sportviktorn

 

Då var det dags igen att se sitt älskade landslag spela igen. Den här veckan tar sig Sverige ann Ryssland och Lichtenstein i EM kvalet. Jag sitter här med ett papper framför mig med truppen och jag tänkte att idag blir det inte så mycket struktur på tyckandet utan jag skjuter vilt från höften idag. Vad som faller mig in delar jag med mig av helt enkelt.

 

På ett sätt är det en väntad trupp och på ett sätt är det inte det, det fanns några överraskningar i den här truppen. Till att börja med tror jag att det gäller att vara ödmjuk inför den verklighet vi lever i. Det kryllar inte av spelare av Zlatan Ibrahimovics kvalitéer, vi får vara ganska nöjda med det vi har och jag tycker att vi borde vara nöjda med det vi får. Och jag tror inte att man ska vara helt uppgiven inför framtiden, helt plötsligt kan det komma en gyllene generation som tar oss fans med storm och ger oss många lyckliga stunder. Det som är avgörande för att vi ska ha ett landslag som går till mästerskap och lyckas gå långt det är att det finns tillräckligt många spelare som spelar kontinuerligt i sina klubblag. Man ska helst spela i så bra liga som möjligt och dessutom vara en av nyckelspelarna. Jag tittade på Krasnodars match mot Everton i Europa League förra veckan och vad jag förstod var Andreas Granqvist lagkapten. Man kan tycka vad man vill om Krasnodar, men jag ser ju hellre att Andreas Granqvist är lagkapten i Krasnodar än om han skulle sitta på bänken i ett topplag i Premier League. Ska du spela i landslaget då måste du ha en stor roll i ditt klubblag. Får du inte spela tillräckligt mycket, då tappar du både i tempo och teknik. Och tempot går ju ganska snabbt att träna upp, där ser jag inga större problem att det går att komma ikapp de övriga. Men tappar du dessutom din teknik i din förstatouch på bollen, då är läget betydligt mer allvarligt. Jag tycker inte att man ska raljera för mycket över att Granqvist spelar i Krasnodar. Det är bättre att han spelar i ryska ligan än inte spelar alls i en av världens bästa ligor.

 

 

