sportviktorn

 

Igår avslutades den 3:e omgången av årets Premier League säsong och det var inte vilken match som helst som fick ro hem den här omgången. Arsenal tog emot Liverpool, ett klassiskt möte som på senare år ofta har bjudit på både bra fotboll och mycket mål. 

 

 

Trots att Liverpool inledde med att vinna över både Stoke och Bournemouth med 1-0 så var jag inte i närheten av lugn inför gårdagens match. Inför matchen så kändes det som en ångestmatch på alla sätt och vis på så sätt att det var 2 lag som man inte riktigt vet vart man har, Arsenal fick stryk i premiären mot West Ham och vann visserligen mot Crystal Palace i omgången efter men hade ändå inte riktigt kommit igång än. Och när det gäller Liverpool så låter ju 2 raka 1-0 segrar som en kanonstart och det är klart att om man tittar på statistiken så talar det mesta för det men det var ju inte på något sätt någon bra fotboll som vi presterade mot vare sig Stoke eller Bournemouth. Sen är jag alltid väldigt nervös inför matcherna mot Arsenal, just för att Liverpool och Arsenal har under ganska lång tid legat på ungefär samma nivå och konkurrerar dessutom om samma spelare om man ska hårdra det hela. Och eftersom jag upplevt väldigt många rysarmatcher mot Wegners manskap ett flertal gånger under min uppväxt så är ju relationen med Arsenal mycket viktigare än vad den kanske är för de flesta andra Liverpoolsupportrar. 

 

 

Men igår fick jag se ett Liverpool som presterade en fotboll som jag inte sett på mycket länge. Den första halvleken tillhör något av det bästa jag har sett ett Liverpool lag göra. Jag tycker att vi från början visade att vi hade inte kommit hit för att be om ursäkt och se på när Arsenal skulle spela bort oss enkelt, utan vi var här för att ta 3 poäng. Vi fick klara oss utan Jordan Henderson som dragit på sig en skada, och det var givetvis ett tungt avbräck för oss då han är en av de ledande spelarna. Det är något som för övrigt är fascinerande med Henderson, att han under de första säsongerna var totalt skräp men så hände någonting under säsongen 2013/2014, då började han helt plötsligt att växa in i Liverpoolkostymen. Han är bra på att sätta krossbollarna ut på kanterna, han kan slå en genomskärare mot vårt anfall och han kan också läsa av när det är läge att dra ner på tempot och han stressar väldigt sällan bort bollen. Det som jag har varit lite bekymrad över efter att ha sett Liverpool mot Stoke och Bournemouth är att jag tycker inte riktigt att Henderson och Milner passar så bra ihop. Det är inte att de är för olika och att de inte fungerar att samarbeta, det som jag tycker har varit problematiskt är att de är lite samma spelartyper. Visserligen kan Henderson bidra i offensiven och han gör en del assist per säsong, men jag skulle nog säga att han är lite mer åt det defensiva hållet på så sätt att han öser ju inte in poäng. Milner är kanske världens mest flexibla fotbollsspelare, han kan spela alla positioner i stort sett och du vet att du får ett hundraprocentigt jobb oavsett vart han spelar. Men det går inte att komma ifrån att han är tekniskt begränsad och att han inte är den spelare som fyller på med löpningar inne boxen och på så sätt blir ett extra alternativ för bollhållaren att skicka in inlägget mot. Och därför kan jag tycka att ha Henderson och Milner bredvid varandra blir en lite för defensiv uppställning. Men nu när Henderson var borta började Milner helt plötsligt att delta lite mer i offensiven, han kom till och med ut på högerkanten och försökte sätta igång ett anfall eller skicka in bollen i straffområdet. Emre Can tycker jag skulle må bäst av att ha en ännu mer offensiv roll än vad han hade igår, men jag tycker ändå att han och Milner lyckades lösa av varandra på ett bra sätt. Vi kunde ha haft ledningen med både 2-0 och 3-0 i halvtid då jag utan överedriva påstår att vi spelade ut Arsenal i den första halvleken. Arsenal fick kasta om i backlinjen i och med att Koscielny hade ont i ryggen och Mertesacker var sjuk, och därför fick Chambers och Paulista bilda mittbackspar. Och jag tyckte att vi satte en väldigt bra press på Arsenals backlinje, det var inte många gånger vi gav de lugn och ro med bollen. En sekvens som jag tycker var talande för hur den första halvleken var det är när Coutinho fullföljer och kliver in och bryter ett försök till uppspel från Bellerin, och med lite mer skärpa kunde vi ha utnyttjat det. Benteke som jag har sett som en för dyr targetspelare, visade igår upp att han inte bara kan nickskarva och brösta ner utan han kan fördela bollen också och skapa chanser på egen hand. Coutinho var på hugget och hade en förmåga att komma till rätt läge i straffområdet och han hade 1 skott i stolpen och 1 skott i ribban. Liverpool fick Arsenal i gungning vid ett flertal tillfällen, och det kändes som att när väl Arsenal skapade sina chanser berodde det mest på att vår backlinje med Skrtel och Lovren slarvade i försvarsspelet. Men inte bara Skrtel och Lovren kan slarva utan även Milner kan tveka i de avgörande situationerna. Situationen när Skrtel och Milner inte kan bestämma sig vem som ska slå bort bollen ur straffområdet kunde mycket väl ha straffat sig och där ska vi vara glada över att Arsenal inte straffade oss hårdare, vilket de är skickliga på. 

