sportviktorn

 

Ja kära fotbollsvänner, plötsligt finns det en strimma hopp. Efter att Sverige spelat 1-1 mot Österrike på Ernst Happel stadion kan vi konstatera att svensk landslagsfotboll är inte utdöd. Det känns väldigt skönt att ha fått det beskedet från det svenska fotbollsherrarna ikväll.

 

 

Den första halvleken började inte som vi hade tänkt oss då Österrike fick ett tidigt ledningsmål efter att Sebastian Larsson fått bollen på handen när han gått ner för att blockera bollen med en glidtackling. Sen huruvida bollen tar på handen eller om Sebastian Larsson gör sig större kan vi diskutera i flera år, ni vet redan vad jag tycker om denna förbannade regel den är hopplös. Men nu är det inte den regeln som vi ska analysera utan det är matchen som vi ska fokusera på. Det kändes som att Sverige blev lite skärrade av Österrikes tidiga ledningsmål. Sverige hade svårt att hitta någon struktur och flyt i sitt spel både offensivt och defensivt. Man var inte rädd om bollen när man väl hade den och sen när bollen skulle rensas bort från farligt område ja då var rensningen inte tillräckligt kraftfull. Anfallsspelet var stundtals i den första halvleken destruktivt då Sverige i första hand försökte slå långbollar mot Zlatan. Men då ska vi komma ihåg att inte ens en av världens bästa spelare kan göra något konstruktivt med bollen när han är punktmarkerad av backarna. Som tur var kom kvitteringen rätt snabbt. Bollen lyfts in och det är Zlatan som lyckas skarva bollen vidare och Erkan Zengin som kallades in sist av alla får presentera sig och göra det där viktiga kvitteringsmålet. Kul för honom och oerhört viktigt för Sverige som var lite i brygga efter Österrikes straffmål. Det är en riktigt fin prestation som Zengin står för, han bara stöter fram bollen lite lätt med bröstet så att den hamnar en perfekt bit ifrån honom och sedan är det bara att klippa till. Zengins självförtroende höjdes såklart efter målet och det syntes, han ville hela tiden ha bollen och vågade ta initiativ och inte vänta på att någon annan skulle göra det. Jag tycker att Zengin gör en riktigt bra första halvlek och var klart bästa svensk på planen under de första 45 minuterna. Han kunde också med lite tur blivit tvåmålsskytt, men ribban nekade honom från att bli stor hjälte. Stundtals såg det lite darrigt ut i försvaret och det fanns moment i försvarsspelet som var helt förfärligt att se på. Ibland stod Sverige och sov nä bollen väl närmade sig farligt område och då känner jag att vad fan kör nu, nu är det match nu gäller det att vara med och vilja tävla om det. Man kan tycka att Granqvist snespark är tillfälligheter och att sånt kan hända, men jag tycker inte det. Det är dålig koncentration och det är ett tecken på att man inte riktigt är med i matchen. Som tur är var det inte totalt kaos i försvaret utan samtliga i backlinjen tog sig i kragen efter ett tag och kunde kontrollera Österrikes anfallsförsök under de sista 20 minuterna av den första halvleken.

 

 

Jag vet inte vad Hamrén sa till spelarna i pausen men någonting måste han ha sagt till sina spelare för Sverige kom ut som ett helt annat lag i den andra halvleken. Visst, det fanns några enstaka situationer där försvaret återigen agerade väldigt slarvigt och nonchalant men det är verkligen en randanmärkning. Som helhet var den andra halvleken riktigt bra. Den andra halvleken tillhör bland det bättre halvlekar jag har sett ett svenskt landslag prestera. Den påminde lite om Sveriges match mot Ungern borta i VM kvalet 2009/2010 om ni minns den matchen. Sverige uppträdde lika disciplinerat som man gjorde i den matchen då det inte bjöds på speciellt många målchanser, Sverige låg rätt i positionsspelet och det var verkligen dyngfokus enda fram till slutsignalen. Jag har totalsågat det landslaget på senare tid då jag tyckt att de inte har varit tillräckligt bra. Och natten till igår förvandlades delar av mitt inlägg till terapibloggen då jag berättade om hur landslaget fick mig att inse att livet inte bara består av framgångar. Jag berättade också att jag kände mig riktigt orolig inför den här matchen. Men det blev ju faktiskt otroligt bra med facit i hand. Sverige gjorde inte en felfri andra halvlek men det var inte många misstag som begicks. Och jag tycker att Österrike blev lite avslöjade när det gäller hur bra de egentligen är. Förutom att Sverige slarvade i markeringsspelet och tappade boll på fel ställen ibland så tycker jag inte att Österrike förmådde att skapa några målchanser på egen hand. Och då kan man ju ställa sig frågan var det Sverige som gjorde Österrike dåliga? Eller kan det vara som så att Österrike rentav är ett överskattat landslag? Jag kastar frågan rakt ut i luften och ni får ta och fundera på det för jag har ingen direkt teori om det. För att uttrycka mig diplomatiskt, det var förmodligen en kombination av att Sverige gjorde en bra insats och att Österrike var bleka. Jag tycker Sverige inte ska be om ursäkt, man gör en bra andra halvlek och hade vi fått 3 poäng hade det varit perfekt men nu får vi suga på den här poängen istället.

