sportviktorn

 

Ännu en säsong slut, som alltid lika tomt att konstatera att det nu dröjer ett tag innan man får se allsvensk fotboll igen. Men som Kalmarsupporter ska jag vara ärlig med att säga att det på ett sätt är skönt att det nu är över för den här gången. Jag ska försöka summera säsongen så gott jag kan, vilket inte borde vara så svårt då jag brukar ha lätt att summera säsonger. Men den här säsongen blev väldigt speciell. Vi höll på att få uppleva någonting riktigt hemskt, men i sluttampen lyckades vi rädda lite heder och visa att det finns en potential i laget.

 

 

Om vi tar och går igenom matchen mot AIK till att börja med. Jag tycker att Kalmar började matchen helt okej, spelarna försökte få igång någon form av spel. Jag tycker att vi för en gångs skull var lite rädda om bollen och inte slog bort den så fort vi fick den utan vi försökte göra något konstruktivt med bollen när vi väl lyckades bromsa upp AIK:s anfallsförsök. Mittfältet tycker jag höll upp spelet bra, det har ju varit den delen av laget som haft störst problem under hösten bortsett från backlinjen. Men både Romario och Tobias Eriksson lyckades vinna lite närkamper och tog fram bollen ur trånga situationer och fick iväg lite passningar ut mot kanterna så att vi kunde vända spelet snabbt. Inledningsvis tyckte jag även att backlinjen klarade av att behålla koncentrationen och inte tappa någon markering. Under de första 20 minuterna var det inte många gånger som exempelvis Nabil Bahoui fick ta sig igenom vårt försvar och komma till skott. Men det skulle ändå bli nätrassel bakom Ole Söderberg i den 22:a minuten. AIK kommer loss på vänsterkanten, jag tror att det är Bahoui som lyckas komma till inläggsläge med sin fina högerfot och inne i straffområdet finns Celso Borges och kan hur säkert som helst nicka in ledningsmålet. Han får helt omarkerad och ostört nickplacera in bollen i mål, han skulle kunna hinna med att gå och köpa korv på läktaren och sen komma tillbaka och nicka in bollen. Det är för dåligt av försvaret att inte ha koll på att Borges kommer springades där. Vi vet alla vad han kan, han må ha blivit mer av en hårt jobbande spelare under den senaste tiden men han har fortfarande målsinne och kan peta in bollar då och då. Men varken Thorbjörnsson eller Marcus Nilsson finns på plats och tar bort bollen. Efter ledningsmålet kändes det som att Kalmar tappade precis allt. Laget började kladda med bollen, enkla passningar slogs bort och Pär Ericsson som för dagen startade ensam på topp fick inte särskilt många fina bollar att jobba på. Om jag ska vara ärlig tror jag knappt att Kalmar skapade någon målchans i den första halvleken. Jag upplevde det som att det blev för långt mellan lagdelarna och när vi väl vann bollen då tappade vi den snabbt igen. Och en grej jag la extra märke till i den första halvleken idag var att det är ofta som många spelare söker sig till där bollen är. Det innebär att när någon vinner bollen och tittar upp för att fördela den vidare då är det för trångt och det finns inte tillräckligt många bra alternativ att spela bollen på. Det där är något vi måste bli bättre på till nästa år, att inte bara befinna sig på den delen av planen där bollen är utan att försöka se helheten och erbjuda bra alternativ för att vända spelet med en krossboll eller lyftning. Både Solheim och Nouri hade under den andra delen av den första halvleken det väldigt svettigt på sina respektive kanter. Det var ofta som AIK kunde komma förbi de och komma till inläggslägen. Och när Kalmars försvar börjar bli oroligt då är det total kaos och då ska man nog undvika att ge motståndaren inläggslägen. För att summera den första halvleken tyckte jag att vi började helt okej men efter AIK:s ledningsmål då var vi tillbaka i det destruktiva och usla spel som vi visat upp under större delen av hösten.

