningen för att kunna vända på det här. Nu handlar det inte om att spela som Barcelona eller försöka slå rekord i att vinna bollinnehavet i matcherna, utan nu ska det bara tas poäng på löpande band. Nu vill jag se lite hårda takter i Kalmar, att man visar att nu jävlar får det vara nog. Och lite den känslan känner jag för Kalmar FF just nu, att fan nu får det vara nog. Man har haft en riktig negativ svacka under sommaren och nu är det dags att bryta den, det räcker nu. Gör mig stolt igen, ge mig tillbaka framtidstron igen för just nu har jag ingen framtidstro absolut ingen alls. Jag är glad om vi kommer 10:a när säsongen summeras och det är ju en jävligt destruktiv tanke kan jag känna spontant. Jag vet inte om Kalmar kommer vända på det här, man har varit bra på det historiskt att vända negativa trender men då hade man Nanne Bergstrand vid rodret. Nu ställs spelarna och framförallt Hasse Eklund på prov nu får vi se om han och laget klarar av att lösa dessa enorma akuta problem som vi lider av just nu.