sportviktorn

 

 

Inför matchen mot Malmö på bortaplan hade jag lite blandade känslor. På ett sätt fanns det någon form av optimism med tanke på att Kalmar ändå stundtals under säsongen har spelat helt okej fotboll. Dessutom gjorde Kalmar vad man har hört en ganska bra match mot Malmö förra helgen vilket spädde på förväntningarna ytterligare inför returmötet. En 3 poängare hade betytt mycket med tanke på att Kalmar i första hand jagar en plats i Europa till nästa säsong. Jag är nog inte ensam om att ha förhoppningar om att Kalmar ska vara ett lag för topp 4 varje år med tanke på vad man har presterat sedan man kom upp i Allsvenskan igen 2004. Och gårdagens match var enormt viktig att plocka poäng i.

 

 

Vi börjar med den första halvleken, vi börjar med det positiva innan vi börjar dissa. Den första halvleken tillhör bland det bästa jag har sett av Kalmar under den här säsongen. Det var inte någon jätteoffensiv som Kalmar visade upp, men varje gång man kom till anfall kändes det ändå som att det luktade målchans och att man kunde skaka om Malmö. Backlinjen visade upp en stabilitet och en trygghet i sitt spel. Jag tycker att både Nenad och Thorbjörnsson skötte sig oklanderligt i den första halvleken. Sebastian Ramhorn fick spela vänsterback och gjorde det helt okej med tanke på att det inte är hans normala position. Han spelade uppoffrande och var med vid flera tillfällen och täckte avslut. Thorbjörnsson och Nenad visade upp en pondus som var riktigt skönt att se, de flesta av Malmös inlägg tog de hand om och man lät inte Malmö komma till något jättefarligt avslut. När väl Malmö kom till avslut lyckades man stressa dem så pass mycket att de sköt över eller utanför. Lars Cramer skötte sig bra och tog hand om de inlägg och avslut som gick fram till honom men oftast behövde han inte ens känna på bollen eftersom att han fick en så bra hjälp ifrån backlinjen. Mittfältet fungerade riktigt bra med Tobias Eriksson, Hovda, Papa Diouf och Ismael. Den sistnämnde skulle jag vilja lyfta fram lite extra enbart på grund av den första halvleken han gjorde. Han är ung Ismael men han har visat upp ett otroligt moget spel under de matcherna jag har sett honom. När han väl är som bäst är han en väldigt bra fotbollsspelare. Hans styrka är i första hand hans passningsfot och stundtals får jag lite härliga Sobralense vibbar när jag ser Ismaels passningsspel. Han är en av få i Kalmar som kan slå de här hotande passningarna i djupled mot forwards. Mittfält är en viktig position i dagens moderna fotboll. Det viktigaste för en mittfältare är att han orkar hänga med i tempot och vara en bra spelare både offensivt och defensivt. Men det är också viktigt för en mittfältare att ha ett hotande passningsspel. Varför då? Jo för att forwards måste bli matade med bollar ständigt och det är ofta Ismael som står för de farliga passningarna mot Söderqvist eller David Elm beroende på vem som spelar. Kan Ismael göra fler sådana halvlekar flera gånger i rad då är det dags för honom att gå vidare till en bättre liga än Allsvenskan. Det finns en stor potential i den här brassen, han kan bli en viktig kugge för ett bättre lag än Kalmar. När det gäller anfallarna tyckte jag också att det såg bra ut i den första halvleken. Söderqvist var på hugget ständigt och kunde kanske till och med ha gjort något mål om han hade fått till det när det gäller att komma till avslut. Sebastian Andersson har fått så mycket skit av mig den här säsongen, jag tycker att han har varit helt värdelös och jag har inte tyckt att han har tillfört Kalmar någonting sen han kom. Men idag var faktiskt Sebastian bra med i spelet, han såg pigg ut och det fanns flera tillfällen då han lyckades dribbla förbi några spelare och skapa ett omställningsläge för laget. Det var extra kul att han fick utdelning för sitt hårda slit och det var ett bra avslut han fick på, så ska de sitta bollarna distinkt i nätet fortsätt med det Sebastian. Kalmar gick till halvtidsvila med en 1-0 ledning och det här var som sagt bland det bästa jag har sett av Kalmar i år såhär långt. En fantastisk halvlek både spelmässigt men framförallt taktiskt.

 

 

Nu kommer vi till den tråkiga biten. Det är jättetråkigt att man aldrig får vara nöjd när det gäller Kalmar FF höll jag på att säga. Så illa är det naturligtvis inte det finns de som har det mycket värre givetvis är det så. Men om jag skulle säga att allt är frid och fröjd och att det känns riktigt stabilt i Kalmar då skulle jag ljuga för det stämmer inte. Kalmar har enligt min uppfattning under ett antal säsonger i rad nu haft förbannat svårt att orka med att göra två bra halvlekar. Antingen har man gått ut och gjort en usel första halvlek och sedan spelat propagandafotboll i den andra eller tvärtom. Jag ska inte säga att det är samma visa om och om igen i match efter match men det är alldeles för ofta som det sker att Kalmar bara mäktar med att göra en bra halvlek. Jag är absolut ingen fotbollsexpert, jag är bara en supporter och en lekman i sammanhanget. Men jag vet ändå att för att vinna fotbollsmatcher så måste du göra två bra halvlekar. Du kan inte bara gå ut och göra en bra första halvlek för att sedan tappa allting i den andra halvleken. Men det var precis det som skedde i den här matchen. Det började redan vid det tidiga kvitteringsmålet i den 47:e minuten. Det finns vissa mål man inte kan försvara sig mot där det bara är att gratulera motståndaren till ett vackert anfall, men på det sättet som Kalmar släpper in kvitteringen den målchansen känns lite väl lättillgänglig. Det hade kunnat förhindrats helt klart. Det handlar om att vara med från start och på att igen och inte slå sig till ro och tänka att det här är lugnt. Det andra målet är ett riktigt skitmål, Rosenberg kommer och sätter dit pannan om jag minns rätt och sedan råkar Sebastian Ramhorn få bollen på sig och in i eget mål. 3-1 målet kändes nästan identiskt med kvitteringen med en viktig skillnad att Cramer borde ha tagit bollen. Jag tycker att man kan kräva att en proffsmålvakt ska ta ett skott från det avståndet och från den vinkeln. Viktigt att poängtera här är att den går inte i krysset utan den går i den höjden som målvakten brukar tycka om att bollen kommer i. Möjligen ska inte Cramer limma bollen men han borde kunna parera bollen åt sidan eller till hörna. Dels var det 3 ganska billiga mål som Kalmar släppte till och det är illa nog det. Men som jag var inne på spelmässigt så fungerade ingenting i den andra halvleken. Det var som om att Kalmar slutade att spela. Det som gör mig orolig är att jag ser inte riktigt den här tydliga ledaren som kan kliva fram och ta tag i spelet på ett radikalt sätt på planen. Inte genom att spela fult men genom att visa lite hårdare takter att nu jävlar här lägger vi oss inte ner och dör utan nu kämpar vi in i det sista. Jag vet att Henrik Rydström hade sina brister som fotbollsspelare, men han var ju oerhört bra på att få igång laget genom att både snacka igång sina lagkamrater men även genom att visa i spelet att nu ger vi inte upp. Tyvärr ser jag inte någon som tar på sig den rollen i dagens Kalmar FF och det är faktiskt oroväckande. Det som skrämmer mig med Kalmar är att man klarar inte av för tillfället att kunna vinna matcher på flera olika sätt. De matcherna Kalmar har vunnit har man gjort 1 eller 2 mål och sedan har man försvarat den ledningen och lutat sig mot en stabil defensiv. Men när det inte fungerar när försvarsspelet dippar något i prestationsnivån ja då får Kalmar problem med att ta poäng i matcherna. Gårdagens match är ett tydligt exempel på det, det börjar bra man gör en riktigt bra första halvlek och går in i paus med en uddamålsledning. Sedan tar det inte lång tid innan man ligger under med 2-1 och då måste man helt plötsligt börja skapa målchanser igen och försöka skaffa sig ett större bollinnehav än vad man har haft tidigare i matchen och det klarar Kalmar inte av den här säsongen. Och jag vill stanna kvar vid detta att Kalmar bara gör en bra halvlek i matcherna. Det här är ett allvarligt problem som Kalmar lider av och man måste få ordning på de bitarna om man vill bli ett stabilt topplag. Och jag kan inte förstå vad som är problemet. Är laget för dåligt tränat? Eller handlar det helt enkelt om de mentala bitarna att de mentala sviker när Kalmar hamnar i uppförsbacke och får sin tänkta matchplan förstörd? Det kanske inte är någon av de här bitarna som det handlar om men helt klart är att det är någonting som inte stämmer i Kalmar när det kommer till att göra två bra halvlekar. Men det allvarligaste problemet som Kalmar lider av just nu och har gjort under ganska lång tid nu är att laget gör för få mål. Återigen det gäller att kunna vinna matcher på flera olika sätt. Tappar man en ledning till 2-1 ja då måste man kunna göra 2 mål till för att få de där viktiga 3 poängen. Det håller inte i det långa loppet att bara luta sig mot ett stabilt försvarsspel. För det kommer dagar då försvarsspelet inte är lika stabilt som det brukar vara, det kommer matcher då man kanske släpper in 2 eller kanske till och med 3 mål och då måste man leverera offensivt så är det bara. Nu har jag inte alla resultaten till mitt förfogande i skrivande stund men det kan inte vara många matcher i år som Kalmar har gjort mer än 2 mål i, frågan är om det ens har skett den här säsongen? Det här gör mig bekymrad och riktigt orolig. För det här kommer att straffa sig i det långa loppet. Det är inte hållbart att Kalmar gör så lite mål som de gör för tillfället. Målproduktionen måste komma igång så enkelt är det. Samtidigt har Kalmar Måns Söderqvist som har gjort 9 mål hittills så det känns lite motsägelsefullt att sitta här och vara orolig men jag är faktiskt orolig inför framtiden. Lossnar det inte snart offensivt ja då kan det bli en riktig jobbig höst för oss supportrar och för laget. Nu tror jag att de poängen som Kalmar har samlat in under våren och sommaren kommer vara tillräckligt för att inte hamna i någon bottenstrid. Men om Kalmar ska lyckas med att nå en Europaplats eller åtminstone upprepa den 4:e plats man nådde ifjol ja då måste man börja göra mål nu. Kalmar har visserligen varit duktiga på att sprida ut målskyttet över flera spelare, men just nu är det för få spelare som kliver fram när det verkligen står och väger i matcherna. Spelare som Sebastian Andersson, Papa Diouf och David Elm kliver ju sällan fram och avgör matcherna. Fasta situationer är också något som Kalmar har varit bra på men som man nu är urusla på att ta vara på. När spelet inte fungerar för stunden ja då är det ju utmärkt att kunna utnyttja fasta situationer det vill säga frisparkar kring straffområdet och hörnor. Men Kalmar utnyttjar ju inte de möjligheterna i matcherna och det är klart att då blir det inga mål. Många hoppas att Pär Ericsson ska frälsa laget, men av det jag såg av honom idag så känns han inte alls som någon som går in och gör 10 mål under det som återstår av den här säsongen.

