sportviktorn

 

En fullspäckad fotbollshelg har vi lagt bakom oss och det var inte vilken fullspäckad fotbollshelg som helst som vi nyss kunnat avnjuta. Igår spelades det en stormatch på Etihad stadium då Manchester City tog emot Chelsea. Vid Citys tränarbänk en pressad Pellegrini som var ifrågasatt under förra säsongen, och på Chelseas hittar vi fortfarande José Mourinho vars Chelsea är trögstartat i år? 

 

 

Jag vet att många vill hävda att både La liga och Bundesliga är steget före Premier League och att Premier League som liga börjar tackla av och att den inte är lika intressant längre. Men för den som inte är särskilt Premier League frälst borde ha tittat på gårdagens match mellan Manchester City och Chelsea. Det var stundtals en helt fantastisk match med hög intensitet och det smälldes på rejält i duellerna, sedan var det vissa dueller som kunde ha lett fram till att det skulle spåra ur på planen men det blev lugnare ju längre in i matchen vi kom. Om vi börjar med att titta till läget i City skulle jag vilja säga att är det någon klubb som för tillfället har det väldigt gott ställt så är det just City. Inför säsongen lät det helt annorlunda både från min sida och från andra fotbollstyckare också. Men av det man såg av City ifjol och framförallt från deras toppspelare som David Silva och Yaya Toure så är det inte så konstigt att det rådde en del osäkerhet kring vart laget stod inför den här säsongen. Den enda toppspelaren som levererat år efter år sedan City fick in alla de här miljarderna att spendera det är Kun Agüero, han har hela tiden gjort sina mål och hade han får han vara helt skadefri då är det en spelare som skulle kunna göra upp mot 35 mål i ligan såpass bra är han. Jag tycker att han i den här matchen visade upp hur bra han är. Förmågan att göra saker med bollen i hög hastighet på små ytor är imponerande. Titta bara på målet han gör, där han har flera Chelseaspelare omkring sig men de kommer inte åt honom för han är så kvick och skicklig på små ytor och kan behålla kontrollen på bollen och så placerar han in den i det bortre hörnet. Och jag tycker att han är så mycket mer än bara målskytt, han kan hålla i bollen och se till att City kan fylla på med spelare i anfallet och han är mycket duktig i 1 mot 1 situationer. Och han är en spelare som drar på sig bevakning vilket gör att det öppnar upp för andra spelare att fylla på i anfallet och erbjuda fler alternativ för bollhållaren. Det finns tre andra spelare som jag lite kort skulle vilja lyfta fram från gårdagens match i City och det är Fernandinho, Kompany och Yaya Toure. Fernandinho som jag tyckte var en av få spelare i Brasilien som gjorde det någorlunda godkänt i VM, tycker jag har hållit en väldigt ojämn nivå och framförallt har jag saknat lite attityd och jävlar anamma från hans sida. Visst han är en spelskicklig defensiv mittfältare som kan lösa svåra situationer genom att sätta en svår passning när han sätts under press, men jag har tyckt att han har haft problem när det bränner till rejält på mittfältet. Men igår tyckte jag att han tillsammans med Yaya Toure käkade upp Nemanja Matic och Fabregas utan problem. Jag vet inte om det här bara handlade om att det var extra tändvätska för Fernandinho att möta de regerande mästarna, eller så har han blivit klokare och insett att i Premier League går det inte bara att spela bort motståndaren utan du måste kunna spela fysiskt också. Sedan tyckte jag att det gick lite över gränsen när han körde upp en armbåge på Diego Costa, men å andra sidan är ju inte Diego Costa guds bästa barn han heller så han ska inte klaga för mycket på det. För mig är det ge och ta, till en viss gräns såklart men jag tyckte som sagt att det blev lugnare i den andra halvleken. Kompany hårt kritiserad ifjol och personligen tyckte jag att han började tackla av rätt rejält och att det inte alls var den där storbacken som skämt bort oss med fina insatser. Men jag tycker att han igår visade upp en beslutsamhet i närkamperna som jag inte sett honom ha på mycket länge. Det känns verkligen som att den gamle Kompany är tillbaka, och det kommer att behövas för City i det långa loppet att ha den där världsbacken att falla tillbaka på och som kan gå in och ta tag i spelet när det blåser på toppen. Yaya Toure, det är samma sak där jag tyckte att han såg väldigt ointresserad och loj ut under stora delar av förra säsongen men igår visade han upp sitt gamla jag igen. Det som slog mig lite extra var att jag har nog inte sett Yaya Toure ta ett sådant hårt jobb i spelet utan boll, det var flera dueller som han stenhårt gick in i och vann bollen. Och precis som Kompany så hade Yaya Toure en beslutsamhet i närkamperna att när han gick in i en närkamp så skulle han bara komma loss med bollen. Och kollektivt sett var det här en klockren insats av City. Man visade upp ett omställningsspel av absolut världsklass. De har redan Agüero som de kan slå en djupledsboll mot, och de har fått in Raheem Sterling som jag fortfarande tycker är överskattad men å andra sidan visade han upp ett engagemang och en fart i sitt spel som jag inte sett på länge. Jag är helt övertygad om att den Sterling vi fick se igår hade vi inte fått se i Liverpool om han varit kvar, av den enkla anledningen att Sterling hade bestämt sig för att gå till City och han ville verkligen inte vara kvar i Liverpool. En omotiverad Sterling hade inte gjort det bra i Liverpool i år, men när Sterling är motiverad och trivs med tillvaron då är det en riktigt sevärd spelare vilket han visade upp igår. Men City ska vara väldigt nöjda med gårdagens match och framförallt kan Pellegrini sova lugnt ett tag till. Det här var en viktig match för honom personligen att visa att han är på väg att få det här stjärnspäckade bygget på fötter igen. Nu är det tidigt på säsongen men från att ha varit ett osäkert kort för åt vilket håll det lutat åt, så känns City efter den här matchen som en given contender till att vinna titeln. För det är inte vilket lag som helst som går ut och kör över Chelsea i nästan en hel match och vinner med stabila 3-0, och speciellt inte när det är José Mourinho som håller i trådarna. Jag tycker att gårdagens match är ett styrkebesked från City och definitivt ett kvitto på att det går inte att vifta bort City från en eventuell titelstrid. När de är på det här humöret och när deras toppspelare är såhär bra då är de ruskigt underhållande att titta på och väldigt svårslagna. 