 

Inför den andra halvleken gick jag in med tanken att nu hoppas jag bara att spelarna visar lite heder och försöker hålla siffrorna nere. Och det kändes ju inte bra att tänka den typen av tankar inför en andra halvlek. Att inte ens känna att ens lag har möjligheten att vinna eller åtminstone få med sig 1 poäng det är inte roligt att gå in inför en halvlek med den inställningen som supporter. Jag har under den här säsongen fokuserat mycket på att Kalmar bara kan göra en bra halvlek. Inget undantag idag heller, för Kalmar kom ut som ett helt annat lag i den andra halvleken. Som alltid är det en kombination av att motståndet gick ner sig lite i kvalité i passningsspel och tempo det brukar vara så. Men i det här fallet skulle jag vilja påstå att AIK var inte så värst mycket sämre spelmässigt i den andra halvleken, utan för en gångs skull tycker jag att Kalmar ska ha cred för att de höjde sig på alla punkter. Jag vet inte vad Eklund sa till spelarna i halvtid men det hjälpte uppenbarligen för det Kalmar jag fick se under säsongens sista 45 minuter gav mig lite hopp inför framtiden. Visst, vi kanske inte gjorde någon bländande insats spelmässigt det vore en överdrift att hävda det. Men jag tyckte att spelarna började visa lite hjärta och inställning och det var befriande att se. För är det någonting som jag har saknat i många matcher den här hösten har det varit inställningen. Jag skulle kunna rabbla upp matcher från i höst där Kalmar har visat upp en dålig attityd. Stundtals har vi sett så loja ut att det nästan är pinsamt att behöva prata om det men det är ett faktum att inställningen har inte varit bra under stora delar av hösten och det har straffat oss. Och idag går vi ut i den andra halvleken och börjar jobba för varandra som ett lag igen. Vi kom ofta samlade som en enhet i anfallen och försvaret började visa upp ett bättre spel. Thorbjörnsson och Nilsson var mer placeringssäkra och stod ofta rätt och kunde nicka bort inläggen. Och när AIK försökte att spela sig fram på kanterna då visade Solheim och Nouri upp ett hårt och rejält spel och kunde vinna mycket boll vilket gjorde att vi kunde vända spelet. AIK skapade aldrig det där riktiga trycket mot oss i den andra halvleken, det kändes aldrig som att vi blev riktigt tillbakatryckta och att vi gick på knäna. Om det var något lag som skulle vinna den här matchen så var det Kalmar. AIK tyckte jag inte alls fick något grepp om oss och de skapade inte särskilt många chanser. Det var egentligen bara en riktigt het målchans som jag la på minnet och det är när Henok Goitom mer eller mindre blir fri med Söderberg men han drar bollen över som tur är. Men utöver det lyckades vi ha bra koll på Henok Goitom och de övriga i AIK:s anfallsspel. Ebenezer Ofori och Ibrahim Moro är spelare som jag tycker är väldigt sevärda när det gäller AIK men jag tycker inte att de kom till sin rätt i andra halvlek, utan Kalmar hade bra koll på de två också. Papa Diouf tycker jag ska ha beröm för ännu en helt okej insats. Jag tycker inte att han är någon fantastisk spelare, men han har snabbheten för att bli riktigt bra. Det han behöver bli bättre på det är tekniken och då pratar jag om spelet generellt, hans passningar är inte alltid av bra kvalité och hans skott är så bedrövliga att det orkar jag knappt ens analysera. Men han sliter och kämpar och han har varit en av få spelare som får godkänt den här hösten. Och när det gäller spelare som varit utskällda tycker jag att Hovda är värd att nämna, jag tyckte han skötte sig ganska bra idag. Han vann bollen vid ett flertal tillfällen och förhindrade AIK från att ställa om vilket kunde ha resulterat i fler baklängesmål. I övrigt när det gäller den andra halvleken tycker jag att Kalmar försökte få till någonting under den sista kvarten. Men även vi hade svårt att skapa målchanser. I den 90:e minuten fick Sachpekidis ett gyllene läge att placera in segermålet men skottet alldeles för tamt. Det blev 1-1, efter att Solheim lyckats trycka in bollen efter en lite tilltrasslad situation efter en hörna. Det var för övrigt Kalmars första hörnmål den här säsongen, det tog 30 matcher för Kalmar att lyckas göra mål på en hörna. Inte för att vara den som är den, men det säger litegrann om standarden på det här laget den här säsongen och hösten i synnerhet.

