sportviktorn

 

Fiorentina-Juventus är en av många matcher med en del hetta omkring sig. Om jag inte blandar ihop åren för mycket men jag har för mig att det var säsongen 1981/1982 som lagen slogs om ligatiteln och spänningen levde enda in på målsnöret. Fiorentina fick i sin match ett mål bortdömt för offside, ett mycket tveksamt bortdömt mål ska tilläggas. Juventus fick en straffspark med sig och vann matchen och ligatiteln hamnade i Turin. Sedan dess har Fiorentinasupportrarna känt ett stort agg mot Juventus. Däremot är jag inte lika säker på att Juventussupportrarna håller Fiorentina som sin främsta rival, jag tror att det finns andra lag som Juventus känner utgör mer konkurrens än Fiorentina. Men Juventus är det lag som Fiorentina vill slå alla dagar i veckan det tror jag vi kan enas om.

 

 

Hur blev då gårdagens match mellan dessa lag, levde matchen upp till de ganska höga förväntningar som jag hade gått runt och känt hela dagen? Svaret på den frågan är för att inte uttrycka mig som en politiker kort och gott: Nej. Egentligen behöver jag inte säga mer än så för det ordet sammanfattar den här matchen rätt bra. Om jag ska göra en något längre utläggning om matchen vill jag börja med att säga att detta kan ha varit en av de mest deprimerande fotbollsmatcher jag någonsin har sett. Juventus såg oerhört sega ut i allt de gjorde, det kändes som att man aldrig riktigt kom igång och fick fart på passningsspelet. Jag har ju hyllat mittfältet vid ett flertal tillfällen men den här gången måste jag säga att det var längesen jag såg Juventus mittfält prestera såhär dåligt. Pirlo som är regissören på mitten som styr och ställer i offensiven med sina passningar kom inte alls till sin rätt. Det fanns flera tillfällen då han hade läge att skicka upp bollen mot Llorente, men då slog han bollen rakt i gapet på en motståndare. Även när han skulle slå ut bollen mot kanterna så var kvalitén inte i närheten av den kvalité hans passningar brukar hålla. Jag är väldigt förtjust i Pogba och Vidal men även de gjorde en medioker insats igår. Pogba glimtade till vid några tillfällen då han visade upp att han är väldigt skicklig på att få loss bollen ur svåra situationer, han är bra med boll på små ytor. Men även han hade svårt att få till någonting riktigt bra i offensiven. Tyvärr tycker jag att han tog lite för många felbeslut för att jag ska vara nöjd med hans insats. Det fanns flera situationer då det fanns läge att släppa ut bollen på kanterna eller slå den i djupled mot Llorente men då väljer han istället att hålla i bollen lite för länge och då hinner Fiorentinaspelare komma ikapp och bryta. Pereyra har jag inte avvaktat med att bedöma då jag har sett honom för lite under den här säsongen, men nu tycker jag mig kunna göra en liten bedömning om vad jag tycker om honom. Hans styrkor är att jag tycker att han står ofta rätt, han är sällan ute på några större utflykter och går bort sig vare sig i offensiven eller defensiven. Jag skulle vilja säga att han är i första hand en spelare som ska hjälpa till i offensiven och jag har sett att han spelat på olika positioner på mittfältet men han spelar mestadels som ytter. Men det finns tyvärr mer svagheter hos Pereyra än vad det finns styrkor tyvärr. Det är klart att det här är en lovande spelare som kan bli riktigt bra för Juventus på sikt. Men jag har svårt att se honom som en av de bärande spelarna i Juventus här och nu. Det går inte särskilt fort när han bestämmer sig för att föra fram bollen och jag tycker inte att han har samma hotande passningsspel som Pirlo och Pogba har. Nu blir det väl orättvist att jämföra Pogba och Pereyra då jag tycker att Pogba ligger på en sjukt hög nivå i sitt spel i sina bästa stunder, men att Pogba redan är såhär bra vid 21 års ålder och Pereyra är några år äldre och jag känner att han inte är en av de viktigaste spelarna i laget det säger en del. Men just i den här matchen var det ingen som var särskilt bra på mittfältet. Och jag tycker att mittfältet är Juventus katalysator, det är mittfältet som sätter igång med passningar och uppspel och styr ett anfallsspel. När vi dessutom spelar med Llorente ensam på topp då kan man inte förvänta sig att han ska kunna fixa allting själv. Men när Vidal, Pirlo och Pogba inte är i form då får vi problem och det såg vi ju mot Malmö om inte annat.

