sportviktorn

 

Igår tog Kalmar FF emot GIF Sundsvall i en mycket viktig match. Vid seger skulle glappet ner till Halmstad vara hela 10 poäng med 11 matcher kvar att spela. Och jag kan känna att vi kunde inte få ett bättre läge att komma upp mot lite fastare mark då vi har varit starka på hemmaplan och det var just Sundsvall som stod för motståndet. Men den här matchen blev en match som jag bara vill glömma så fort som möjligt. 

 

 

Jag tycker att jag börjat lära känna årets upplaga av Kalmar FF rätt väl. Vi kan stundtals spela okej och i vissa matcher till och med riktigt bra, men så fort vi gör en bra insats då följer vi upp det med insatser som igår. Det är klart att jag sitter inte och kräver att vi ska slåss om guldet och att vi ska köra över varje motstånd, och vi kommer att förlora fler matcher under säsongen såklart. Men enligt mitt sätt att se på det så är det skillnad mellan en förlust och en förlust. Du kan göra en riktigt bra insats där du spelar dig igenom motståndaren och kommer till målchanser men där det faller på att du är för ineffektiv eller att motståndarens målvakt för dagen är en gigant. Men den fotboll som presterades på Guldfågeln arena igår jag vet inte ens om jag skulle vilja kalla det för fotboll. Kvalitén på passningsspelet var under all kritik, det får bara inte gå till så. Av någon anledning blir vi fortfarande hyllade av motståndarlagens tränare att vi är bra på att ställa om snabbt. Det är möjligt att vi har spelarmaterialet för att kunna spela ett snabbt och effektivt omställningsspel, men det fantastiska omställningsspel som motståndarlagens tränare hyllar oss för tycker jag att vi visar upp väldigt sällan. Men vårt anfallsspel i gårdagens match var bland det första jag har sett, det var så dåligt att jag knappt hittar några ord för att beskriva det. Antonsson är en av få spelare som sticker ut, man ser att han har någonting extra han är bra på att ta emot bollen felvänd och vända om och ta sig till avslut han är bra på att tajma djupledslöpningarna. Jag är övertygad om att hade Antonssson haft en bättre omgivning då hade han på allvar kunnat slåss om skytteligasegern. Men jag måste säga att jag lider med Antonsson, för det måste kännas hopplöst att vara anfallare i Kalmar  den här säsongen. På pappret spelar vi 4-4-2, men på planen ser det ut som någon helt annan formation där jag tycker att var och en får bilda sin uppfattning vilken formation vi spelar. Men när David Elm droppar ner för djupt i planen och blir mittfältare eller söker sig ut på kanterna blir Antonsson helt själv inne i boxen. Och ärligt talat vad sjutton ska Antonsson ta sig till när han blir helt isolerad uppe på topp. Till slut förstår jag att även Antonsson börjar söka sig ut mot kanterna eller droppar ner, problemet är att då har vi i stort sett ingen kvar inne i boxen. Jag tycker inte att vi har spelarmaterialet för att bara förlita oss på att individuell skicklighet ska rädda oss i varje match utan vi måste se till att anfalla som ett lag. Men det enda som fungerade någorlunda okej igår var inläggen från kanterna då Agardius följde med upp i några anfall och kunde nå Antonsson som med lite flyt kunde ha fått in någon boll. Men jag tyckte att det blev så otroligt tydligt igår att vi har inte kreativitet nog vare sig i anfallet eller på mittfältet. Jag har tjatat mycket på att Viktor Elm måste börja komma igång om han ska ha en startplats, men tyvärr lämnar han mer att önska. Och jag vill återigen vara tydlig med att det är inte att han är sämre än alla andra men han syns ju inte ett dugg i spelet. Jag utgår från att han värvades in för att vara den som styr och ställer i offensiven och som ska luckra upp kompakta försvar. Men han tar ju inga initiativ överhuvudtaget utan det blir bara spel i sidled och han tar inte tag i taktpinnen själv och transporterar bollen i fart eller fyller på med löpningar inne i straffområdet. Det enda han har bidragit med sedan han kom det är att vinna nickduellerna. Tobias Eriksson fick spela på vänsterkanten och det syntes att han inte riktigt trivdes där, han är ju inte den spelartypen som fyller på med löpning efter löpning på en kant utan han ska helst spela centralt på mittfältet. Ismael tyckte jag var den stora behållningen i den här matchen, emellanåt skämmer han bort oss med sina fina vändningar. Han har en teknik som är helt fantastisk, och han kan göra det oväntade men totalt sett hade även han inte någon vidare afton igår. Papa Diouf är en spelare som jag i grund och botten gillar, men samtidigt gör han det inte lätt för sig. Han kan ibland dribbla bort en spelare och sedan ska han slå en enkel passning i djupled mot Antonsson eller David Elm men så skickar han iväg en strumprullare som motståndaren kan ta hand om. Jag tycker mig se att någonstans finns det en väldigt bra spelare i honom, men han har så fruktansvärt svårt att få till det i de avgörande lägena. Och jag förstår att han inte är ordinarie, för det går inte att ena sekunden göra briljanta saker med bollen för att sedan slå bort en enkel passning i sidled det håller bara inte. Men all skuld ska inte läggas på Papa Diouf, utan det var en kollektiv kollaps som vi fick uppleva igår. 