 

 

Om allt för tillfället är frid och fröjd i City så är det nog inte lika lugnt i Chelsea. Nu tycker jag att vi återigen ska vara försiktiga med att dra slutsatser för snabbt och skriva av Chelsea som en titelkandidat. Det är klart att Chelsea fortfarande är ett riktigt bra lag. Och det som är speciellt med Chelsea är att de inte är blivit sönderköpta uner sommaren, den enda som jag kan komma på har skickats iväg det är Felipe Luis om vi bara pratar utespelare. Petr Cech har lämnat för Arsenal men Courtois är en världsmålvakt och kommer såklart att fixa många poäng åt Chelsea och Begovic är en helt okej backup. Men jag känner ändå att jag vill börja spekulera lite kring Chelsea framtid efter att ha sett de nu både i Community shield där man förlorade mot Arsenal och sedan 2-2 i premiären mot Swansea och nu gårdagens match. Det är möjligt att Chelsea inte riktigt har kommit igång än, det kan vara så att de är lite mer trögstartade i år än vanligt. Men det som ändå gör att Chelseasupportrarna borde börja känna lite oro är på sättet man förlorar på igår. Det är klart att det inte är en skam att torska mot City, men det är ju skillnad på en förlust och en förlust. För så utspelade som Chelsea var under den första halvleken det var nästan skrämmande att se, jag har aldrig sett ett Mourinho lag bli så överkört i en halvlek. Och Mourinho ska tacka Begovic för att han höll laget kvar i matchen då han kom upp och gjorde flera fantastiska räddningar. Jag älskar kontinuitet, jag älskar när en tränare håller fast vid ett och samma lag och inte förändrar för mycket. Det finns ett talesätt som lyder "Varför ändra på ett vinnande koncept?" och det är klart att jag tycker att man ska följa det talesättet som fotbollstränare. Men ju längre jag har följt fotboll och ju fler matcher jag ser ju mer inser jag att du kan inte hålla fast vid ett och samma lag hur länge som helst även om laget vinner titlar. Till slut måste du byta ut en eller två spelare och om du inte byter ut spelare då måste du åtminstone fylla på med spelare som besitter spetskompetens så att du ska kunna fortsätta vara ett slagkraftigt lag. Det är uppenbart att Diego Costa kommer att pendla väldigt mycket i sina prestationer under säsongen, ibland är han riktigt bra men ibland så kommer han inte orka med att sysselsätta en backlinje helt på egen hand. Hazard och Fabregas var inte alls så bra som de ska vara för att Chelsea ska vara ett svårslaget lag. Jag tycker att Hazard mest gick och gömde sig på sin kant och inte riktigt ville delta i offensiven, utan det kändes som att han kände sig väldigt obekväm med hur matchbilden var. Fabregas är emellanåt helt fantastisk då han har en grym passingsfot, men det gäller att han plockar fram den lite oftare så att han kan servera Diego Costa och Hazard med bra bollar. Willian är en mycket nyttig spelare som gör jobbet defensivt på ett bra sätt, men han behöver någon mer som städar upp bakom honom så att han kan få ut mer av sina offensiva kvalitéer. Nemanja Matic är en av världens bästa defensiva mittfältare, men igår tyckte jag att han blev helt överkörd av Citys mycket aggressiva mittfält. Och då kan jag tycka att om nu inte Matic klarar av att städa upp framför Terry och