 

 

 

Slutligen för att försöka summera alltihop så vill jag säga följande. Kalmar måste få en kontinuitet i sitt spel och få till en jämn prestationsnivå i matcherna. Det går bara inte att göra en bra halvlek och sedan spelar man som ett allsvenskt bottenlag i den andra halvleken för att inte säga som ett superettanlag. Och kanske det viktigaste av allt och visserligen går de här sakerna hand i hand men jag tycker att målskyttet är ett större problem än att Kalmar pendlar i sin prestationsnivå. Målskyttet måste komma igång och då menar jag nu. Att laget gör så lite mål kan komma att bli förödande och det kan komma att slå tillbaka på laget något enormt till hösten. Fortsätter Kalmar att inte kunna prestera i hela 90 minuter i matcherna och målproduktionen inte börjar komma igång ja då kan vi glömma topp 4 och den övre halvan överhuvudtaget. Om resten av säsongen är identisk med den första halvan av säsongen ja då kommer Kalmar att hamna på en 9:e plats kanske till och med en 10:e plats. Det kan låta hårt men det är så det är. Det är bara att titta på fakta kommer du in i en rejäl svacka och tappar poäng eller till och med börjar förlora fler matcher än du vinner ja då finns det inte en möjlighet att du hamnar på den övre halvan. Så det är de bitarna som Kalmar måste börja få ordning på annars så kommer den här säsongen att sluta i katastrof. När jag säger katastrof så menar jag inte någon degradering, men jag menar att Kalmar kommer att hamna på den undre halvan och få lag som Falkenberg och Gefle framför sig och skulle de lagen komma före Kalmar i tabellen ja då kan man inte tycka att säsongen är godkänd sett ur Kalmars perspektiv. Jag är riktigt orolig, jag är nästan livrädd. Det är två riktigt allvarliga problem som Kalmar lider av den här säsongen och jag håller alla mina tummar för att de kommer till rätta med de så fort som möjligt. Just nu vet jag inte vad jag ska tro. Jag vet inte hur den här den här säsongen kommer att sluta. Om inte målen börjar trilla in om inte Kalmar klarar av att göra två bra halvlekar snart, ja då kommer hösten att bestå av ångest och mycket negativt snack istället för en optimism och positiva tongångar om framtiden. Ta tag i att nu Kalmar, nu innan det är för sent.

 

Eftersom det här inlägget skrivs mitt i natten ska jag inleda med att säga att imorgon spelar Kalmar FF borta mot Malmö FF då Allsvenskan vänder. Vi har nu spelat exakt halva serien, vi har redan framme vid omgång 16 till helgen.

 

 

Hur skulle jag då vilja beskriva Kalmars säsong såhär långt då? Det har varit höga berg och djupa dalar som det alltid är med Kalmar nuförtiden. Det känns som att sen de tog guldet har det aldrig varit någon säsong därefter som har känts riktigt stabil då allting bara har rullat på. Jag personligen har alltid hittat någonting att hacka på, men det kan ju bero på att jag är en riktig pessimist när det kommer till lagidrotter. Jag är nog inte född pessimist men jag har blivit mer pessimist ju äldre jag har blivit. Men jag ska för en gångs skull vara positiv och säga att jag tycker att det har varit en hyfsad kvalité på spelet under de här 15 omgångarna. Stundtals har Kalmar blixtrat till och bjudit på ruggigt fin fotboll. Den matchen jag tänker på framförallt är matchen mot Norrköping och då tänker jag på den andra halvleken i synnerhet. Då spelade Kalmar en riktig drömfotboll, man spelade ett fartfyllt anfallsspel varierat med att man kom runt på kanterna och att man även kunde skapa målchanser efter att ha spelat sig fram centralt i banan. Det var målchans i varje anfall mer eller mindre och det var riktigt roligt att se. Om Kalmar kunde komma upp i den nivån i varje match då ser det riktigt lovande ut inför framtiden. Men tyvärr så är det ett faktum att Kalmar har en förmåga att lite för ofta dimpa ner på lägstanivån och det gäller att man försöker att undvika att hamna på lägstanivån alternativt att man balanserar upp det och har en hög lägstanivå. Men det är lättare sagt än gjort, ibland så låser det sig ibland funkar ingenting ute på planen. Det fascinerande med idrotten och framförallt fotbollen är att när ett lag går dåligt då är det sällan det bara handlar om enskilda spelare utan det är verkligen hela laget som inte håller måttet. Ta bara matchen mot AIK som ett exempel där ingen spelare i Kalmar var bra och då menar jag verkligen ingen. Och när det går emot en då börjar man försöka hitta på egna saker med bollen och kanske börjar överarbeta situationer istället för att spela enkelt som ju är så svårt. Den matchen är en av de sämsta matcherna jag någonsin har sett Kalmar spela under den relativt korta tid som jag har följt laget. Det fanns så många fel i den matchen. Man fick inte till något ordnat spel, passningsspelet fungerade inte alls. När man väl vann bollen så gav man bort den till AIK som kunde ta hand om den och genast skapa ett tryck mot stackars Lars Cramer som inte fick mycket hjälp den eftermiddagen. AIK matchen tillsammans med Häcken matchen är för mig de två riktiga plumparna i protokollet och då tänker jag inte bara på resultaten utan på spelet först och främst. Visst man får vara ödmjuk inför uppgiften, AIK och Häcken är två starka fotbollslag som är svåra och möta och som förmodligen kommer att vara med och slåss om ett allsvenskt guld till hösten. Men vill Kalmar vara med och fightas om Europaplatser i höst ja då behöver man kunna matcha topplagen och helst vinna de matcherna. Att bara ta poäng mot de lagen som ligger under Kalmar själva i tabellen men inte vinna någon match mot lagen på den övre halvan det håller inte om man vill ut i Europa. Nu såg inte jag matchen mot Malmö och därför blir det såklart ingen analys av den matchen då jag tycker att man måste ha sett en match för att kunna uttala sig om den. Men av de rapporter jag har läst och hört så är känslan att det är lite mer positiva tongångar kring Kalmar för tillfället. Måns fortsätter att göra mål och försvarsspelet var stabilt som det har varit under i stort sett hela säsongen. Och bara det faktumet att Kalmar lyckades matcha Malmö trots att man saknade en del tongivande spelare gör att det föds en enorm optimism även hos mig som är lite mer pessimist. Nu vågar jag helt plötsligt börja drömma lite om det där guldet igen, sen inser jag att det är inte särskilt troligt och så drar jag ner mig själv på jorden igen. Men om inte annat så drömmer jag om en plats i Europa League kvalet. Det är inte alls omöjligt att Kalmar kan fixa det med tanke på hur spelschemat ser ut. Malmö borta väntar som sagt härnäst, bortsett från Elfsborg är det den svåraste bortmatchen i Allsvenskan. Det är inte många lag som kommer ta poäng där och därför känner jag att Kalmar får vara nöjda om de klarar oavgjort. En seger vore givetvis helt fantastiskt och då kan Kalmar rida vidare på de positiva tongångarna som finns kring laget för tillfället ett litet tag till. Efter helgens match väntar Brommapojkarna hemma, Åtvidaberg borta och Falkenberg hemma. Dessa matcher tror jag kommer få ganska stor betydelse för hur den här säsongen kommer att sluta. Nu är det början av slutet så att säga som ska inledas och då gäller det att ta så mycket poäng som det bara går för att skaffa sig ett så bra utgångsläge inför höstens matcher. Jag hoppas och tror att Kalmar börjar hitta tillbaka till en kontinuitet i det man gör på planen och kommer tillbaka till en jämn prestationsnivå som jag ändå tycker att man visade upp under större delen av förra säsongen även om förra året inte var felfritt på något sätt. Lyckas Kalmar med att få med sig exempelvis 10 poäng av 12 möjliga på de här 4 matcherna ja då ser det helt plötsligt riktigt ljust ut inför framtiden. Men det kan lika gärna bli så att det blir förlust i Malmö och sen tar man bara 1 poäng mot Brommapojkarna och förlorar mot Åtvidaberg och Falkenberg och då är vi tillbaka på ruta 1 igen med det här negativa snacket kring laget och att det ser väldigt mörkt ut. Det som är lurigt med Kalmar är att när det ser bra ut så ser det riktigt bra ut och då börjar man genast att sikta riktigt högt. Men när Kalmar spelar som sämst så är de riktigt dåliga, när Kalmar spelar dåligt då håller de samma låga nivå som Gefle och Brommapojkarna för att ta några exempel. Hade Kalmar haft en högre lägstanivå ja då hade vi inte behövt vara särskilt oroliga för att resultaten inte ska ticka in utan då hade vi kunnat luta oss tillbaka och slappnat av. Men när Kalmar inte får det att stämma ja då kan man få stryk av vilket lag som helst, till och med av Brommapojkarna och Falkenberg.