 

 

Jag har argumenterat för att vi är för bra för att åka ur och att de andra lagen är såpass mycket sämre. Jag står fast vid att det ska till något alldeles extra för att vi inte ska spela allsvensk fotboll även nästa säsong. Men samtidigt börjar jag bli riktigt orolig inför hösten. Jag vet att jag efter Falkenbergsmatchen var väldigt positiv och att jag kände att vi började hitta något form av grundspel att falla tillbaka på. Men det är ett faktum att hade vi varit ett säkert lag för att undvika en bottenstrid, då går man inte och förlorar mot Sundsvall på hemmaplan och framförallt inte på det sättet. Jag kan tycka att vi under ganska lång tid har haft svårt att göra två bra halvlekar och att det var det problemet som vi brottades med enbart. Men den här säsongen har vi ju pendlat något fruktansvärt i våra prestationer. Jag tycker att när vi väl får till vårt passningsspel och håller ett högt tempo uppe då är vi faktiskt inte så tokiga att titta på. Men alldeles för ofta faller vi ner på vår lägstanivå. Och det är klart att alla lag kommer att trilla ner på sin lägstanivån någon gång, skillnaden är att de lagen som ligger högre upp i tabellen än vad vi gör de går inte och förlorar mot Sundsvall hemma. Hade vi haft en lägstanivå där spelet inte riktigt stämmer men där det bara handlar om några detaljer som behöver justeras då är det ganska lugnt. Men vår lägstanivå är ju så oroväckande usel att jag blir så mörkrädd när jag pratar och skriver om den. När vi är som sämst då finns det ingen som helst grund i vårt sätt att spela anfallsspel. Ta Tobias Eriksson som ett exempel där han hade flera lägen att skicka iväg en djupledsboll på Antonsson som flera gånger kunde blivit friställd, men så är passningen alldeles för tam och missriktad. Eller när Viktor Elm och Ismael ska skicka iväg en långboll med Antonsson eller David Elm så är den bollen för hårt slagen för att de ska hinna ikapp den. Det fanns även situationer där vi kunde ha satt igång spelet fortare men då väljer vi att rulla hem till Cramer som ska skicka iväg en långboll, och då blir vi sönderlästa och Sundsvall kan enkelt försvara sig. Däremot tycker jag att försvarsspelet har börjat se bättre ut. Jag kan tycka att det är helt otroligt att Marcus Nilsson och Ludvig Öhman är vårt första mittbackspar. Men under de sista matcherna har det fungerat ganska bra och jag tycker inte att det finns någon anledning att ändra i backlinjen, även om jag tycker att Nenad är vår bästa mittback. Däremot tycker jag att Cramer har börjat tackla av fullständigt under den här säsongen. Jag blir nervös varje gång han får ta emot en hemåtpass och man vet inte vad han ska hitta på och han slår bort enkla utsparkar. Så jag skulle vilja hävda att de få gångerna det är kaos i vårt straffområdet så beror det nog mer på att Cramer inte är tillräckligt tydligt med vad som ska göras än att Marcus Nilsson och Ludvig Öhman är dåliga. Agardius tycker jag gör ett riktigt bra jobb i defensiven, även om han ibland kan bli lite för mycket bolltittande. Jag skulle även vilja ha med honom upp i anfallen oftare, dock tycker jag att det borde vara mer Noruis ansvarsområde men vad han sysslade med i den här matchen det vet jag inte. Det känns som att under förra hösten när allting havererade då var det försvarsspelet som var det stora problemet, det spelade ingen roll om vi gjorde 2 mål framåt vi släppte ändå in 3 eller 4 mål och då var det ju kört. Men nu tycker jag att försvarsspelet har sett bättre ut sista matcherna, Nilsson och Öhman har börjat tuffa till sig och även om Nouri och Agardius kanske inte alltid är så pigga offensivt så sköter det defensiven helt okej. Men det är framåt som det saknas kreativitet och spets. Det är för fantasilöst och för dålig rörlighet att det slutar med att David Elm och Antonsson rör sig ut från straffområdet för att överhuvudtaget bli delaktiga i spelet och där är det ju något som inte stämmer. 

