sportviktorn

 

Det har blivit dags att summera Premier League säsongen 2013/2014, och vilken säsong det blev. Jag tror att alla som följer engelsk fotboll genast skriver under på att det här var den sjukaste och galnaste av Premier League säsonger som någonsin spelats. Det finns en hel del att prata om men jag tänker inte gå igenom lag för lag, det överlåter jag åt andra som är mer insatta i alla lag. Jag tänker fokusera på mitt Liverpool.

 

 

Det är givetvis svårt att summera en säsong såhär strax efter att den är slut men några slutsatser har jag kommit fram till. Jag skulle vilja hävda att nyckeln till att det blev en så pass bra säsong för Liverpool var det som hände i premiären mot Stoke. Det närmar sig slutet av matchen, Liverpool leder med 1-0 och om jag minns rätt tar Agger bollen med handen och det blir straff. Liverpool hade varit det bättre laget i stort sett under hela matchen, visst de hade kommit undan med att Stoke bland annat hade haft en träff i virket men totalt sett var Liverpool det bättre laget i den matchen. Simon Mignolet fick inleda sin karriär på Anfield med att bli matchhjälte då han räddade straffsparken och Liverpool vann matchen med 1-0. Jag menar att den här händelsen är en sån stark bidragande orsak till att det gick så bra som det gjorde för Liverpool den här säsongen. Hade Stoke satt straffen och det blivit oavgjort då hade det blivit mycket negativt snack redan efter första matchen. Jaha nu var vi igång igen eller jaha det är som det har varit de senaste 4 säsongerna. Jag vet inte om ni har hört talats om "Liverpoolförbannelsen", om inte så ska jag lite kort dra vad den går ut på. Den fungerar helt enkelt såhär att när vi har kommit en bit in på säsongen typ 10 omgångar så längtar redan vi supportrar till nästa säsong för vi har redan gett upp hoppet om att just den här säsongen ska bli lyckad. Det är givetvis ett litet skämt i supporterkretsar men jag tycker ändå att det uttrycket säger ändå någonting om hur tufft det har varit för alla som håller på Liverpool det senaste åren. Att vinna premiärmatchen var en stark bidragande orsak till att det gick som det gick. För det är helt enkelt så att lag som slåss i toppen de klarar av att vinna de täta matcherna med uddamålet. Man kan tycka att det är tråkigt, men lagsport fungerar som så att de frågar inte vem som spelar vackrast utan de frågan efter vem som gjorde flest mål och vem som tog flest poäng. Men just i Liverpools fall var det otroligt viktigt att inleda med en seger på hemmaplan och ge supportrarna hopp om att detta skulle bli säsongen då man skulle bli ett topplag igen. Sedan följde laget upp med att vinna mot Aston Villa borta i en mycket jämn match som också slutade med 1-0 seger. I omgången därpå väntade Manchester United och den matchen slutade även den med seger 1-0. Och just efter segern mot United började mitt pessimistiska Liverpoolhjärta att bli lite mer optimistiskt. Det råder såklart delade meningar om vad man tycker om spelet, men jag vill hävda att Liverpool var fullkomligt utspelade mot United hemma. Om United hade varit effektiva och haft en bra dag hade Liverpool förlorat matchen med 3-0 minst. Men nu fick man göra första målet och sedan så lyckades man på något märkligt sätt att försvara ledningen matchen ut och ro hem 3 poäng. Den starten med 9 poäng på 3 matcher la enligt mig grunden för den succéfyllda säsong som det blev.