 

 

Man brukar ibland tala om att en match har två ansikten, och det är en ganska bra beskrivning på hur gårdagens match var. För Liverpool gick från att mer eller mindre ha dominerat den första halvleken och varit välförtjänta av att få med sig åtmistone 1 mål till att börja tappa i tempo och närvaro. Det kändes som att vi blev lite för fega och inte riktigt våga komma upp i press. Och ett tag var matchen ur ett Liverpoolperspektiv riktigt otäck, för det är alltid farligt att börja backa ner i knät på egen målvakt även om man försöker göra det trångt för motståndarna. Det kan gå att försöka parkera bussen, men när det var inte vilka spelare som helst som vi ställdes emot igår. Det var ändå Alexis Sanchez, Özil, Ramsey och Coquelin som stod på andra sidan och de är alla skickliga på att luckra upp försvar som försöker spela kompakt. Men det här med försvarsspel är ju något som Liverpool har haft problem med under så många år nu. Men jag tycker ändå att både Skrtel och Lovren gjorde en stabil insats, speciellt Skrtel som mot slutet av matchen var en gigant på planen. Han var i vägen för i stort sett allting som Arsenal försökte ge sig på, dock kunde han ha blivit syndabock då han höll på att stöta in bollen i eget mål men å andra sidan gör han rätt som sträcker fram foten då Arsenalspelaren som dyker upp centralt i straffområdet hade slagit in den i öppet mål. Jag tycker att Skrtek och Lovren var beslutsamma i sitt försvarsspel, och de nickade undan de inläggen de skulle och löste oftast svåra situationer på ett bra sätt. Men däremot tycker jag att det kladdades för mycket med bollen både på egen planhalva från våra ytterbackar och även på mittfältet överlag. Joe Gomez är såklart en otroligt spännande spelare, född 1997 och det är självklart oerhört roligt att se att en så ung spelare får chansen att starta i Premier League. Men det syns att Joe Gomez i grund och botten är mittback, och han ser inte alls särskilt bekväm ut med att hålla till på vänsterbacken. Och här har Rodgers enligt mig begått ytterligare ett misstag där han inte har räknat rätt bland backarna. Okej om Rodgers tycker att Moreno inte passar in i hans sätt att se på fotboll, men så då för sjutton till att värva en renodlad vänsterback som kan gå rakt in på den positionen. Att sätta en 18-åring som aldrig spelat vänsterback och som gjort 20-talet matcher i Championship på vänsterbacken, nej det går inte och där har Rodgers visat att han återigen har dålig spelförståelse. Men det var inte vara Joe Gomez som kladdade med bollen, Emre Can slarvade bort en del enkla passningar, Clyne var inte heller lika stabil som han var mot Bournmouth. Men den spelare som stack ut mest när det gällde att kladda med bollen det var Jordon Ibe. Jordon Ibe är såklart spännande att följa då han är ung och jag tycker att han har gjort det bra tidigare när han väl fått chansen. Men det som Jordon Ibe presterade igår gjorde mig nästan gråtfärdig, på riktigt jag börjar nästan gråta när jag ser så usla insatser som Ibe gjorde igår. Massvis med felpass, tajmar inte löpningarna i djupled och tappade helt bort sin förmåga att positionera sig och han dribblade alltid en gång för mycket och rent allmänt var han bara så förbannat bedrövlig. Och jag tycker att det kan vara läge att låta Markovic kliva in på högerkanten och se vad han kan åstakomma, då jag inte tycker att han skulle göra det sämre än Ibe och ärligt talat så himla mycket bättre är inte Ibe att han ska starta varje match. Vi blev tillbakatryckta ju längre in i den andra halvleken vi kom, men jag tycker att försvaret med Skrtel som den stora frontfiguren såg till att vi lyckades kriga till oss 1 poäng under den sista kvarten. Hade det här varit en cupmatch som var tvungen att avgöras då hade vi nog inte orkat med en förlängning utan då hade vi nog fått stryk, för såpass hårt tillbakatryckta tycker jag att vi blev. Men Skrtel ska ha en rejäl dunk i ryggen för sitt stora hjärta och fina inställning, hade det inte varit för hans uppoffrande spel då hade det här mycket väl kunnat ha slutat med en bitter 1-0 förlust. Men jag vill också lyfta fram Mignolet, som jag till en början både satt och skrattade åt men mest skrek på för att han under förra hösten var helt bedrövlig mellan stolparna. Men precis som det vände för Henderson under hösten 2013 likadant har Mignolet fått fart på Liverpoolkarriären sedan vi gick in i 2015. Mignolet var utan tvekan säsongens spelare tillsammans med Coutinho. Och det är klart att det är väl ingen vidare merit att inför en match mot Manchester United bli petad av självaste Brad Jones. Men jag skulle inte vilja säga att det säger så mycket om Mignolets kvalitéer, att Brad Jones fick förtroendet i några matcher förra säsongen bekräftar bara att Rodgers är galen. Men nu ger ju Mignolet ett otroligt stabilt intryck, han sätter passningarna och uppspelen och dessutom har han börjat göra lite fler avancerade räddningar. Normalt så är det ju mål på det öppnat läget som Giroud får 1 meter från mål, även om han tappar balansen så resulterar ett sådant läge ofta i ett mål. Men Mignolet får ut en hand och styr undan bollen. Jag tycker även att han har slutat att släppa billiga returer, utan får han halvdana skott från distans då behåller han ofta bollen i skopan och inte släpper ut den till en motståndare. Och det var nästan lite symboliskt att Mignolet och Petr Cech bytte tröjor med varandra efter matchen, för de var matchens två stora giganter. 