Cahill, vilket är hans främsta uppgift att se till att inte Terry och Cahill hamnar i löpdueller. Om Matic har en sämre dag, jag men Mourinho då kanske du ska se till att ha en annan spelare att slänga in på den positionen?. Min bild av Mourinho är att han har en startelva, och sedan kör han stenhårt på den säsong efter säsong och sedan har han halvbra eller till och med riktigt bra backuper men som får alldeles för lite utrymmme. Och jag undrar om det inte kan vara så att Chelsea kan komma att stå inför en ganska tuff säsong framför sig. Vi har sett det tidigare att Mourinhos lag har dippat under hans tredje år i klubben. Och jag undrar om det inte kan vara så att samma sak är på väg att inträffa även nu under hans andra sejour i Chelsea. Nu förlängde han kontraktet till 2019, så det är klart att han inte kommer att få sparken under säsongen men däremot om det fortsätter att gå trögt då kan det mycket väl bli så att han väljer att inte fullfölja kontraktet. I och med att Mourinho är en tränare som prioriterar defensiven först och främst och att det krävs mer av spelare i ett Mourinho lag att kunna orka att jobba stenhårt i spelet utan boll tror jag kan leda till att hans spelare till slut inte orkar ta till sig hans taktik. Jag tror det skulle underlätta för spelarna om Mourinho valde att låta laget spela ut på ett annat sätt än vad de gör idag. Jag kanske drar för stora växlar av en enskild match men jag kan ändå tycka att man går inte och förlorar mot en toppkonkurrrent på det sättet som Chelsea gjorde den här gången. Hade det inte varit för Begovic så hade Agüero mycket väl kunnat gjort 4 mål innan halvtidsvilan. Och jag tycker att gårdagens match ändå var ett tecken på att Chelsea kanske bara är ovanligt trögstartade i år, eller så var det här ändå ett tecken på att Mourinho kanske är på väg att tappa greppet. Det är klart att Chelsea får ses som en favorit till att vinna ligan, men kommer Mourinho att bli mer flexibel eller kommer han att hålla fast vid sin matchplan fullt ut? Och dessutom är det tveksamt om han har tillräckligt med bra spelare från bänken att slänga in när matchbildens behöver förändras. Loic Remy och Falcao är ju inte spelare som går in och levererar i toppmatcherna men kan vara bättre mot de mindre lagen. Och låt vara nu att Mourinho bytte ut Terry mot Kurt Zouma då han ansåg att Kurt Zouma är Chelseas snabbaste mittback. Men nästa gång Chelsea råkar ut för ett liknande scenario och blir så överkörda i en halvlek, är det då prio 1 att byta ut Terry?. Och om Terry helt plötsligt börjar fasas ut hur kommer supportrarna att reagera på det och hur kommer det att påverka resten av laget? Det är många intressanta frågeställningar och scenarion som kan uppstå kring Chelsea den här säsongen. Det är fortfarande tidigt på säsongen det kan inte betonas nog, men för första gången på länge känns det som att det faktiskt är Mourinho av alla tränare som är lite ställda mot väggen. Nu har man blivit överkörda av en toppkonkurrent, och skulle det gå fortsatt trögt i ligan och dessutom i Champions League då kanske det rörs om i grytan rejält på Stamford bridge? Trögstartade eller inte, vi kan utan tvekan slå fast att Chelsea och inte minst Mourinho är lite i gungning.