 

 

 

Men det är inte bara resultaten som kommer att avgöra hur den här säsongen slutar, mycket handlar om vad som händer i det här transferfönstret. Måns Söderqvist har det ryktats en del om att han ska flytta till norska ligan. Det råder säkert delade meningar om hur Kalmar ska agera. Jag väljer att se det hela från två perspektiv. Det ena perspektivet är som Kalmarsupporter och då tycker jag att jag vill helst att så många som möjligt av de som är aktuella för att lämna ska stanna. Har man som i Kalmars fall en av Allsvenskans för närvarande bästa målskyttar så hade jag nog helst velat att mitt lag hade varit lite rädda om den spelaren. Skulle man sälja Måns så kan jag känna att då försvinner ju den där spetsen i anfallet. Då försvinner han som kan kliva fram när matcherna står och väger och göra de där enkla målen som gör att vi vinner matchen istället för att spela oavgjort eller i värsta fall förlora den. Och jag känner spontant att om Måns Söderqvist skulle försvinna, vem ska göra målen då? För mig finns det ingen given spelare i den trupp som finns idag som kan kliva fram och ersätta de 9 mål som Måns har gjort hittills. Papa Diouf är en offensiv spelare men han har haft en tung period och har inte tagit en plats i startelvan. Han kan spela både på det offensiva mittfältet men kan även gå in som forward, men jag ser inte att Papa skulle kunna gå in och göra 10 mål på de avslutande 15 matcher som nu återstår för mig är det otänkbart. David Elm har visserligen visat upp en målfarlighet både när han kom tillbaka förra sommaren och även nu under våren och sommaren. Men det är inte David Elm som ska göra 15 mål i Allsvenskan, för mig är han inte den typen av spelare. David är för mig mer en kämpe som jobbar hårt för laget. Och har man den spelstilen som David har så offrar man otroligt mycket för laget och när man då ska göra någonting med bollen som kräver riktigt hög kvalité så kan det vara svårt att få till något konstruktivt i sitt spel. Sebastian Andersson vill jag inte ens kommentera för tillfället han har ju varit så usel så det är inte klokt. Och till er som säger att han är inte helt under isen, ja till er vill jag säga att han är ta mig sjutton inte helt över isen. Pär Ericsson har jag inte sett spela än men han fick i varje fall ett kort inhopp mot Malmö nu sist. Det känns skönt att han fick debuten avklarad. Jag hoppas att han är den spelare vi har letat efter sedan Patrik Ingelsten lämnade oss. Samtidigt är jag väldigt försiktig med att vara lyrisk över värvningen för det har känts som att de senaste åren så har man suttit och imponerats av spelare i andra klubbar och sen när de väl kommer någon liknande spelare till oss i Kalmar så går det åt helvete. Sebastian Andersson är det senaste exemplet på det. Jag tyckte han var grym i Ängelholm och var överlycklig när Kalmar vann dragkampen med Djurgården om att han skulle krita på ett kontrakt. Nu har han ett kontrakt med Kalmar som går ut 2016 och personligen så vill jag bara att han ska lämna så fort som möjligt, för han håller bara inte på den här nivån. Eller förlåt jag ska korrigera mig lite, han passar i varje fall inte in i Kalmars sätt att spela fotboll. Men Pär Ericsson gjorde ändå 14 mål om jag inte minns fel för Mjällby under en säsong. Det är skillnad på Mjällby och Kalmar givetvis men det är klart att man gör inte 14 mål i Allsvenskan av ren tur utan då är man en ganska bra anfallare som bör spela i ett stabilt allsvenskt lag för att inte säga ute i Europa till och med. Mycket hänger på Pär Ericsson, det är bara att hoppas att han får det att lossna igen och att han hittar tillbaka till det spel han hade i Mjällby och Gais för den delen där jag också tyckte att han var bra. Melker Hallberg har det också pratats en del om och senaste spåret är att han ska till Udinese. Hade Hallberg försvunnit efter förra säsongen hade jag inte varit förvånad för då var han en av Allsvenskans bästa spelare. I år har han inte alls imponerat och har haft en väldigt tung säsong såhär långt så jag vet faktiskt inte vad Udinese ser hos honom i år. Det finns ingen som helst logik i att han skulle lämna i år med tanke på det han har presterat i hittills. Men låt säga att både Melker Hallberg, Måns Söderqvist och till och med Jonathan Ring skulle försvinna ja då måste Kalmar hitta någon ersättare. Jag brukar alltid poängtera att enskilda spelare är inte ett helt fotbollslag utan det gäller att få ihop helheten, men säljer Kalmar dessa tre spelare då försvinner ju all kreativitet och fantasi i anfallsspelet och då blir jag orolig. Därför hoppas jag att Kalmar har några trådar ute och att man är redo att slänga in ersättare om dessa namn som jag nyss räknande upp försvinner. För det finns några riktigt mörka exempel på klubbar som har sålt allt de har haft och sedan har det gått åt skogen. För att konkretisera mig så tänker jag på Hammarby säsongen 2009, man sålde Charlie Davies och Lolo Chanko på sommaren och sedan vet vi hur det gick för Hammarby under resten av den säsongen. Ska man sälja spelare då måste man också kunna ta in spelare som kan ersätta dem. Och jag tvekar inte en sekund på att det finns spelare på marknaden som skulle kunna gå in att göra ett bra jobb i Kalmar under en kort period. Men frågan är finns det spelare i den nuvarande truppen som kan gå in och ersätta Söderqvist, Hallberg och Ring? Kan Papa Diouf kliva fram? Kommer det någonsin att lossna för Sebastian Andersson? Osv. Och dessa frågor leder mig genast in på min nästa fråga som får avsluta det här inlägget och den lyder precis som rubriken lyder. Nu vänder serien, men vart hamnar Kalmar FF?

 

Den 12 juni väntade en hel månads fotbollsfest framför oss. Det har varit fotboll mer eller mindre varje dag i en månads tid. Men nu är det över. En efter en försvann de stora nationerna. Ändå var det två stora nationer som gjorde om guldet till sist och det blev Tyskland och Argentina som gjorde upp om den ädlaste av valörer. Här kommer en liten sammanfattning om vad jag har tyckt och känt under detta VM.

 

 