Nu har jag varit inne på Granqvist lite och det leder mig in på en annan diskussion som ständigt råder bland oss svenskar och det är vilket mittbackspar ska vi ha? Jag måste säga att det är ingen lätt fråga att besvara. Jag känner mig mycket kluven inför denna frågeställning och jag är glad över att det inte är jag som står i Hamréns kläder och ska ta det här beslutet. Jag kan som supporter och lekman känna att det har inte spelat någon större roll vem som har spelat i försvaret för det blir ändå kaos. Ni känner säkert igen det här resonemanget men det är värt att upprepa att det har inte känts bra i backlinjen vilka vi än ställer upp med. Under den period som jag har följt landslaget har jag ändå upplevt att vi har haft riktigt bra mittbackar. Jag behöver inte gå för långt bakåt i tiden men jag uppskattade ju verkligen en sån som Teddy Lucic. En spelare som jag tyckte fick alldeles för lite cred mot vad han borde ha fått. Andreas Jakobsson tyckte jag också var en följsam mittback som definitivt gjorde ett gediget jobb de landskamper han medverkade i. Men det mittbackspar jag främst kommer att tänka på när man pratar svenska landslaget är Olof Mellberg och Daniel Majstorovic. De var ju två riktiga jättar där bak i backlinjen och det kändes alltid tryggt när bollen kom mot vårt eget straffområdet för där stod antingen Mellberg eller Majstorovic och skickade undan bollen. Jag upplever inte att vi har den typen av spelare i backlinjen längre, det känns inte som att det är rejält och det är hårt spel där bak utan det känns ganska mesigt. Jag var snudd på överlycklig när Jonas Olsson blev riktigt aktuell för landslaget, det är en spelare jag ser upp till väldigt mycket. Jonas Olssons styrkor är att han kämpar alltid, han har blivit lite präglad av sin tid i Championship och Premier League. Det är en spelare som spelar med stort hjärta och i normala fall är det en spelare som du kan vara bekväm att slänga in för du vet ungefär vad du kommer att få. Problemet med Jonas Olsson är ju att han har varken tekniken eller spelförståelsen för att bli en spelande mittback. Jag tycker fortfarande att han kan slarva mycket i sitt passningsspel. Det har funnits lägen att skicka upp bollen mot anfallare, men då har han inte lyft upp blicken i tid och kunnat slå bollen mot Zlatan eller skicka upp bollar mot mittfältet som kan fördela den vidare och ställa om snabbt från försvar till anfall. Jag behöver inte bli för utdragen i min analys kring Jonas Olsson men jag tycker att han har gjort för många individuella misstag på senare tid vilket gör att jag inte riktigt kan lita på honom fullt ut. Det allra tydligaste exemplet på varför jag inte kan göra det, det är den där situationen i Wien när det kommer en längre boll mot vår backlinje och Jonas Olsson låter bollen studsa i marken och sedan gick det som det gick. Min fotbollskarriär varade väldigt kort, men när jag var ett barn lärde jag mig tidigt att låt aldrig bollen studsa i gräset när bollen slås mot egen planhalva. Man blir ju mörkrädd när man ser Jonas Olsson begå ett sådant misstag. Pierre Bengtsson är en spelare som jag inte har följt slaviskt det ska jag vara ärlig med att säga. Men jag ser en fördel med Pierre Bengtsson och det är att han kan spela på mer än bara en position. Han kan vara mittback och nu senast såg jag honom när FC Köpenhamn mötte Torino på bortaplan i Europa League och då spelade han som vänsterback. Frågan är om han verkligen håller på den här nivån? Jag är inte helt säker på det. Samtidigt kan man ju ställa sig frågan vad är alternativet? Återigen det kryllar inte av fantastiska spelare i svensk fotboll och framförallt inte backar. Men när det gäller backar överhuvudtaget som skulle kunna ha varit med i truppen till de här kommande matcherna tycker jag att en sån som Mattias Johansson skulle kunna vara med i den diskussionen. Då ska jag säga det att jag är lite part i målet när det gäller honom, men om vi släpper mina Kalmarsympatier här och bara pratar om vad som vore bra för svensk landslagsfotboll tycker jag verkligen att han är tillräckligt bra för att vara med i en trupp i varje fall. Det tog lite tid för honom att komma in i AZ Alkmaar. Men han har ändå fått bra med speltid och då tycker jag att han borde få vara med och konkurrera om en plats i startelvan. Nu var jag inne och snuddade lite på ytterbackspositionerna men jag vill lite kort stanna kvar vid mittbackssituationen. Granqvist har jag nämnt och Jonas Olsson har jag varit inne på Pierre Bengtsson likaså. Erik Johansson fick åka med på det här tåget. Min första tanke när jag fick höra detta var att det var kul för honom. Självklart är det jäkligt roligt för honom, kommer du med i landslaget trots att du spelar i Allsvenskan då tyder det på att du är något alldeles extra. Samtidigt kan jag känna att jag tycker inte riktigt att det är rätt spelare att ta in i det här läget. Det enda jag kan se honom som det är att han agerar backup till Antonsson och Granqvist. Och av de mittbackar vi har håller jag honom som nästan som sista alternativ om jag fick formera laget. Visst han har gjort det jättebra i Malmö, men när det kommer till ett landslag då är det