Brassehjärtat har aldrig slagit hårdare än nu
Var fjärde år samlas vi alla som är fotbollsintresserade kring en stor fest som pågår en hel månad. Fotbolls VM är verkligen något speciellt och på torsdag den 12 juni sparkar festen igång då Brasilien tar emot Kroatien.
Det var det brasilianska landslaget som födde mitt fotbollsintresse, det var under VM i Japan/Sydkorea 2002 som jag fick upp ögonen för sporten. Jag minns VM finalen mot Tyskland som om den hade spelats för några timmar sen. Jag kommer ihåg hur jag avgudade Ronaldo och tyckte att han var bland det häftigaste jag hade sett på en fotbollsplan. De jag satt och tittade på matchen med påpekade att Ronaldo var väl bra men det var ju Ronaldinho som var den stora stjärnan och som alla ville vara som. Men själv var jag ett riktigt Ronaldofan, det gick så långt att jag till och med ville ha samma frisyr som honom. Om jag skaffade mig den frisyren? Nja, det blev något åt det hållet men ändå inte en exakt likadan frisyr. Jag var väl lite för ung för att ta ett sånt beslut kan jag tycka nu i efterhand. Det finns så många magiska stunder från det mästerskapet men ska jag trycka på någonting som jag minns specifikt så var det ändå helheten i Brasiliens spel. De hade verkligen allt, de hade bra målvakt i Marcos som var stabil de hade en bra backlinje med Lucio som styrde och ställde i mitten. Men framförallt hade man ju två av världens bästa ytterbackar på varsin kant i Roberto Carlos och Cafu. Att få se Roberto Carlos skruva in den där perfekta frisparken var ju en fröjd för ögat att se. Och jag kommer ihåg hur jag tyckte det var så häftigt med en ytterback som kunde slå frisparkar, då jag trodde att det bara var anfallare och mittfältare som tog hand om all offensiv. Cafus löpningar längst högerkanten var också otroligt roligt att titta på, man satt ju bara och gapade och tänkte hur sjutton kunde han springa där fram och tillbaka konstant i 90 minuter plus tillägg. Han var ju som en anfallare nästan och var tveklöst en mycket viktig kugge offensivt trots att han var högerback. Brasilien hade ett mittfält med Kléberson, Juninho och Junior som jag kom ihåg var bland de första namnen jag lärde mig och de var hyfsade fotbollsspelare de med. Offensivt handlade mycket om Ronaldinho och Ronaldo givetvis och de behöver väl ingen närmare presentation eller beskrivning, de var bara helt fenomenala. Ronaldo som spelare var väl kanske inte den som dribblade av 10 man och stänkte upp den i krysset, utan han var mer av en måltjuv som dök upp på rätt plats vid rätt tillfälle som i finalmatchen mot Tyskland. Efter finalmatchen var jag så glad att jag fällde en del tårar efteråt. Jag minns att det knappt gick att "trösta" mig när väl slutsignalen hade gått. VM finalen mellan Brasilien och Tyskland 2002 är mitt första riktigt stora minne och det var i den turneringen som mitt fotbollsintresse föddes och det var tack vare Brasilien som jag är den fotbollsfanatiker som jag är idag. Jag var 9 år men ändå förstod jag att det var så stort det som hände att det knappt gick att beskriva. Man hade ju hört mycket om att fotboll i Brasilien det är något mer än bara sporten, det är ett sätt att ta sig fram i samhället för många och det betyder otroligt mycket i allmänhet. När man senare ser VM krönikor där det är fullt med folk på Copacabana klockan 4 på morgonen lokal tid för att följa finalmatchen ja då inser man att fotboll i Brasilien det är ta mig fan som en religion. Nu kommer många att argumentera emot och ja jag är part i målet men för mig är Brasilien fotbollens Mecka. För att sätta det hela i ett perspektiv hur stor fotbollen är i Brasilien, låt mig berätta om Moacyr Barbosa. Året var 1950, VM i Brasilien och hemmanationen skulle ställas mot Uruguay på Estádio do Maracaná inför nästan 200 000 åskådare. Brasilien förlorade med 2-1 och Moacyr Barbosa gjorde ett misstag i matchen då han inte hade koll på en av sina stolpar och släppte in ett ganska tveksamt mål. Barbosa pekades ut som syndabock, trots att det var 11 man på planen som hade misslyckats med att ta hem guldet till Brasilien så var det Barbosa som fick skulden. Efter karriären hade Barbosa svårt att få jobb, han nekades vid ett tillfälle att önska landslaget lycka till därför att folk var rädda att han skulle föra otur med sig. Folk spottade till och med efter Barbosa på gatan. Och nu kommer det värsta av allt, vid ett tillfälle pekade en mamma på honom och sa till sitt barn: Titta på honom! Det var han som fick hela Brasilien att gråta. Då förstår ni att Brasilien är ett land som bryr sig ganska mycket om sin fotboll.