Jag får väl börja med att ta ett grepp om mitt Brasilien en sista gång. För det blev ju verkligen inte som vi hade tänkt oss. Brasilien gick in i den här turneringen som starka favoriter till att ta guldet. Jag kände två saker inför det här mästerskapet. Det ena var att antingen skulle Brasilien att lyckas att få publiken till den tolfte spelaren och bäras fram av den och lyckas ta sig till final genom att dra fördel av hemmaplan. Eller så skulle det bli det motsatta att spelarna helt enkelt inte klarade av att hantera pressen och då tänker jag framförallt på det yttre trycket från media och det brasilianska folket generellt. Jag har varit inne på det här tidigare, men jag vet aldrig om vi varit med om ett landslag som spelat under en sådan press som Brasiliens fotbollsherrar har gjort under detta VM. Det måste vara ett helvete att spela under en sådana press och det var det ju bevisligen också. Det är självklart att Brasilien är en av de stora besvikelserna i den här turneringen. Att laget inte ens tar en medalj på hemmaplan det är absolut inte godkänt. Personligen tyckte jag att skulle Brasilien nå en semifinal så var det ändå godkänt och då kunde man ändå vara stolta över det man har presterat. Men på det sättet man förlorade mot Tyskland i semifinalen var bara inte okej, Brasilien var helt bedrövliga i den matchen. Jag har fortfarande inte fattat vad som hände i den matchen egentligen, men det var en total kollaps. Det yttre trycket med alla förväntningar har de bara inte kunnat hantera, jag är helt övertygad om att fotbollsmässigt så är de här unga herrarna riktigt duktiga. Men det mentala sviker ju och då är det inte lätt att prestera på topp. Och nu när man summerar det hela tycker jag att Brasilien gör egentligen bara tre bra halvlekar i detta mästerskap. Jag tänker på matchen mot Kamerun då man spelade en riktigt underhållande och effektiv fotboll som gav resultat, då började man få lite guldvibbar. Men då ska det samtidigt vägas in att Kamerun hade redan åkt ur turneringen. Den första halvleken mot Colombia var också den riktigt bra, där visade Brasilien en bestämdhet i attityden att vi ska gå ut och ta tag i det här från början det handlade bara om att köra. Men bortsett från de här tre halvlekarna så presterade Brasilien inte alls tillräckligt bra fotboll. Tre bra halvlekar på ett helt mästerskap, det säger sig självt att då vinner man inget VM guld. Med facit i hand ska Brasilien vara tacksamma att de gick så långt som de gjorde. Redan i åttondelsfinalen mot Chile var det väldigt darrigt och där tyckte jag att man egentligen skulle åkt ut redan då. Jag har varit inne på detta tidigare men det här är givetvis det enskilt största misslyckandet i brasiliansk fotbollshistoria. Att man inte ens tar en medalj är såklart underkänt och framförallt på det sättet man avslutar turneringen på med 1-10 i målskillnad det kan man inte på något sätt vara nöjd med. Försvaret har varit under all kritik. Den som får godkänt i Brasilien för sin insats är Neymar, han visade så länge han var med att han pallade trycket. Han njöt av att spela och presterade riktigt bra, men även han hade dippar i sin prestation och då måste fler kliva fram och hjälpa till men det var det ingen som gjorde och en spelare gör inget lag och det vet vi alla. Det var för många spelare som underpresterade som Hulk, Fred, Willian och Dani Alves bara för att ta några exempel. Samtidigt får man vara ödmjuk, det var många debutanter i det här laget och man kan inte kräva att de ska springa hem VM guldet bara för att det är hemmaplan. Men jag förstår att folket på ett sätt kräver det, lägger man ner så mycket pengar på ett mästerskap då förutsätter jag att man som supporter vill ha någonting tillbaka. Jag hoppas och tror att Brasilien får ihop ett bra lag till VM i Ryssland om fyra år. Är det i stort sett samma lag som Brasilien ställer upp med då ja då vet man vad det innebär att spela ett VM och då är det lättare att få ut det bästa av sin kapacitet. Jag är ändå positiv inför framtiden men det är klart att för stunden så känns det ju givetvis förjävligt. Det här VM:et blev inte vad man hade hoppats på om man sympatiserar med Brasilien. Det skulle bli Brasiliens VM men det blev det inte, laget räckte inte till och man var inte värda att ta sig till final svårare än så är det inte.

 

 

 

Jag vill lite kort nämna sagan om Costa Rica. Detta putteland på 3 miljoner invånare tog sig alltså till kvartsfinal och var en straffläggning ifrån att ta sig till semifinal. Under den här sommaren blev jag förälskad och det var i Costa Ricas landslag. För man kan inte annat än älska det som de här spelarna har presterat. Förutom Celso Borges som vi känner igen från AIK så kunde jag inte en spelare i det här laget. Jag var helt övertygad om att Costa Rica skulle sluta sist i gruppen på 0 poäng och med sisådär 1-11 i målskillnad. Men det här laget charmade oss alla och nådde hela vägen fram till kvartsfinal. Och det var ju inte bara på ren tur som man tog sig till kvartsfinal utan man var också värda det. Costa Rica spelade en riktigt rolig fotboll. Det är en fotboll med fin teknik och med väldigt kvicka omställningar. Men det som har imponerat mest på mig när det gäller Costa Rica är deras försvarsspel, man visade upp ett väldigt fint försvarsspel. Det var inte rena hönsgården i straffområdet utan kom det ett inlägg mot straffområdet ja då nickade man bort den. Och spelarna var inte heller rädda för att kliva upp i banan och sätta en hård och aggressiv press i ett så kallat offensivt försvarsspel. Sedan var man effektiva och tog vara på de chanserna man fick och det är mycket viktigt att sätta sina chanser när man på förhand är en underdog. Jag känner såhär att vinner man en grupp bestående av Uruguay, Italien och England det gör man inte på ren tur utan då krävs det att du presterar riktigt bra fotboll och det gjorde Costa Rica. Det kändes som att det skulle räcka hur långt som helst för Costa Rica men till slut kom verkligheten ikapp det här underbara gänget och laget åkte ut mot Holland på straffar. Och ärligt talat hade Costa Rica gått vidare till semifinal ja då hade det kanske inte varit helt rättvist. För Holland var det bättre laget i kvartsfinalen och borde egentligen ha avgjort matchen både under ordinarie tid och även i förlängningen. Men det är en fantastisk resa som Costa Rica gjorde och de ska vara förbannat stolta över det som de har åstadkommit. De har absolut ingenting att skämmas för de tog sig till kvartsfinal och det var fullt välförtjänt.

 

 

 

Jag vill lite kort nämna de negativa överraskningarna utöver Brasilien. Jag tänker inte bli lika långdragen kring resterande nationer som jag tyckte var värda att ta upp men jag har lite att säga i varje fall. Portugal, vad sjutton var det som hände? Här satt jag i november och hyllade Portugal och sa att Sverige har ingenting att skämmas för eftersom man möter ett lag som har potential att gå till VM semifinal. Och så åker Portugal ur gruppspelet i en grupp bestående av Ghana, USA och Tyskland. Och med tanke på vad Portugal presterade spelmässigt känner jag nu med facit i hand att Sverige kunde lika gärna ha fått den platsen för jag tror banne mig inte att de hade gjort det sämre. Portugal är givetvis en av de stora besvikelserna, inte bara för att de åker ur gruppen utan på sättet man gör det på. Jag kände redan efter den första matchen mot Tyskland att det här kan gå åt helvete för Portugals del. Och jag tycker inte att Portugal aldrig kom upp i tillräckligt hög nivå för att vara ett lag för att vara med och slåss om medaljerna. Ronaldo underpresterade känner jag men samtidigt det är samma sak där som i Brasiliens fall att en spelare gör inget lag han kan inte göra det på egen hand. Och även om det känns som att Ronaldo emellanåt kan fixa allting själv så måste han ändå få hjälp av sina medspelare och han fick inte tillräckligt med hjälp. Portugal höll inte måttet och är en av VM:s stora besvikelser. Lite kort vill jag lite kort beröra Spaniens insats som givetvis inte går att se förbi. Att Spanien inte skulle vinna sin fjärde raka titel det kan jag köpa men att man inte ens går vidare från gruppspelet är såklart ett fiasko. Holland och Chile är båda två bra fotbollslag men Spanien ska vara klassen bättre och borde ha slagit bägge två. Men när det gick som det gick mot Holland i premiären då kände man att det här kan bara sluta på ett sätt. Det låste sig för Spanien rent kollektivt då inte många spelare kom upp på en hög nivå. En av de starkaste bidragande orsakerna till att det gick som det gick är Iker Casillas. Världens bästa målvakt enligt många men har varit petad under en lång tid i Real Madrid och endast fått spela i Champions League men inte i ligan. Och då kan man ju ställa sig frågan varför lät man inte någon annan få chansen i Spaniens mål varför vågade man inte chansa och slänga in en Pepe Reina som ändå har varit på lån i från Liverpool i Napoli och som fått slipa matchformen inför VM. Men jag ska inte skylla allting på Casillas för Spanien hade definitivt inget försvarsspel mot Holland. Än en gång blev det inte Afrikas VM, de som var närmast att ta sig till kvartsfinal var Algeriet och detta efter att ha pressat Tyskland till en förlängning i åttondelsfinalen. Men bortsett från Algeriets framfart så var det inte Afrikas VM på något sätt. Nigeria hade jag förväntat mig mer av, de har ändå spelare som har erfarenhet från Premier League och Serie A och då tycker jag att man borde kunna gå längre än till en åttondelsfinal. Elfensbenskusten borde ju med tanke på att motståndet i gruppen hette Japan, Colombia och Grekland ha gått vidare till åttondelsfinal. Att Elfenbenskusten med det laget de har åker ut i en direkt avgörande match mot självaste Grekland det är för dåligt. Ghana hade en lite för svår grupp för att ta sig vidare men jag tycker ändå att spelmässigt så ska de inte vara besvikna för de gjorde bland annat en kanonmatch mot Tyskland som för övrigt var VM:s bästa match. Men det är klart går man inte vidare från gruppspelet då kan man inte var nöjd med sin prestation. Problemet med de afrikanska lagen är att de är oerhört tekniska och spelare en ruggigt fin fotboll emellanåt men de har väl inte riktigt organisationen för att nå riktigt långt. Jag saknar en välorganiserad defensiv i första hand när det gäller de afrikanska lagen, lyckas man med att komma med en stark defensiv och när man får ihop helheten i spelet ja då är jag övertygad om att vi kommer att få se ett afrikanskt lag nå den där efterlängtade semifinalen.