 

 

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag baserar inte min oro över matchen igår. Men det här handlar inte om en enskild skitmatch mot Sundsvall, utan det här handlar om så mycket mer än så. Vi har under väldigt lång tid haft svårt att spela en framgångsrik och underhållande fotboll. Enligt min uppfattning är vi en väldigt stolt och fin förening som har haft många sevärda spelare genom åren och åren mellan 2004 och 2009 har ju varit smått fantastiska att följa. Men sedan flytten till Guldfågeln arena har det sagta men säkert gått utför, och känslan är att det Kalmar vi upplever nu är det sämsta jag har sett under min livstid. När man ser ett lag som inte klarar av att passa bollen till varandra enkelt i sidled när man är helt oattackerad då är det riktigt illa. Media och supportrar har fått en del kritik från vissa spelare att vi bara ser det svart eller vitt, antingen hyllar vi de eller så sågar vi de. Och visst i sak har ju spelarna rätt att när det går bra då blir man hyllad och när det går sämre så är det kris. Jag håller med om att man ska vara försiktig med att använda ord som kris och haveri då det lätt går inflation i att använda den typen av domedagsbegrepp. Men jag tycker att även måste kunna erkänna att från förra hösten och framåt har det inte presterats någon bra fotboll. Och jag har följt fotboll tillräckligt länge för att veta att man kan komma undan med en skitsäsong, och man kanske kan komma undan med två skitsäsonger också men till slut tar det stopp. Vi måste vara ärliga med att erkänna att i längden kan vi inte hålla på såhär. Förr eller senare så blir vi straffade av att vi spelar såhär dålig fotboll. Det är klart att fortsätter vi prestera såhär framöver då kommer vi till slut att åka ur eller så hamnar vi i ett kval och där kan vad som helst hända. Min känsla är att vi kan emellanåt få till riktigt bra spel, men det sker för sällan och det känns inte som att vi några steg åt rätt håll. Den fotboll som presterades på Guldfågeln arena igår den var i min värld inte av allsvensk klass. Men det som gör situationen ännu värre är att vi brottas med en ekonomi som inte är optimal. Vi har budgeterat för ett publiksnitt för 8000 och jag vet inte vad vi snittar i år men det har inte varit många gånger det har kommit över 8000. Och i min värld är det fullt logiskt, spelar man så dålig fotboll och inte visar upp att man är på väg åt rätt håll då kommer inte publiken svårare än så är det inte. Vi behöver även sälja spelare för omkring 8 miljoner för att vi ska få det att gå runt. Och det är klart att man kan trycka på om att spelare ska säljas, men det måste finnas en köpare. Och hade jag varit sportchef i någo klubb ute i Europa och börjat blicka mot Allsvenskan då hade jag inte varit så sugen på att värva någon spelare från Kalmar. Det är klart att om Sachpekidis får fortsätta utvecklas skulle vi kunna sälja honom för ett bra pris, och Ismael vet vi är för bra för Allsvenskan men å andra sidan kan inte han heller vara såhär ojämn då kommer han