sportviktorn

 

Gruppspelen är färdigspelade, det är nu VM på riktigt börjar enligt många. Nu handlar det inte om att säkra 1 pinne eller täppa till bakåt för att inte åka ur turneringen på grund av målskillnad. Nu är det vinna eller försvinna som gäller. Dags för åttondelsfinaler och först ut är Brasilien-Chile.

 

 

Nu låter det som att jag skämtar men det här är en sanning. Den 28 juni 2010 tog sig Brasilien ann Chile i åttondelsfinalen och vann med 3-0 med Howard Webb som domare. Idag den 28 juni 2014 möts Brasilien och Chile i åttondelsfinal ännu en gång, med Howard Webb som domare. Cirkeln är sluten eller hur. Naturligtvis är detta något som jag har sett fram emot sedan gruppsegern säkrades via 4-1 segern mot Kamerun. Som sagt det är nu VM börjar på allvar, det är nu vi verkligen ser vilka som är de lagen som har chansen och framföralt kvalitén att gå hela vägen. När det gäller hur jag ser på motståndet kan jag berätta att jag ändå är ganska nöjd med att det blev Chile efter några dagars betänketid. Jag tycker att Chile har några spelare som sticker ut i form av Alexis Sanchez och Arturo Vidal, det är framförallt de två som kan göra det på egen hand för Chile. Sanchez har gjort det riktigt bra i Barcelona när han har fått chansen och Vidal har haft 3 riktigt bra år i Juventus varav det senaste året var helt fenomenalt. Men samtidigt är jag kluven till att det blev Chile. Vi spelar på sydamerikansk mark vilket gör att det blir lite av hemmaplan för Chile också, jag får nästan en känsla av att det kommer vara fler chilenare på plats än brassar. Och det är ett faktum att sydamerikanska lag och mellanamerikanska lag presterar bättre när mästerskapen hålls i någon av de länderna och inte i Europa. Brasilien har exempelvis aldrig vunnit VM på Europeisk mark, slump kan många tycka men jag tror att det kan vara traditionens makt. Det här är Chiles livs chans, tänk att kunna blicka tillbaka på det här mästerskapet om sisådär 20 år och konstatera att vi slog ut Brasilien i Brasilien i en åttondelsfinal, det är något de skulle vara otroligt stolta över. Det som talar för Chile är att de har precis allt att vinna, förlorar Chile så är det inte hela världen då har de ändå gjort en bra prestation och kan lämna turneringen med huvudet högt. Förlorar Brasilien då blir det ett herrans liv vilket de kommer att märka om de åker ur. Jag ska vara ärlig med att säga att jag tycker att Brasilien har ett väldigt starkt lag på pappret. Givetvis är Chile ett lag man ska slå 9 gånger av 10, men nån gång tar det stopp förr eller senare kommer det en förlust. Det går att applicera på det faktum att Brasilien har en lång svit av tävlingsmatcher i Brasilien utan förlust, den sviten kommer att brytas förr eller senare. Men självklart tycker inte jag att det är godkänt att åka ur redan i åttondelsfinalen nu när Brasilien har hemmaplan. Brasilien ska vara med och slåss om medaljerna, sen om det blir den ädlaste valören eller om det blir silver eller brons det kan man diskutera vad man tycker är okej. Men når Brasilien semifinal då kommer jag i varje fall känna mig stolt och nöjd över vad de har presterat, sen vill man alltid ha mer och man vill alltid gå hela vägen ju närmre finalen man kommer. Jag har respekt för Chile men jag känner samtidigt att motståndet kunde ha varit ännu värre. Det kunde ha blivit Spanien om de inte hade floppat och det kunde ha blivit Holland. Och vi minns ju alla kvartsfinalen 2010 då Brasilien spelade ut Holland i en halvlek för att sedan kollapsa helt i den andra och tappa både ledningen och matchen spelmässigt. Att Holland hamnade på den andra halvan känns ganska skönt. För de har ändå Robben, Van Persie och Sneijder och de är riktigt luriga spelare som man får se upp och som definitivt skulle kunna sätta skräck i Brasiliens backlinje. Det jag fruktar med Chile är själva kollektivet som jag tycker har visat upp en fin kampmoral och ett ganska kvickt och underhållande spel.