 

1-1 alltså i säsongsavslutningen. Om jag då ska försöka summera det hela om det nu går är det bara att konstatera att det har varit höga berg och djupa dalar. Det började riktigt bra i varje fall poängmässigt under vårsäsongen. Vi tog mycket poäng inledningsvis och det kändes som att vi hade en del stolpe in i inledningen på säsongen. Vi övertygade inte spelmässigt om man tittar på vårsäsongen som helhet men om vi tittar på enskilda matcher som den mot Norrköping hemma var vi riktigt bra. Den andra halvleken mot Norrköping tillhör bland det bästa jag har sett Kalmar spela på mycket länge. Då spelade vi en offensiv och frejdig fotboll, det var en match som gav mig positiva vibbar inför framtiden. Det som jag tyckte fungerade bäst under våren det var försvarsspelet. För även om offensiven inte riktigt stämde så hade vi ändå en stabil defensiv att falla tillbaka på. Som supporter visste man att gör vi första målet i matchen finns det stora möjligheter att vinna då vi släppte till väldigt få målchanser under den perioden. Jag tycker att försvarsspelet fungerade minst lika bra som under 2013 då jag vill hävda att det var Allsvenskans bästa försvar vi hade att erbjuda. I skrivande stund kommer jag på att vi torskade mot Häcken med 4-1 innan VM uppehållet om jag minns rätt, men det kändes ändå bara som en dålig dag på jobbet och att det var en engångsgrej. Vi mötte AIK i mitten på juli och det var en match som jag bara vill glömma. Då visade spelarna upp en usel attityd, det fanns absolut ingen rörlighet i anfallsspelet och därmed hade vi inget anfallsspel att visa upp. Malmö hemma kunde jag tyvärr inte se men vad jag förstod lyckades vi matcha Malmö ganska bra och det gav en ju såklart hopp om att det skulle bli en fin höst. Sen vänder serien och vi gör en riktigt bra första halvlek och tar till och med ledningen, men vi gör en dålig andra halvlek och förlorar med 3-1 om jag inte missminner mig. Men det finns 1 match som med facit i hand var den utlösande faktorn till att hösten kunde ha slutat i en total katastrof, jag tänker på Åtvidaberg borta. Jag var på plats och fick se ett Kalmar som var så loja och oinspirerande att det var riktigt pinsamt att titta på matchen. Det var total kaos i försvaret vi hade inte mycket till anfallsspel. Spelarna såg allmänt förvirrade ut, jag tänker främst på Hovda som inte hade en aning om vart han skulle befinna sig på planen utan han joggade mest runt och såg sig omkring med en känsla av att vad gör jag här? Visserligen vann vi mot Falkenberg och Gefle på hemmaplan, men bortsett från de 2 matcherna blev det en höst som var helt bedrövlig. Nästan hela hösten har vi spelat en väldigt destruktiv fotboll. Det har inte funnits någon som helst fantasi i anfallsspelet. Jag har känt att spelarna mestadels har spelat för sig själva och då menar jag både anfall, mittfält och försvar. Vi har inte kommit ihop som ett lag och jobbat för varandra. Offensivt sett har vi inte fått igång maskineriet, vi har haft svårt att få fast bollen på motståndarens planhalva. Vi har också gjort en del misstag i sista tredjedelen, antingen har kvalitén på avslutet varit för dåligt eller har vi slarvat när det gäller den sista avgörande passningen. Sen tycker jag att vi inte har haft tillräckligt med fart i vårt passningsspel vilket har gjort att det blivit alldeles för lätt för våra motståndare att spela försvarsspel. Det har även varit så att spelarna inte hjälpt varandra genom att visa sig, det har gjort att bollhållaren blir tveksam och inte vet vart han ska göra av den och då drar han bara iväg en passning på chans oftast en långboll som är helt omöjlig för Papa Diouf eller Pär Ericsson att springa på. I vissa matcher har Emin Nouri varit det mest offensiva hotet under vissa perioder av matcherna. Och det är klart att det är spelare som är otroligt bra offensivt, men dra i handbromsen lite vi snackar om en ytterback här ska man förlita sig på att en ytterback ska fixa allt i offensiven? Det säger sig självt att det håller inte, utan de som var tänkta att göra målen har inte presterat tillräckligt bra i kombination med att mittfältet inte har varit bra på att servera anfallarna bra bollar. När det gäller försvarsspelet har det havererat under hösten, nu var det bättre i dagens match det vill jag verkligen understryka men vi är på väg åt helt fel håll när det gäller vårt försvarsspel om man tittar på höstsäsongen som helhet. Det har känts som att det inte har funnits någon stabil grund att luta sig mot. Jag får en känsla av att det inte finns några tydliga riktlinjer i laget att såhär spelar vi försvarsspel. Och jag tycker det stora problemet när det gäller vårt försvarsspel det är att det känns som att det har varit enskilda individer som spelat försvarsspel. Marcus Nilsson spelar på ett sätt, Thorbjörnsson vill gärna lämna sin position och gå fram och stöta eller ge sig ut på kanten och försöka bryta bollen på chans. Nenad försöker ofta spela sig ur situationerna och vill ha mycket boll. Nenad är också den typen av mittback som gärna vill sätta igång ett anfall och vill gärna komma till läge med sin fina högerfot och det gör att han sällan drar upp bollen på läktaren eller rensar bort den när vår backlinje är lite i gungning. Ludvig Öhman har jag varit inne på tidigare att han är ingen favorit för mig, jag ser verkligen inte storheten i honom som många vill framhäva. Jag tycker att han har en dålig förstatouch och han viker ofta ner sig i närkamperna. Jag ser honom inte som en framtida storback i mittlåset och jag ser honom definitivt inte som något alternativ på högerbacken. Han har inte alls den farten och teknik som krävs för att spela högerback. När det gäller målvakterna har jag inte så mycket att säga. Både Söderberg och Cramer kommer lite lätt undan här, men jag tycker faktiskt att man kan inte skylla allt på målvakterna. En målvakt är beroende av att ha en bra backlinje framför sig, det är inte så konstigt att Söderberg och Cramer har darrat då vi har haft en backlinje som inte haft någon som helst struktur och ordning i sitt försvarsspel. Jag är övertygad om att Söderberg och Cramer kommer prestera bättre i sitt målvaktsspel om de har en backlinje som håller måttet.