 

 

Jag är inte förvånad att Sverige går ut och gör en så bra match som de faktiskt gjorde. Det kändes som ett perfekt läge för Sverige att slå lite ur underläge. Österrike har väl aldrig varit större favorit inför en landskamp än vad de var inför just den här matchen. Och med facit i hand var det helt rätt av både oss supportrar, medierna och Hamrén att lägga över favoritskapet på Österrike. För det är ett faktum att när svenska lag är utskällda och negerlagstippade oavsett om vi pratar fotboll, ishockey eller handboll ja då sluter man sig samman som grupp och växer utav det och får en ännu större tro på att man ska klara av att göra en bra match. Jag ska kort ta ett annat exempel, efter att Sverige hade vunnit borta mot Ungern i det VM kvalet jag tidigare refererade till då pratades det om hur många mål vi skulle vinna med mot Malta i matchen därpå. Det slutade med att ett självmål såg till att vi vann matchen överhuvudtaget. Jag vill verkligen betona detta att svenska lag mår bäst av att vara lite utskällda och nederlagstippade för jag tror att det blir lättare att knyta näven då och bestämma sig för att nu jävlar ska vi visa kritikerna att de har fel. Och nu är det lätt att vara positiv när vi fick ett bra resultat men kollar man spelare för spelare så är Österrike inte alls klasser bättre, men det är möjligt att de kanske har ett intressantare lag att erbjuda. Men Sverige har en bra stomme med Sebastian Larsson, Kim Källström och Zlatan som varit med länge nu. Martin Olsson är en offensiv modern ytterback, Erkan Zengin kliver in helt orädd och gör en fantastisk insats. Pierre Bengtsson som jag höjde varningsflagg för att han var ett osäkert kort att satsa på går in och gör en bra insats. Han hade bland annat en situation då han offrade sig och klev in centralt och stoppade ett fint läge för Österrike att komma till avslut. Albin Ekdal var en av de bättre på planen i den andra halvleken och Granqvist och Antonsson gjorde faktiskt ett gediget jobb och utstrålade en väldigt fin pondus under stora delar av matchen. Det jag menar är att det finns ju spelare i det här laget som när de väl får det att stämma kan prestera riktigt bra fotboll. Och det är det som jag bär med mig mest från den här kvällen att vi fick se ett Sverige som nu är tillbaka på allvar igen. Det har varit mycket negativa skriverier och tongångarna har inte varit positiva alls vare sig från supportrar eller media. Men nu fick svensk fotboll lite upprättelse, nu visade Sverige i den här matchen och framförallt i den andra halvleken att man blir att räkna med. Och jag tycker att Sverige med det laget de har att tillgå givetvis borde vara bland topp 3 när den här gruppen är färdigspelad. Att Montenegro och Moldavien skulle hamna före Sverige i den här gruppen och ta en playoffplats istället det har jag väldigt svårt att se. Ryssland väntar härnäst och det blir givetvis en ruggigt tuff match, den svåraste matchen av alla i den här gruppen. Men med det spelet Sverige visade upp idag så är jag faktiskt lite mer positiv än vad jag var inför matchen. Man skulle ju kunna ha ställt följande fråga innan avsparken "Är svensk landslagsfotboll utdöd?" för den känslan har faktiskt smugits sig in hos mig under de senaste dagarna. Nu vet vi svaret på den frågan. Nej svensk landslagsfotboll är inte utdöd, får vi bara allt och stämma och presterar på topp så har vi faktiskt ett ganska bra lag. Det gäller bara att få ihop helheten. Och Sverige visade ikväll att man kan låta motståndaren få föra matchen och sedan går Sverige på kontring medan jag vet att på hemmaplan vill Sverige föra spelet och försöka trycka tillbaka motståndaren. För att återgå till det jag brukar tjata om, fotboll är inte alltid långboll eller alltid kortboll. Det gäller att kunna kombinera sitt anfallsspel och kunna spela långt ibland och spela kort vid andra situationer som kan dyka upp. Sverige visade ikväll att man kan spela fotboll på flera olika sätt. Man kan spela ett anfallsspel som är fantasifullt med intressanta kombinationer som därmed kan luckra upp ett välorganiserat försvar och samtidigt när det inte finns läge för att försöka spela som Barcelona ja då kan Sverige växla över till att spela en enklare och mera primitiv fotboll. Det var de svaren och beskeden vi fick ikväll från det svenska landslaget och nu är känslan mer positiv inför fortsättningen jämfört med hur den var inför matchen. Hoppet är det sista som överger en, glöm aldrig det. Den stora frågan är väl dock vem som behöver bli lite mer optimistisk inför en landskamp?