 

 

Vad drar jag då för slutsatser eller växlar av gårdagens match? Jag står fast vid att det är rätt tidigt för att börja dra slutsatser då det är så mycket som återstår innan tabellen börjar sätta sig. Men det viktiga här för mig är ju att Liverpool under Brendan Rodgers nu faktiskt levererade på allvar i en stormatch. Det är ju möjligt att Rodgers mentala underläge mot Wenger, Mourinho, Pellegrini och Van Gaal fortfarande kvarstår. Han har hur som helst i mångt och mycket befunnit sig i ett asfalteringsläge mot dessa topptränare. Och låt vara att det här inte var någon Champions League match en FA-cupfinal eller en seriefinal utan bara så att säga omgång 3 i ligan så har Rodgers faktiskt för första gången lyckats matcha Wenger. Och mina förhoppningar inför säsongen förutom att Rodgers en gång för alla ska få ordning på försvarsspelet är ju att han ska få laget att prestera när det gäller som mest nämligen mot toppkonkurrenterna. Och nu ska vi inte gå händelserna i förväg, Liverpool kan lika gärna falla ihop som ett korthus och så är vi avsågade efter halva serien ifrån att nå en Champions League plats. Men ska vi ta nästa steg och börja etablera oss i den absoluta toppen i ligan igen och så småningom i Champions League då måste vi prestera i stormatcherna. Och den attityden som spelarna visade upp igår, där man väljer att spela en snabb och fantasifull anfallsfotboll med mycket rörelse och få tillslag på bollen gör att jag börjar drömma om topplaceringar igen. Och jag kom på mig själv igår det läskiga faktum av att jag börjar nästan att få lite respekt för Rodgers. Han ska ju inte vara i Liverpool så enkelt är det ju, men han har sin egen spelidé som han tror på fullt ut. Rodgers tycker inte att det centrala är att ha bollen, utan han vill att hans lag ska stå lågt och sedan när läge finns då är det snabba omställningar som gäller. Och det finns spelare som Coutinho, Firmino och Ibe som är bra att använda i ett omställningsspel och nu även Benteke bevisligen. Och det här med omställningsspel kan ju Rodgers alldeles klockrent, och att han står rakryggad trots all skit han får både från mig och andra Liverpoolsupportrar och tror på sin grej och kör på det lyfter jag på hatten för. Med det sagt så tycker jag att han kan träna något annat lag än just Liverpool, men att han står upp för sin spelidé står rakryggad och försöker att hålla fast vid sin spelidé det lyfter jag på hatten för. Men som sagt jag vill verkligen understryka att jag har inte gjort en kovändning gällande min syn på Rodgers. Jag respekterar Rodgers men jag accepterar honom inte som Liverpooltränare. Men poängmässigt går det ju inte att klaga så mycket på säsongsinledningen, 7 poäng av 9 är ett fullt acceptabelt facit. Vi tog full pott mot Stoke och Bournemouth vilket var ett måste och sedan tog vi en meriterad poäng mot en toppkonkurrent. Och jag tycker att det fanns mycket positivt med den här matchen som det går att bygga vidare på inför fortsättningen. Det finns fortfarande en del detaljer som jag skulle vilja justera, exempelvis skulle jag vilja flytta fram Emre Can som den mer offensiva mittfältare och flytta ner Milner som sittande mittfältare tillsammans med Henderson när han väl är