 

 

Nu vill jag avsluta med att prata lite allmänt om Kalmar FF och tankar inför kommande säsong. Det är klart att Kalmar har en lång väg kvar tills man är ett etablerat topplag igen. Det kommer ta lång tid innan man får in riktiga toppspelare som vill komma till klubben. Jag läste idag att Sebastian Eguren letar ny klubb i Sverige. Han har sagt att han kan tänka sig att spela i klubbar utanför Stockholm. Tror ni Kalmar var med på den listan? Nä såklart inte. Nu säger jag inte att Eguren är lika bra som när han var som bäst när han spelade i Hammarby men det säger ändå någonting. Det finns klubbar ute i Europa som jobbar med att bygga upp sitt anseende. Och jag kan garantera att det går betydligt fortare att rasera ett intressant projekt än att bygga upp sitt anseende och attraktionskraft igen. Det jag skulle vilja är att Kalmar börjar plocka fler spelare som finns i deras närhet. Man kanske skulle titta lite lägre ner i divisionerna också. Jag har hört att det inte riktigt finns det ekonomiska utrymmet för att värva spelare nästa år och att man i första hand måste gå på bosmanfall. Och när det gäller bosmanfall tycker jag att det är värt att nämna att Teteh och Mohamed Bangura finns tillgängliga. Men de vill såklart spela på så hög nivå som möjligt om de ska återvända till Allsvenskan igen och då är Kalmar för stunden inte något vidare alternativ. Jag har varit inne på det tidigare, det är en risk att gå till oss. Det är ingen som vet hur det kommer att gå nästa säsong, vi kan ju sluta 7:a i Allsvenskan och vi kan lika gärna åka ur Allsvenskan. När det gäller rekryteringen av spelare vill jag passa på att dela ut en känga till hur föreningen har skött den biten. Jag tycker att Cesar är ett jättebra exempel. Kalmar ansträngde sig jättemycket för att få in honom i laget och hur mycket har han spelat sen han kom? 1 match från start och 4 eller 5 inhopp om jag räknat rätt. Det finns en situation som jag tycker är väldigt talande för hur Cesars status har varit sen han kom tillbaka. Vi möter Häcken hemma och ligger under med 3-2 och jagar kvittering och alla tror att Cesar ska komma in, vem tror ni Eklund slänger in? Ludvig Öhman. En spelare som mestadels spelat högerback och vars naturliga position är mittback går alltså före Cesar i ett sånt läge. För mig kan det inte bli mycket tydligare än att Cesar var en Borstam värvning och en styrelse värvning och inte en Eklund värvning. Hade Eklund verkligen varit så nöjd med att få in Cesar som han påstod på presskonferensen när han presenterades då hade han ju spelat honom från start i varje match. Jag är tudelad när det gäller Cesar, för jag håller med om att han är uppenbarligen slut som fotbollsspelare. Det går ju inte lika fort längre och han har tappat en del i sin förstatouch. Men jag tycker inte att han har fått en ärlig chans. 1 match från start och ett fåtal inhopp är för lite för att jag ska kunna yttra mig om vad jag tycker om honom. Sen kan man ju undra vem som scoutade Cesar, om nu någon scoutade honom överhuvudtaget. Borde inte Borstam och styrelsen känt till att Cesar inte spelat så mycket fotboll under den senaste tiden. Mig veterligen satt han en del på bänken mot slutet av sin tid i sin cypriotiska klubb. Och platsar man inte ens i ett cypriotiskt lag då är det ju inte bra, då kanske man ska fundera på att lägga skorna på hyllan. Även Melvin Platje om nu någon kommer ihåg honom var en spelare som knappt fick