sportviktorn

 

Omgång 27, vi närmar oss slutet av det svenska fotbollssåret 2014 och nu börjar det bli läge att lite lätt summera säsongen. Även om det ska spelas 3 matcher till känns det ändå som att det är läge att koppla ett litet helhetsgrepp om Kalmar FF:s säsong och vad jag har fått se under den här säsongen. Och det finns ju en del saker att prata om, även om det tyvärr inte är med något leende som jag pratar om Kalmar FF just nu. Jag ska göra ett gott försök i varje fall, ni får ha lite överseende med om jag skulle tappa nyanserna i min analys, men jag ska göra mitt bästa.

 

 

Ska vi ta det hela från början? Ja jag tycker det. Kalmar kom in till den här matchen med en 3-2 förlust senast hemma mot Häcken. Offensiven var något bättre men det var ju inte så att det var någon klang och jubel föreställning utan det var inte tillräckligt bra offensivt. Men Romario fick på en drömträff och Papa Diouf fick betalt för sitt slit och gjorde viktiga 2-3 reduceringen men det räckte inte. Jag hoppades att Kalmar hade fått lite energi av att man ändå gjorde en precis godkänd andra halvlek mot Häcken och kunde gå in i den här matchen med lite bättre självförtroende. Men matchen började på ett katastrofalt sätt, det kunde inte ha börjat värre. Spelet hade visserligen inte kommit igång från något av lagen innan 1-0 målet kom, men på sättet som vi släpper in det målet är ju så uselt att jag blir tårögd. Helsingborg kommer loss på sin högerkant, bara det är inte okej vi måste ha någon som är ute och pressar Christoffer Andersson och de övriga på kanten i det läget. När väl inspelet kommer och Söderberg lyckas få bort bollen men inte tillräckligt mycket så är det ingen som är framme och förhindrar att Emil Kraft kan placera in 1-0. Det är 3 spelare inne i straffområdet mot 1 Helsingborgsspelare, allvarligt talat bollen måste bara bort där. Det måste finnas någon som tar tag i det hela och bara skickar bort bollen från det farliga läget. För Söderberg kan inte göra så mycket mer än att försöka få bort bollen så mycket som det går. Oerhört svagt agerat av försvaret i det läget. Det dröjde inte alltför länge innan det var dags igen för Söderberg att få plocka ut en boll ur målet. Mikael Dahlberg får helt plötsligt bollen och kan helt ostört få skjuta in 2-0, ett väldigt fint avslut för övrigt men det hade kunnat förhindras. Nenad, Marcus Nilsson, Solheim ja precis vem som helst måste ligga i linje där och täcka ytan eller gå upp i press och stressa Dahlberg till att spela bollen hemåt eller stressa iväg ett avslut som Söderberg enkelt kan ta hand om. Det är så tamt och så fruktansvärt uselt att jag tror jag svimmar. I övrigt var den första halvleken inte alls mycket att hurra över om man är Kalmarsupporter. Vi kom inte till några lägen alls i stort sett och vi hade svårt att komma samlade som en enhet i våra anfallsförsök. Papa Diouf och Pär Ericsson blev isolerade på topp och fick inte tillräckligt med hjälp. Lägg där till att mittfältet kladdade för mycket med boll och gav inte Papa Diouf och Pär Ericsson rätt bollar att arbeta med. Men Kalmar skulle få en gratisbiljett in i matchen då vi kommer loss på vår vänsterkant och Ring är det väl som lyckas få in bollen till Pär Ericsson som gör ett drömmål. Att ta ner bollen till sig själv på det sättet och sedan på halvvolley smälla dit den säkert utan att målvakten har någon chans att ta den det är bra gjort. Där visade Pär Ericsson upp lite av sina kvalitéer. Det är en spelare med en otrolig potential även om den har kommit ut alldeles för sällan i Kalmar. Men 2-1 och lite hopp inför den andra halvleken och det kändes ju skönt.

