sportviktorn

 

 

Nu ska det komma att handla om en tvättäkta finanshaj skulle man väl kunna säga. Jordan Belfort var mannen som grundade mäklarfirman Stratton Oakmont. Han sålde helt medvetet värdelösa aktier och efter det så tog han pengarna och levde ett ganska galet liv, bokstavligt talat.

 

 

Jag ska vara ärlig med att säga att jag kände verkligen inte till Jordan Belfort innan jag hörde talas om den här filmen. Innan jag skulle se den så googlade jag på hans namn och läste på lite för att få lite hum om vem han var. Jag ska också vara ärlig med att säga att jag är väl inte det största fanet av filmer som handlar om ekonomi utan jag blev mest intresserad av The wolf of wall street när jag fick reda på att Leonardo Dicaprio skulle göra huvudrollen och att Martin Scorsese regisserar den. Martin Scorsese har bland annat gjort en fantastisk film som heter The departed där Leonardo Dicaprio också medverkar och han har även gjort The Aviator och Shutter Island så de här två har arbetat med varandra förut. Mina förväntningar var inte jättehöga och de var väl inte så jättelåga heller för den delen utan jag hade en ganska lugn inställning till The wolf of wall street. När jag satte mig ner i salongen så kände jag att det blir som det blir helt enkelt.

 

 

Och hur var då filmen? Jo då jag tycker det är riktigt intressant att få en inblick i hur den här snubben levde sitt liv när han höll på med sin verksamhet. Det här är ju en svart komedi men om jag ska vara ärlig så var det inte vid många tillfällen som jag skrattade. Majoriteten av de som satt i biosalongen skrattade vid flera tillfällen och jag antar att de såg det som en helt galen flippad film och att den bara var underhållning för stunden. Jag tror säkert att det finns de som tycker att det här bara är skräp och att det är bortkastade pengar att gå och se den på bio. Men jag blev faktiskt ganska så imponerad. För att gilla den här filmen så måste du som tittare köpa det här otroligt grabbiga tugget som pågår hela tiden. Det är väldigt mycket grabbigt tugg, det är mycket könsord och svordomar så är man känslig för sånt så ska man kanske undvika att se den. Jag brukar ha problem med filmer som är långa och när jag fick reda på att den här var 3 timmar lång så blev jag riktigt orolig. Hur skulle Martin Scorsese lyckas göra en 3 timmar lång film som håller från början till slut? De orostankarna hade jag. Därför kan jag till viss del förstå att The wolf of wall street är en otroligt gapig, skrikig och energifylld film. Det känns nästan som att det är ett måste i det här fallet för att man som tittare ska orka behålla fokus och inte bli uttråkad. Jag tycker absolut att den håller i 3 timmar, det var aldrig vid något tillfälle som jag kände att jag blev uttråkad och bara ville lämna biografen. Det är ett plus bara det att filmen håller i 3 timmar. Det har funnits lite av en debatt har jag märkt när jag har sökt mig in på diverse filmsajter som där det har diskuterats mycket. Jag läste några kommentarer på någon filmsajt och där diskuterades det om filmen glorifierar Jordan Belforts liv. Jag ställer mig nog på den sidan som hävdar att The wolf of wall street inte glorifierar Jordan Belforts liv. Det är möjligt att det finns de som tycker att Jordan Belfort är världens skönaste och coolaste snubbe och kanske till och med ser upp till honom. Men jag tycker att då är det ju intelligensen hos publiken som det är något fel på och inte att det är något fel på själva filmen. För jag känner att The wolf of wall street bara visar upp hur Jordan Belfort levde sitt liv under den här perioden och vilket (på ren svenska) jävla svin han var. Filmen hyllar inte alls Jordan Belfort och menar att det han höll på med va okej. Jag förstår verkligen inte hur man kan tycka att The wolf of wall street glorifierar Jordan Belfort, men jag har full respekt för att det finns de som har den åsikten. Men jag tror ändå att majoriteten av de som ser filmen tycker att Belfort är ett riktigt svin och finns det någon som tycker att han är världens coolaste snubbe så tycker jag att det är tragiskt. Det var vad jag hade att säga om just den lilla debatten, det är en intressant fråga och jag tänkte inte alls på det när jag såg filmen utan jag upptäckte det som sagt på ett forum efter jag hade sett den.