någon speltid så länge han fanns i laget. För mig kändes han mest som ett youtubefenomen, visst han har gjort fantastiska mål men uppenbarligen håller han inte som fotbollsspelare. För jag tyckte mig inte se någon fin teknik eller något särskilt bra spelsinne under de få matcher han spelade för oss. Det är samma sak där, det är för dåligt scoutat. För att jämföra med Malmö, som verkligen sätter sina värvningar gång på gång. Man behöver inte vara orolig om Malmö tappar en tongivande spelare för de ersätter den med en minst lika bra spelare. På senare år har de värvningar som Kalmar tagit in inte blivit bärande spelare i laget. Papa Diouf är inne på sin tredje säsong och ses just nu som en halvdan spelare men har inte blivit den spelare som Kalmar hade hoppats på. Pär Ericsson tyckte jag var fullständig katastrof i inledningen och till en början platsade han ju knappt i laget. Nu har han fått spela en del på slutet men det har mestadels berott på att Måns Söderqvist varit borta på grund av skada och David Elm drabbades av lungsäcksinfektion. Kalmars scoutingarbete får underkänt så är det bara och det har vi fått betala för den här hösten. Det jag vill komma till är att till nästa säsong måste det bli mer tydligt vem som värvar vem och vi måste göra bättre research på de spelare få tar in. Vi måste känna att det här är rätt spelare för oss, vi kan inte gå på något youtubefenomen som Melvin Platje utan vi måste ha bra koll på vilka vi tar in. När det gäller vilka spelare som ska in i truppen till nästa säsong finns det en del spelare jag vill ha in. Nu ska jag inte snöa in på mitt favoritämne silly season för mycket i det här inlägget men det är oundvikligt med tanke på att det är en del som behöver göras. Men jag kan kort nämna att det behövs förstärkas på varje lagdel i stort sett. En mittback som kan gå in och ta befälet och styra upp en defensiv skulle vi må bra av. Ismael skulle behöva en lekkamrat bredvid sig, en spelskicklig mittfältare behövs. Vi behöver också få in en anfallare som har det där typiska målsinnet som kan göra mål ur ingen vinkel alls. När det gäller målvakterna återstår det att se vad som händer på den fronten. Den som ligger närmast att röra på sig är Cramer efter att han gick ut i tidningen och sa att han måste få spela för att hans utveckling ska gå åt rätt håll då han är uppe och nosar på en landslagsplats. Och det är klart att Kalmar måste bestämma sig om någon av målvakterna flyttar. Skulle Cramer flytta då står vi där med en halvbra Ole Söderberg och vem ska vara backup då? Ska det vara 16-årige Håkansson?. Eller ska vi ta in en målvakt som kan gå rakt in i laget och Söderberg blir andremålvakt igen? Den här typen av frågeställningar kommer att dyka upp om Cramer skulle flytta på sig. Men räkna inte med att vi kommer att kunna knyta till oss spelare av fantastisk klass. För under hösten har laget förstört större delen av sin attraktionskraft vilket gör att många spelare kommer tänka till en extra gång innan de väljer att skriva på för oss. Vi måste börja bygga upp någonting bra igen, vi måste bygga upp ett lag som är attraktivt att komma till. Jag vill att vi ska vara ett lag som erbjuder en miljö där unga lovande spelare att utvecklas i, den miljön har vi haft under många år nu men den har gått förlorad under den här hösten. Det är klart att en spelare av Isak Kiese Thelin kvalitéer skulle vi behöva, men det är självklart att den typen av spelare