 

 

Det känns som att jag har sagt det här förut, men vet ni vad? Kalmar kom ut som ett helt nytt lag i början på den andra halvleken. Det var lite mer fantasi i passningsspelet, det var fler spelare på mittfältet som vågade ta för sig. Romario gick helt plötsligt in resolut i närkamperna och vann bollen på mittplan vid flera tillfällen och kunde sätta igång omställningar. Jonathan Ring lyckades med några hyfsade offensiva utflykter och blev lite mer delaktig i spelet. Nouri som fick spela yttermittfältare idag kom in i boxen vid något tillfälle och hade ett farligt nickläge men förvaltade det inte på bästa sätt. Papa med sin härliga attityd att springa och jobba på allt kunde ha betalat sig, så det fanns lite mer positiva vibbar i början på den andra halvleken. Men så var det ju det här med vårt försvar igen. Helsingborg får en hörna i vilken matchminut det nu var och Kalmar får inte undan bollen och Victor Pålsson tror jag det är som får ett skottläge och kan han lika ostört som Dahlberg sätta dit 3-1. Återigen, någon måste upp i press där och stöta för att förhindra att Pålsson träffar mål i det läget. Men det är ingen som gör någonting utan spelarna står bara och tittar på och det är klart att då är det lätt att bara sätta dit en välplacerad bredsida och så är matchen mer eller mindre avgjord. Ni känner säkert igen det här, men efter

3-1 målet tappade Kalmar precis allt som har med struktur och balans att göra i sitt spel. Det kändes som att det var 11 vilsna individer som joggade runt på planen och mest funderade över när matchen var slut. Det är klart att det är bra att Papa Diouf försöker stressa Helsingborgs backlinje men han kan inte lösa allting själv utan han måste ju få hjälp. Passningsspelt höll under resten av matchen en extremt låg kvalité. Jag tror att Romario är det tydligaste exemplet när han vinner bollen och förhindrar ett friläge för Helsingborg och sedan ger han bort bollen direkt efter det och det höll på att bli farligt. Det håller inte på den här nivån, passningarna måste sitta på fötterna så enkelt är det. Allvarligt talat vi talar alltså om heltidsproffs här, de här lirarna lever på att spela fotboll men det är knappt man kan tro det när man ser dagens Kalmar FF. Ytterligare 1 mål skulle falla innan den här kvällen var över och då var Smarason som fick sätta dit den framspelad av Alvaro Santos. Samtliga spelare på vår egen planhalva tittar boll, vi lämnar Smarason helt fri centralt i banan och han kan ostört få vandra in och prickskjuta in 4-1. Sådär skulle jag vilja summera själva matchen om vi bara ska tala i ren referatform.

 

 