 

 

Jag känner att Martin Scorsese brassar på lite för mycket vid flera tillfällen. Jag skulle kunna rabbla upp scener där det fullständigt spårar ur men då blir den här recensionen för lång och ointressant så det skippar jag. Men så mycket kan jag säga att det finns moment som verkligen är helt galna. The wolf of wall street bombaderar en med intryck från start till mål i stort sätt. Det händer så mycket grejer i den här storyn så mot slutet så kände jag mig helt färdig, det kändes som att den sög lite musten ur den. Och även om jag tycker att den håller i 3 timmar så måste jag ändå komma med pekpinnen och säga att man hade kunnat kortat ner den genom att slopa en del scener som inte tillförde så mycket. Jag kan dra ett exempel, Matthew McConaughey gör ett rätt så kort inhopp i filmens inledning och hans karaktär sitter med Jordan Belfort på en restaurang och han pratar om hur man ska lyckas i finansvärlden. Helt plötsligt så börjar de prata om hur ofta de onanerar, jag tyckte inte att det tillförde så mycket den scenen hade man nästan haft råd med att slopa. Och det finns flera tillfällen där det bara blir för mycket för min smak. Samtidigt så kan jag till viss förstå varför det blir så galet vid vissa tillfällen. För filmen bygger på Jordan Belforts självbiografi, den skildrar hur han såg på saken och hur han upplevde det hela. Därför köper jag konceptet nästan fullt ut. Men det är verkligen ingen 5 av 5 film för mig om vi ska snacka betyg. Om folk som sätter 5 av 5 på The wolf of wall street då köper de ju verkligen alla flippade moment som den innehåller. De köper när de kommer in massa strippor ihop med en orkester på kontoret, de köper när Jordan Belfort våldtar eller ofredar om ni så vill en flygvärdinna om jag minns det hela rätt men jag gör inte det. Det var folk i biosalongen som gapskrattade åt de scenerna som jag nyss räknade upp och jag förstår inte hur man kan skratta åt de scenerna. Nu låter det som att jag tycker att filmen är genomrutten men så är inte fallet. Jag är fortfarande kluven över filmen som helhet och jag känner att jag måste sova mer på saken. Jag behöver även se den en gång till för att kunna göra en rättvis bedömning och komma fram till ett definitivt spikat betyg. Visst den är stundtals riktigt jäkla galen och den spårar ur vid flera tillfällen, det är verkligen riktig grabbig underhållning stundtals. Men även om den spårar ur och stundtals är helt galen så känns det ändå som att de vill säga något intressant. Jag tycker att den är riktigt gripande. Den handlar om att mycket vill ha mer rik vill bli rikare. Men framförallt så får vi en inblick i hur Jordan Belfort levde sitt liv och hur han fullständigt tappade kontrollen. Ärligt talat så känner jag nu när jag har sett den, att den här mannen lever idag är ju nästan ett mirakel. För vilket liv han levde. Det är mycket alkohol och droger med i bilden. Och jag ska lite kort säga att det finns några som har sagt att man kunde ha skickat ut en lite mer nyanserad bild av användandet av droger. De säger att droger är så fantastiskt och då finns det en kritik i att det är väl onödigt att måla upp en romantisering av droger. Fast jag tror att om man skulle göra en dokumentär och intervjua personerna som det handlar om så tror jag att de skulle ge exakt samma svar. Förmodligen så tyckte de att droger var fantastiskt och att det bästa som fanns var att bli hög och då får vi som tittare helt enkelt köpa att de säger så i filmen kan jag tycka.

 

 

För att summera det hela så kände jag att jag blev riktigt nöjd ändå. Jag köper nästan fullt ut det grabbiga tugget, hade man bara tonat ner det en aning så hade jag förmodligen tyckt att det här var en fullpoängare. Som helhet så tyckte jag att den här filmen var väldigt intressant att se på. Det var intressant att se hur Jordan Belfort levde sitt liv och vilket svin han var och hur han till slut tappade kontrollen helt. Och för de som viker sig för att se den så kan jag lugna er med att berätta att det finns moment som är riktigt allvarliga. Dramabitarna tycker jag funkar perfekt och de är riktigt gripande att se och det drar upp betyget. Så jag ger faktiskt The wolf of wall street 4 av 5 men det är verkligen inte någon gedigen 4:a för mig utan jag tycker det är en svag 4 av 5. Och till sist så måste jag bara säga att Leonardo Dicaprio är hur bra som helst i den här rollen. Ursäkta språket men helvete vad bra han är. The Wolf of wall street är ingen fullpoängare och det är möjligt att jag kommer att sänka den till 3 av 5 nästa gång jag ser den men just nu för stunden så tycker jag ändå att den är värd en svag 4:a. Så gå och se den och jag kan tänka mig att man har en del att prata om efter att man har sett den. Så på det stora hela så rekommenderar jag att se The wolf of wall street, definitivt.