 

 

Brasilien går in i den här åttondelen med en seger i ryggen mot Kamerun med 4-1. Det fanns mycket i den matchen som var bra och jag tyckte att vi såg en del intressanta saker. Luiz Gustavo som ska vara lite städgumma och ha defensiva ansvarsuppgifter darrade något oerhört mot Kamerun. Det var flera tillfällen då han tappade bollen på fel ställe och som mycket väl hade kunnat straffa sig. Jag tycker inte att backlinjen har skött sig tillräckligt bra för att jag ska vara nöjd. David Luiz tycker jag är lite av en säkerhetsrisk kan komma helt fel in i situationerna ibland det har jag varit inne på tidigare. Thiago Silva har inte varit helt hundraprocentig och då vet vi alla vad han kan prestera på planen. Jag vill att David Luiz och Thiago Silva tar för sig mer och framförallt går in lite mer resolut i situationerna och visar lite mer pondus i duellerna. Det kommer att gå undan när Chile sätter fart i sina omställningar och då gäller det att gå in bestämt i duellerna med tajming förstås. Ytterbackarna har pendlat en del i prestationen och då tänker jag på Dani Alves i synnerhet. En väldigt bra ytterback men har inte riktigt kommit till sin rätt varken offensivt eller defensivt. Han har blivit besegrad alltför många gånger i man mot man duellerna och offensivt har han inte hittat ett bra samarbete med mittfältarna när det gäller att komma runt på kanten via exempelvis väggspel. Marcelo fick en katastrofal start på den här turneringen i och med självmålet mot Kroatien, jag kan förstå att man blir skärrad av en sån händelse och att man har svårt att prestera efter det. Det blev något bättre mot Mexiko även om han kunde gjort det bättre, men mot Kamerun var det en helt annan Marcelo. Han tog för sig och han kom runt flera gånger på kanten och kunde slå inlägg vilket är en av hans styrkor. Absolut en av nyckelspelarna i kvällens match att komma runt på sin kant och vara dominant så att han kan fixa frisparkar i bra lägen eller slå inlägg in mot Fred. När det gäller mittfältet borde Scolari ha en del att fundera på. Paulinho kan spela offensivt men hans styrka är i första hand att han kan ta hand om det defensiva arbetet och jag ser honom inte riktigt som den här offensiva motorn på mittfältet. Nu fick Fernandinho göra ett inhopp och han gjorde det helt fantastiskt och då tänker jag inte bara på att han gjorde mål utan även spelmässigt. Han ville ha boll han rörde sig över stora ytor, han lät fantasin flöda och det blev ju bara så bra. Willian fick även han göra ett inhopp både mot Mexiko och mot Kamerun och jag tycker att han mot Kamerun visade att han vill vara med och konkurrera på allvar om en plats i startelvan. Med sin snabbhet och fina teknik så hotade han Kameruns backlinje och ställde till enorma bekymmer. Jag är helt övertygad om att han kan göra det igen om han bara får chansen från start. Hade jag varit Scolari hade jag valt att köra all in, in med Fernandinho och Willian från start istället för Paulinho och Hulk. Jag tycker att det är dags att skicka en signal till det brasilianska fotbollsfolket att Brasilien tänker gå för det. Är det någonting jag avskyr så är det när man kommer med inte vågar gå för det stenhårt och väljer att sätta in spelare som i första hand är defensiva spelare när det finns så mycket offensiv kvalité att sätta in från bänken. Visst Fernandinho kanske inte har samma kvalitéer som Paulinho har, men då handlar det ju mer om att medspelarna får styra honom under matchens gång och att man kommer igång med snacket och får igång engagemanget. Jag köper inte det där med att spelare som är briljanta offensivt inte kan klara av att sköta det defensiva arbetet. När det gäller anfallet handlar det mycket om Neymar och hans kvalitéer. Den pressen som den här grabben har på sig går knappt att beskriva det måste vara en enorm börda att bära det här tunga ansvaret att det är han som ska bära det här laget på sina axlar. Men Neymar har inte visat upp någon nervositet överhuvudtaget, han bara går ut och kör och det är helt underbart att se. Det ska dock sägas att hittills har han tagit ansvar och gjort vad han ska göra, nu kommer vi in i ett läge där det är helt andra förutsättningar nu är det vinna eller försvinna som gäller. Men jag tror att Neymar kommer att göra en bra match ikväll, om han inte pallade trycket då hade han redan visat att han inte håller på den här nivån men det har han inte visat upp utan han har visat upp ett riktigt bra spel. Det finns ett enormt sparkapital i Fred som bara har gjort 1 mål i turneringen såhär långt. Ärligt talat under gruppspelet har han stundtals varit förfärlig. Han har inte varit på hugget han har inte varit där bollen dyker upp när det luktar målchans, men nu var han på rätt plats mot Kamerun och fick nicka in det där första målet. Det är bara att hoppas att hans har växt och att han är mer involverad framöver. Och det är helt rätt att han har fått kritik för jag vet att han kan så mycket bättre. Han gjorde ändå 5 mål i Confederations cup och jag vet att det inte är samma sak som att prestera på ett VM men ändå han ska vara mer involverad i spelet och utgöra ett större hot för motståndarna än vad han har gjort hittills.