helt andra förutsättningar. Det är bara att kolla på Rasmus Elm och Viktor Elm när de kom till landslaget, båda sågs som svensk fotbolls framtid och skulle vara nyckelspelare på mittfältet. Idag har Viktor fullständigt kört fast i Alkmaar och verkar inte få det att lossna och Rasmus gör det okej i CSKA Moskva men har ju inte dominerat när det kommer till landslagssammanhang vid något tillfälle om jag försöker minnas tillbaka. Lite så känner jag när det gäller Erik Johansson, han gör det bra i Malmö men att gå från Malmö in i en startelva mot Ryssland i ett EM-kval det är ett ganska stort steg. Jag skulle inte våga sätta in honom mot Ryssland, det är möjligen om man vill vila spelare i Lichtensteinmatchen som han skulle kunna vara aktuell för att få speltid. Om jag hade fått handplocka mittbackar från Allsvenskan till den här truppen hade jag direkt ringt Filip Helander. Jag tycker at han ha tagit riktigt stora kliv och varit betydligt mer utmärkande än vad Erik Johansson har varit. Helander som jag tycker ha fått leva lite väl länge med den där katastrofmatchen borta mot Swansea i Europa League kvalet för några år sen då han verkligen inte var bra. Men det är klart att alla kan ha en dålig dag. Men jag ser ju en sån som Filip Helander som en viktig kugge i landslaget för många år framöver. Han är född 1993 om jag kommer ihåg rätt, han är i en perfekt ålder för att få vara med och se och lära lite. Och jämför man Erik Johansson med Filip Helander så finns det ju mer potential i Helander. Det är klart att han fortfarande kan ta en del dåliga beslut på planen och han kan tveka i att gå in i en närkamp. Den här beslutsamheten kan jag sakna i hans spel, men han kommer att lära sig det både när han får vara med och träna med landslaget och när han får komma ut i Europa. Mikael Antonsson är spelare som jag egentligen inte känner så värst mycket för. Det är varken någon större favorit för mig personligen men det är inte heller något hatobjekt på något sätt. Han är en hyfsat rivig spelare som definitivt håller för att spela i ett FC Köpenhamn, men jag vet inte om han är så given i landslaget som alla tycker. Inte för att vara den som är den men att Antonsson nästan ses som given i landslaget idag tycker jag säger lite om kvalitén på de mittbackar vi har att tillgå för tillfället. Men det är sällan jag har tyckt att han har varit en säkerhetsrisk som en David Luiz i Brasiliens landslag, men ibland kan jag känna att vad i helvete gör Mikael Antonsson i startelvan. Lite kort ska jag nämna vad jag känner för ytterbackarna. Där tycker jag väl ändå att det finns goda kvalitéer att utnyttja. Mikael Lustig tycker jag är en riktigt bra ytterback, jag tror definitivt att han skulle kunna spela i ett bättre lag än Celtic. Men det känns som att Celtic är ett bra ställe för honom att vara i, där får han speltid kontinuerligt och gör det bra men jag tror att han skulle kunna klara av att spela i Premier League eller Bundesliga utan problem. Hans styrka är ju framförallt hans fina uppspel. Jag tycker att Sverige är i stort behov av att ha Lustig på planen för att ha någon som slår ett uppspel som utgör ett hot för motståndarens backlinje och mittfält, som får motståndaren att få problem direkt. Jag vill även lyfta fram Mikael Lustigs inläggsfot, den är riktigt fin. När han väl får till det är hans inlägg med sin högerfot väldigt väl slagna och det gör att när vi har spelare som kommer med fart löpandes in i straffområdet så finns det stora möjligheter att skapa målchanser via Lustigs inläggsfot. Tyvärr likt alla andra har Lustig en förmåga att pendla i prestation det är sällan han gör riktigt bra ifrån sig i flera matcher i rad utan det är bara under kort tid som han gör det. Kan han prestera bättre över en längre tid då håller jag honom som en riktig toppspelare på sin position. Martin Olsson har vi på vänsterbacken. Det bästa med honom är att han erbjuder fler löpmeter på en match än vad exempelvis Lustig gör. Jag har nog aldrig sett någon med en sån löpvilja i ett svenskt landslag som Martin Olsson. Precis som med Pierre Bengtsson kan Martin Olsson även spela på fler positioner. Han kan även ta ett steg uppåt i banan och spela som yttermittfältare. Men jag tycker att Martin Olsson presterar som bäst när han får spela vänsterback. När snabba spelare som normalt spelar som ytterback mår bäst av att just spela på sin naturliga position. Jag upplever att spelare av Martin Olssons dignitet lyckas bäst när de får komma bakifrån i fart och få gott om tid på sig att ta sats och så ger de sig iväg på en offensiv utflykt. Det jag saknar hos Martin Olsson det är lugnet i passningsspelet, han känns som en spelare som kan stressa iväg bollen vid fel tillfälle vilket gör att motståndaren kan ställa om från försvar till anfall rätt snabbt. Men jag håller honom som en ytterback av riktigt hög klass. Han har snabbheten och en hyfsat bra teknik och kan även ta för sig i närkamperna. För mig är Martin Olsson given på vänsterbacksplatsen. Jag har svårt att se att Behrang Safari ska ta tillbaka den platsen, eller Oscar Wendt för den delen. Martin Olsson kommer att vara given på sin position i många år framöver.