 

 

Vi förflyttar oss fram till december månad, Liverpool skulle spela borta mot Hull. Det skulle bli en match som många Liverpoolfans helst inte vill blicka tillbaka på. Liverpool spelade så dåligt att det var nästan sämre än när de var som sämst under kanske framförallt föregående säsong. Och då blev man ju genast lite orolig igen och började tänka på de föregående säsongerna som varit allt annat än lyckade. Förlusten kom i ett känsligt läge då många trodde att december månad skulle bli den månad som skulle komma att avgöra en hel del om i vilket skikt av tabellen som Liverpool skulle hamna i när vi spelat 38 omgångar. När dessutom Liverpool ställdes inför två oerhört tuffa utmaningar genom match Manchester City borta 26:e december och mot Chelsea borta den 29 december så skulle poängtapp naturligtvis bli extra kostsamt. Liverpool förlorade båda matcherna med 2-1 och efter den omgången trillade Liverpool ner till en 6:e plats. För tillfället var det totalt mörker, det var otroligt mycket negativa tankar just i det läget. Det kändes som att nu var Liverpool tillbaka på ruta 1 igen. Man kan jämföra det med filmen Måndag hela veckan, samma sak om och om igen det finns ingenting som går framåt utan vi bygger upp någonting och sedan får vi börja om igen. Efter december månad var jag riktigt orolig helt klart.

 

 

2014 skulle inledas med match mot Hull och det fick absolut inte bli förlust igen utan nu var det dags för en seger. Liverpool vann matchen med 2-0 om jag minns rätt efter mål av Agger och Suarez. Och efter den matchen påbörjade Liverpool en helt makalös resa. Vem hade kunnat tro att Liverpool inte skulle förlora en match förrän i omgång 36 mot Chelsea? Inte trodde jag det i alla fall. Segrarna bara radades upp och Liverpool började helt plötsligt at ösa in mål. Jag har de senaste åren suttit och gnällt på att offensiven håller inte och att Liverpool står och faller helt och hållet med Suarez. Men den här våren har Liverpool visat att man är ett kollektiv och att det är tillsammans som man vinner matcherna. Och det finns så många historier att berätta från den här upplagan av Liverpool. Ta bara en sån sak som att John Flanagan får slå igenom på allvar. Han var bara tänkt som en tillfällig vikarie för José Enrique som varit skadad i stort sett hela tiden. Men han petade Cissokho och tog en ordinarie tröja. Att slå sig in i Liverpools startelva som 21 åring är otroligt imponerande, jag tycker det är otrolig prestation. Martin Skrtel, det var många som sa efter matchen mot United 1 september då han var en gigant på planen och var matchens lirare utan tvekan att det här var väl ett perfekt avslut på Liverpoolkarriären. Jag var helt övertygad om att han skulle få lämna laget, och det var framförallt Napoli som det handlade om i första hand. Men Skrtel tog sig i kragen och har spelat kontinuerligt under resten av säsongen vad jag kan minnas och tagit tillbaka sin plats i laget igen. Raheem Sterling, han var ju helt okej förra säsongen men jag kunde aldrig föreställa mig att han skulle utvecklas såhär fort och bli såhär bra. Jag kände under vårens matcher att han gjorde som han ville stundtals och då pratar jag om allt möjligt, sättet att tänka fotboll att springa och att öppna för andra. Han spelar otroligt moget och jag hoppas verkligen att han är nästa stora stjärna. Jag tror att han kommer vara en enormt viktig kugge i engelsk landslagsfotboll framöver. Men den som har gjort allra störst framsteg den här säsongen är givetvis Luis Suarez det går ju inte att säga något annat. Jag tycker att han i sina bästa stunder har varit en världsspelare. Visst, jag ska vara nyanserad i analysen och påpeka att han har inte varit helt prickfri under säsongen. Det har funnits några tillfällen då han har lagt fokus på att gnälla på domaren och ibland har han visat upp sin dåliga sida då han filmar och fjantar sig och det ska han ge fan i. Kan han lämna den biten helt och hållet så är han ju en drömspelare som alla vill ha. Suarez stannade på otroliga 31 (!) mål när vi summerar säsongen. Då ska vi inte glömma bort att han spelade inte de första 5 matcherna om jag minns rätt och ändå lyckas han göra 31 mål. Det är ju helt otroligt, nu med facit i hand om han inte hade bitit Ivanovic i den där matchen då hade han förmodligen gjort 40 mål för så pass bra har han varit i år. Och det som gör det extra intressant att om han inte hade bitit Ivanovic då hade det förmodligen inte gått så bra som det gjorde den här säsongen. Jag tror att den incidenten blev lite av en väckarklocka för Suarez, jag tror att han kände att nej vad håller jag på med nu får det räcka. Och bortsett från att han fortfarande filmar ibland och kanske kan bli lite väl tjurig ibland under matcherna så tycker jag ändå att det är en helt ny Suarez vi har sett den här säsongen. Förhoppningsvis blir han kvar även nästa säsong, men det är jag övertygad om. Han har gnällt över att han inte har fått spela Champions League fotboll, men nu får han ju göra det med Liverpool om han väljer att vara kvar. Jag tycker att han är skyldig supportrarna och klubben att stanna kvar, för nu har man tagit sig till Champions League och det är det som Suarez har velat och då tycker jag att han ska ta vara på den här möjligheten att stanna kvar och fortsätta resan framåt.