 

 

 

Jag känner att det finns inte så mycket att säga om finalen. Det var en ganska tillknäppt tillställning där ingen ville göra bort sig och det är klart att det är normalt att det blir så. Men jag blev lite besviken på Tyskland som skämt bort oss med en sån fin fotboll och så knyter det sig lite i finalen när man väl ska sätta spiken i kistan. Men rätt lag vann naturligtvis, jag tycker att om man tittar på hela turneringen så spelar Tyskland den bästa fotbollen. Det finns en organisation i det här laget som är helt makalös. Det är inte många målchanser som laget släpper till. Det finns en enorm professionalism och disciplin i det här laget som är helt fantastisk att se. Det finns en situation som jag tycker är väldigt talande och det är när Özil missar ett friläge vid ställningen 0-7 i semifinalen och sedan tar han inte hemjobbet och han blir utskälld av en lagkamrat när Oscar gör 1-7. Att behålla professionaliteten i det läget och verkligen köra hela vägen in på målsnöret det är sånt som gör mig oerhört glad som fotbollsupporter och som supporter till lagidrotter överhuvudtaget. Det gäller att inte tappa koncentrationen vid något tillfälle, man spelar till domaren blåser oavsett om man leder med 7-1 eller ligger under med 1-0. Grejen med Tyskland är att det finns så många olika matchvinnare i laget den här gången var det Götze som klev fram och blev den stora hjälten. Men det kunde lika gärna ha varit Klose, Müller eller Schweinsteiger som avgjort matchen. Det finns så många matchvinnare i det här laget. När det gäller Argentina så saknar jag lite spets och då har man ändå Lionel Messi att tillgå. Men Messi visade återigen att han håller inte på den här nivån. Han har inte varit bra i Barcelona den här säsongen och i landslaget fortsätter han att underprestera. Han hade sin chans nu när Argentina snubblat fram till VM final med en hel del tur att kunna kliva fram och bli den store hjälten och frälsaren och bli större än Maradona. Men för mig är Maradona fortfarande större än Messi. Maradona presterade i VM sammanhang och var den som kunde avgöra matchen på egen hand men det har inte Messi varit på samma sätt. Han har underpresterat och det var helt fel att han fick pris som VM:s bästa spelare, där känns det som att man vill fjäska lite ytterligare för Messi. Jag tycker att rätt ska vara rätt, bäst spelare ska få pris som VM:s bästa spelare och det var ett skämt att Messi fick priset och det står jag för. Men det är inget snack om saken att Tyskland är värdiga vinnare, jag sa redan innan VM började att Tyskland skulle vinna guldet. Jag kände att det var deras tur i år, jag tyckte att de spelade bäst fotboll i Sydafrika också men då råkade Spanien bara vinna för de var inne i en sån trend där de hade all tur med sig. Men den här gången var det Tysklands tur. Den här gången vann det laget som spelade bäst fotboll VM. Och det är skönt att konstatera nu när vi har facit i våra händer att den bästa fotbollen vann VM. Det är bara att gratulera Tyskland till en fantastiskt genomförd turnering, lite krampaktigt spel mot Argentina visst lite frossa drabbades man av där. Men på det stora hela så spelar Tyskland en helt fantastisk fotboll. Nu är det inget snack om saken nu är det bekräftat ännu en gång, tysk fotboll är världsledande. Tyskland är världsmästare och det är ingen slump att de vann detta VM, för de har varit bäst under många år nu på klubblagsnivå och den här gången så fick även Die Nationalmannschaft till det.

 

Ja så ni lyder rubriken. Det här inlägget kommer att komma att handla om den oförglömliga förnedringen i fotbollens vagga. Och då tror kanske den okunnige att det var Brasilien som visade Tyskland att det är i Brasilien som det spelas bäst fotboll. Men den här matchen kom att bli historisk av en helt annan anledning.

 

 

Den här matchen är nästan svår att analysera i olika delar för det är så mycket som man känner. Först och främst är det bara att gratulera Tyskland. Det är med största ödmjukhet som jag tackar Tyskland för fotbollslektionen. Tyskland gav verkligen Brasilien en lektion i hur man spelar fotboll. Det sjuka i sammanhanget är att hade Özil varit lite kallare i friläget mot slutet hade det slutat hela 8-0 till Tyskland. Senast det hände för tysk del var i VM 2002 då man körde över Saudiarabien i gruppspelet. Men det går givetvis inte att jämföra den matchen med den här matchen. Det här är bland det mest bisarra som jag har upplevt som fotbollsfantast. När det väl händer är det med mycket känslor som man sitter och ser på det som sker så att säga. Jag känner givetvis en sorg över att det blev såhär det är bara att erkänna det. Det finns känslor att hantera så blir det. Brasilien är ett land där fotbollen betyder allt och det här mästerskapet är något som vi som kommer från Brasilien har väntat på i många år, det här är bland det häftigaste som finns. Det här skulle bli vårat mästerskap. Det här skulle bli sommaren då vi skrämde bort spöket från Maracana som dök upp då Uruguay vann VM 1950, då Barbosa blev syndabock och fick ta på sig hela skulden för förlusten. Men det fanns inte bara en Barbosa på planen ikväll utan det fanns hela 11 Barbosa på planen. För det här landslaget kommer att bli ihågkomna som det landslag som fick en hel nation att vrida sig i plågor av vrede och sorg. Det var en fullständig kollaps som vi fick bevittna den här kvällen. Som sagt det är svårt att peka ut enskilda spelare när hela laget var dåligt. Och det är ju något fascinerande med lagidrotter, okej om en eller två spelare har en dålig dag på jobbet men då finns det ändå andra spelare som kan kliva fram och städa upp. Men så sker det ett misstag och det blir som en lavin som rasar det blir bara fel på fel på fel och så blir det som det blir. Neymar fanns inte med på planen och jag vet att det är många som nu vill hävda att det hade räckt om han hade varit med. Självklart köper jag inte det resonemanget. Det är en spelare det handlar om, han är inte 11 spelare han kan inte göra allting själv. Jag tror ärligt talat att det inte hade spelat någon roll om Neymar hade spelat eller inte. Man kan ju se saker och ting på olika sätt. På ett sätt tycker jag att detta inte är så tungt eftersom jag tycker att Tyskland var så mycket bättre ärligt talat. Men givetvis kan jag se det från ett annat perspektiv och vara förfärad såklart. Som jag sa det här är bland det häftigaste som finns. Det här är något som jag har gått och väntat på i flera år. Jag har haft drömmar om en final mot Uruguay eller Argentina exempelvis. Jag längtar efter att få uppleva det som jag hade turen att få uppleva 2002. Jag var 9 år då Brasilien med Ronaldo, Rivaldo och gänget tog nationens senaste VM titel och i år var det så dags för den 6:e trodde många. Självklart trodde jag innerst inne att Brasilien skulle ta guld, men samtidigt är jag väl medveten om att det är inte lätt att gå hela vägen. Ska du vinna ett VM guld i fotboll eller vilken annan sport som helst ja då måste du kunna slå vilket lag som helst. Jag kan känna såhär nu när vi har facit i våra händer att det var kanske inte så oväntat att Brasilien inte tog guldet för de har inte presterat tillräckligt bra. Jag tycker att Brasilien egentligen kom upp i den nivå som man kan kräva av de i en match och det var mot Kamerun, men då mötte man ett Kamerun som redan hade åkt ur turneringen vilket vi bör lägga till. Åttondelsfinalen mot Chile var darrig och man fick aldrig igång något spel och skulle väl egentligen ha åkt ur turneringen redan där. Kvartsfinalen mot Colombia var mycket bättre och då blixtrade man till ibland, men det säger inte så mycket att man slog ut Colombia. Colombia är ett lag som har imponerat i den här turneringen men det är ändå ett lag som Brasilien ska slå 8 gånger av 10 så det var egentligen inga konstigheter att man gick vidare från den matchen. Att Brasilien förlorar mot Tyskland är inte så konstigt med tanke på att det är Tyskland som tveklöst spelar den bästa fotbollen. När Atletico Madrid och Real Madrid möttes i Champions League finalen var det många som svängde snabbt och sa att spansk fotboll var världsledande. Men efter det här så är det bara att konstatera att det är Tyskland som spelar den bästa fotbollen. Tysk fotboll är världsledande så enkelt är det.

