sportviktorn

 

Vad passar väl bättre än att bjuda på en filmrecension nu när det är galasäsong. Just när det är galasäsong så brukar jag vara riktigt sugen på att se nya filmer. Men den här gången så valde jag att se en film som har några år på nacken, den är från 2011 och den heter Kyss mig.

 

 

Premissen är att ett par som heter Lasse och Elisabeth ska gifta sig. På deras förlovningsfest tar Lasses dotter med sig sin fästman Tim. På festen träffar Lasses dotter Mia Elisabeths homosexuella dotter Frida. Frida får genast upp ögonen för Mia. Efter ett tag så ger Mia med sig och en passionerad men komplicerad förälskelse uppstår mellan de här två.

 

Den här filmen hade jag tänkt att se när den väl kom ut 2011 men det blev bara inte av och efter det så glömde jag nästan bort den helt och hållet. Men så när jag skrollade bland filmtitlar på datorn så hittade jag den och det är jag riktigt glad för. För jag tycker att Kyss mig är en väldigt bra film. Det som jag tyckte var så bra med den var att jag kände vid flera tillfällen och i synnerhet mot slutet att den blev så fruktansvärt vacker. Jag kände ett tag att jag verkligen ville fälla tårar och det var riktigt nära att jag gjorde det. Men vad går då filmen ut på? Jo jag vill hävda att det är en kärlekshistoria och en mycket fin sådan. Det är en historia som handlar om sexuellt uppvaknande men också om emotionellt uppvaknade och om intellektuellt uppvaknande och den är väldigt fint berättad. Jag tycker också att det är en riktigt bra skildring om själva livet i stort. Filmen visar att livet är ibland inte så jäkla lätt utan ibland så stöter vi på motgångar och vissa stunder så är livet bara väldigt komplicerat. Det är svårt att inte känna någonting för karaktärerna för jag tycker riktigt mycket om de här två huvudkaraktärerna. Jag gillar också att båda har varsin bakgrundshistoria men ändå samma bakgrundshistoria om ni förstår vad jag menar. Frida har brottats med sig själv och har redan vaknat upp och insett att det är inte killar som gäller medan Mia håller på att komma till rätta med vilken sexuell läggning hon har. Jag känner att hela den här historien är så enormt trovärdig. Det finns för många kärleksfilmer där man tar kärleken lite med en klackspark och där man berättar riktigt såsiga för att inte säga rentav töntiga berättelser. Men i det här fallet så är historien så trovärdig just för att den skildrar livet på ett fantastiskt sätt. I början så är kärleksrelationen väldigt passionerad och det är i stort sätt bara kärlek som står i centrum. Men ju längre det går desto mer komplicerat börjar det bli, då märker både Mia och Frida att den här situationen är riktigt besvärlig. Dels så har vi Mia som ska gifta sig med Tim bara om några månader när vi kommer in i filmen och på andra sidan så har vi Frida som faller för Mia trots att hon redan har en tjej. Lägg där till att frågan ställs hela tiden om Mia kommer våga berätta för sin pappa och för Tim hur det hela ligger till. Som ni märker så blir det här en väldigt jobbig situation att hantera för de båda huvudkaraktärerna. Det finns inget jobbigare än att leva i en lögn eller ljuga för sig själv, det tror jag vi alla kan enas om och den här filmen skildrar detta på ett fantastiskt sätt. Och man måste skildra grejer även om det för vissa kan upplevas lite jobbigt, för om man inte skildrar någonting så kommer folk aldrig att få reda på hur saker och ting är. Samtidigt så är det viktiga hur man skildrar någonting och jag tycker att Kyss mig skildrar den här ångesten och osäkerheten som Mia har på ett förträffligt sätt. Det är dels det som är en stor anledning till att jag tycker väldigt mycket om den här filmen. Men lika stor betydelse har det här skådespeleriet som är fullständigt fenomenalt. Jag ska vara ärlig med att säga att jag brukar vara väldigt pigg på att kasta hyllningar till höger och vänster och i ärlighetens namn så ska det erkännas att det går ju lätt inflation i sådana här superlativ.  Men jag tycker att hela uppställningen står för en fantastiska insatser. I synnerhet Ruth Vega Fernandez som spelar Mia och Liv Mjönes som spelar Frida. Jag tycker att det visar upp en enorm närvaro och det är så naturligt och trovärdigt. Det ska erkännas att det känns lite konstigt att se Krister Henriksson och Lena Endre i samma film efter alla Wallanderfilmerna. Men jag tycker att de gör så pass bra ifrån sig att efter ett tag så är det ganska lätt att koppla bort dem från Wallanderfilmerna. Det har funnits en del kritik mot att filmen inte visar hur Tim som är på väg att bli lämnad av Mia respektive Elin som är på väg att bli lämnad av Frida upplever hela situationen. Hade den visat hur de kände så hade det blivit en mycket bättre film tycker en del. Jag tycker precis tvärtom i det här fallet. Det är ju precis det som är så bra med Kyss mig att den fokuserar på de viktiga sakerna och det viktiga är Mias och Fridas lite shakespearianska kärleksrelation, kommer de att få varandra eller kommer de inte att få varandra. Det är det som är det viktiga. Hade de valt att visa hur Tim och Elin upplevde situationen då hade det ju nästan blivit en helt annan film och jag hade tyckt att det bara blev två saker extra att hålla reda på. Att filmen visar hur Lasse och Elisabeth upplever situationen är en helt annan sak för mig. Jag tycker det är viktigt att få in föräldrarnas perspektiv här hur de upplever hela situationen. Det känns som att Lasse och Elisabeth spelar en betydligt viktigare roll än vad Tim och Elin gör. Men jag kan förstå den kritiken till viss del men jag delar helt enkelt inte den kritiken. Hade fokus flyttats till hur Tim och Elin som inte spelar så stora roller då kunde det ha förstört en hel del för mig och då hade jag förmodligen inte tyckt lika mycket om filmen som jag faktiskt gör. För jag tycker som ni säkert har räknat ut att det är en fantastisk film. Jag är lite uppe och nosar på fullpoängaren men den når ändå inte riktigt den kvalitén. För mig är det 4 av 5, jag kan tycka att det finns en del scener som inte tillför så mycket. Det finns vissa scener som mest är till för att fylla ut speltiden, jag känner att det hade inte gjort någonting om man hade slopat nån scen här och där men den invändningen är väldigt marginell.

 

 

Kyss mig av Alexandra-Therese Keining är värd 4 av 5 för att den gav mig i stort sätt precis den filmen som jag ville ha om en sån här situation. Handen på hjärtat, det är faktiskt en utav de bästa kärleksfilmerna som jag någonsin har sett. Och det som är det bästa med Kyss mig är att den blev som sagt så enormt vacker, mysig men samtidigt jättesorglig. För när jag tänker efter så finns det någonting jättesorgligt i den här berättelsen, när ni ser den så kommer ni förstå precis vad jag syftar på. Lite kort ska jag kommentera slutet men jag tänker inte spoila någonting. Jag blev så glad och njöt av slutet, jag fick lite rysningar för det var bland det bästa jag har sett. Och det var där som 4:an sattes för mig just i den absolut sista tagningen. Även där så har det funnits en kritik, slutscenen har verkligen inte gått hem hos alla kritiker. För egen del så tyckte jag bara att det var helt underbart att se. Jag rekommenderar alla att se den här filmen, gillar ni vackra och gripande  kärlekshistorier så är Kyss mig definitivt något att spana in.