Nu ska jag gå in lite på truppen och dela med mig lite av mina tankar och känslor inför det som komma skall. Jag tycker att Brasilien har fått ihop ett intressant lag och förväntningarna ska vara höga på det här laget. Det som talar för att Scolaris mannar lyckas nå framgång i detta mästerskap är att idag spelar de flesta av spelarna i Europa. Och de som är äldre än jag har sagt att skillnaden mellan det gamla Brasilien är att tidigare år så har Brasiliens svaghet varit försvarsspelet, men idag är man mer organiserade i och med att de flesta spelar i Europa. Och det är klart att tittar man på den backlinje som troligen kommer att starta i premiärmatchen mot Kroatien så har vi då från höger Dani Alves (Barcelona) David Luiz (PSG) Thiago Silva (PSG) och Marcelo (Real Madrid) . Det är verkligen inga dåliga namn och det är framförallt inga dåliga klubblag de representerar. Dani Alves är tycker jag är en fantastisk högerback som jag tycker är riktigt bra offensivt. Han har ett riktigt bra skott, han kan inte bara fylla på, på sin högerkant och slå inlägg han kan även spela väggspel och bryta sig in i banan och avlossa bössan både med höger och vänsterfoten och det tror jag att han kommer att få visa i detta VM. Men jag tycker även att han har utvecklat sitt spel i defensiven, jag känner mig trygg i att han huserar på Brasiliens högerbacksplats. David Luiz är väl det enda orostecknet som finns i Brasiliens backlinje. I sina bästa stunder är han en riktigt bra mittback, kanske till och med en av världens bästa mittbackar. Han är stark och bra på huvudet framförallt. Svagheter är att han har en förmåga att ibland komma helt fel in i duellerna och han kan ibland stå för helt horribla beslut. Men spelförståelsen och fysiken är hans absoluta styrkor, jag tänker framförallt på i Confederations cup förra året då Spanien får ett friläge mer eller mindre och de rundar målvakten och ska bara lägga in den i öppet mål och vem är där om inte David Luiz och får undan bollen. Det är ingen slump, han läser spelet mycket bra. Thiago Silva, många beskriver honom som världens bästa mittback och jag håller helt med jag är ett stort fan av Thiago Silva. Hans styrka är framförallt hans snabbhet, en löpduell mellan Thiago Silva och Raheem Sterling vore verkligen intressant. Jag tycker att han har allt, han har snabbheten tekniken och han är i första hand inte en mittback som bara vräker iväg bollen så fort han får den utan när han väl får bollen gör han något konstruktivt med den. Marcelo har jag inte följt slaviskt det ska jag vara ärlig med att säga men jag vet att det är en riktigt löpstark ytterback. Han gör det jättebra vecka ut och vecka in i Real Madrid och kan också han tillföra i det offensiva spelet, han har samma kapacitet i löpningen som Dani Alves har. Jag tycker att han är i lika hög klass som Cafu och Roberto Carlos var när de spelade absolut. Svagheten är att han i vissa situationer tvingas till att överarbeta på grund av att han är lite enfotad, han vill gärna föra över bollen till vänsterfoten. Han är inte så förtjust i att använda högerfoten, men hans snabbhet och fina vänsterfot kommer nog göra att han får fira stora triumfer även i sin VM debut. När det gäller mittfältet så har jag inte riktigt full koll på samtliga spelare men jag vet vilka som blir viktiga kuggar för att Brasilien ska gå hela vägen. Luiz Gustavo gör även han sitt första VM, han är född 1987 han har haft det lite tufft när han spelade i Bayern München där han fick begränsat med speltid och numera är han i Wolfsburg där han har fått det att stämma bättre. Han är den defensiv mittfältare och hans främsta uppgift är att städa upp när det väl blåser på toppen. Det är inte han som ska vara längst fram när Brasilien jagar mål utan där finns det andra som ska kliva fram. Men det jag såg av honom i Confederations cup förra året gjorde mig nöjd, det är en bollvinnare av hög kvalité och som jag upplever är trygg i sitt passningsspel han gör sällan bort sig. Jag känner mig tryggare med Luiz Gustavo i den rollen än vad jag var när Felipe Melo spelade där om jag säger så. Sen har vi Hernanes, Fernandinho, Oscar och Paulinho för att nämna några. De namnen som jag nyss räknade upp är också de debutanter. Paulinho kommer liksom Luiz Gustavo att sköta jobbet i defensiven och hjälpa backlinjen i första hand samt att ta kampen på mittfältet. Om vi ska prata offensiv, där handlar det en hel del om Oscar, Willian, Bernard, Hulk, Fred och Neymar i första hand. Oscar är en spelare som har gjort det riktigt bra i Chelsea men som jag tycker inte riktigt kom upp