Men nu är det dags att vrida och vända på stenar igen och försöka reda ut det här. Till att börja med ska jag säga att det här är något som inte går att reda ut. Ingen vet vad det är som har hänt, ärligt talat tror jag knappt spelarna själva förstår vad de håller på med. Det är i stort sett bara negativt kring Kalmar FF just nu. Om någon ber mig prata om vad jag tycker om Kalmar får jag ångest och blir mest ledsen. För visst är jag ledsen, jag är helt förstörd. Självklart mår man dåligt i tider som dessa när man vet att det här laget kan så mycket bättre och att man har hamnat i den situationen man är i nu. Det är jobbigt både för oss supportrar och för spelarna givetvis och för alla som är involverade i Kalmar FF. Jag är öppen med att jag är bara en supporter och lekman i sammanhanget, jag är övertygad om att spelarna vet vad de gör i den bemärkelsen. Men jag kan bara tycka till utifrån vad jag ser på planen. Att sitta här och säga att allt är frid och fröjd och att vi går en ljus framtid till mötes det vore att göra sig ovän med verkligheten. Vi måste till att börja med erkänna att vi är i en kris just nu. Och det är en ganska stor kris. Kalmar inledde säsongen fint och tog mycket poäng under våren. Ett tag låg vi faktiskt 2:a och spelade lite av en seriefinal mot Malmö på Guldfågeln arena inför rekordpublik. Jag känner att det är 1 match under säsongen som blev startskottet och som utlöste det haveri som nu pågår i laget och det var AIK matchen. Jag hade en enorm optimism inför den matchen och började prata lite löst att om vi vann den matchen då skulle vi vinna sm-guld. Men istället förlorar vi med 3-0 och visar upp en för jäkla dålig attityd där ingenting stämde och vi gjorde säsongens sämsta match så långt. Och efter den matchen har det bara gått utför och blivit sämre och sämre. Det är klart att det är att dra det till sin spets när jag påstår detta, men totalen är trots allt att det har inte blivit bättre efter den där matchen mot AIK utan det har blivit sämre. Det är många problem vi lider av. Om vi ska ta hela laget tycker jag att det största problemet har varit att vi inte klarar av att göra en bra match över 90 minuter. Jag tror inte vi har gjort en bra match över 90 minuter på hela sommaren och hösten, helt ärligt. Det är givetvis inte godkänt och jag fattar inte hur det ens kan vara möjligt. Är vi för dåligt tränade? Vad är det frågan om egentligen? Det kan inte vara en slump att vi under en så lång period inte klarar av att göra en bra match över 90 minuter. Då måste det vara någonting i träningsupplägget som inte fungerar och då behöver vi se över det om vi nu ska tala politikerspråk. Sen om vi ska gå in på hur spelarna har presterat är det inte mycket att glädjas åt egentligen. Om vi börjar med målvakterna först tycker jag att det finns inte så mycket att säga. Det spelar ingen roll om det är Cramer eller Söderberg som spelar, det känns som att de ligger på samma nivå och det är inte målvakterna som är det största problemet när det gäller Kalmar FF just nu. Går vi över till backarna känns det som att här finns det en hel del att tycka till om och förmodligen rasa över. Det har ju varit flera olika konstellationer i backlinjen under året och jag ska vara ärlig med att säga att jag känner mig inte trygg och bekväm med någon konstellation alls. När det gäller ytterbackarna tycker jag att Emin Nouri tveklöst är vår bästa spelare på den positionen. Jag tycker att han gör ett fantastiskt jobb och han förtjänar att spela i en bättre liga än Allsvenskan så pass bra är han. Han löper otroligt mycket och han klarar av att hålla i bollen och transportera bollen över stora ytor och bidrar på så sätt i offensiven. Men han klarar även av att dominera på sin kant även när det gäller defensiven. Det är inte många gånger han blir överspelad, men även han har gått ner sig i nivå precis som hela laget. Och det är klart att när en av våra bästa spelare tappar formen då blir det svårt att ta poäng. När det gäller vänsterbacksplatsen tycker jag att det har saknats