sportviktorn

 

Mina damer och herrar, tiden är inne och väntan är äntligen över. Premier League säsongen 2015/2016 sparkade igång idag och det ska bli härligt att börja krypa in i fotbollsbubblan nu. Sommar och silly season i all ära, men det är trots allt matcherna man lever för och det är härligt att världens bästa liga är igång igen. Nu sa jag världens bästa liga bara för att retas lite med alla som är frälsta på La liga det var väldigt larvigt av mig men nu går vi vidare. Jag tänkte lägga fokus på den sena matchen som spelades mellan de regerande mästarna Chelsea och Swansea. 

 

 

För det första vill jag säga att jag tycker att vi står inför en mycket spännande och intressant Premier League säsong då jag tycker inte att Chelsea är en glasklar titelkandidat. Självklart finns det goda möjligheter för Mourinhos manskap att ta ännu en ligatitel men det känns som att några lag där bakom har börjat närma sig, inte minst Arsenal. Om vi tar och tittar till själva matchen tyckte jag att det var en väldigt festlig match för att vara första matchen för säsongen. Premiärmatchen brukar ofta innehålla mycket fysiskt spel och inte så mycket finlir och emellanåt ganska slarvigt spel från båda lagen. Men den här matchen hade det mesta, både Chelsea och Swansea höll ett högt tempo och det var fin intensitet men samtidigt bra saker som presterades på planen vilket var kul att se. Jag tycker att det var lite avvaktande till en början men efter ett tag när lagen hade fått känna på varandra lite så började man att öka tempot i passningsspelet och då började det hända grejer. Det var Chelsea som skulle inleda målskyttet och det blev ett lite annorlunda mål som fick öppna målskyttet för de blå när Oscar drog iväg en frispark, ganska hårt slagen men inte så högt slagen och den letade sig hela vägen in i det bortre hörnet. Det är alltid lurigt när frisparkar slås lite lägre men ändå har bra fart då det är svårt för målvakten att bedöma om han ska gå ut och plocka bollen eller om han ska stå kvar på linjen då det alltid kan bli någon touch på någon spelare. Nu kan jag tycka att Fabianski ska ha kontroll på det bortre hörnet och han bör kanske kunna stänga till på ett bätter sätt, men samtidigt tror jag att han blir helt ställd av att bollen inte touchar någon spelare men både Cahill och Ivanovic är där framme och hugger så jag tycker inte att det går att lasta Fabianski helt och hållet för målet. Det dröjde inte alltför länge innan vi fick se nästa mål komma och den här gången var det Swansea som skulle få näta. Ett fint inspel och efter att Courtois först fått göra en fin räddning och Terry och Cahill blockerat första returen så kan Andre Ayew skicka in den andra returen efter en mycket fin individuell prestation. Jag tycker det är fantastiskt bra gjort att våga göra en liten sulfint halvt liggandes för att vinna lite extra tid och kunna placera in bollen i bortre hörnet. Sedan hade man knappt hunnit ta in Ayews fantastiska mål innan det rasslade till igen bakom Fabianski. Den här gången är det Willian som hamnar i en 1 mot 1 duell mot  Fernandez om jag inte minns fel och han försöker nog skicka in ett inlägg men bollen touchar på Fernandez och den går i en båge över Fabianski som inte kan göra någonting åt saken. En mycket underhållande första halvlek som slutade 2-1. 

 

 