tittar på andra alternativ och hellre väljer Göteborg, AIK eller Malmö om de ger sig in leken efter en sån spelare. Och när det gäller tränarfrågan huruvida Hasse Eklund tränar oss till våren eller inte har jag ändrat uppfattning. Jag tror jag nämnde vid något tidigare tillfälle att chansen att Eklund tränar oss nästa säsong är 5 procent. Jag är beredd att ta tillbaka lite för är det någon som kan pusta ut efter de senaste 2 matcherna är det Hasse Eklund. Det var hyfsat bra spel mot Mjällby och det blev seger. Och idag gör vi en riktigt bra andra halvlek mot ett spelskickligt AIK och vi visade upp ett spel som gav lite framtidstro hos mig personligen. Jag tror att de sista 2 matchernas resultat och spelmässiga prestationer gör att Eklund kommer få chansen att vända skutan åt rätt håll. Det blev en 11:e plats och det är naturligtvis inte godkänt med tanke på vilket spelarmaterial Eklund har haft till sitt förfogande. Men det kunde lika gärna ha blivit förlust mot Mjällby och en total förnedring idag mot AIK och det hade varit totalt mörker. Nu tror jag ändå att styrelsen känner att det finns en framtid med Hasse Eklund som håller i trådarna. Och jag ska vara ärlig med att säga att jag vill inte att Kalmar ska bli en klubb som byter tränare så fort det går dåligt. Är det någonting Kalmar har varit bra på är det att man har stått för långsiktighet, kontinuitet och kvalité på sikt. Kalmar har varit ett föredöme när det gäller att ge tränare förtroendet under Nanne Bergstrand eran. Jag tycker att Kalmar ska fortsätta vara ett föredöme när det gäller att ge tränar förtroendet. Men det är klart att skulle det bli en riktigt dålig inledning på nästa säsong låt säga 1 poäng på 10 matcher då kan jag tänka mig att Eklund får stiga åt sidan. Men jag kände inför den här sista veckan av säsongen att den skulle bli helt avgörande för om Eklund fick vara kvar. Och nu blev det 4 poäng på de här 2 avslutande matcherna och säsongens sista halvlek blev riktigt bra. Därför tror jag att Eklund får sitta kvar. Nu gäller det för alla som har någon form av koppling till Kalmar FF att slicka såren bryta ihop och komma igen. Men det är inte frid och fröjd bara för att vi gjorde en riktigt bra andra halvlek idag. Det är mycket som behöver göras. En del spelare bör få lämna laget och en del spelare ska få komma in. Hur Kalmar sköter sig under silly season tror jag kommer få ganska stor betydelse för hur vi kommer prestera nästa säsong. Något som vi vet är att säsongen 2014 är över. Jag lovar er att de är en av de mest konstigaste och skumma säsonger jag har upplevt. Men jag är glad att laget tog sig samman under den sista veckan. Så mycket lidelse vi supportrar har fått uppleva under hösten. Det har varit en del sömnlösa nätter och ångest över hur det här skulle sluta. Men vi supportrar har ändå kämpat på för att få uppleva någon form av lyckostund och nu fick vi den under den här sista veckan och det känns förbannat skönt. Nu blickar vi framåt, nu lägger vi ett märkligt 2014 bakom oss. Försiktigt ser jag fram emot säsongen 2015. Vi gör nog rätt i att sänka våra förväntningar till nästa säsong, men det är klart att det ska bli kul när det drar igång igen. Ny säsong, nya möjligheter så är det alltid. Jag kommer ha fullt upp med att ha koll på silly season, medan jag har det kan ni andra passa på att vila lite. Jag kommer inte vila, det gör jag aldrig det vet ni vid det här laget. Hejdå säsongen 2014.