sportviktorn

 

Hallå och återigen välkomna till fotbollshörnan, den här gången dröjde det inte lika länge mellan texterna och det finns en anledning till detta. Om man ska raljera lite kan man påstå att jag i gårdagens text stod för säsongens största jinx och den drabbade Chelsea. Under mitt uppsnack inför mötet i Champions League mellan PSG och Chelsea skrev jag att det är inte säkert att Mourinho får behålla jobbet, det kan vara så att Chelsea har en ny tränare i februari om resultaten fortsätter att utebli i ligaspelet. Och vad hände? Senare under eftermiddagen kom beskedet att Chelsea har kickat Mourinho. Om man är lite vidskeplig av sig vilket jag nog skulle se mig som kan vi bekräfta att det var jag som fick Mourinho sparkad. 

 

 

När ett lag går dåligt under en längre period då väntar de flesta på att någon radikal förändring kommer att ske, och den åtgärden brukar oftast bli att sparka tränaren. Ändå uppfattas beskedet när det väl poppar upp i medierna som en aning överraskande. Och i det här fallet är det både lite överraskande och till viss del väntat, men helhetsintrycket blir ändå att det slår ner som en bomb. Då menar jag inte att jag inte kunde se det här ske sett till hur Chelsea har sett ut under den här hösten, men faktumet att José Mourinho får sparken är något alldeles extra. Förra gången han lämnade Chelsea då var det hans eget beslut efter att relationen med Abramovich blivit aningen frostig. Men nu har han alltså fått sparken och då är frågan om det var rätt eller fel att göra sig av honom? Det som jag kan tycka är något märkligt i det här beslutet det är att man tidigt under hösten förlängde kontraktet med honom till 2019. Och då är vi tillbaka till det som jag brukar tjata om att varför förlänger man kontraktet med en tränare och signalerar att man tänker bygga upp någonting på sikt om man ändå kan tänka sig att sparka tränaren ett antal månader senare? Och nu kanske jag sticker ut från mängden men jag anser att trots att Chelsea har gått uselt i ligaspelet under hela hösten är det ändå inte helt självklart för mig att sparka Mourinho. Jag tycker att den här hösten har handlat om så mycket mer om José Mourinho eller om spelarna utan detta har handlat om klubbens varumärke och vad Chelsea vill vara för typ av klubb. Jag tycker att hade Chelsea menat allvar med att prata om kontinuitet och långsiktighet då hade man haft kvar Mourinho och bara konstaterat att alla storlag hamnar i svackor någon gång, det här är ett långsiktigt projekt och vi kan köpa att maskineriet kan hacka någon säsong. Dessutom får vi inte glömma bort att det är ingen duvunge som Chelsea med Abramovich i spetsen väljer att göra sig av med utan det här är ju en av de absolut största profilerna i klubben. Jag står alltid upp för Mourinho, okej att jag inte gillar hans personlighet men jag kommer alltid att ha respekt för vad han har lyckats prestera i sin karriär. Han är en mycket kompetent tränare kanske den bästa i världen efter Sir Alex Ferguson. Och under den här andra sejouren i Chelsea så står han där med en ligatitel och en ligacuptitel, han är en vinnare helt enkelt och jag tycker att det är lite av ett tjänstefel att slarva bort vinnare. 

 

 

Med det sagt är jag inte helt chockad över att Chelsea tog det här beslutet. Chelsea inledde säsongen med en fantastisk match mot Swansea som visserligen slutade 2-2 efter några individuella misstag från John Terry och Willian bland annat. Sedan åker man till Manchester för att möta City, och där blir man enligt mitt sätt att se på den matchen utspelade och förlorar dessutom med stora siffror och sedan dess har de inte fått ordning på varken spelet eller resultaten. Jag tror aldrig att ett beslut baseras på en faktor utan jag tror att det finns flera komponenter som gjort att Chelsea till slut valde att sparka Mourinho. Men det finns faktorer som är större och mer betydelsefulla än andra och jag tror att det som satte igång Chelseas förfall det var Mourinhos bråk med lagläkare Eva Carneiro. För det första tyckte jag att det var väldigt dåligt skött av Mourinho och snudd på respektlöst, det kanske finns en anledning till att han inte är lagläkare? Jag tror det är väldigt få i Chelseas stab som tänkt tanken att lägga sig i Mourinhos jobb, och vad är det då som säger att han har rätt att lägga sig i lagläkarens jobb det tycker jag till att börja med var uselt gjort av Mourinho. Och redan där tror jag att en stor del av det förtroende som jag tror att Mourinho byggt upp med spelarna sakta men säkert började dippa. Och sen dess har varken Mourinho eller spelarna i Chelsea varit sig själva. Dessutom har Mourinho inte haft några svar eller hittat några arbetsmetoder hur den här problematiken ska lösas. Han har istället riktat udden mot någon annan hela tiden istället för att erkänna att hans lag lider av enorma problem och nu måste vi lösa det här tillsammans. Det som jag tror fick bägaren att rinna över för Chelseas klubbledning det var förlusterna mot Bournemouth och Leicester. Lägg där till att Mourinho efter förlusten mot Leicester istället för att ta på sig ansvaret och flytta fokus från spelarna vilket han i vanliga fall är en mästare på så valde han istället att såga spelarna vid fotknölarna. Han sa bland annat att Hazard ska ha låtsas vara skadad och att han inte ville fullfölja matchen och dessutom att han blev förråd av spelarna och där och då tror jag att han kände att hans tid i Chelsea var över. Jag är lite konspiratorisk av mig och jag tror att Mourinho under det sista månaderna tappade förtroendet helt från spelarna. För att dra en liten parallel till NHL, där brukar man tala om att ett lag medvetet väljer att spela dåligt för att få så bra möjlighet till sommarens draft. Återigen det må låta sjukt men jag får lite samma känsla gällande Chelseas situation att spelarna mot slutet kände att nej det här går inte längre vi kan inte ha kvar Mourinho, och nu går vi stenhårt för att få honom sparkad. Jag hoppas att jag har fel, men om det ligger någon sanning i det då är det ju helt sjukt. 