 

 

När det gäller de mittfältet och anfallet tycker jag väl att det var en ganska väntad kompott där också. Jag är väldigt glad över att en sån som Nabil Bahoui får chansen på nytt att ta revansch så att säga efter att ha blivit skadad under den senaste landslagssamlingen och fått lämnat återbud. Han var ju faktiskt tänkt att starta mot Österrike men det blev inte av då han tvingades skickas hem. Det här är en spelare som det finns en enorm potential i. Han har egentligen allt som krävs för att bli en av de absolut bästa i ett svenskt landslag. Jag skulle till och med vilja gå så långt att jag tror att här kan vi ha nästa stora världsstjärna. Får han bara vara skadefri under en längre period och få utvecklas i lugn och ro komma till rätt klubb ute i Europa då finns det goda förutsättningar för att han ska bli ett riktigt stort namn. Han jobbar stenhårt, han rör sig över stora ytor. Han är dessutom rätt så anpassningsbar, han kan utgå från en kant han skulle kunna spela som central anfallare och göra det minst lika bra. Men jag hade valt att spela honom som central anfallare men talat om för honom att du har en relativt fri roll. Han har bra blick för spelet, han har en ruggig förmåga att spela sig ur trånga situationer och hitta en medspelare på fri ute på kanten. Hans högerbössa har vi inte ens nämnt än. Han har ett av Allsvenskans hårdaste skott och kommer han bara till rätt klubb ute i Europa kommer snart hela fotbollseuropa att känna till hans hårda skott. Han satte ju en frispark igår mot Malmö som var helt briljant. Jag var på plats och fick uppleva det live och jag kunde direkt se att när bollen går mot Robin Olsen i Malmömålet att den här går ta mig tusan in. Han har en förmåga att få den där luriga bågen på bollen men ändå är den så hård att det spelar ingen roll vilken målvakt som står i vägen utan bollen går in ändå. Och det är klart att när vi får en frispark rakt framifrån 25 meter till mål då vill jag ju ha Bahoui på planen jag vill ha hans fina högerfot på planen helt enkelt. Och i dagens fotboll är det så viktigt att du har bra skyttar vid frisparkar framifrån då en match kan stå och väga och det stämmer inte riktigt spelmässigt och då är det ju en dröm för alla att ha en sån som Bahoui i laget som kan kliva fram och avgöra en match på egen hand. Albin Ekdal har jag hyllat tidigare och jag tycker att han ska ha alla hyllningar han kan få. Dock har han kanske inte fått ut sin fulla potential i landslaget än, jag upplever inte att han har varit tungan på vågen i de viktiga matcherna. Visst han är i först hand en defensiv spelare och ska syssla med defensiva arbetsuppgifter men jag tycke ändå att det går att krama ur lite offensiva kvalitéer hos honom. Det är bara att titta på när han gjorde hattrick mot Inter, han har ju tajmingen när han kommer in i boxen. Vid samtliga 3 mål är han på rätt plats vid rätt tidpunkt. Där visar han att det finns en offensiv i honom som man kanske skulle kunna utnyttja mer. Skulle han våga fylla på mer med löpningar in i straffområdet då är mycket vunnet, då kommer han dessutom att skapa förvirring hos motståndaren då det blir en spelare för mycket att ha koll på inne i straffområdet. När det gäller de övriga spelarna om vi pratar offensiven är det inte så mycket mer jag har att tillägga. Erkan Zengin gjorde en riktigt bra insats mot Österrike jag blev väldigt imponerad av honom. Såg nästan helt orädd ut han bara gick in och körde och det är en attityd som jag tycker är härlig att se. Emil Forsberg fick komma med vilket jag tycker är kul också. Det finns mycket att hämta där och jag tror att det är egentligen han själv som bestämmer hur långt han vill nå i sin karriär. Branimir Hgrota är jag riktigt nyfiken på att se mer av och jag hoppas att han kan få ett inhopp eller kanske till och med starta. Han vräker kanske inte in mål i Bundesliga men han får mycket speltid och sitter inte bara på bänken som exempelvis Jiloan Hamad i Hoffenheim gör. Hrgota hade jag gärna sett få speltid i någon av de här matcherna.

 

 