inte bli såld. Jag brukar inte gilla att gå tillbaka för mycket i tiden och hävda att det var bättre förr men i Kalmar FF:s fall så stämmer det till hundra procent. Man kan tycka vad man vill om Nanne Bergstrands sätt att se på fotboll, men han fick alltid resultat med sig och framförallt han kunde bygga ihop ett lag i stort sätt på egen hand. Han och Svante Samuelsson hade ett väldigt bra samarbete, och Kjell Nyberg får vi inte glömma bort. Nu vet jag inte exakt hur många som är involverade gällande vilka spelare vi tar in, men Borstam är ju ändå sportchef så han bör ju bära en stor del av ansvaret. Och när den här säsongen är över då måste Kalmar FF sätta sig ner och utvärdera vad det är för en scoutingverksamhet de har. Hur många av Borstams värvningar har varit lyckade? Han har ju bara värvat skräp för att tala klarspråk, och jag tycke att man ska inte få komma undan med att bara värva skräp. Ärligt talat varför gjorde man inte lite research och tog reda på i vilket skick Viktor Elm var i innan han värvades? Varför tar man in en Rasmus Elm som inte har spelat fotboll på så länge och som det kommer ta väldigt lång tid för att komma upp i den nivå han en gång höll, om han nu ens kommer göra det igen. Borstam kan i min värld inte slå sig för bröstet för vilka värvningar han har gjort under sin tid här. Och efter säsongen måste föreningen utvärdera Borstams jobb, för vi kan inte ha en sportchef som inte sätter sina värvningar. Peter Swärdh gör säkert så gott han kan, jag lägger ingen skuld på honom. Problemet är inte vem som tränar laget, problemet är större än så. Det vi ser på planen nu är en följd av att vi har sportslig ledning med Borstam i spetsen som inte kan värva spelare. I kombination med att vi har en spelartrupp som är så traumatiserade av det haveri vi fick uppleva ifjol och som inte har förmågan att spela ut. Vi är så rädda, fega men samtidigt loja när vi spelar. Alla spelar för sig själva och ingen är beredd att göra der där lilla extra för att det ska gynna lagkamraten. Det är 11 vilsna individer som joggar omkring och som enbart slår långt eller spelar ett bedrövligt passningsspel efter marken. Matchen igår och hur det har sett ut under stora delar av säsongen gör att jag nu inte vet vad jag ska tro längre. Visst plötsligt händer det, det är möjligt att det kan vända. Men jag tycker att vi är tyvärr på väg åt helt fel håll. Med andra ord det är bara att rikta in sig på en höstsäsong fylld med ångest och oro. Frågan är om den här hösten får ett lika lyckligt slut som fjolåret? Ja jag har ingen aning, men en sak vet jag och det är att jag är livrädd inför fortsättningen. För mig var gårdagens match ett tecken på att det ska mycket till för att vi ska klättra rejält i tabellen. Det är bara att be till alla fotbollsgudar att vi på något sätt reder ut det här, men jag väljer att inte tro någonting. Jag är inställd på att det värsta kan inträffa, för det är bara att konstatera att vi på tok för ofta spelar en fotboll som absolut inte hör hemma i den här serien.