Drygt 10 minuter in i den andra halvleken uppstod en situation som skulle förändra matchbilden helt och hållet. Gomis kommer helt fri mot Courtois och blir fälld, och då vet vi att den hårda regeln med både utvisning och straff tillämpas. Man kan tycka vad man vill om den regeln men det är som det är det finns inte så mycket att säga om det, domaren gör helt rätt som följer regelboken. Det enda som går att diskutera är om Gomis blir fälld innanför straffområdet eller inte, av de bilderna jag har sett så var det precis på gränsen. Begovic fick därmed göra sin debut för Chelsea och det är inte det lättaste att bara komma in sådär hastigt och lustigt från bänken och försöka ta en straff. Men Gomis var iskall, bollen i ena hörnet Begovic åt det andra hörnet och så var det lika på 2. Det är sällan en utvisning i fotboll brukar påverka en matchbild så mycket om inte det ena laget är såpass mycket bättre än det motståndaren när det blir mer ytor att spela på. Men i det här fallet tyckte jag att det blev en ganska intressant förändring i matchen efter utvisningen. Dels valde Mourinho att plocka av Oscar vilket gör att Chelsea tappar en kreativ spelare som kan sätta den sista passningen mot Diego Costa han kan spela kombinationsspel och han rör sig över stora ytor. Fabregas har sedan han kom till Chelsea varit riktigt bra i vissa matcher och varit den som regisserat anfallsspelet, men han blev lite för passiv och deltog inte lika mycket i offensiven som han kan. Om det är order från Mourinho eller om det var att Fabregas blev lite låst och inte riktit visste vilket rörelsemönster han skulle ha det låter jag vara osagt. Jag kan tycka att oavsett om Chelsea spelar med 10 man eller med 11 man så ska Fabregas vara en av de som styr och ställer i offensiven. Nemanja Matic har vuxit ut till en av världens bästa defensiva mittfältare och han är alltid att räkna med, han bryter passningar han tacklar men kan också sätta igång spelet med sina fina passningar. Matic är såpass bra att det går att lita på att han kommer att städa upp i ytan framför Chelseas fyrbackslinje och därför kan jag tycka att Fabregas kunde deltagit mer i offensiven. Men det var faktiskt Swansea som under en period hade mer energi än Chelsea och som såg sin chans att få med sig alla 3 poängen. De har några luriga spelare i Shelvey som jag som Liverpoolsupporter alltid kommer att hålla lite extra på. Visst han är inget tekniskt monster på något sätt men han är beredd att ta det där skitjobbet som krävs för att hans lag ska vinna, och han spelar med mycket energi och ibland går det över gränsen och det har kostat honom en och annan varning här och där men inställningen kan man inte klaga på. Gomis tyckte jag till en början såg väldigt klumpig ut men någonting har hänt under sommaren, nu ser han helt plötsligt mycket kvickar ut i steget och framförallt så har han förbättrat tajmingen i djupledsspelet. Montero är också en spelare som jag tyckte gjorde det väldigt bra på vänsterkanten, stundtals fick han Ivanovic att se ut som en nervös debutant och när du lyckas få Ivanovic i gungning då har du gjort det väldigt bra. Swansea hade några halvchanser men oftast var Cahill och Terry där och städade upp framför Begovic, och när väl Swansea fick igenom skotten då var Begovic på tå och kunde ta hand om bollen. Mot slutet plockade Mourinho in Falcao istället för Willian vilket jag tyckte sände en positiv signal att han valde att spela med både Falcao och Diego Costa. Nu tyckte jag att Falcao gjorde ett ganska blekt inhopp, men jag kan ändå tycka att det var värt att chansa med honom i ett sådant läge när Chelsea jagade ett segermål. Man vet aldrig med Falcao, jag får lite Fernando Torres vibbar när det gäller honom att tänk om han skulle få till det någon gång och dribblar bort två man och bara skickar upp den i krysset. Hazard flyttades fram lite längre fram i planen och Kurt Zouma kom in och fick spela på mittfältet. Men inget av lagen mäktade med att få in segermålet utan matchen slutade 2-2. 

 

 