en kontinuitet när det gäller vem som ska spela. Sebastian Ramhorn har fått gå in och vikariera på vänsterbacken, men de gångerna han har gjort det har det inte blivit någon större succé. Han känns inte riktigt redo att ta steget att spela kontinuerligt i Allsvenskan, det känns som att han står på tillväxt. Mats Solheim fick spela högerback ikväll men har även han spelat på vänsterbacken i många matcher den här säsongen. Han har gjort det helt okej, men jag tycker inte att han har den farten som krävs för att vara ett hot offensivt. Och han känns inte som den som går in resolut i en närkamp och bara ska vinna bollen. Lite tam och lite klen upplever jag ändå att Solheim är även om jag tycker det verkar vara en skön lirare och en härlig personlighet, lika ödmjuk som Paulus Arajuuri. Men ytterbackarna har inte bidragit med tillräckligt fart i offensiven och dessutom har de inte varit tillräckligt stabila bakåt heller, för det är ofta som motståndet har fått komma loss på kanten och komma till inläggsläge eller kunna spela snett inåt bakåt och därmed skapa ett jätteläge. När det gäller mittbackarna är det där som vi har ett stort problem. Vem ska spela på mittbackspositionerna? Ska det vara Nenad? Ska det vara Thorbjörnsson? Eller Marcus Nilsson? eller Ludvig Öhman?. Det är samma sak i det här fallet att precis som jag inte litar på backlinjen överhuvudtaget känner jag inte någon särskilt stor tilltro till någon av våra mittbackar. Vem som än spelar i mittbackslåset blir det alltid kaos är känslan. Jag upplever det som att det blir stora skillnader i hur varje spelare spelar försvarsspel. Nenad vill gärna försöka spela sig ur situationer och skapa sig ett läge att dra iväg en boll för att sätta igång något offensivt. Thorbjörnsson känns mer som en rivig mittback som försöker spela enkelt och dra upp bollen på läktaren så fort han får den. Samtidigt kan han helt tappa konceptet och ge sig ut på en utflykt och försöka glidtackla en spelare på kanten även om han är långt bort från målet och det inte är nödvändigt att ge sig iväg på en utflykt där. Marcus Nilsson var stundtals helt okej i våras, men på slutet har han ju varit fullständig katastrof. Han kommer ofta helt fel in i duellerna och spelar mest på chans, det känns som att han inte riktigt har kontroll över situationerna. Blir det ett läge att tackla ja då chansar han och chansbryter även om det är ganska stor sannorlikhet att han misslyckas med att få med sig bollen. Sen är hans humör något som inte direkt gör honom till en bra mittback. För han kan stundtals tappa fattningen helt och flippa i sitt agerande. Han hade en situation uppe i Åtvidaberg där han blev arg över en avblåsning att han drog upp bollen på läktaren och fick en onödig varning. Jag brukar inte var för personangrepp, men jag tycker att han visar upp ett idiotiskt beteende stundtals. För mig är det en säkerhetsrisk att ha honom på planen. Sen har vi Ludvig Öhman som i först hand är mittback, men han fungerar ju inte heller i försvaret de få matcherna han har spelat. Jag kan inte se några riktigt tydliga kvalitéer i honom. Det finns en del som vill se honom oftare i startelvan, men jag kan inte förstå varför. Han är inte särskilt snabb och huvudspelet är sådär och rent fysiskt är han ju ingen klippa som tar hand om de stora spelarna heller. Han har prövats på högerbacken men han har ju varken farten eller orken som krävs för att spela på den positionen. Vad jag vill komma till är att det spelar som sagt ingen roll vem som spelar i mittlåset. Thorbjörnsson spelar på sitt sätt, Öhman på sitt sätt, Nenad kör sitt eget race och Marcus Nilsson är Marcus Nilsson han tror han kan göra precis vad han vill utan att det kan få konsekvenser för laget. Det finns ingen grund i försvarsspelet att luta sig mot. Hur spelar vi försvarsspel? Den frågan tycker jag är ganska relevant att ställa till Eklund eller till någon av mittbackarna för den delen. För just nu blir det att alla kör sitt eget race och det finns ingen stabil grund att luta sig mot. Mittbackarna