sportviktorn

 

En fullspäckad helg väntar som vanligt när det gäller den europeiska toppfotbollen och det finns en hel del matcher att ta en titt på. Tyvärr har jag inte tid att sitta och snacka upp varenda match för då blir det här världens längsta inlägg men jag har valt att göra en djupdykning i lagen Manchester City och Chelsea inför söndagens stormatch.

 

 

 På söndag smäller det på Etihad stadium, mellan de 2 lag som förväntas vara med och kriga om ligatiteln. Många hävdar rentav att bägge lagen står i en klass för sig och som de övriga lagen inte kan matcha. Jag kan till viss del hålla med, men samtidigt såg jag Citys match mot Arsenal förra veckan och där imponerade inte City särskilt mycket. Men jag har varit inne på detta tidigare men jag kan säga det igen att det som imponerar på mig i City är att de klarar av att anpassa sig under matchernas gång. De har spelare som är väldigt flexibla när det kommer till att justera en matchplan. City klarar av att ha ett bollhållande spel och få ut någonting av det men de kan också dra tillbaka laget något i banan för att istället satsa på kontringar. Och det är klart att när man har så kompletta spelare som City har då är det lätt att kunna anpassa sig i matcherna och kunna ändra matchplanen. Något som säger ännu mer om hur starka City är, är att de har ju faktiskt inte imponerat så värst spelmässigt under inledningen av säsongen. Visst det ska erkännas att mot Liverpool var de riktigt bra, även om Liverpool hade mycket boll så klarade City ändå av att hantera matchen på ett förträffligt sätt. Mot Liverpool visade de hur effektiva och farliga de är när de väl får sina chanser. Agüero gör mål vid första bollkontakten i stort sett när han kommer in på planen framspelad av Jesus Navas som dessutom också hade kommit in precis i matchen. Man har en Stevan Jovetic som har visat att han tänker inte låta sin struliga föregående säsong bli något som förhindrar honom att vara med och konkurrerar om en plats i startelvan. Jovetic visade upp riktigt fin spel mot Liverpool och satte väl 2 mål om jag inte minns helt fel. Och City har verkligen 2 spelare på varje position som är absolut världsklass. Men om vi ska stanna kvar lite vid de offensiva positionerna så är de nästan läskigt vilka spelare det finns att tillgå. Tänk om Jovetic ska fortsätta vara i den här formen, när man dessutom har Agüero och Dzeko att slänga in om man känner för det. Nasri har av det jag har sett av honom visat upp en riktigt fin form, David Silva var matchens lirare mot Arsenal förra veckan. James Milner kan absolut göra jobbet åt båda hållen. Och för att återgå till offensiven, Yaya Toure har jag inte ens nämnt än. City har så mycket kvalité och spetskompentens i årets lag att det är helt galet. Men det är inte alltid lätt att ha ett gäng stjärnor i laget för det gäller ju att få de att fungera ihop. Det är inte alls givet att du får resultat bara för att du har det bästa laget på pappret. Du måste få varje individ att inse vad är min roll, vad tillför jag i den här rollen och vad behöver jag utveckla för att det ska bli ännu bättre resultat för laget. Det gäller att inte drabbas av någon mättnad och det har ju City verkligen inte drabbats av utan de vill vinna fler titlar det är ingen tvekan om det. Jag är inne på att City är ett komplett lag och är redo att fightas med de riktigt stora drakarna även ute i Europa. Hur kommer det då sig att de förlorar hemma mot Stoke med 1-0?. Det har inte jag något bra svar på, men jag kan tänka mig att ibland har man en sån dag när man inte riktigt tar det hårda arbetet fullt ut och man är lite lat i sitt agerande och då kan de gå åt skogen. Sen är fotboll som alla andra lagsporter ett motsatsförhållande, vi får inte glömma bort att Stoke kom dit och gjorde jobbet och var kompakta och gjorde det bra och då kan till och med City gå på pumpen sånt kan hända. Men jag har svårt att se att något lag ska kunna stoppa City när det gäller vem som tar hem ligan när vi summerar säsongen i maj. När City är som bäst och kommer på sin fantastiska högstanivå då är de ruskigt svårstoppade. Handen på hjärtat jag kan inte se någon riktig svag punkt i Citys trupp idag. Hade det varit för 1 år sen hade jag direkt sagt att Demichelis är den svaga punkten. Lite Martin Skrtel typ ni vet som man blir livrädd för som supporter varje gång han är i närheten av bollen. Men idag är inte Demichelis någon riktig svag länk längre utan han har utvecklats till en stabil mittback. Kompany är en av världens absolut bästa mittbackar, Zabaleta är en gigant på högerbacken och då ska vi lägga till att Sagna är just nu utanför laget. Vill man inte spela Clichy då tar man in Kolarov. Det tåls att upprepas vilken fantastisk trupp City har. Hur det går på söndag känns faktiskt ganska öppet. Jag var helt övertygad om att City skulle köra över Chelsea förra säsongen inför det mötet på Etihad men då vann Chelsea den matchen med 1-0. Men jag räknar med att City kommer att försöka ta tag i matchen från början och försöka föra spelet. Får man igång sitt bollhållande spel då är man ruggigt farliga. Och när bollarna kommer mot straffområdet då kommer Agüero smygandes in i straffområdet och knoppar in den.