 

 

Det som blir viktigast för Brasilien när Howard Webb blåser igång matchen klockan 18:00 svensk tid är att de vågar vara lite kalla. Inte jaga upp sig om publiken börjar buar för att de inte gillar det de ser, utan uppstår det trånga situationer jag var då inte rädd för att rulla tillbaka bollen till Julio Cesar och så börjar vi om i backlinjen igen. Det tror jag är det enskilt viktigaste för Brasilien ikväll för att lyckas att inte bli stressade om det skulle börjar gå lite knackigt. Och det är verkligen upp till bevis igen för Brasilien men nu är det mycket större än så. För jag minns kvartsfinalen mot Holland 2010 då Brasilien mer eller mindre lekte fotboll i en halvlek och sedan tappade man allt i andra halvlek efter att man släppt in 1-1. Min tes om att sydamerikanska lag har svårt att hantera kniviga situationer och att de bara klarar av att spela i medgång stärktes ytterligare efter den matchen. Nu är det upp till den här upplagan att visa att de är beredda att göra jobbet fullt ut även när det blåser på toppen. Det blir verkligen viktigt att behålla lugnet och det vore guld värt för Brasilien om man lyckades att göra ett tidigt mål och få publiken med sig. För tar Brasilien ledningen i matchen då är jag övertygad om att man tillsammans med en entusiastisk publik lyckas ta sig vidare till nästa runda, jag är tveksam till att Chile har den kylan att bara stänga ute det tryck som skulle uppstå då. Jag är inte övertygad om att Brasilien tar sig till final, det finns mycket kvar att bevisa. Men jag håller Brasilien som knapp favorit annars vore jag dum om jag inte gjorde det. Samtidigt är jag väl medveten om att det lika gärna kan ta slut ikväll och det tror jag att det är bra om man är beredd på om man håller på Brasilien. Det är vinna eller försvinna det är inte en lång serie utan det är en enda match det handlar om. Det kan vara en dag då allting går Chiles väg men det kan också vara den dagen då Brasilien återigen visar att traditionens makt är stor. Efter ikväll vet vi svaret och jag hoppas att jag får njuta av att se mitt älskade Brasilien ett litet tag till. Med tanke på att Colombia eller Uruguay väntar i nästa runda så finns det goda möjligheter att nå en semifinal. Men jag ska inte gå händelserna i förväg, först ska Chile elimineras och det kommer att bli en tuff uppgift. Det kan ta slut ikväll, men jag håller alla mina kroppsdelar för att det inte gör det.