 

 

Den andra halvleken blev inte särskilt mycket bättre den heller. Jag tycker att vi försökte driva upp tempot men det kändes som att vi hade inte riktigt den där rätta energin och det rätta engagemanget för att kunna lösa upp knutarna i Fiorentinas ganska kompakta försvar. Jag tyckte att vi spelade en offensiv fotboll som blev alldeles för lättläst. Det fanns egentligen bara två alternativ i vårt anfallsspel igår, antingen försökte vi nå Llorente med en långboll och då hade han redan markering på sig eller så släppte vi ut bollen på kanterna och i första hand mot Kingsley Coman. Men i och med att varken Coman och Pereyra är spelare som kan avgöra en match på egen hand då blev det för lättläst. Vi gjorde det aldrig svårt för Fiorentina att försvara sig och det gör mig besviken. Det gäller att ha så mycket fart som möjligt i passningsspelet för att man ska kunna få utdelning. Det är väldigt sällan du får ut någonting av ditt bollinnehav om du spelar ett för tempofattigt spel. I den här matchen blev det alldeles för statiskt spel, oftast på stillastående spelare och det är klart att då ser det ju ganska intetsägande ut på planen. Kingsley Coman var jag inne på och det är klart att nu ska man vara försiktig med att dra några större slutsatser då det här är en mycket lovande talang som inte är färdig på något sätt. Men jag kan tycka att ska man konkurrera om en plats i startelvan i en storklubb som Juventus då kanske man bör visa upp lite bättre spel än vad Coman gjorde igår. Jag tycker att han gör det helt okej, han har inte varit värdelös på något sätt men jag tycker inte att han är den som vid varje tillfälle slår sin gubbe och kommer till inläggsläge eller till avslut. Man brukar ju märka rätt tidigt om en spelare kommer bli riktigt bra eller om karriären kommer att vara medelmåttig. Jag har sett Coman för lite för att yttra mig om åt vilket håll han kommer gå i sin karriär, men det är klart att han måste nog göra lite mer avtryck i matcherna när han väl får chansen. För så som han presterade igår tycker jag att det finns spelare som är bättre och går före honom. Däremot kan jag tänka mig att ha honom som joker och kasta in honom när vi behöver springa sönder en trött och seg backlinje mot slutet av matcherna. Men jag håller honom inte som startspelare hos oss i det här läget. Patrice Evra tyckte jag fick en flygande start på sin Juventussejour och jag satt i inledningen på säsongen och raljerade en del om att United skulle nog ha skolat om honom från vänsterback och flyttat upp honom högre upp i banan. Nu har Evra haft lite skadebekymmer och har nyss kommit tillbaka, men igår hade han också en dålig kväll. Det hände för lite när han fick bollen, jag tycker att han tar för lite initiativ. Han vågar inte riktigt utmana sin spelare för att komma till inläggslägen, ärligt talat tror jag inte att han kom till inläggsläge vid något tillfälle och det är ju mindre bra för att uttrycka mig diplomatiskt. Jag tycker inte att samarbetet mellan honom och Coman fungerade särskilt bra, det var inte många gånger som de två lyckades spela sig igenom Fiorentinas försvar via ett kombinationsspel. Sen tycker jag att kommunikationen inte fungerade särskilt bra. Spelar man det systemet som Juventus gör med Coman som ytter och Evra som en wingback eller en extra yttermittfältare eller vad man nu väljer att kalla det för då blir kommunikationen väldigt viktig. När Evra får bollen och ger den till Coman då måste han tydligt signalera att nu sticker jag och nu vill jag ha bollen och då ska Coman släppa den på så få tillslag som möjligt till Evra för att undvika att det blir en offsidesituation. Och tvärtom när Evra har bollen då behöver Coman direkt efter att han har släppt bollen visa att jag vill ha bollen släpp den till mig nu. Men i och med att det samarbetet inte fungerade särskilt bra då förlorade vi mycket av vårt spel på vänsterkanten. Och man kan inte räkna med att Chiellini ska ta maxlöpningar och fylla på, på vänsterkanten även om han emellanåt är både mittback och vänsterback men han är i första hand en defensiv spelare så han kan man inte skylla på för att vår vänsterkant inte presterade bra. Men det var inte bara vår vänsterkant som inte kom upp i en bra nivå, även det centrala mittfältet underpresterade. Att Pirlo inte tar en maxlöpning in i boxen det kan jag ha respekt för då han är så otroligt bra på att slå den avgörande passningen. Men att Pogba och Vidal knappt hjälpte till med att fylla på med löpningar inne i boxen för att erbjuda alternativ till Pereyra, Evra och Coman att slå inläggen till det var något som gjorde mig oerhört besviken. Det är klart att det finns en defensiv att tänka på och jag förstår att man inte vill äventyra vårt spel för mycket, men samtidigt kan jag tycka att du måste vara beredd att ta den risken och hjälpa till med att erbjuda alternativ för den som ska slå inlägget. Men det är samma sak där, hade kommunikationen varit tillräckligt bra då är jag övertygad om att Pogba hade kunnat stannat kvar längre ner i banan och ge Vidal lite fria händer och låta honom löpa in i boxen. Men stannade båda två ofta kvar på mitten och då blev ju Llorente helt isolerad på topp. Och jag blir ganska orolig får jag lova att säga när Tevez får vila och Llorente startar matchen ensam på topp. Varför inte spela med Alvaro Morata bredvid Llorente? Det hade väl ändå varit en bättre lösning. Ni vet vad jag tycker om att spela med 1 anfallare, jag har i grunden ingenting emot att man gör det men då måste man vara säker på att anfallaren kan sysselsätta en backlinje helt på egen hand och göra det oväntade. I vårt fall tycker jag inte att vi har spelarmaterialet för det, Llorente tycker jag inte är den där målsprutan som gör 30 mål på en säsong som ensam anfallare. Nu kanske jag är lite kontroversiell men jag tycker inte att Llorente är den där stora målskytten. Det är klart att han kan göra mål men jag har svårt att se honom vinna skytteligan i Serie A exempelvis. För mig är han mer en target som ska brösta ner och fördela bollen vidare och då vill jag gärna ha Tevez på planen med sitt luriga spel. När Tevez dessutom är i den här formen då sätter han ju skräck i en backlinje bara genom att visa sig och då tycker jag att man ska utnyttja det psykologiska övertag som Tevez för tillfället har mot de flesta lag vi möter. Att vi skulle haft en straff i slutet det kan alla se på reprisen att det skulle varit straff, men okej då låt gå för det jag har redan gett upp på att vi ska få en handsregel som är rättvis. Men på ett sätt var det skönt för att se det hela utan Juventusglasögonen att inte vi fick en straff med oss i slutminuterna. Då hade säkert konspirationsteoretikerna gått igång direkt och hävt ur sig att Juventus har köpt alla domare i Serie A och så vidare, det där är en lögn och det vet alla om. Sen att vi har vår historia den går inte att snacka bort, men att vi skulle få någon fördel vid varje tveksam situation det köper jag inte. Försvarsspelet däremot är av absolut toppklass. Även om jag inte var särskilt bekväm med att Ogbonna spelade högerback, ärligt talat vem vill ha Ogbonna som högerback egentligen? Lichtsteiner saknades och jag utgår från att han kommer spela nästa match när han är tillbaka efter sin avstängning. Men Chiellini är en riktig krigare, han är kanske inte den mest tekniska och spelskickliga spelaren i det här laget men han kompenserar det med att han är otroligt duellstark. Och det är ofta han dyker upp från ingenstans och räddar upp en situation när man tror att vi ska åka på ett baklängesmål. Bonucci tycker jag även han ska ha mycket beröm för det han har presterat hittills och även tidigare i sin Juventussejour. Han är duktig på att hålla i bollen och har även en bra touch vilket gör att han kan sköta uppspelen till mittfältet och anfallet. Och precis som Chiellini lyckas Bonucci dyka upp i sista stund vid situationer där det känns som att nu hänger vi inte med men så dyker han upp som en räddande ängel och bryter bollen eller blockerar skott. Om jag minns rätt kom Cuadrado mer eller mindre fri med Buffon men då kommer Bonucci till undersättning och står för en klockren brytning vilket var en mycket stark prestation. Men det fanns en situation som var en fröjd för ögat att se, när Bonucci springer med ryggen mot en Fiorentinaspelare men istället för att spela bollen hem till Buffon så ger han sig på en klack vilket ställer motståndaren helt och hållet och då kan Bonucci enkelt jogga förbi honom och ta tag i bollen och sätta igång ett anfall istället. Det är sådana där smådetaljer som jag bara älskar och det är sådana situationer som gör att jag tycker att Serie A fortfarande är den vackraste ligan i världen inte den bästa men den vackraste. Så backlinjen ska ha all cred för sin insats man agerade mer eller mindre felfritt. Däremot fungerade inte offensiven alls och det blir viktigt att vi studsar tillbaka igen och lyckas få igång vårt rörliga och luriga anfallsspel mot Atletico Madrid nästa vecka. Men det är ingen garanti att vi kommer gå vidare från den gruppen, vi har skämt ut oss i Champions League tidigare sen vi kom tillbaka till finrummet under Antonio Conte. Men med ett stabilt försvarsspel då finns det goda förutsättningar att gå vidare. Men nu ska vi inte snacka Champions League.