 

 

Men inte kunde jag tro att Brasilien skulle förlora mot Tyskland på det här sättet. Det är svårt att sätta fingret på vad det egentligen var som hände. Frågan är om det ens går att sätta fingret på, går det överhuvudtaget? Jag tror inte det. Fotboll är något speciellt, ibland så flyter allting på och man känner som lag att allting stämmer och vi kommer vinna det här eller så blir det som det blev under den här kvällen. Men om jag ska peka ut några enskilda situationer där Tyskland började koppla ett rejält grepp om matchen så tänker jag framförallt på två situationer. Om jag minns rätt så höll Brasilien på att bygga upp ett anfall via Hulk och Marcelo får bollen men han tappar den och det slutar med att det blir hörna för Tyskland istället för att Brasilien kunde avsluta sitt anfall. Tyskland gör mål på den hörnan och lite där kändes det som att det kunde vara Tysklands kväll ikväll. När rullgardinen drogs ner hos mig det var när Tyskland direkt efter sitt 0-2 mål direkt efter avsparken går upp och gör 0-3 då var det definitivt över. Men jag tänker inte ta till massa fula ord eller någonting sånt för det hjälper inte i stunden och det kommer aldrig att hjälpa. Det gäller att kunna behålla lugnet och försöka vara så nyanserad som möjligt. Det här var inte Brasiliens kväll helt enkelt, verkligheten kom ikapp det här laget. Det är säkert många som kräver Scolaris avgång nu vilket är naturligt efter en förnedring av detta slag. Men jag tror inte det är där problematiken ligger. Det där är typiskt populism att man bara vill peta en tränare för att någonting måste göras. Istället borde man göra en djup analys, om man nu ska peta Scolari då måste man göra en djup analys. Varför petar man Scolari? Vad var det han var dålig på och vad kunde man få bättre av en annan tränare?. Man måste göra en självrannsakan och konstatera vart ligger problemet? Problemet för Brasilien i detta VM var att spelarna inte pallade de yttre trycket och att man förlitade sig på individuell briljans istället för att kollektivet vann matcherna. Det här är bara teorier men Brasilien hade haft större chanser att ta sig till final om det exempelvis hade varit Frankrike eller USA som stod på andra sidan planen ikväll. Men det är lätt att säga det i efterhand det är lätt att vara efterklok visst är det så. Men det var en kollektiv kollaps rakt av, det fanns ingen i Brasilien som var bra. Och jag tror inte att Brasilien slutade spela efter att Tyskland började segla iväg i målprotokollet utan jag tror helt enkelt att brassarna blev helt paralyserade och blev tagna av det som höll på att hända. Ärligt talat tror jag inte att de knappt vet själva såhär i efterhand vad det var som hände. Det räcker med att se intervjun med David Luiz, han är i chock han vet inte vart han ska ta vägen. De som var med och spelade den här matchen kommer vi aldrig att glömma. Men vi kommer inte att glömma dem för att de vann VM guld och fick hela nationen att le. Vi kommer att komma ihåg dem för att de fick en hel nation att gråta och fick en hel fotbollsvärld att tappa hakan.

 

 

Om man ser det i ett större perspektiv så är det naturligtvis inte bra att det blev som det blev här. Det har varit relativt lugnt i Brasilien enligt de rapporter som jag har fått men det har också varit en del demonstrationer som har slutat i lite våldsamheter. Det är klart att jag förstår att folk är upprörda. Här har Brasilien spenderat miljarder på detta mästerskapet och så blev det som det blev här. Att det har varit relativt lugnt i landet under mästerskapet har ju berott på att laget ändå har stapplat fram till en semifinal. Men efter det som hände ikväll så vet jag inte vad som kommer att hända. Jag fick rapporter om att det har varit mycket upprört och oroligheter i Rio, det är bara att hoppas att det inte urartar. Jag förstår båda sidorna, jag förstår dels den sportsliga delen av det hela jag förstår de som är förbannade på resultatet och att Brasilien inte gav nationen den bästa presenten i det här mästerskapet. Och jag förstår också de som bryr sig noll om fotboll och som tycker att man kunde ha använt de där pengarna till att satsa i välfärdsverksamheterna. Om jag försöker sätta mig in i hur jag själv skulle agerat om jag varit fattig och varit glad om jag kunde ställa mat på bordet för dagen då hade fotbollen förmodligen inte betytt ett skit för mig. Jag hade säkerligen stått längst fram i ledet och demonstrerat och varit riktigt upprörd. Så självklart förstår jag demonstranterna, men det är klart att det är tråkigt när det urartar och det blir våldsamma upplopp det vill vi alla slippa. Samtidigt så fungerar ju fotbollsvärlden som så idag att det handlar om så mycket pengar. Alltifrån transfermarknadens galna priser på spelare till att man ska försöka överträffa varandra i att visa upp sig att man är störst bäst och vackrast när det kommer till att arrangera mästerskap. Man skulle ju när det väl började dyka upp de här stora summorna och kostnaderna i de här sammanhangen börjat reglera marknaden och hela de här bitarna. Men det har man inter gjort i tillräckligt stor utsträckning och då finns det inte så mycket man kan göra åt det. Och den här delen av inlägget är ju så långt ifrån själva spelet fotboll som man kan komma. Men det är ofrånkomligt att ta upp ämnet när Brasilien har spenderat de pengarna de har gjort på det här mästerskapet och när det har pågått demonstrationer både under Confederations cup och under detta VM. Jag tycker det är tragiskt att det handlar om så mycket pengar idag, jag tycker inte att det är okej jag tycker att det har spårat ur helt. För mig finns det två lösningar för att underlätta för hela idrottsvärlden i de här frågorna om vem som ska få arrangera. De nationer som kan klara av att stå för ett bra arrangemang kortsiktigt för stunden men samtidigt kunna driva arenorna vidare långsiktigt och som verkligen kan klara av att ta hand om ett sånt ärofyllt uppdrag som det faktiskt är. Och för mig finns det inte många länder som kan klara av det, jag kan räkna upp länderna en hand. De länderna som skulle kunna klara av att arrangera mästerskap och kunna driva vidare verksamheten på lång sikt är Tyskland, Storbritannien och USA. Fler länder kan jag inte komma på i alla fall. Den andra lösningen är att man sprider ut mästerskapen över flera länder som man tänker göra i EM 2020. Det kan låta lite tråkigt när man hör det förslaget första gången som hastigast men när man tar sig en rejäl funderare ja då låter det inte så dumt. Om det är det bästa för mästerskapet och framförallt för länderna ekonomiskt ja då kan det vara värt det.

 

 

Ja det är tråkigt när det ska komma att handla om annat än själva sporten men jag kände att jag var tvungen att ta upp det. För att slutligen gå tillbaka till själva matchen. Det här var en match som jag aldrig kommer att glömma. Den 8 juli 2014 fick Brasilien hela sin nation att gråta av förfäran. Tyskland gjorde hela 7 mål på Brasilien i Brasilien. Ingen match i hela världen kommer att kunna toppa den här matchen som spelades ikväll. Det Tyskland gjorde ikväll kan ingen ta ifrån dem. Tyskland visade ikväll att de är klasser bättre än Brasilien. Sen kanske Holland eller Argentina vinner finalen det vet man aldrig, men oavsett vem som vinner så tycker jag att Tyskland spelar den bästa fotbollen och de visade de ikväll. Det är snabbt, energiskt och framförallt det finns en organisation i det här laget som är bland det bästa jag har sett. Tyskland förnedrade Brasilien i sin egen hemmaborg, i fotbollens vagga och jag kommer aldrig att glömma bort den. Lika mycket som jag aldrig kommer glömma Tysklands uppvisning, lika mycket kommer jag aldrig glömma den startelva som var med och drabbades av den största förnedringen i brasiliansk fotbollshistoria.

 

Igår spelades de två första kvartsfinalerna, VM börjar närma sig sitt slut alldeles för fort. Om 8 dagar är det dags för finalen på Maracana och frågan är vilka som tar sig dit. Blir det de vi tror eller kommer ett sånt lag som Costa Rica att chocka oss alla ännu mer och nå hela vägen fram till final. Det är det ingen som vet, det är ovisst och spännande.

 

 