Man ska alltid vara försiktig med att dra för stora växlar av en premiärmatch. Även om jag tyckte att båda lagen bjöd upp till en fantastisk match över nästan 90 hela minuter tyckte jag ändå att man märkte att framförallt Chelsea inte riktigt är igång än. Jag tycker att Chelsea har ett slagkraftigt lag även i år, det vore konstigt att påstå något annat då man i stort sett har behållit samma lag. En av få som har försvunnit är Felipe Luis som gick tillbaka till Atletico Madrid, men han var ju inte särskilt bra under de matcher man såg med honom på vänsterbacken istället för Azpilicueta. Jag håller Azpilicueta som en klart bättre vänsterback än Felipe Luis, och nu fick ju Kurt Zouma kliva in i Community Shield och spela vänsterback under en period så Felipe Luis är det nog inte många som saknar i Chelseakretsar. Som sagt förhastade slutsatser ska inte dras efter premiärmatcher, men om jag ändå ska ge mig på det ändå tyckte jag faktiskt att vi fick se ett lite mer modigt Chelsea under Mourinho. Jag har alltid sett José Mourinho som en tränare som alltid prioriterat defensiven, han har varit en riskminimerare helt enkelt och det har sett likadant ut i alla klubbar han har varit i. Därför tror jag att det inte riktigt fungerade fullt ut i Real Madrid, då supportrar och media kräver att det ska spelas propagandafotboll vecka ut och vecka in oavsett motstånd. Och det fanns ett tillfälle under förra säsongen då jag för första gången på länge satt framför tv:n och blev förbannad på Mourinho. Det var i det andra åttondelsfinalmötet mot PSG då Chelsea hade 1-1 att gå på från den första matchen och som ni alla minns blev Ibrahimovic utvisad. Där och då tyckte jag att Mourinho hade chansen att spela ut och döda det dubbelmötet relativt snabbt. Men i den matchen fick vi se ett Chelsea som bara valde att hålla i bollen och dra ner på tempot och som inte visade något som helst intresse av att spela anfallsspel. Och det för mig handlade inte bara om att spelarna var lite fega eller lata utan där handlade det helt och hållet om att det var ett taktikval av Mourinho. Och jag har under fler år suttit och irriterat mig på Mourinho att han alldeles för många gånger har kommit undan med att inte satsa fullt ut för at vinna matcherna och bjuda upp till dans. Och jag är av den åsikten att kan funka i enskilda matcher att parkera bussen och bara försöka spela omställningsspel och hoppa över att vara kreativ, men det håller inte vecka ut och vecka in oavsett motstånd. Till slut blir du straffad av att du inte vågar spela ut och det var ju precis det som skedde i den matchen mot PSG. Men för att återgå till kvällens match så tyckte jag faktiskt att vi fick se ett mycket mer inspirerat och spelsuget Chelsea. När man ser Diego Costa delta tidigt i presspelet högt uppe i planen det är klart att då hajar man ju till. När Willian får bollen så låter han fötterna tala och han trampar igång och då går det undan. Oscar tyckte jag till en början var lite väl sugen på att hålla i bollen lite för länge, men jag tyckte att han hittade väldigt många fina passningar och han löste många svåra situationer på små ytor. Visserligen var Fabregas lite av en besvikelse men han glimtar till ibland och när han väl får tid på sig och inte sätts under för stor press då sätter han ju de avgörande passningarna på foten på Diego Costa eller Hazard. Totalt sett började Chelsea att sätta hård press på Swansea tidigt redan när de försökte bygga upp anfall i sin backlinje. Och det tycker jag ändå är ett positivt besked från Mourinhos sida att han kanske är beredd att bli lite mer flexibel. För som sagt han är förmodligen den mest defensiva fotbollstränaren som finns på den absolut högstanivån, men den här gången valde han att spela med ett mer aggressivt och offensivt försvarsspel. Däremot tror jag fortfarande att ett problem som kan uppstå i det långa loppet är att i Mourinhos lag så kommer spelarna få lägga ner ett betydligt hårdare jobb när de inte har boll jämfört med om de skulle spela under någon annan tränare. Och det kan ju bli ett problem att spelare tacklar av eller rent av bara blir trötta på att de får jaga så mycket boll för att så göra lite av det roliga, då de flesta som spelar fotboll först och främst vill ha äga bollen. Men jag tycker att om Mourinho kan kombinera det här aggressiva offensiva försvarsspelet med att ta vara på de kvalitéerna som hans lag har att kunna spela bort motståndaren då tycker jag att Chelsea helt plötsligt ser väldigt intressanta ut. För det finns massvis med kvalitéer i detta Chelsea, här finns Fabregas här finns Oscar, här finns Hazard här finns Willian och så vidare. Det är spelare som när de väl är på bra humör kan spela bort i stort sett vilket lag som helst. Och jag tycker att Mourinho ska ta till vara på de kvalitéerna som han har i sitt lag. För jag är helt övertygad om att när han drar tillbaka styrkorna för mycket och blir för bekväm och försöker spela på resultatet då kommer det att slå tillbaka på honom i det långa loppet. Men jag gillar när han får upp laget högre upp i presspelet och att han låter Oscar, Fabregas, Hazard och Willian spela ut för när de väl har en bra dag och de verkligen får till det då är Chelsea ruskigt underhållande att titta på. Och för mig så vore det tjänstefel att dra tillbaka styrkorna såpass mycket att de kreativa spelarna inte får leva ut sin fulla potential, det är taskigt mot spelarna och det sänder inte rätt signaler till supportrar och media. Men det presspelet som Chelsea visade upp ikväll var ett presspel och ett aggressivt offensivt försvarsspel som jag inte sätt på länge. Självklart ska Mourinho försöka spela på det här sättet lite oftare än bara i någon enstaka match. För med den här typen av försvarsspel plus att han låter de kreativa spelarna få fria händer då är det inte många lag som kommer att rå på Chelsea över 38 omgångar. Sedan ska Mourinho inte överge defensiven helt och hållet självklart inte. Han ska givetvis fortsätta att spela med en lågt sittande backlinje så att Cahill och Terry inte utsätts för så värst många löpdueller speciellt i matcher där man möter kvicka forwards. Sedan gäller det att Matic håller sin position och inte hamnar för högt upp i banan, och sedan gäller det att Oscar och Willian turas om när det gäller vem som ska kliva fram och följa med i anfallen. Hazard är inte känd som världens bästa spelare defensivt men där är det också en balansgång hur mycket fria händer han ska få på sin kant, men jag tycker att han bara blir klokare och klokare och har blivit väldigt duktig på att värdera när det är läge att ta sig enda in i boxen och när han ska falla tillbaka. Men jag tycker att Chelsea lämnar premiären med många positiva besked. Inställningen till att göra skitjobbet finns fortfarande kvar, och när de väl ökar tempot och spelar på färre tillslag så är de väldigt roliga att titta på. Det enda jag kan känna som kan bli ett problem är om Diego Costa skulle gå sönder då står man helt plötsligt där med Falcao och Remy. Falcao vet vi inte riktigt vad han kommer att erbjuda och Remy är visserligen en helt okej anfallare men gör oftast bättre matcher mot de mindre lagen men mot de större lagen har han inte växlat upp och spelat en avgörande roll. Men får Diego Costa vara hel och Chelsea undviker att få skador på för många nyckelspelare då blir de givetvis att räkna med i ligaspelet även här säsongen. Sedan om de är kapabla att rå på ett Barcelona eller ett Real Madrid i ett Champions League slutspel det är en annan femma.