 

 

Chelsea då vad har de att komma med? Jo jag tycker att det ser riktigt intressant ut även i år för José Mourinho. Han har fått in en del förstärkningar. Den mest uppmärksammade värvningen får vi väl ändå säga blev att man valde att plocka hem Didier Drogba till klubben. Men nu drog Drogba på sig en skada och ser ut att bli borta i månader. Det är givetvis en risk att värva äldre spelare för de har en tendens att bli skadade mer än en yngre förmåga. Men självklart är värvningen i sig ett bra tillskott att få in i truppen. Får du igång honom med sina löpningar och han är involverad i situationer i straffområdet med sitt fina huvudspel då är han en oerhörd tillgång för Chelsea. Men självklart vill jag helst minnas honom som den mästare han en gång var när han vräkte in mål för Chelsea. Den gången när han blev lite sur på Frank Lampard för att han skulle ta en straffspark i den sista ligamatchen mot Wigan vid ställningen 1-0. Drogba ville ha den där skytteligatiteln. Det vart 8-0 till Chelsea till slut och Drogba hann med att sätta några bollar i nät innan säsongen var över. Men jag antar att Drogba i första hand är tänkt som att fungera som ett backup till Diego Costa som kommer att vara förstavalet i José Mourinho när det gäller anfallarna. Och då har jag inte ens nämnt att de har tagit in Loic Remy som är en spännande spelare att ha med som kan göra det oväntade och som absolut inte kommer att göra bort sig i Chelsea. Mohammed Salah finns att tillgå, Schürrle finns där också. Matic och Fabregas är mittfältare men skulle kunna ta ett steg längre fram i planen för att hjälpa till offensivt. Fabregas känns hittills som årets värvning i Premier League. Det är ett förbannat fynd som Chelsea har gjort i år, man fick honom för förhållandevis billiga pengar men alla vet ju vad han kan prestera. Jag ska erkänna att jag har sett Fabregas i fler matcher i Arsenaltröjan än vad jag har sett honom i Barcelona. Men av det jag såg av honom i Barcelona så kändes det som att han inte riktigt fick ut sitt spel där. Jag vet inte om förväntningarna blev för stora på honom när han väl bestämde sig för att flytta till Barcelona. Men jag upplevde det som att han hade en ganska undanskymd roll i Barcelona där man inte utnyttjade hans kvalitéer fullt ut. Han fick stå lite i skuggan av Messi, Xavi och Iniesta och de övriga storspelarna. Men å andra sidan vem har inte fått stå i lite i bakgrunden på grund av konkurrensen av de spelarna jag nyss räknade upp. Nu av det lilla jag har sett av honom i Chelsea känns det som att den gamle Fabregas är tillbaka. Han är beredd att ta stort ansvar, han vill ha boll hela tiden och söker sig ofta till situationer som kan leda till något bra. Han joggar inte runt och ser vilsen ut som jag tyckte att han stundtals gjorde i Barcelona. Möjligen vet Arsenal och Chelsea hur man får ut det bästa utav Fabregas än vad Barcelona vet. Jag tycker att han passar väldigt bra i rollen som lite mer sittande mittfältare som han har nu i Chelsea. Men han kan också kliva fram offensivt och vara inblandad i situationer framåt. Men som jag var inne på Matic kan ta ett steg framåt och bli mer involverad offensivt. Även om det är lite oroväckande att Diego Costa har problem med skador och tyvärr är ett osäkert kort hittills så lider inte Chelsea av någon akut kris i anfallet. För det finns bra ersättare att slänga in och det finns spelare på mittfältet som kan kliva fram och fylla den luckan som Diego Costa lämnar ifrån sig när han inte finns tillgänglig. Förutom att Chelsea är bra offensivt tycker jag att vi ska berömma de för deras defensiv. Chelsea har en av Premier Leagues bästa backlinjer det råder det ingen tvekan om. Det här är ju en backlinje som jag skulle kunna bli väckt mitt i natten och rabbla upp direkt. Branislav Ivanovic till höger John Terry och Gary Cahill i mittförsvaret och Azpilicueta till vänster. Och då ska vi lägga till att Chelsea