Brasilien hade inför gårdagens match mot Colombia inte motsvarat förväntningarna. En röd tråd genom samtliga Brasiliens matcher har varit att det har varit på tok för nervigt. Det finns bara en som har klarat av att hantera det yttre trycket på ett förträffligt sätt och det är spelaren som har störst press på sig. Neymar hade visserligen en ganska dålig kväll mot Chile men igår visade han varför han har varit en av VM:s bästa spelare. Jag har varit inne på det tidigare och jag kan säga det igen att jag är otroligt imponerad av Neymar och hans sätt att hantera det här läget. Det känns som att han bara vill ha bollen och sen kör han bara. Neymar är ett föredöme för kommande generationer när det kommer till att hantera press. När nästa lovande stjärna dyker upp i de här sammanhangen då är det bara att spela upp arkivbilder med Neymar för den spelaren och sen är det bara att ta inspiration från honom. Men det var inte bara Neymar som gjorde en bra match igår utan hela laget gjorde för en gångs skull en bra match. Det kändes som att när matchen drog igång då hade Brasilien bestämt sig, vi ska inte bjuda på någonting vi ska ta tag i det här från början. Brasilien visade upp ett offensivt försvarsspel som jag inte hade sett tidigare. Med offensivt försvarsspel menas att man sätter hård press på backlinjen när de håller på att bygga upp ett anfall, man ger backlinjen inte någon lugn stund med bollen. Brasilien var bestämda i närkamperna och man vann de flesta av duellerna och kom ofta loss med bollen och kunde ställa om. Det var flera spelare som hade en bra kväll. Jag skulle först och främst vilja lyfta fram Maicon som fick komma in och spela istället för Dani Alves. Dani Alves har haft en svag turnering och inte alls fått det att stämma på sin högerkant. Jag tror att Barcelonabacken har gjort sitt i den här turneringen, Maicon var helt fenomenal. Han är inte lika snabb som Alves men han tillför så mycket mer till laget, han är stor och stark och kan därför vinna många närkamper om bollen. Samtidigt har han snabbheten i sig och kan slå sin gubbe på kanten och komma till inläggsläge eller till och med testa avslut. Maicon har spelat till sig en plats i startelvan helt klart, jag tycker att han ska få fortsatt förtroende under de återstående matcherna av turneringen. Hulk har jag hackat på en del såhär långt och med all rätt för han har inte alls kommit upp i den nivå som vi vet att han kan prestera. Det är inte många gånger som jag har fått se Hulk avlossa sitt vänsterskott. Han har haft svårt med tekniken och slarvat mycket i bollmottagningar och inte alls kommit till sin rätt. Han missade dessutom en straff mot Chile när det hela skulle avgöras och det byggde ju inte på hans självförtroende direkt. Men igår var Hulk faktiskt en av de bättre på planen då han åtminstone var involverad i spelet. Dock syns det att han inte har det där starka självförtroendet när han kommer till avslutslägen. Jag tror jag fick det till tre chanser då han får chansen att låta sin vänsterfot tala men antingen blev det för mesigt eller blev det alldeles för missriktat. Men det är positivt att Hulk börjar komma in i den här turneringen, för det är en spelare som när han är som bäst kan avgöra matcher på egen hand. Jag känner att Brasilien gick in i den här matchen med rätt inställning och för mig handlar fotboll om inställning. Det går inte att ställa ut skorna på planen och tror att det ska lösa sig av sig självt. Oavsett om det är Argentina eller Iran som står på andra sidan så ska jobbet göras fullt ut. Igår tycker jag att jag såg en mycket bättre inställning hos samtliga spelare i Brasilien och det var befriande att se. Fortfarande kan David Luiz exempelvis ta en del märkliga beslut som när han ska envisas med att försöka föra över bollen på vänsterfoten i uppspelen och när han ska rensa iväg bollen. Jag tycker att defensivt så börjar det sitta mer och mer, nu får tyvärr inte Thiago Silva spela semifinalen då han är avstängd efter att ha dragit på sig en riktigt klumpig varning. Men jag ser bara möjligheter i det här läget, Dante är ingen dålig ersättare. Han har rutin från Bundesliga då han har spelat i Borussia Mönchengladbach och numera håller han till i Bayern München. Jag håller Thiago Silva som en bättre mittback än Dante men Dante kommer säkerligen att göra ett minst lika bra jobb som honom. Jag tror att David Luiz och Dante kommer att hitta ett bra samarbete. När det gäller anfallsspelet är det ingen tvekan om att det råder kris i Brasilien, Neymar missar resten av VM enligt de rapporter som har kommit ut. Det är givetvis ett jätteavbräck för Brasilien. Brasilien bygger hela sitt anfallsspel kring Neymar och det är han som tar initiativen framåt och framförallt han är inte rädd för att ta initiativ. Bortsett från Neymar finns det inte så mycket att hurra för när det gäller offensiva spelare. Jag hoppades väldigt mycket på Oscar, men han har mest för syssla med defensiva uppgifter och det förstår jag inte riktigt hur Scolari har tänkt. När man har en spelare som besitter riktigt bra kvalitéer offensivt då utnyttjar man den spelarens kvalitéer. Hade jag varit Oscar hade det känts som att spela med bakbundna händer att man väldigt sällan får kliva fram offensivt.

 

 

Hur ska då Brasilien formera laget? Det gäller att göra det bästa utav situationen och det gäller att se möjligheter. Jag vill se att Scolari verkligen gör allt för att Brasilien ska nå finalen. Jag vill inte att man i första hand tar in en defensiv spelare som säkrar upp bakåt och inte sätter in en spelare som kan bidra med kvalité framåt. Jag hade nog valt att spela Willian på Neymars position, sen om Willian är redo att ta den fria rollen som Neymar har haft det återstår att se men för mig är han den naturliga ersättaren. Han har det som krävs för att klara av det, han har snabbheten och tekniken och det kan räcka långt. Det gör ont i hjärtat att behöva säga det här men det finns inte mycket till val än att spela Fred längst fram. Fred har varit helt värdelös i turneringen hittills, han har inte haft en siffra rätt förutom att han nickade in 1 mål mot Kamerun men där hade till och med jag gjort mål. Men när man ställer Fred och Jo mot varandra så finns det inte mycket till val än att spela Fred. Jo har fått sin chans han med men har inte tagit vara på den. För mig känns det lite som pest eller kolera när det gäller att välja mellan Fred och Jo, en sak är helt säker det är inte någon av de här spelarna som kommer bli guldhjälte om Brasilien tar VM guld. I övrigt hade jag valt att behålla Fernandinho på planen, jag tycker att han har varit bra efter att han fick chansen mot Kamerun. Det känns tryggt att ha honom i rollen som sittande mittfältare och Paulinho tyckte jag gjorde en mycket bättre insats än säkerhetsrisken Luiz Gustavo. Sen vill jag ha Oscar på mittfältet och Hulk till höger och Willian till vänster. Backlinjen är given för mig, Maicon, David Luiz, Dante och Marcelo. Det är det starkaste lagets om Brasilien kan erbjuda enligt mig. Det kommer givetvis att bli enormt svårt att rubba Tyskland, det är tillsammans med Argentina och Holland det svåraste motståndet man kan stöta på i den här turneringen. Det är en riktig värdemätare för Brasilien att ta sig ann den här uppgiften och det gäller att hantera situationen på bästa sätt. Nu är Neymar inte tillgänglig för spel men då gäller det att våga se möjligheten att just jag kan kliva fram. Den typen av tankar måste Hulk, Oscar och Fred för att ta några exempel tänka. Jag hoppas att gruppen blir ännu mer sammansvetsat och att man knyter näven och går ut på planen och visar att nu spelar vi resten av den här turneringen för Neymars skull. Ingenting är omöjligt, det är Brasilien som har hemmaplan och kan man komma upp i samma intensitet och fart i spelet som man hade mot Colombia då kommer Tysklands tröga backlinje att få problem. Men Tyskland får givetvis gälla som favoriter vilket är lite udda att Tyskland är favoriter när man ska möta Brasilien i Brasilien. Det gäller för Brasilien att vara beredda på att det kommer att bli väldigt mycket kamp. Det blir viktigt att vinna kampen på mittfältet och försöka vinna varenda meter på planen. Sen blir fasta situationer väldigt avgörande då det inte är omöjligt att spelet under perioder kan komma att komma av sig något. När det gäller frisparkar tror jag att Tyskland fruktar David Luiz efter det han gjorde igår, på den punkten råder det inget tvivel om vem som ersätter Neymar. Det kommer att bli en riktig rysare tror jag, men jag hoppas att Brasilien på något sätt tråcklar sig fram och tar sig till finalen. För tar man sig till final då kan man efteråt om man skulle förlora ändå stolt konstatera att vi nådde nästan hela vägen fram och vi hade chansen på guldet. Skulle man förlora mot Tyskland kommer tankar som att tänk om vi gick till final och vad hade hänt då att dyka upp och det vill jag helst inte vara med om. Jag vill se ett Brasilien som går ut och sätter högsta fart från början. Nu spelar vi för det brasilianska folket, för landet och framförallt för Neymar. Tid för nya hjältar.

 

Ikväll är det dags för de sista åttondelsfinalerna, Argentina möter Schweiz och Belgien och USA gör upp i en ganska intressant match.

 

Hur slutar då det här? Ja det är det ingen som vet och det är väl underbart att man känner så. Självklart går Argentina som solklar favorit mot Schweiz och Belgien bör klara av att slå ut USA men man vet aldrig. Är det någonting jag har lärt mig genom åren så är det att i stora mästerskap kan precis allting hända. Om någon hade sagt till mig att Costa Rica skulle vinna grupp D då hade jag bara skrattat personen i fråga rakt i ansiktet. Jag har diskuterat en del med bekanta om vad jag trodde inför mästerskapet. Jag tror att jag tippade Costa Rica på 0 poäng och att de knappt skulle få in något mål i turneringen, 1-10 i målskillnad typ. Istället går Costa Rica och vinner hela grupp D på bekostnad av stormakter som ändå England och Italien är. Vi hade ett dramatiskt avgörande mellan Grekland och Elfenbenskusten då det hade räckt med 1-1 för ivorianerna, men istället får Grekland en straff i de absolut sista minuterna och pang 2-1 och tack och hej Elfenbenskusten. Därför ska vi vara lite förberedda på att det kan hända någonting riktigt stort ikväll.