 

 

Vi kan slå fast att Fiorentina-Juventus var den mest deprimerande fotbollsmatch jag har sett i hela mitt liv. Men det ger mig ändå någonting att se på riktigt dålig fotboll också. Kärleken till sporten försvinner aldrig och kärleken till Serie A kommer definitivt inte försvinna aldrig någonsin. När Bonucci klackar bollen med ryggen vänd mot en motståndare och sätter igång ett anfall istället för att slå en tråkig enkel passning hem till Buffon ja då bekräftar det bara på varför jag älskar den här ligan. Att se på italiensk fotboll mer än bara en fotbollsmatch, det är som en kulturupplevelse det är som en enda stor tavla och ju mer man tittar på tavlan ju vackrare blir den för man uppskattar alla detaljer. Och även en usel match som gårdagens tillställning var så finns det ändå gott om individuell briljans att njuta av och det gör att jag aldrig kommer att tröttna på att titta på italiensk fotboll. Men nu ska jag inte sväva iväg för mycket med min Serie A propaganda för mycket. Slutorden får bli att på ett sätt var det skönt att Fiorentina-Juventus slutade 0-0, för inget av lagen förtjänade att vinna matchen. Sällan har 0-0 varit ett så rättvist och talande resultat som den match vi fick se på Artemio Franchi igår. Nu säger jag tack för den här gången.