i den nivå som han kan under förra årets Confederations cup. Han var lite av en besvikelse i den turneringen faktiskt och det säger en del om kvalitén i Brasiliens trupp. Willian har gjort en strålande debutsäsong i Chelsea och det räckte till en plats i truppen. Många säger att det stod mellan honom och Liverpools Coutinho, för mig är det inget snack om att Willian går före Coutinho. Willian har haft en jämnare säsong och har hållit en hög lägstanivå hela tiden vilket inte Coutinho har gjort. Bernard är en oprövad lirare i de här sammanhangen. Han spelar i den ukrainska ligan och har inte riktigt fått det att stämma där, därför var det många som blev förvånade att han kom med i truppen. Jag är positiv, jag tycker det är rätt att man vågar satsa på den nya generationen och vågar ta in 90-talisterna det är bara positivt. Fred blev skyttekung förra sommaren och gjorde bland annat 2 mål i finalen mot Spanien. Han har haft skadeproblem men är ändå en bra spelare som jag tror kan bli giftig i detta VM. Han var med i VM 2006 bland annat och han är en av de rutinerade rävarna då han är född 1983 och det är viktigt att han tar på sig ledarollen och visar vägen för de unga debutanterna. Hulk har ett förbannat bra skott det vet vi alla och i övrigt är han teknisk och snabb och har egentligen det som krävs för att spela i en bättre liga än den ryska där han håller till idag. Neymar är den store stjärnan, det är den här liraren som en hel nation hoppas på. När han var i Santos snackades det redan om att han var bättre än Messi, och då hade knappt någon sett honom spela. I Barcelona har han gjort det ganska bra men han har inte dominerat på något sätt. Nu är det upp till bevis för honom, klarar verkligen Neymar det yttre trycket som kommer att uppstå? Jag är tveksam till det och det kan vara Neymars orutin som sänker hela Brasilien. Samtidigt får han göra det där första målet redan i premiären då är jag övertygad om att det kommer att lossna för honom. Det som jag ser som hans största svaghet är att han är lite för oerfaren, men samtidigt kan det tala för att det går bra för honom att han bara går ut och kör. Han är Brasiliens viktigaste spelare utan tvekan. När det gäller målvaktsposten känns det tryggt med Julio Cesar mellan stolparna. Han har rutin från både Serie A och Premier League och även om han numera håller till i Toronto är det fortfarande en världsmålvakt som kommer att spela en avgörande roll i detta unga Brasilien. Hans erfarenhet kommer han ha nytta av.
Den 12 juni påbörjar Brasilien resan mot ett mästerskap som man aldrig kommer att glömma. Eller kan det vara datumet då Brasilien påbörjan resan mot det största fotbollsfiaskot i brasiliansk historia. Låt säga att de skulle missa slutspel eller åka ut mot Chile i en åttondel, då kommer det att bli landsorg i Brasilien och Scolari kommer att få sparken och det kommer bara att vara elände. Jag håller tummarna för att mitt Brasilien kommer att ta sig hela vägen fram till det där efterlängtade guldet på hemmaplan. Men det kommer att bli oerhört svårt att nå hela vägen fram. Spanien är bra, Argentina, Tyskland och Italien för att nämna några. Lägg där till att det finns några outsiders som Chile och Uruguay, England också för den delen. Idag är mitt fotbollsintresse större än någonsin, 2002 födde den upplagan av Brasilien mitt fotbollsintresse. Symboliken vore riktigt vacker om den här generationen spelade hem ett nytt VM guld när fotboll är bland det viktigaste som finns i mitt liv. Jag kommer att drabbas av ett stort glädjerus om Brasilien lyckas. Jag vet vad det betyder för det brasilianska folket, jag vet vad det betyder för de som bor där och lever där. Och jag vet framförallt vad fotbollen betyder för mig. Det brasilianska landslaget i fotboll är en del av min identitet. Det finns bara ett tillfälle då jag känner mig som mer brasse än som svensk och det är när jag ser mitt älskade Brasilien spela fotboll. Det skulle betyda precis allt om Brasilien lyckades gå hela vägen. Det är nästan att jag skriver under på att om Brasilien vinner VM guld då skulle jag förmodligen dö lycklig. Mitt hjärta klappar för det svenska landslaget naturligtvis men mitt förhållande till Brasilien är speciellt. Jag är född i det landet, det är där jag har mina rötter. Jag är brasse i etniciteten, självklart var det Brasilien som la grunden för mitt fotbollsintresse. På torsdag smäller det Brasilien-Kroatien och hur det står till med mig? Jo då, mitt brassehjärta har aldrig slagit hårdare än vad det gör nu. Jag kokar av ångest, förväntan och glädje.
Kommentarer
Trackback