har förstärkt på Azpilicuetas position men ändå spelar han från start, det säger en del om kvalitén i Chelseas trupp. Chelsea har en väldigt disciplinerad backlinje som sällan bjuder på några lägen. Men vi får inte glömma bort att det var inte längesen det stundtals var rena svängdörrar i Chelseas försvar. Det var nästan "Liverpoolklass" på Chelseas försvar ett tag. Det var när Villas-Boas styrde skutan men det är inte så konstigt att Chelsea hade problem eftersom Villas-Boas har någon form av förkärlek till att stå högt med backlinjen. Problemet är ju att Terry och Cahill klarar inte av att stå för högt då de inte riktigt har den rätta tajmingen för att klara av att stå riktigt högt upp i banan. Och vi ser ju bara vad som har hänt med John Terry på senare år, från att ha varit utskälld till att bli riktigt respekterad igen av både tyckare och supportrar. Att José Mourinho kom tillbaka till Chelsea var nog det bästa som kunde hända för John Terry för under Mourinho har han presterat riktigt bra fotboll och är idag en av Premier Leagues bästa mittbackar. Och givetvis skulle han kunna gå att peta in i en engelsk landslagstrupp i dagens läge som det ser ut när det gäller mittbackar i England, men det är en annan diskussion den tar jag inte här och nu. Som vanligt far jag iväg och går som katten kring het gröt när jag ska snacka upp matcher. Men jag gillar att göra lite djupdykningar i lag inför matcher, än att bara sitta och analysera olika spelsystem och olika taktiker det tycker jag det finns andra som kan sköta. Men jag vill avsluta med att säga att jag ser väldigt mycket fram emot söndagens match. Jag hoppas jag får tillgång till att se den för det känns som att det här kan bli något alldeles extra. Jag förväntar mig ett City som kommer ösa på från start och försöka etablera långa anfall. För Chelsea gäller det att stå emot under den första kvarten och inte låta City ta över för mycket. Att undvika ett mål i baken vore också en bra idé. För ju mer tiden går och det fortfarande står 0-0 då talar tiden för Chelsea. Och den som tvivlar på att Chelsea inte kan spela destruktiv grisfotboll kan ju bara ta en titt på hur Chelsea valde att spela mot Liverpool i våras. Då kom man till Anfield och parkerade bussen framför mål och bara väntade på att Liverpool skulle göra bort sig och de gjorde ju Liverpool som ni alla säkert minns. Det där med att Chelsea inte klarar av att vinna matcher på flera sätt det är påhitt. Chelsea vet vad som krävs för att vinna fotbollsmatcher, de har även de en otrolig flexibilitet i truppen. Man har en skön mix av rutinerat folk men också yngre förmågor som visat framfötterna. Hazard kan vara en av världens bästa fotbollsspelare i sina bästa stunder och jag tror inte att Oscar har fått visat vad han egentligen går för, han kan bli hur bra som helst. Söndagens drabbning är ingen match jag hade valt att spela på om jag varit spelare. Men jag tror ändå att City vinner i kraft av hemmaplan i och med att man har lyckats göra Etihad till sin borg på senare år, man är enormt svårslagna på hemmaplan. Men å andra sidan är det något lag som ska stoppa City så är det Chelsea och ska något lag stoppa Chelsea så är det City. Med andra ord, den här matchen kan ju inte sluta på något annat sätt än oavgjort. Men jag håller lite på att City ändå kommer att klara av det i kraft av hemmaplan. Hur respektive lags backlinjer presterar tycker jag också att man ska väga in, vem har egentligen den bästa dagen på jobbet? Kompany och Demichelis? Terry och Cahill? där tror jag mycket kommer att avgöras. En sak är säker båda mittbacksparen kommer att få jobba för lönen på söndag och jag tror vi har en fantastiskt fin match att se fram emot, det kan bli en klassiker redan direkt efter den har spelats. Det är två jättar som möts det vill jag verkligen betona. Nu har jag gått igenom vad jag tycker om lagen, nu tycker jag att vi låter de spela om det.