frisk annars ska Lucas spela där. Jag tycker att det är dags att ge Markovic en ärlig chans, då jag tycker att Jordon Ibe inte alls är på den nivån att han ska vara ohotad startspelare. Jag tycker även att Benteke måste få mer hjälp i anfallsspelet, även om han har spelat ensam striker tidigare så behöver han mer hjälp när vi anfaller. På något sätt måste vi få med våra yttrar och ytterbackar med i anfallen oftare, eller så får helt enkelt Emre Can ta på sig det ansvaret att löpa in i boxen och erbjuda ytterligare ett alternativ i boxen. Jag tycker även att vi måste minimera misstagen både på egen och offensiv planhalva, när den avgörande passningen ska slås då får vi inte skicka iväg en lös strumprullare rakt på foten på en motståndare. Jag välkomnar också att vi visar upp en större beslutsamhet när vi ska ta avslut eller slå den sista passningen. Alberto Moreno hade ett jätteläge att kontra in segermålet mot slutet av matchen men han är alldeles för sugen på göra ett Maradona mål och så blev det ingenting av det anfallet och Arsenal kunde mycket väl ha avgjort matchen istället. Sedan är det den eviga frågan om Coutinho gör sig bäst som släpande forward eller om han faktiskt ska ha en fri roll ute på vänsterkanten. Jag väljer att avvakta ett litet tag till innan jag tycker till i den frågan, för jag tycker att det har fungerat bra att ha honom ute till vänster men jag börjar bli kluven men är samtidigt inte helt övertygad om att han ska spela mer centralt i banan. Sen hoppas jag att Sakho kommer att kliva in bredvid Skrtel i mittlåset, för då tror jag att det finns goda förutsättningar att försvaret blir ännu bättre och fortsätter att släppa in få mål. Men totalt sätt är jag nöjd med matchen, det är alltid svårt att komma till Emirates och spela och vi har ju inget vidare facit på den arenan så att få med sig 1 poäng när vi dessutom gjorde en riktigt fin insats stärker oss såklart inför fortsättningen. Och fortsätter det att se ut såhär under större delen av hösten då är det bara att erkänna hur mycket Rodgers kritisk jag än är att han är köpt sig tid i klubben. Och även om karln är galen som alltid dyker upp med dubbla puffror och bara skjuter hej vilt så blir jag ändå lite imponerad av honom när jag ser att laget presterar så bra fotboll som de gjorde igår. Och han har lagt av med sin övning med att spela trebackslinje vilket också är till det positiva, och ja jag vet inte kanske var det här det nya Liverpool som vi fick se igår. Men framförallt kanske det är Rodgers 3.0 som vi är på väg att uppleva den här säsongen. Först var det förloraren Rodgers sedan var det kaos Rodgers där man aldrig visste vad man fick se för Liverpool, och är det så att vi är inne i en tredje fas nu med Rodgers är det rentav vinnaren Rodgers som vi ser den här säsongen? Jag har hela tiden sagt att Rodgers kommer aldrig att vinna någonting med Liverpool och han kommer inte att kunna etablera oss som ett topplag i ligan eller Champions League. Men kanske ska jag vara lite försiktig med att döma ut honom helt. Det kan vara så att Rodgers 3.0 kanske har lite titlar och finare tabellplaceringar att erbjuda än den medelmåtta som vi mestadels har fått uppleva under de 3 föregående säsongerna.