är inte tillräckligt drillade och det finns inga tydliga linjer i hur vi spelar försvarsspel och det är klart att då blir ju resultatet polsk riksdag. När det gäller mittfältet tycker jag att det finns mindre att gå igenom, men det finns saker här som gör mig orolig. Mittfältet i dagens fotboll är så viktigt för ett fotbollslag. Det är viktigt att man håller sig i form och passningsspelet från mittfältet måste hålla hög klass för att du ska ge dig förutsättningar att vinna matchen. Och när vi sålde Melker Hallberg till Udinese och Ismael drog på sig en skada och ser ut att bli borta för resten av säsongen vad det verkar då tänkte jag såhär, det ordnar sig nog. Nu finns det ju inga poängspelare kvar och ingen spelskicklighet kvar på mittfältet, vem ska ge våra anfallare rätt bollar? Och det kommer ju inga bra passningar mot anfallarna idag, får inte anfallare tillräckligt med bra passningar då är det svårt att göra mål. Det saknas spelskicklighet på mittfältet, det saknas en mittfältare som har spelförståelse. Jag kan tycka att det finns pjäser här på mitten som är bra i normala fall. Men spelare som Tobias Eriksson och Jonathan Ring har ju helt tappat konceptet för tillfället. Tobias Eriksson var stundtals helt bedrövlig i kvällens match han hade knappt en siffra rätt. Hovda är också en spelare som jag inte ser några tydliga kvalitéer i. Han må vara en köttig spelare som absolut kan göra jobbet, men det krävs ju lite mer i dagens fotboll än att bara vara ett rivjärn utan du måste ju kunna fördela bollen också och leverera bra passningar till anfallarna. Mittfältet är inte tillräckligt bra det heller och det har en stor betydelse i att varför vi inte gör tillräckligt med mål. Anfallarna är de som får minst kritik av mig, för jag tycker att de är beroende av ett mittfält som ger de rätt bollar. Men självklart har Pär Ericsson och Cesar Santin även om just han mest har fått spela som vänsterspringare när han väl fått spela varit helt katastrofala. Cesar ser ta mig tusan helt slut ut när han försöker göra någonting med bollen. Pär Ericsson gjorde visserligen ett fint mål men som helhet har han inte hållit för att vara den spelare vi hade hoppats på. I Kalmar har det tagit fullständigt stopp för honom, han har ju slutat att producera mål. 1 mål hittills och han kom i sommarfönstret, det är ju katastrof ju. Jag vet inte vad det är frågan om. Det är en spelare som gjorde massa mål i Mjällby. Och då kan man ju tycka att det borde gå att göra något liknande i Kalmar men det har inte skett. Måns Söderqvist ryktades vara på väg till Rosenborg i somras, men det blev ingenting och jag tror Rosenborg är glada för det. Han lider av måltorka men han har samtidigt varit riktigt dålig. Det känns som att han har drabbats av någon form av hybris att han gjorde massa mål i våras och då kan han slappna av lite och spela lite på halvfart. Det där håller inte, han måste löpa betydligt mer än vad han gör. Hans utveckling har inte blivit vad vi hade hoppats på. Från att vara med i toppen av skytteligan till att sluta producera mål helt och hållet och ikväll fick han börja matchen på bänken. Bara Måns Söderqvist utveckling under den här säsongen är ett haveri i sig. Papa Diouf är en av få ljusglimtar den här hösten, han löper otroligt mycket men det är sällan han får betalt för det. Samtidigt kan inte en sån som Papa Diouf göra allting själv han är beroende av att ha rätt spelare omkring som ger honom bra passningar. Han måste få någonting att göra på topp men han blir ofta alldeles för isolerad. Det ser ju löjligt ut när Papa är den spelare i Kalmar som själv går upp och sätter press på motståndarens backlinje men anfallskollegan och mittfältet hakar inte på och backar upp honom. Samtidigt ska jag inte ösa beröm över Papa Diouf, jag tror att Kalmar hoppades att han skulle vara en spelare som skulle bli den spelare som Abiola Dauda till slut blev under sitt sista år i laget. Papa må vara hyfsat på rätt väg, men det räcker ändå inte riktigt enda fram och det är givetvis inte bra.