 

 

Vart tar Chelsea som klubb vägen nu? Spontant känns det som att det är det nog ingen som kan svara på, till att börja med tycker jag att vi ska vänta ut vem det är som tar över ansvaret. Jag tror ändå att Chelsea precis som Manchester City och Manchester United kommer att ställa sig i kö för att försöka locka över Pep Guardiola till sommaren, då allt talar för att han inte kommer att förlänga med Bayern München. Och då kommer det bara handla om att ta in en tränare som kommer att vara en tillfällig lösning fram till sommaren. Jag tror även att Chelsea är mycket intresserade av att plocka in Diego Simeone om Guardiola väljer något annat uppdrag. Men oavsett om det blir Guus Hiddink, Brendan Rodgers, Marcelo Bielsa eller Ronald Koeman som tillfälligt tar över ansvaret är det bara att slå fast att Chelsea för första gången på länge är illa ute. Jag tror att man som klubb i längden får det svårt att plocka in den typen av tränare som vill bygga upp en långsiktigt projekt om man signalerar att här får du inte den tiden på dig som det krävs. Låt säga att Simeone eller Guardiola skulle ta över laget nästa säsong då kommer såklart de ha krav på att de ska få tid på sig att sätta sin prägel på laget, jag tror inte att någon av de kommer vara intresserade av att kliva in och trolla fram ett lag som vinner trippeln över en säsong för att sedan tappa allt säsongen efter. Jag tror också att Chelsea i och med det här beslutet försvårar för spelarna från den egna akademin att ta en plats i laget. För under den här tiden med Mourinho har det pågått ett arbete där han gått igenom läget i akademin, där det har funnits en plan för att på sikt börja fasa in de egna spelarna i laget och vara något mer än ett köpelag vilket Chelsea mestadels har varit under en ganska lång tid. Och när Chelsea under en väldigt kort period först hade Villas-Boas, Di Matteo och slutligen Benitez vid rodret där och då försvårade man ju för de egna spelarna att ta sig upp i A-laget. Bland annat var Benitez bara intresserad av att gå för en titel, och innerst inne visste han att han var inget annat än en tillfällig lösning och därför var det viktigare för honom att lämna Chelsea med 1 titel istället för att försöka få klubben att börja slussa in de egna spelarna. Och det säger sig självt att byter man tränare för ofta då finns det till slut ingen röd tråd kvar och till slut tappar klubben sin identitet. Och jag trodde nog att Abramovich och de övriga som bestämmer hur klubben ska styras hade tänkt om när man bestämde sig för att ta tillbaka Mourinho. Jag tyckte att det var ett rätt beslut att ta tillbaka Mourinho, för vem är mest lämpad att bygga en dynasti i Chelsea? I min värld är det i stort sett bara Mourinho som är rätt man för ett sådant uppdrag. Men uppenbarligen är det business as usual när det gäller Chelsea som klubb och Abramovich. Jag tycker att Abramovich ännu en gång har bekräftat att han är lite av en Florentino Perez typ, hans lag ska vara en vinstmaskin och det får kosta vad det vill, det spelar ingen roll att tränaren i fråga har gjort fantastiska saker för klubben utan börjar det att gå lite utför då ska han bort. Jag har sett Chelsea vinna ligatitlar jag har sett de vinna Champions League och det imponeras jag av, men jag kan ju inte blunda för att vägen dit kanske inte har varit den bästa. Nu trodde jag att Chelsea hade tänkt om och tänkte bygga upp någonting på sikt och bli någonting mer än ett köpelag, men jag hade tydligen fel. Jag ska inte säga att det gör ont för jag är också lite nöjd med den situation som Chelsea har hamnat i, men som fotbollsälskare och om vi går till hur jag vill att en fotbollsklubb ska skötas kan jag faktiskt inte komma ifrån att det finns ändå någon form av sorg i att se hur Chelsea har hanterat den här situationen. Men återigen det är Chelsea, det är Abramovich vi talar om det är business as usual helt enkelt. Jag tror att Chelsea går en oviss framtid till mötes om man inte inser att det börjar bli dags att bygga upp ett långsiktigt projekt istället för att byta tränare lika ofta som en annan byter kalsonger.