 

 

Avslutningsvis vill jag säga att det blev nästan en perfekt säsong för Liverpool. Men jag skulle inte vilja säga att Liverpool är säsongens lag. Däremot råder det inga tvivel om att Liverpool blev vårens lag. Det hände någonting efter den där matchen mot Hull på nyårsdagen. Laget började visa upp en offensiv som var i lika hög klass som Real Madrid och Barcelona. Spelare som Joe Allen och Jordan Henderson fortsatte att ta stora steg i utvecklingen och blev viktiga pusselbitar för laget. Simon Mignolet som många tvivlade på inför säsongen att det skulle vara ett stort steg för honom att ta en plats mellan stolparna i en sån anrik klubb som Liverpool. Men belgaren visade att han håller för spel även på den här nivån. Det var riktigt roligt att följa Liverpool under våren, jag fick nästan lite vibbar från säsongen 2008/2009 när man slogs med United om guldet och det höll nästan på att gå hela vägen. Den här gången var den där första Premier League titeln närmare än den någonsin har varit. Men jag kan känna nu med facit i hand att det som skulle stoppa Liverpool det var de själva och det blev också de själva. För den insatsen som man stod för mot Chelsea var inte alls bra. Det spelar ingen roll att Chelsea parkerade en hel bussterminal framför sitt mål, man måste kunna spela mot vilka försvar och spelsystem som helst om man ska vinna mästerskap. Och jag har varit inne på det tidigare och jag säger det igen, vill man bli ett riktigt topplag och även i ett längre perspektiv kunna lyckas ute i Europa ja då gäller det att kunna spela på en uddamålsledning eller en tvåmålsledning också och det har inte Liverpool lyckats med fullt ut den här säsongen. Och det är bara att titta på slutresultatet, Liverpool gjorde 101 mål och då är man enligt mitt tycke ett mästarlag. Men om vi tittar på defensiven så har Liverpool släppt in hela 50 mål, det håller inte på länga vägar om man ska vinna ligan. Det som behövs för att Liverpool ska bli ett topplag även nästa säsong är att man gärna kryddar offensiven med en forward. Men viktigast av allt, Liverpool behöver fylla på med en mittback till. Det behövs en riktig fältherre i mittförsvaret som kan ta tag i saker och ting när det börjar bränna till i matcherna. Jag ser inte riktigt att Skrtel, Agger, Kolo Touré eller Sakho är den typen av spelare som verkligen kan ta på sig det här enorma ansvaret som krävs för att vara en ledande mittback. Nu vet jag att det här inte kommer att hända men jag skulle vilja ha in en mittback som är i lika hög klass som Thiago Silva, det hade varit ett drömscenario. Lyckas Liverpool att spetsa till laget lite till nästa säsong så är jag övertygad om att Liverpool går en mycket ljus framtid till mötes. Går man från en 7:e plats till att bli 2:a och göra 101 mål totalt, då sitter man verkligen och ruvar på någonting riktigt stort. Vilken säsong det blev, det har varit ett nöje att var Liverpoolsupporter. Liverpool har under våren visat upp ett spel som håller lika hög klass som de riktigt stora giganterna inom fotbollen och det är bara att tacka och ta emot.