 

 

Jag håller givetvis Argentina som favorit mot Schweiz annars vore jag dum. Men om man tittar på vilket lag Schweiz har att erbjuda så är det ändå inte så tokiga namn. Jag är väldigt förtjust i högerbacken Stephan Lichtsteiner vilket inte är så konstigt då han håller till i Juventus. Sen finns det några riktigt bra spelare i Valon Behrami och Gökhan Inler från Napoli som är bollskickliga och bolltrygga. Och jag känner att spelar man i Serie A som ändå är en av världens bästa ligor då har man någonting att tillföra. Det som gör att jag ändå tror att Schweiz inte räcker till för att slå ut Argentina är om man tittar på helheten. För att nå långt i ett VM eller lyckas i fotboll överhuvudtaget oavsett ligaspel eller mästerskap så måste du få ihop helheten. Jag kan inte jämföra med hur det var långt bakåt i tiden för då var jag knappt född men jag är så pass gammal att jag minns när Brasilien tog VM guld i Yokohama 2002. Det som gjorde det laget så bra var att det fick ihop både offensiven och defensiven. De var både bra bakåt och framåt, om det krånglade lite i defensiven och man släppte in något billigt mål ja då gick man upp och gjorde 2 mål till och så var den saken ur världen. På den punkten känner jag att Schweiz inte riktigt räcker till. Visst Gökhan Inler, Valon Behrami och Xherdan Shaqiri det är hyfsade namn absolut men när man jämför med vilket lag Argentina ställer upp med så är det lite som att jämföra äpplen och päron. När det gäller anfallet har Schweiz att erbjuda Josip Drmic, Mario Gavranovic, och Admir Mehmedi. De namnen jag nyss räknade upp går att köra över bara genom att säga Lionel Messi. Världens bästa fotbollsspelare enligt många och jag är beredd att skriva under på det. Nu tycker jag i och för sig att Christiano Ronaldo har varit bättre än vad Messi har varit den här säsongen. Men Messi är fortfarande en av vår tids absolut främsta och han kommer bli ännu större om han under karriären lyckas ordna det där VM guldet till Argentina på egen hand som han förmodligen kommer att göra om Argentina tar guldet. För Messi har börjat att växa in i den här turneringen på allvar. Jag tyckte inte alls att han imponerade i matchen mot Bosnien/Hercegovina och inte mot Iran heller. Men ändå är det han som kliver fram och gör målen för Argentina och det är ingen slump. När Messi bestämmer sig för att göra mål ja då gör han mål. Det som krävs för att stoppa honom är att gå in och sätta in en riktigt ful tackling som renderar i gult kort. Det som gör Messi än mer svårstoppad är att han kan göra mål på flera olika sätt. Han tar straffsparkar han kan vika inåt i banan med sin vänsterfot och skruva in den i bortre hörnet och han tar även frisparkarna både i Argentina och i Barcelona. Och när det gäller Messi så fungerar det som så att han är precis som Zlatan när det gäller hans psyke i alla fall. För att utveckla det vidare lite kort menar jag följande att Messi fungerar precis som Zlatan på så sätt att han måste känna att han är nummer 1. Och nu när det kommer in en stor konkurrent i Barcelona i form av Neymar ja då blir han lite skärrad av det. Men precis som Neymar presterar i Brasilien så klarar Messi av att prestera med Argentina tack vare att han känner att han står högst upp på täppan. Men om vi ska gå in på själva matchen ikväll då, jag tror att Argentina reder ut det här utan några större problem. Skulle Schweiz få in ett ledningsmål då kan det bli jobbigt för då måste Argentina stångas mot ett mur av schweizare då Schweiz kommer att prioritera defensiven. Men gör Argentina det första målet och helst ganska tidigt ja då är jag övertygad om att de kommer att greja detta.

 

 

När det gäller Belgien mot USA har jag kanske inte stenkoll på lagen men jag känner på mig att det kommer att bli en tuff match. Belgien har inte varit ett mästerskap på evigheter men har nu en spännande generation på gång. För visst vattnas det lite i munnen när man tittar på spelartruppen och hittar namn som Eden Hazard, Adnan Januzaj, Romelu Lukaku, Vicent Kompany och Thibaut Courtois för att nämna några. Det här är verkligen ett spännande lag som Belgien ställer upp med. Det är naturligt att förväntningarna har skruvats upp på detta belgiska lag då många av spelarna håller till i Premier League. Kompany har jag ju sett flera gånger under den här säsongen i City och han har varit stabil som vanligt. Det är inte ofta han gör ett misstag i en match och är han på väg att göra ett ja då reparerar han det snabbt. Jag minns någon situation mot Ryssland då det är på väg att bli ett friläge om Kompany blir bortfintad men han går in med en vältajmad tackling på bollen och så var det ryska anfallet över. Romelu Lukaku har inte tagit plats i Chelsea och när man sett honom de senaste säsongerna så kan man ju undra varför José Mourinho inte föredrar honom framför att exempelvis behålla Torres. Jag tycker att Lukaku var riktigt bra under första delen av den här säsongen och det var flera matcher då han klev fram och blev den stora hjälten för Everton och gjorde många avgörande mål. Men ju närmre slutet av årets ligasäsong vi kom desto sämre blev Lukaku. Hela den grejen är för mig ett riktigt konstigt mysterium. Jag vet inte vad det är som har hänt men han har varit iskall stundtals. Jag minns när Everton skulle möta City och jag var beredd på att han skulle vara med och sänka City, men han var totalt iskall. Han kunde knappt ta emot en boll, oerhört skumt verkligen. Nu har jag sett Belgien för lite i detta VM för att yttra mig om vad jag tycker om honom såhär långt men jag förutsätter att han kan bättre än det jag har sett. Annars kretsar ju mycket kring Hazard, denna fantastiska fotbollsspelare. I sina bästa stunder är han en av världens bästa utan tvekan, fantastisk teknik och framförallt snabbheten. Det finns två egenskaper som är grundläggande för att du ska lyckas som offensiv fotbollsspelare framförallt och det är farten och tekniken. Har man de två egenskaperna då kan det räcka riktigt långt och det får vi ju säga att Hazard kommer att nå riktigt stora höjder i sin karriär. Det är bara att hoppas att Belgien börjar prenumerera på EM och VM slutspel de närmaste 10 åren för jag Hazard är en spelare som man bara vill se mer av. Målvakten Courtois har varit på lån från Chelsea till Atletico Madrid och gjort en fantastisk säsong och var en stark bidragande orsak till att de vann det där efterlängtade ligaguldet. Det är klart om man står på huvudet och kommer upp på en riktigt hög nivå ja då kan Belgien definitivt mäta sig med de riktigt stora nationerna. Jag tror att Belgien kommer att klara av USA utan några större problem även om jag tror att det blir en ganska jämn match målmässigt. Jag tänker inte gå in djupare på vad jag tycker om USA:s trupp för det vet väl knappt det amerikanska fotbollsfolket själva med tanke på hur liten den här sporten ändå är där borta på andra sidan atlanten. Men jag kan ju lite snabbt dra några spelare ur truppen och nämna vad jag tycker om dem. Clint Dempsey är en spelare som är helt okej som har rutin från Premier League då han har hållit till i både Fulham och Tottenham. Numera är "Clintan" i Seattle Sounders i MLS och standarden på den ligan är ju inte världens bästa direkt. Jozy Altidore har gjort väldigt mycket mål i AZ Alkmaar men i Sunderland har det tagit stopp. Med all respekt till den holländska ligan men det är bevisligen inte någon jättesvår uppgift att ösa in mål i Holland och bli hyllad hjälte där. Jag tycker att det är när man kommer upp i över 30 mål i Premier League som jag tycker att man kan mäta sig med de riktigt stora. Altidore har varit ganska dålig i Sunderland och då snackar vi om ett lag som fick kriga in i det sista om att behålla Premier League kontraktet, så konkurransen är inte den svåraste. Men det finns en spelare som jag värderar riktigt högt i USA och det är målvakten Tim Howard. Har spelat i Manchester United och har varit i Everton i många år nu och hans rutin kommer att få en väldigt stor betydelse för hur långt det kan räcka för USA. För mig är Tim Howard den viktigaste spelaren för USA då den amerikanska backlinjen är ganska ung. John Brooks är debutant i VM sammanhang, Geoff Cameron är debutant, Timothy Chandler är debutant och Omar Gonzalez är också han debutant. Det blir viktigt för Tim Howard att hålla igång med snacket och styra sin backlinje på rätt sätt när det blåser på toppen. Men jag är inte så säker på att USA:s backlinje kommer att klara av att hantera när Hazard och Lukaku sätter fart jag tror det kan bli åka av rejält. Men USA måste spela efter sina förutsättningar och jag tror inte heller att de räknar med att de ska föra matchen utan de får helt enkelt låta Belgien ha initiativet i matchen och sen gäller det att ställa om snabbt från försvar till anfall. Men då gäller det att ta sig förbi en av världens bästa mittbackar i Vincent Kompany och det är inte det lättaste. Om jag hade varit spelare och spelat på matchen så hade jag nog ändå känt att det är fördel Belgien 65-35 om vi ska prata procentuellt. Jag tror på Belgien jag tror på det här laget, får de ihop alla pusselbitar och spelar som ett lag utan att någon far iväg åt något eget håll då kan det räcka så långt som till en semifinal om allting faller på plats. Men för att försöka knyta ihop säcken lite i det här lite lätt spretiga inlägget så tror jag ändå att Argentina kommer att marschera fram mot en semifinal mot Holland förmodligen. Det känns som att det är de två starkaste och bästa lagen på den högra halvan. Sen om det räcker för att ta guld mot eventuellt Brasilien, Frankrike eller Tyskland det är en annan sak men Argentina och Holland tror jag stenhårt på. Men jag vill påminna er ytterligare en gång om att i VM kan det hända en del grejer och framförallt, i VM 2014 verkar precis vad som helst kunna hända. Om ni inte tror mig så är det ju bara kolla vilka Holland kommer att få möta i kvartsfinal. Mm juste, Costa Rica (!) av alla lag.