Och nu kommer vi till det som är anledningen till varför jag vill prata om landslaget överhuvudtaget i dagens inlägg. Jag vill prata om John Guidetti. Nu fick inte han chansen den här gången heller. Jag kan förstå att han inte har fått chansen när han inte har fått speltid där han har varit. Han har ju en speciell situation i och med att han aldrig lyckas kravla sig ur Manchester Citys hårda grepp. Utan han har fått nöja sig med att lånas ut till olika klubbar. Men när jag fick se honom i Allsvenskan kände jag att det här är en spelare som kommer att kunna gå in i ett landslag om han bara får tillräckligt med speltid och presterar. Han lånades förra säsongen ut till Stoke, men där började han bråka med Mark Hughes och fick inte särskilt mycket med speltid. Vi var nog många som hade gett upp hoppet lite om Guidettis fotbollskarriär. Men han blev efter mycket om och men klar för Celtic på lån. Nu har han börjat få mer speltid och har dessutom hunnit med att göra lite mål för klubben. Och jag känner såhär om inte Guidetti får vara med på det här tåget när ska han någonsin vara aktuell för ett landslag igen? Han är 22 år han är i rätt ålder för att gå in i en trupp. Jag var inne på att Nabil Bahoui var en spännande talang, om Bahoui är en spännande talang vad är då inte John Guidetti då? Jag skulle vilja säga att han kan mycket väl bli den nya Zlatan på sikt. Det intressanta är att när man diskuterar John Guidettis vara eller icke vara i landslaget med folk då är ofta argumentet mot att han ska in i landslaget att han håller inte den klassen. Jag har också hört argument att han måste bevisa något först och inte bara vara en supertalang. Har ni ens följt Guidettis karriär? Grabben gjorde 20 mål på 23 matcher för Feyennord, i ett ganska svagt Feyennord ska tilläggas. Han gjorde några mål för Brommapojkarna när han var i Allsvenskan och fick känna på seniorspel här. Ni som inte har sett frisparken han slog senast i U21-landslaget kan ta och googla den efter ni har läst det här inlägget. Det här en fantastisk talang med en potential som är så stor att det går nästan inte att beskriva. Jag tycker det är korkat av Hamrén inte låta Guidetti få vara med i truppen. Jag säger inte att han ska gå rakt in i en startelva bredvid Zlatan. Men jag tycker i varje fall att han borde ha fått en plats i truppen så att han får vara med och konkurrera om en plats i anfallet. Förutsättningarna är för mig glasklara, Guidetti ska inte särbehandlas bara för att han har en sjukt bra talang utan han kommer att behöva bevisa för Hamrén på träningarna att han ska in i elvan. Men om han fortsätter göra såhär bra ifrån sig i Celtic men ändå inte får chansen när ska han då vara aktuell för landslaget? Jag är av den åsikten att om han fortsätter vara en av de ledande spelarna i Celtic och vräker in mål under resten av den här säsongen och han fortfarande inte blir aktuell för landslaget under det här kvalspelet då tycker jag att Hamrén inte behöver ringa honom mer. Jag blir nästan lite provocerad när jag hör hur debatten har förts på sociala medier. Där debatten har handlat mestadels om Hamrén ska försöka övertala Markus Rosenberg att tacka ja till landslaget om Zlatan inte kan spela. Rosenberg gör det fantastiskt i Malmö men hallå, här har vi en spelare som John Guidetti en av de största och mest intressanta talangerna i svensk fotboll just nu och så tycker man att Rosenberg som är över 30 ska gå in i startelvan före Guidetti. Jag tycker att vi måste ju ta vara på våra talanger och ge de chansen. För att gå tillbaka till Rasmus och Viktor Elm, de har fått sina chanser men de har inte tagit den och de lär ju knappast vara aktuella för någon mer landslagssamling heller i framtiden. Men vi kan ju inte veta om Guidetti inte håller på den här nivån eller är redo att ta steget om han inte får chansen. Hade jag varit förbundskapten hade jag sett till att vara rädd om en sån som Guidetti och ge honom chansen. Du behöver inte spela honom från start mot Ryssland, men ge honom en kvart mot Lichtenstein kanske han gör det helt okej kanske gör han det riktigt bra och gör mål till och med. Därmed höjer han sitt självförtroende och lämnar landslagssamlingen med en stark övertygelse om att han ska etablera sig och slå sig in i en startelva. Argumentet mot att Guidetti inte ska vara med i landslaget är att han måste ju få spela, han kan inte sitta på bänken i Stoke eller harva runt i Manchester Citys reservlag. Nu har Guidetti hittat en klubb på nytt där han får spela och dessutom gör han mål. Vad mer kan man begära att Guidetti ska göra för att vara aktuell för att vara med i landslaget? Varför ger du inte grabben chansen Erik Hamrén? Jag tycker att folk borde gå ut med plakat på stan runtom i landet med budskapet att John Guidetti ska in i landslaget om Zlatan inte kan spela. Hur kan en avdankad Johan Elmander gå före en John Guidetti i det här läget? Gör om gör rätt Erik Hamrén, ge John Guidetti chansen nu. För vi kommer att behöva honom på sikt det är jag helt övertygad om. Det är bättre att ge honom chansen så fort som möjligt, annars kan det vara för sent och då gick vi miste om att ha en av svensk fotbolls mest spännande och intressantaste spelare i vårt landslag. Och det vore ganska  kostsamt för svensk fotbolls framtid att begå det misstaget.