 

 

Det är vad jag känner för Kalmar när det gäller lagdelarna och spelare för spelare. Men nu gäller det att blicka framåt. Vi har hamnat i en återvändsgränd och en mardröm. Just nu har vi ett spel som inte håller för Allsvenskan. Jag är helt övertygad om att om vi ska spela på det här sättet nästa säsong, då kommer vi inte att ta tillräckligt med poäng och då åker vi ur det är bara att inse det. Och nu är det bara att ta tag i det här, det går bara inte att blunda längre för vi kan inte ha ett lag som fortsätter att falla som en sten både i prestationen och i tabellen. Det kan inte fortsätta på det här sättet nästa år det går inte för då kommer vi inte att spela i Allsvenskan 2016. Det finns många saker som är fel och jag har några få saker som jag vill gräva i. Vem är det egentligen som sköter rekryteringen av spelare till Kalmar FF idag? Ta Cesar som ett exempel. Vi anstränger oss för att ta hit Cesar och sitter och förhandlar med honom, det drar ut på tiden men till slut skriver han på för oss. Han spelar några få matcher från start, men han har mest fått nöta bänk och i vissa matcher har han inte ens fått hoppa in. Då undrar jag är det Hasse Eklunds värvning eller är det Borstams värvning? Eller är det styrelsen värvning? Ärligt talat ville verkligen Hasse Eklund ha Cesar tillbaka i laget? Jag förstår att han säger det utåt på en presskonferens givetvis men innerst inne vad tycker han egentligen om Cesar? För här har vi en spelare som vi anstränger oss för under en lång tid och sitter i förhandlingar som drar ut på tiden och när vi väl får honom att skriva på för oss då får han knappt spela när det väl är dags. Pär Ericsson, det är samma situation där han kommer hit men det dröjer jättelänge innan han ens får spela från start och vissa matcher får han inte heller hoppa in i. Var det Eklund, Borstam eller styrelsen som pekade med hela handen på Pär Ericsson att "Honom ska vi ha!" ?. Det känns som att det råder en hel del frågetecken kring hur det sköts när det gäller rekryteringen av spelare. Eklund har fått en del kritik nu under den senaste tiden och jag har läst på sociala medier att en del kräver hans avgång efter kvällen förlust. Det är naturligt när det går dåligt att tränaren får ta emot all skit. Men samtidigt är jag lite tudelad när det gäller huruvida Eklund ska vara kvar eller inte. För ärligt talat han har väl inte ändrat så mycket i spelet egentligen jag känner inte det. Han kom in och tog över ett arv och skulle försöka förvalta det som fanns, men uppenbarligen fanns det ju inte tillräckligt med bra material för att han skulle lyckas med det. Det känns inte som att det bara är Eklund som är det stora problemet här utan det är ju hur ledningen tänker när det gäller rekryteringen av spelare. Det känns mer logiskt att yxan ska slås högre upp i hierarkin, för jag tycker ändå att bland annat Borstam får ta på sig en del av ansvaret för det är han som är ansvarig för att ta in spelare. Eller är det så? Återigen det verkar vara väldigt luddigt vem som värvar vem här? Frågan kvarstår, är det Eklund som är med och bestämmer vilka han vill ha? Är det Borstam som sköter allt? Eller är det styrelsen som är med och petar i det? Hela den här situationen är väldigt luddig. Samtidigt för att övergå till just tränarfrågan att jag är orolig för Eklunds del att han kan försvinna efter säsongen. Låt säga att vi skulle fortsätta att rasa i både spel och tabellplacering och känslan är att haveriet bara fortsätter och att vi inte tar några som helst steg i rätt riktning inför kommande säsong då känns det som att Eklund kan ryka efter säsongen. Det är bara att inse att fotbollen är som så att det är resultat som är det väsentliga och inte långsiktighet även om just Kalmar har varit väldigt duktiga på långsiktighet och kvalité under 2000-talet. Men skulle vi fortsätta att falla ihop då tror jag att Eklund kan ryka, jag är övertygad om att tålamodet är inte det största när det gäller Eklund. Samtidigt kan jag tycka att allt är inte hans fel, men det är klart att fortsätter det såhär och AIK kör över oss med 6-0 i sista matchen då tror jag antingen att Eklund väljer att avgå eller att den förlusten blir droppen för klubben och man väljer att sparka Eklund. Skulle vi byta tränare så lanserar jag Alexander Axén, den förre Gaistränaren som numera är i Örebro. Jag vet inte hur realistiskt det är att Alexander Axén skulle bli tränare hos oss, jag är inte så säker på att han vill det. Men det han gjorde med Gais har imponerat på mig, med små medel tog han de till en fin plats i mittenskiktet av serien en 5:e plats närmare bestämt. Men jag vet inte om han är så sugen på att ta över ett sjunkande skepp i dagsläget, det känns som att Örebro är ett bättre ställe för honom att va på. Men ska vi byta tränare är Alexander Axén min kandidat. Och när det gäller attraktionskraften så har Kalmar fullständigt förstört sitt varumärke och attraktionskraft i och med den här bedrövliga sommarn och hösten. Det här innebär att vi inte kan ta hit toppspelare. Vi får inte en Lasse Vibe, vi får inte en Prijovic vi får inte Magnus Eriksson och så vidare. En sån som Isak Kiese-Thelin spelade i Norrköping innan han gick till Malmö, han är en spelare som Kalmar skulle ha nytta av men han kommer vara helt omöjlig att få nästa år. Han vill inte riskera att missa att få kvala till Europacupspel och det är klart att han hellre stannar kvar i Malmö som spelar i Champions League. Att spela i Malmö innebär också en titelgaranti vilket inte ska underskattas. Just nu är det mycket riskabelt att gå till Kalmar som ung spelare för du vet inte hur det kommer att vara hos oss, du vet inte riktigt vilken position du kommer få det är ny miljö du kommer inte att få kvala till Europacupspel du har definitivt ingen titelgaranti du vet inte om du har en titelgaranti inom 5 år. Varför ska en ung lovande talang välja just Kalmar inför nästa säsong? Jag tycker att den frågan är relevant.

 

 

Nu vart det en väldigt lång utläggning ikväll men jag kände att det behövdes. Vad jag vill komma fram till är att är att är det något lag som kommer att få jobba i vinter så är det Kalmar FF. Vi måste göra någonting. Sitter vi lugnt i båten kommer det här haveriet och misären att fortsätta och fortsätta och då kommer vi att hamna i en mycket jobbig situation efter nästa säsong. Någonting måste hända, antingen en stor förändring i spelartruppen eller på tränarsidan. Jag är varken mer för det ena eller det andra men något måste hända. Vi kan inte sitta lugnt i båten, då kommer nästa säsong bara vara en plåga att följa. Sitt inte lugnt i båten Kalmar FF, dra igång ett stort arbete inför nästa säsong. I vinter ska vi vara aktiva när det gäller silly season, det är ett måste.